Klart med flyktingbostäder och mottagarkommun?

.
Bert Karlsson har stressat runt och forcerat inköpstakten för allehanda industri- och offentliga sektor-ruiner runt om i Norden för sin osjälviska gärning att förse Politikersverige med tillräckligt med inkvartering. Migrationsverket och andra offentliga institutioners totalitärt lagda högre tjänstemän har också ilat omkring, men till skillnad från Karlsson bara på kontorstid, för att hitta kommuner som med lock och pock eller hot och tvång vill ta emot mer flyktingar.

Kanske kan de varva ned nu?

Efter Ebberöds Stålbanks absurda ståltransporter som nu pågått över trettio år, utan förnyelse eller ens ändamålsenligt underhåll av järnvägen, närmar vi oss den tidpunkt då norra stambanan i princip är slut. Då stundar en annan ekonomisk verklighet för verklighetsförnekande politiker.

När de ställda inför enorma investeringskostnader, ska ljuga i skattebetalarna, tillika konsumenter och företagare, att landet gynnas av att konkurrensen i stålbranschen avvecklas genom återgång till ett stålkombinat enligt gammal östtysk modell, och Norden därför får världens högsta stålpriser, för att hålla liv i Ebberöds Stålkombinat, eller SSAB som det nu även kallas, kommer ljugandets konst att ställas på sin spets och de politiska agnarna att skiljas från vetet.

Med traditionell politisk logik, klarsyn och hederlighet kommer vi förstås att få veta att det inte inte kommer att skada konkurrenskraften för resten av näringslivet att bära även det förlustalstrande Stålkombinatet på sina axlar.

Men det är mycket möjligt, kanske rent av troligt, att verkligheten då utlöser massarbetslöshet i Borlänge och att det inte heller passerar obemärkt i Luleå. Hur hårt det slår beror naturligtvis på vilken allmän konjunktur som råder i världen. Och den tenderar att numera alltid se ungefär likadan ut, men i viss mån vara beroende av vem man frågar. Om man frågar våra politiker väntar strålande solsken och aldrig tidigare skådad tillväxt om hörnet, men frågar man industrins säljare syns det ännu inte i någon ökad efterfrågan. Det är därför inte osannolikt att frågan ställs på sin spets och man får att välja på att rädda Ebberröds Stålkombinat eller resten av Sverige. Konkurrenssituationen är ju inte lika gynnsam när Europa inte lägre är i ruiner och den tredje världen i ett relativt tidigt industrialiseringsskede med låga löner.

Om ”transsibiriska” järnvägen inte längre kan transportera miljömässigt och energipolitiskt korrekt djupfrysta stålämnen, som inte äventyrar utsläppsmålen, från Luleå till Borlänge, blir det förmodligen gott om flyktingbostäder i Borlänge. För då kommer inte många gammelsvenskar att ha råd att bo kvar i Borlänge. Och det passar ju bra eftersom jag har hört i Falun att Borlänge redan kallas för ”Lilla Mogadishu”. Då kan Bert Karlsson köpa Domnarvet-arbetarnas och alla andras bostäder billigt och hyra ut dem dyrt åt staten, med någon riskkapitalists hjälp. Alla behöver säkert inte flytta. I en del fall kan det räcka med att man tränger ihop sig lite mer i bostäderna för att kapa kostnaderna.

Hur långt borta är då detta? Det är ungefär så långt borta som den första, eller möjligen den andra stora dödsolyckan på järnvägen. Ett tag kan man säkert hålla liv i transsibiriska genom att få folket att tro att det är en framgång att lägga ned persontrafiken på Norra Stambanan. Men järnvägen blir ju inte ny med det.

Om vi hade haft kloka och framsynta politiker skulle de ha byggt Botniabanan för dubbelspår som ett första steg i skapandet av en modern och samhällsnyttig järnväg i Norrland. Istället slösade de bort pengarna. Bland annat på ett meningslöst evighetsarbete i Hallandsåsen med klar hybrisanstrykning. Så nu är norra stambanan i det närmaste tillbaka vid utgångspunkten, eller förflyttad 140 år tillbaka i tiden. Och Trafikverket bekymrar sig för att allt fler av oss kör fyrhjulsdrivet… Jojo, det är till att ha perspektiv på tillvaron i den offentliga sektorn och regeringskansliet.

Den exakta tidpunkten för när det klappar ihop är förstås svår att sia om. Men den som har åkt tåg i Norrland under senare år och slagit huvudet i väggen några gånger eller ramlat omkull och vet vad det betyder, kan inte vara i tron på att nästa olycka är särskilt långt fram i tiden.

Mutholm fredagen den 31 januari 2014
Mikael Styrman
.