Självförstörelsedoktrinen

.
(Svar till anonym kommentar till inlägget ”Den logiska affären”.)

Fortfarande, måste jag säga, är de invandrare jag känner över lag hederligare än de svenskar jag känner. Och de är mycket flitigare.

Jag tycker att Du uttrycker Dig nog så enfaldigt och polariserat. Det handlar inte om att gilla eller inte gilla massinvandringen. Det handlar om att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Jag menar att det inte går att förhindra massinvandring. Om livsbetingelserna blir så svåra på annat håll, att människor inte kan överleva där, så kommer de, vare sig vi vill eller inte. Det visar människans historia allt sedan begynnelsen.

Den som tror att lilla Sverige med sin blygsamma befolkning, och sitt glesbefolkade land, kan hålla emot är hopplöst naiv menar jag. Det finns inte en möjlighet att stänga gränserna och få dem att hålla tätt. Det har inte fungerat någonstans och det kommer inte att fungera här heller, bara skapa lidande och onödiga kostnader.

Därför kokar det ned till om vi ska sikta på välutbildade människor, som USA gör, eller om vi som den godhjärtade dumhetens byråkrati vill ska sikta på analfabeter. Alla som vill kommer inte att rymmas i Sverige men det kommer att ha en avgörande betydelse för landet vilken kategori människor som lägger beslag på det utrymme som finns - och om landet utnyttjar den resurs som dugande invandrare är eller istället gör dem till passiviserade bidragstagare.

Jag tror att det är så illa att våra offentliganställda anar sin egen kapacitet. Därför vill de hellre ha hit analfabeter för att själva ha en chans på arbetsmarknaden. Men för landets konkurrenskraft och framtida välståndsutveckling innebär det en katastrof. Och det blir lite av ”fullast kör” över det hela. De människor som, för landets och deras eget bästa, borde ha minst att säga till om är de som styr invandringspolitiken. Men så blir det ju förstås alltid i en demokrati som drabbas av intellektuellt och empatiskt svaga, men hänsynslösa, ledare som utser ännu svagare medarbetare. Det blir mobbvälde. Ledarna piskar och hetsar mobben i den korrumperade pressen men saknar förmåga att finreglera mobben. Det blir som att köra tåg utan hastighetsreglage, med bara en strömbrytare ”på/av”. Och därutöver ägnar man sig åt att tillfredsställa mobben, som i det gamla Rom.

Egentligen krävs det kloka ledare för att demokratin ska fungera. Men istället har vi begåvats med ledare som … ja, Ni vet själva. I dagens tidningar kan vi ser hur exempelvis Fredrik Reinfeldt curlar in sin son i politiken på ett sätt som Aftonbladet jämförde med Nordkorea.

Sedan vill den godhjärtade dumhetens byråkrati trakassera dessa analfabeter och hålla dem i olika program, i språkkurser där de kan förhindra att de lär sig svenska osv. På tidningarnas kultursidor kan man tuta i dem att det är fint om de lär sig obegriplig rotvälska istället för svenska.

Att många som invandrar har varit med i strid och därför har lättare än många svenska att ta till vapen är inte nytt. Det är ju ingen större hemlighet att nästan alla bank- och värdetransportrån de senaste decennierna utförts av jugoslaver som först skolats i plommonvinskriget som många av dem deltog i för att det var roligt. Vi talar trots allt om ättlingar till de råskinn med vars hjälp Alexander den store lade under sig hela den då kända världen.

Det här fenomenet, att framför allt invandrare i första och andra generation åker tillbaka och krigar i sina gamla hemländer har nog kommit för att stanna. Och det kommer säkert att bli mycket värre. Det garanteras vi genom att USA åker runt och startar krig och inbördeskrig och dödar oskyldiga människor godtyckligt med drönare i snart varje annat land. USA:s utrikespolitik kan därför numera beskrivas som ”USA mot resten av världen”.

Med tanke på det förfall och den politisering vårt rättsväsende genomgår är det kanske snart den enda rättsskipning vi kommer att ha i landet. När någon tjänsteman eller politiker varit för långt ned i syltburken får de besök av några som känner sig drabbade och som har lärt sig på annat håll hur man måste hantera ett korrumperat system för att inte ätas upp av det.

Om svenskarna var mindre självutplånande och istället för multi-kulti krävde anpassning till svenska sedvänjor så kanske, kanske att problemet skulle bli något mindre. Men jag tror inte att det heller skulle räcka. Det tar ändå tid att klippa banden till sitt gamla hemland och USA, som numera tycks ha anammat en doktrin som gör landet självförstörande rusar fram som ett expresslok och vållar stor skada i andra länder på vägen mot sin egen undergång.

Om man vill att människorna ska stanna i sina hemländer är det en väldigt dålig idé att plundra länderna och låta amerikanska galningar godtyckligt skjuta människor till döds med sina drönare. Lösningen på det problemet är inte att slicka galningarna där bak och gå med i Nato som Jan Björklund vill. Alliansregeringen anklagade en gång i tiden socialdemokratin för att tillhandahålla gårdagens lösningar på gårdagens problem. Därför är det tragikomiskt att Jan Björklund vill gå med i Nato år 2014, när organisation tydligt förfallit till vad som närmast måste betecknas som ett rövarband. Tvärtom måste man ta avstånd från galningarna och få dem att ändra sitt beteende. Både Jan Björklund och Carl von Ribbentrop skulle må bra av att titta på Oliver Stones serie ”The Untold History of The United States”. En amerikansk serie i tio delar om Amerika - men välgörande fri från förljugen propaganda.

Mutholm torsdagen 30 januari 2014
Mikael Styrman
.