.
(Uppdaterad 19/7-14, kl 03:03.)
Utan nämnvärd förvåning läser jag om hur maffian runt TeliaSonera offentligt kan framföra att man ”inte vet” vem som är samarbetspartner och stora delägare i deras dotterbolag i ökända förbrytarrepubliker - företag med vilka man gör "affärer" för många miljarder av huvudmännens pengar. Nu senast är det den korruptionsbekämpande nyhetssajten OCCRP som har lyft fram att TeliasSoneras dotterbolag Azercell har presidentens döttrar som partners, att man har förbundit sig att betala ett flertal miljarder till sin partner och att man påstår att man gör affärer, men utan att veta med vem - mångmiljardaffärer.
Om någon vanlig svensk, eller finne, skulle ha gjort affärer med låt oss säga en stulen cykel eller äldre begagnad bil, utan att veta med vem man gjort affär, skulle ofelbart våra präktiga åklagare och domare slänga in vederbörande i fängelse eftersom ett sådant påstående inte skulle anses trovärdigt. Men när man plundrar aktieägare och skattebetalare på mångmiljardbelopp bäddas man in i bomull av samma präktiga rättvisans tjänare. Ingen bevissäkring, ingen husrannsakan, inget anhållande, ingen häktning. Alla är istället fullt upptagna med titta bort.
Med avund kan italienska maffiaorganisationer som Camorra och ’Ndrangheta följa hur sanningen steg för steg genom journalistiskt arbete närmar sig maffian i den svenska staten. Det som väcker avund är inte att det kommer fram mer om hur de svenska skattebetalarna plundras av politiker, tjänstemän, statliga ”företagsledare” och maffiakontrollerade banker.
Avunden kommer av att så mycket är känt och ändå resulterar i så lite verkstad inom polis-, åklagar- och domarkårer. Hade liknande skett i Italien skulle maffian haft ett helvete. Men i Sverige får maffian ägna sig åt ”business as usual” medan maffians springpojkar i rättsväsendet tittar bort.
Södertälje fredagen den 18 juli 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar