.
Igår var Sverige i den mediadrivna indignationens järngrepp. Två ordningsvakter hade hade hållit fast två tjuvåkande småbarn som rymt från ett HVB-hem. För den godtrogna och godhjärtade svenska allmänheten målade media upp bilden av hjälplösa små änglar, sådana som i den bästa av världar sitter hemma i svenskarnas egna barnkammare och läser läxor, för sedan utan tillsägelse gå och borsta tänderna och därefter lägger sig att sova för att orka upp till skolan. Till stöd för sin indignationskampanj visade media upp bilder som sades visa att en av vakterna utsatte ena barnet för övervåld och dunkade barnets huvud i betongen.
Men när man tittar på filmen kritiskt ser man inget sådant. Däremot ser man en vakt som håller fast ett barn och håller ”barnets” huvud åt sidan för att denne inte ska kunna spotta på vakten.
Om man tittar på de delar av filmen som media klippte bort får man snarare intrycket att det inte handlade om ett barn utan snarare om en fullblodsligist. Det bekräftas väl även av att ”barnen” redan nu är på rymmen igen. Gatubarn av okänt ursprung och med okänd bakgrund är inte sådana barn som sitter och läser läxorna i svenska hem. De är just gatubarn av okänt ursprung med okänd bakgrund. Det förändras inte av att de kommer till Sverige.
Det kan tänkas att vakten hade tur. Det kunde lika gärna ha slutat med hans död. Och det kan det än. Godhjärtade och manipulerade svenska moraltanter av bägge könen har helt enkelt ingen förståelse för vad gatubarn av okänt ursprung är eller vad de kan vara kapabla till.
Södertälje onsdagen den 11 februari 2015
Mikael Styrman
.
SvaraRaderaEn person med anknytning till mig har en anhörig som
arbetar som behandlingsassistent vid ett hem för
vård av tvångsomhändertagna unga enligt LVU.
De den filmsekvens där den nu uthängda väktaren gör
ett rättrådigt ingripande mot ligistungjäveln framstår
helt i nivå med vad som enligt min anknytning dagligen utspelar
sig på det aktuella LVU hemmet. I min mening helt proportionelig
användning av tvångsmedel och nödvärnsbetingat våld då någon
utgör en påtaglig fara för sig själv, tredje person eller
exempelvis en väktare eller behandlingsassistent med ingripandeskyldighet.
Vart jag vill komma med min kommentar är dock att om väktarens
rättrådiga ingripande resulterar i en fällande dom, eller i
formell mening klandrande erinran har staten problem! Detta skulle
nämligen då vara prejudicerande och göra att inga tvångsmedel
eller nödvärnsbetingat våld får brukas då intagna på LVU hem
misshandlar, begår mordförsök, självmordförsök eller bara
allmän vandalisering och trakaserier av andra intagna.
Är detta verkligen vad allmänhet och systemet vill ha?
Tänk således gärna efter en extra gång innan ni dömer väktaren,
personer som han är det enda som står mellan ordning
kontra kaos och ond bråd död.
/ fänrik Stål
Ja, det är inte så roligt för den där vakten som efter bästa förstånd försökte sköta sitt arbete. Om han inte hade skött sitt arbete skulle han ha fått sparken. Nu skötte han sitt arbete. Då startar ett fullkomligt hänsynslöst massmediapack, med benäget bistånd från några ökända kappvändare, en total och landsomfattande klappjakt på honom. Man driver hundratals stollar, som ingenting begriper vare sig om förhållandena på gatan eller på gatubarn eller traumatiserade barn, att demonstrera mot honom. Cheferna som utformat instruktionerna går mangrant och gömmer sig och han lämnas ensam att hantera situationen. Jag menar, vad är det som säger att han har den stabilitet som krävs för att hantera situationen? Hur många människor har det? Hur många kan ens tänka sig in i hans situation? Och det där skenheliga massmediapacket som skapat alltihop för snöd vinnings skull slår sig på bröstet uppfyllda av förträfflighet.
SvaraRaderaDet här kan sluta mycket illa.
Enligt media ikväll uppger polisen att 1.465 ungdomar har rymt från HVB-hem. Det är 1.465 potentiella tidsinställda mänskliga bomber på våra gator. Hur länge tar det innan effekterna av detta börjar visa sig? Och vem kommer massmedia då att utnämna till offer respektive förövare? Om det går som det brukar göra blir offret bortglömt och med rätt eller orätt blir förövaren utnämnd till offer.