.
I kategorin krypterade eller möjligen verklighetsförnekande nyheter kvalar väl även Aftonbladets artikel torsdagen den 24 juli med rubriken ”Turisten som inte kom” in. Det är välfärdsturisten som avses och som inte kom.
Det brukar sägas att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Med utdrag ur statistik tillbakavisas farhågorna om välfärdsturismen som överdrivna. Men det är statistik som inte läsaren kan granska eftersom urvalskriterierna som statistiken grundar sig på inte är kända. Ibland är nämligen det som inte står skrivet minst lika intressant som det skrivna.
I artikeln nämns att "enligt en rapport från EU-kommission lever 79 procent av EU-migranter som inte själva arbetar i hushåll där någon gör det". För att vi ska kunna bedöma den uppgiften, väga om det är mycket eller lite, måste vi även veta vad som gäller för den övriga populationen.
Vidare står: "Arbetslösheten är lite högre (12,6 procent) bland migranterna än EU-genomsnittet (10 procent), men det är inga katastrofsiffror". Detta är en manipulativ lek med siffror. Skillnaden mellan 12,6 procentenheter och 10 dito är inte mindre är 26 procent. Det är inte att betrakta som lite. Det innebär istället en signifikant skillnad i arbetslöshet mellan EU-migranter och övriga. Och den skillnaden kan dessvärre vara mycket större än så. Vi vet nämligen sedan tidigare rapportering i närbesläktade frågor, att frågan om invandrare och andra arbetar eller inte, ibland manipuleras. Exempelvis har det förekommit, och förekommer nog fortfarande, att man räknas som arbetande även om man bara arbetar någon symbolisk timma per vecka.
Den manipulativa skrivningen fortsätter med: "Dessutom är de icke sysselsatta EU-migranterna få. Bara kring 1 procent av invånarna i EU:s medlemsländer är icke sysselsatta personer från ett annat medlemsland. Det hotar ingen välfärd". Här påminner Aftonbladets, och får man förmoda EU-kommissionens, skrivning om mycket små barns första trevande försök att bedöma om priset för en vara är skäligt. Det lilla barnet betraktar hundra procent av priset som handlarens potentiella förtjänst och vinst, som om denne inte har några kostnader att ta hänsyn till. I realiteten är handlarens utrymme eller vinstmarginal sällan större än någon eller några procent av priset.
Ingen gör gällande att någon enskild grupp är systemhotande i sig. Det är den samlade verkan av en stats alla åtaganden ackumulerade som kan bli betungande. För att kunna bedöma om en procent är mycket eller lite måste vi känna till hur statens hela dragspel ser ut. Det är nämligen inte från noll till hundra procent som är statens utrymme. En stat kan ha betydande problem redan med några procent arbetslösa även om de flesta nog klarar sig ganska ok upp till cirka tio procent. Men få stater mår annat än dåligt om de icke arbetande börjar hamna mellan 15-20 procent. Över 20 procent infinner sig typiskt sett omfattande ekonomiska problem som för medborgarna kan medföra kännbara nedskärningar i den av staten till medborgarna tillhandahållna servicen. Som ett brev på posten infinner sig strax sociala motsättningar om nedskärningarna med rätt eller orätt kan sättas i samband med främmande fripassagerare.
Särskilt med hänsyn tagen till de redan tidigare kända manipulationerna av arbetslöshetsstatistiken gällande invandrare, skulle åtminstone inte jag vara beredd att påstå att en procent är lite. Det kan mycket väl, ackumulerat till staternas övriga åtaganden, vara både mycket och välfärdshotande.
Avslutningsvis refereras uppgifter från det Tyska Institutet för arbetsmarknadsforskning som visade att arbetslösheten bland de närmare 400.000 rumäner och bulgarer som vistas i Tyskland är 7,4 procent, att jämföra med riksgenomsnittet 7,7 procent och mycket lägre än för utlänningar i allmänhet 14,7 procent. Men jag tror att den som återger och åberopar dessa siffror i det kanske vällovliga syftet att gjuta olja på vågorna i fråga om fattigdomsinvandringen inte har förstått problemet. Det hjälper inte att, låt oss säga, två av tre bulgarer och rumäner arbetar flitigt. Det ger inte den tredje invandrade bulgaren eller rumänen rätt att med åberopande av sina landsmäns flit lyfta bidrag eller sitta utanför affären och tigga. Det gör folk förbannade att de ska sitta där, tränga sig in i vår privata sfär och ge oss dåligt samvete för att vi har råd att handla utan att ge pengar åt dem för att ska kunna sitta där istället för att arbeta. Gentemot det är toleransen lika förbannat noll! Mot det hjälper inte manipulerad statistik.
Det mesta talar för att fråga är om en feelgood-artikel som är ägnad att inför det förestående valet intala medborgarna, tillika väljarna, att det invandringsproblem som etablerade politiker förlorat kontrollen över inte finns. Så det som vi kan iaktta vid snart sagt varje butiks- eller tunnelbanenedgång finns inte. Om vi ändå ser det är vi intoleranta och orättvisa Det är rent av inbillning. Det är i alla fall av så liten omfattning att det saknar betydelse varför vi inte behöver bekymra oss om det - särskilt inte inför valet.
Södertälje söndagen den 27 juli 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar