Nästan alla krediter är nödlidande

.
SvD berättade torsdagen den 17 juli om hur slakten av Nokia slår mot ett redan krisande Finland. Särskilt hårt slår den mot Uleåborg som tidigare dragit nytta av Nokias expansion. Höga chefer har kommit och gått och fått mångmiljonersättningar. För vad? För att dumpa råttboet i någon annans famn för att slippa utföra det arbete man fått rundligt betalt för. Och Microsoft slaktar nu Nokia. Det är inte nödvändigtvis fel att det sker. Men formerna under vilka det sker, innebär med säkerhet att det sker till priset av kostsamma och onödiga misstag som i flera fall ”kastar ut ungen med badvattnet”. Misstag som inte hade behövt ske om Nokias många välavlönade chefer hade varit mer intresserade av att utföra sitt arbete och mindre intresserade av att räkna sina egna mångmiljonersättningar. Det påminner lite om tokslakten som genomfördes efter Ericssons försök till världserövring - innan produkterna var färdigutvecklade. Då slumpades produktionslinjer för fungerande telefoner bort tillsammans med sådana som aldrig borde ha släppts ut på marknaden. Även då seglade de ”ansvariga” förbi opåverkade på sina bananskal och med sina rundliga ersättningar intakta.

I artikeln, med rubriken ”Den finska krisen kan slå mot bankerna” berörs att bankernas låntagare inte kan amortera på sina skulder. Men det är naturligtvis bara förnamnet på vad bankchefer och -ägare med felaktiga incitament har ställt till med. Skulle alla bankernas låntagare ställas inför normala amorteringskrav är det förmodligen mycket få krediter som inte skulle vara nödlidande. Och allt detta ska städas upp av stater, fullt upptagna av att importera analfabetism, arbetslöshet och sociala motsättningar samt av att producera ännu mer värdelösa pengar som man inte har täckning för. Allt under ackompanjemang av verklighetsförnekande politiska hycklare, bannande mer sansade bedömare vilka manar till försiktighet, analys och eftertanke.

Och potemkinkulissen hålls uppe av skrupelfria maffiabossar som pumpar in spararnas och skattebetalarnas pengar i uppenbara pyramidspel som exempelvis Northland. Allt för att hålla den kalla verkligheten borta ännu några dagar.

När statens välsmorda förvaltare flera gånger har satt sig i baksätet och gett bankmaffian körorder - gör vad ni vill, skattebetalarna skyddar er - kan man inte förvänta sig att maffian ska måna om verksamheten. Den är ju u.p.a. = utan personligt ansvar. Incitamenten är till och med omvända. Ju mer luftslott man bygger och ju mer man slösar bort, desto mer hjälp får man. Slösar man bort för lite är man inte systemfarlig och blir istället plundrad. Tydligare exempel på att ”staten” blivit inte bara ansvarslös utan även kriminell får man leta efter.

Detta är vad Bo Lundgren, de kriminella stollarna och bankstödet givit landet. Ett system som blåser upp tillgångarna (och skulderna) till orimliga värden därför att ingen ändå någonsin ska amortera eftersom det aldrig ska vända nedåt. Det ska alltid bara bli bättre och det ska alltid finnas köpare beredda att betala ännu mer för tillgångarna. När det inte finns ska skattebetalarna täcka de snabbt skenande underskotten.

Finns det någon, som har annat än vakuum innanför pannbenet, som hyser minsta tvivel om vart vi är på väg?

Södertälje lördagen den 19 juli 2014
Mikael Styrman
.