Ingen vill vinna

.
(Uppdaterad 18/8, kl  09:09)

Så tycks våra parlamentariker nu ha ställt till det så bortom allt förstånd att ingen vill vinna valet. Ingen vågar bli den som ställer sig upp och säger: det här går inte, så här kan man inte hålla på!

Det vore intressant att veta hur mycket statens sätt att ta emot invandrare egentligen kostar per person. Regering och Riksdag sköter migrationen som om Sverige är en aldrig sinande guldgruva. Alla kan komma hit. Ingen behöver arbeta. Man kan bo på hotell hos flyktingbaronerna och man kan få bidrag till att köpa vad man vill ha, för att inte känna sig ledsen när man jämför med andra svenskar och man kan i lugn och ro lära sig svenska. På krypterat språk heter det att man vitaliserar landet.

På 1950 och 1960-talen, innan storhetsvansinnet fullständigt hade blommat ut, kom greker, jugoslaver och finnar hit. De värvades hit. De kom ofta utan barn, för att arbeta. Då snurrade svensk industri för fullt eftersom Europa skulle byggas upp efter kriget. Och de som kom gick direkt till ett heltidsarbete vid det löpande bandet. Ändå tog det bara till 1970-talets mitt innan systemet kollapsade och kräftgången började. Efter femton års strid om hur guldet skulle delas visade sig inte finnas något guld.

Nu är situationen annorlunda. Europa är återuppbyggt. Konkurrenskraften urgröpt. Och vi importerar inte längre arbetsföra unga män till väntande arbeten. Vi importerar istället ofta outbildade familjer, som behöver födas, vårdas och utbildas i flera år - till arbetslöshet.

Invandringen vitaliserar landet säger man. Javisst, den kan göra det. Om man har råd att vänta in vitaliseringen och om den verkligen inträffar. De länder som invandrarna kommer ifrån svämmar över av arbetslösa och stora barnaskaror. Inte verkar de särskilt vitaliserade.

Och det finns ytterst få privatägda elverk i landet så ekonomin kan inte räddas genom att stjäla fler elverk.

Reklambyråns upprepade skönmålningar av landets förutsättningar må hålla regeringen kvar vid köttgrytorna. Men det har bieffekten att det skapar orealistiska förväntningar hos människor. Inte minst hos de mest godhjärtade av alla godhjärtade människor - de som har, och som begagnar sig av, indignationsprivilegiet i våra media.

Ängslan, eller ångesten, för att vinna och bli tvungen att ta regeringsmakten, är av allt att döma stark. Segraren väntar att bli uthängd och skymfad i ett aldrig sinande mediadrev. Varför? Kan det ha att göra med att man tävlat om att tala om hur bra det går för Sverige och hur positiva en massa små katastrofer är? Små katastrofer som ackumuleras till en stor katastrof? Våra politiker blir allt mer lika en bilförsäljare som skryter över sin bil medan stålkorden kikar ut ur däcken och motorn hostar betänkligt.

De nödlidande, eller de som eljest vill byta hemvist, utan krig, kan räknas i miljarder eller åtminstone flera hundra gånger fler än svenskarna. USA:s olika krig för att destabilisera Mellanösterns ännu fungerade statsbildningar, i syfte att stjäla deras olja, kommer att öka antalet, kanske fördubbla det. Är det Sveriges stolta roll i framtiden, att ta försörjningsansvaret för de människor i Mellanöstern som USA drivit på flykten, för att kunna stjäla deras olja? Gör inte det oss svenskar hopplöst fega och dumma i huvudet? Vore det inte bättre om våra ryggradslösa företrädare Fredrik och Carl rätade på ryggen och sa åt pappa Obama att Sverige inte vill vara oljetjuvarnas sopstation? Att de själva vill vara svenska ministrar istället för amerikanska drängar. Att människorna istället ska få leva i sina hemländer och att USA ska ge fan i att hålla på och intrigera fram krig och terrororganisationer som driver människor på flykten.

Öppna Ert hjärta och ta emot de nödlidandes aldrig sinande ström sa Fredrik Reinfeldt igår. Vad säger han i morgon? Kanske:

- Jag heter Jim Jones, Nya Moderaterna ska bli "Nya Folkets Tempel" -  följ med mig till Guyana!

Dödens Väntrum måndagen den 18 augusti 2014
Mikael Styrman
.