.
Den finns i stort som smått. Ofta konfronteras vi med den utan att förstå det. I stort ser vi den när olika länder, till synes slumpmässigt, våldtas, ödeläggs och plundras av USA. Då är det ju uppenbart vem som agerar, må vara att amerikanska drängar i vårt eget land gör sitt bästa att för att tala om för oss att dessa mord och denna ödeläggelse har ett gott syfte. När samma USA av maktgalenskap infiltrerar de europeiska demokratierna är det inte lika tydligt vem som har varit framme. Av naturliga skäl låter det sig mer anas än bevisas, bland annat på grund av att infiltrationen gått så långt, inte minst av våra media.
Det som sker i smått är inte lika lätt att inse varifrån det kommer. När jag var i USA, året efter Dick Cheney och Co:s attack mot World Trade Center, satt jag och väntade på en flygplatsservering. Bredvid mig satt en typisk amerikan, storlek med massor av X och en bakdel som en sjubrödsugn. En sådan som får en att känna sig riktigt smärt. Han åt en riktig Dagobert Krickelin-macka. Stor som långfranska med massor av grejor i. När han gapade var det som om en 10 kg:s hink öppnade sig. När han stängde hinken sprutade dressing med mera åt alla håll. Och han tryckte i sig hela, utan problem.
Vi är inte lika långt komna - än. Men läsk som förr var 33 eller 45 cl stannar numera inte ens vid litern utan är ofta flera liter. Chipspåsar ser ut som vore de jultomtens säck. Och en bulla eller ett wienerbröd är numera så stort att inte ens en matglad person orkar äta hela. Förr kunde alla vid bordet äta var sitt. Numera kan man dela ett och det räcker åt alla. Inte heller i Sverige kan längre den unga generationen laga mat. Politiken och skolan har gått industrin till mötes och fostrar oduglingar som knappt klarar av att värma en färdig rätt i mikron.
Den amerikanska glupskheten och gränslösheten är över oss. Det märks inte minst på våra makthavare. Sådana som Anders Sundström, Jan Johansson och Sverker Martin-Löf. Vad gjorde förresten Sundström och Johansson i USA som ingen vågar redogöra för?
Södertälje fredagen den 13 februari 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar