Är även Fortum konkursmässigt nu?

.
I Finland har det faktiskt funnits korruptionsbekämpning ända in i modern tid. Det kan man ju inte påstå om Sverige. Men under senare tid har den gått allt knackigare även i Finland. Svepskälen som använts för att bortförklara grova ekonomiska brott bland samhällseliten har allt mer närmat sig dem som används i Sverige. Allt för att kunna lägga ned alla misstankar om organiserade brott.

När tiotals och hundratals miljoner, eller mer, försvinner och oftast från skattebetalarna, handlar det, officiellt, inte om brottslighet utan skylls numera alltid på inkompetens, eller ren dumhet. Och visst lämnar samhällselitens kompetens ibland en del i övrigt att önska. Men därifrån till att man, trots mycket välbetalda konsulter och advokaters hjälp, inte kan fullgöra den enklaste affär utan att det slutar i katastrof, är det naturligtvis långt. Och visst finns det exempel på människor som tigit sig långt upp i hierarkin. I en miljö bestående av skitpratande sloganpickers, vilka generöst gödslar samtalet med floskler, vars innebörd ofta är okända för de flesta närvarande, kan tystnad lätt misstolkas för kompetens. Men inte heller det förklarar de stora svindlerierna under senare år.

Exemplen kan säkert göras fler men Finland förlorade sitt statsägda telebolag i samband med en sådan härva. Det togs över av den svenska maffian och blev det ena benet i Telia-Sonera inför dess förestående odyssé på maffiahaven till olika diktaturer och maffiastater.

Stora Ensos aktieägare plundrades på motsvarande ca tio miljarder kronor i samband med förvärvet av Consolidated Paper. Att det var ett nära nog konkursmässigt råttbo som förvärvades var känt. Analyser av objektet talade sitt tydliga språk. Men affären pressades igenom ändå. Allt talar för att Stora Ensos aktieägare plundrades genom ett inside-job vilket utfördes av åtminstone delar av styrelsen, som även hade svensk anknytning. För detta talar även mordet på koncernredovisaren Gerard Goodwyn liksom det finska rättsväsendets ovilja att utreda svindlerierna.

Något senare plundrades Fortum av sin ledning på ungefär snarlikt sätt, denna gång i en affär med ryska maffian. En även för Fortum enorm affär, som innebar att företaget betalade kraftiga överpriser, ungefär som Vattenfall i sina utländska maffiaaffärer. Men Fortumledningen med Michael Lillius & Co tvingade Fortum  ännu längre ut på plankan, genom att sätta företagets överlevnad, och väl och ve, i händerna på vem som helst som för stunden utövar den politisk-ekonomiska makten, i Ryssland i allmänhet och bakom Ural i synnerhet. Under senare tid har Fortum frigjort tillgångar som tyder på att Fortums affärer med den ryska maffian kan vara på väg att nå vägs ände. Så sägs naturligtvis inte högt, men som ofta gäller även i det här fallet att det intressanta inte är det som sägs utan det som inte sägs.

Det finns därför anledning att fråga sig, mot bakgrund av den senaste utvecklingen i form av det ekonomiska kriget mellan Ryssland med Putin-regimen och den amerikanska maffian, och dess verkningar, vad som är Fortums status idag? Är Fortum i praktiken i konkurs idag? Har det blivit i Finland, som i Sverige, så att konkurslagstiftningen endast är ett redskap med vars hjälp den ofta bankrelaterade maffian kan stjäla och plundra attraktiva företag, allt medan kolossala konkursbon får tuffa vidare som om lagstiftningen inte finns, för att skydda kriminella politiker och höga tjänstemän?

Södertälje torsdagen den 25 december 2014
Mikael Styrman
.