Maffiateater i Riksdagen döljer politisk stöld

.
Så här bäddade Alliansen och Nationalsocialdemokraterna för den skenbart legala stölden av Ekfors Kraft AB. För den som inte har följt med hur våra politiker opererar ser det ut som om näringsminister Maud Olofsson är utsatt för angrepp från Nationalsocialdemokratiskt håll och som om hon försöker värja sig. Men det som egentligen utspelar sig i riksdagens plenisal i november 2010 är en samordnad teater där var och en har sin roll att spela. Vad var och en ska säga är i förväg känt för vardera parten, eller av den medarbetare som förberett rollspelet åt ministern. Därav ministerns uppenbara innantilläsande. Sen är det en annan sak att nationalsocialdemokraterna, bittra av vårt för dem överraskande motstånd mot deras övergrepp, är lite extra fula och saltar lite extra. Maud blir kränkt av det men kan inte hoppa av mitt under den pågående och överenskomna showen.

Varför skulle man göra så kan den oskuldsfulle fråga sig? För att en borgerlig (!) regering vänder sig till väljare som värdesätter begrepp som fri företagsamhet, rättssäkerhet, skydd för den enskilda äganderätten osv. Därför måste avhopp från dessa grundläggande värderingar kamoufleras och tvivel tystas ned.

Nationalsocialdemokraterna gör våldsamma, osakliga, utfall mot Ekfors Kraft AB och mig personligen och Maud gör….ja, vad gör hon egentligen? Hon håller med, låtsas ta bolaget och mig i försvar men använder sig av uttryck som ”speciell” och ”mycket speciell” vilket ju är krypterade uttryck som betyder att vederbörande inte är riktigt klok. Ingen kritik eller ansats till bemötande av påståendena. Ministerns beteende är detsamma som ett instämmande.

Var finns rättssäkerheten? Var finns den anklagades möjligheter att försvara sig? Hur granskas eller ifrågasätts de grova påhoppen och anklagelserna mot mig? - Inte på något sätt. Inget krav på förtydliganden, utredning, granskning av påhoppen. Bara ministerns besked om att vi ska gå på i ullstrumporna.

Det enda som stämmer bland alla dessa angrepp var att alliansregeringen gav Haparanda kommun ett tillstånd att bygga en egen distributionsanläggning, helt i strid med såväl lagstiftningen som rättspraxis på området.

Grova påståenden om att skolor och ålderdomshem omotiverat stängts av från elleverans utan förklaring. Verkliga förhållanden var att kommunen låtit utföra en vägbelysningsanläggning i vilken stålstolparna stod löst och skavde på kablarna vid skolan och längs barnens skolväg och där kablarna ”plöjts ned” på frusen backe, endast delvis dolda av gräslager men helt oskyddade. Inte ett ljud i riksdagen om att elnätsägaren har ett strikt juridiskt ansvar även för vad oansvariga politiker ställer till med och att Sven-Erik Bucht, som det ju handlar om, blev förelagd att koppla ur och åtgärda anläggningen så att den blev personsäker, men vägrade att göra det varför enda möjligheten för elleverantören var att koppla ur hela anläggningen tills kommunen kopplat bort belysningen. Det är en åtgärd som tar fem minuter att göra men Bucht, som i riksdagen talar i egen sak, startade istället en fanatisk politisk teater med reservelverk och hej och hå.

Den utlösande faktorn till alliansregeringens justitiemord är som följer. Nationalsocialdemokraterna iscensatte hela sin teater för att använda den som vapen mot regeringen inför valet 2010, som förutspåddes bli jämnt. Och alliansregeringen gemenligen uttryckt sket på sig. Vad som var rätt eller fel blev ointressant, för regeringen. Omval var det som gällde - till varje pris. Därmed var Ekfors och mitt öde beseglat. Rättssäkerheten för en företagare är således obefintlig i Sverige - åtminstone om alliansregeringens plats vid köttgrytorna gynnas av att man struntar i den.

Grova påståenden om att kunder blivit avstängda eller hotade med avstängning för att de velat byta elleverantör - utan att något sådant existerat i verkligheten. Det enda fall jag kan erinra mig som skulle kunna förvrängas till något sådant är ett fall rörande en person som blivit avstängd på grund av bristande betalning och som återinkopplade elleveransen själv. Olovlig kraftavledning således. Bilden må bli begripligare om man vet att personen hade en framskjuten position i Vattenfalls byggnadsavdelning i en tid då revision över huvud taget inte existerade i statlig verksamhet. Han blev senare riksbekant dels genom att köra in borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen och skapa den katastrof som blev följden och dels genom fiaskot med banverksbroarna som Vattenfall tvingades låta byggföretagen utföra på löpande räkning. Men det gick inte att bara sparka honom eftersom han visste för mycket om hur Vattenfall plundrats.

Återkommande beskyllningar om grova skatte- och bokföringsbrott som egentligen bara handlar om för sent ingivna men korrekta momsdeklarationer. Allt föranlett av att staten gav Handelsbanken klartecken/order att säga upp bolagets finansiering utan orsak. Ett slags plundringsklartecken således.

På motsvarande sätt kan alla angreppspunkter kraftfullt tillbakavisas, men riksdagen, i det här fallet under alliansregeringens tid vid makten, tillåts fungera som en kinesisk folkdomstol i vilken den anklagade vare sig informeras, får närvara eller försvara sig. Det är klart att det inte går att undvika återkommande rätts- och korruptionsskandaler som Thomas Quick-fallen, Lambertz, Telias maffia-affärer och dräneringen av Vattenfalls utlandsverksamhet när regeringen består av egennyttigt patrask ointresserat av lag och rätt, enbart månande om de egna platserna vid köttgrytan.

Så här gör den svenska maffian när de ska ta av någon heder och ära och skaffa sig moraliskt alibi för att plundra vederbörande. Vad har en sådan regering att sätta emot när korrumperade politiker och tjänstemän vill tugga i sig en bit av den statliga kakan?

Som enskild företagare är det omöjligt att tränga igenom den mur av desinformation som en ofri och toppstyrd svensk press utgör.

Här finns en länk till skendebatten i riksdagen för den som är intresserad. Den är ca 37 minuter lång. Ekfors och min heder samt frukten av generationers arbete är en stor sak för mig, men en liten sak för Sverige - i ekonomiska termer. Men det är en stor sak för Sverige ur perspektivet om Sverige ska vara ett land som man vågar investera och verka i.

Dödens Väntrum lördagen den 16 augusti 2014
Mikael Styrman
.