.
Med förmodligen de bästa av avsikter har man nu, som jag har uppfattat det, från migrationsverket, bestämt sig för att hemlighålla var det ska bli flyktingförläggning. Allt som ett sätt att förhindra att de blir uppbrända.
Det är absolut kontraproduktivt och direkt skadligt. Antalet blivande flyktinganläggningar är förhållandevis få och går både att bevaka och att spana på.
Om man hemlighåller vilka anläggningar som är på väg att bli förläggningar blir ett otal andra anläggningar föremål för ryktesspridning, som med rätt eller orätt, gör gällande att de ska bli flyktingförläggningar. Antalet anläggningar att spana på och skydda ökar därmed exponentiellt.
Rätt är istället att göra precis tvärtom. Sätt upp en en stor skylt vid den blivande förläggningen, som man brukar göra vid alla andra byggen, och övervaka sedan anläggningen. Då slipper man ägna uppmärksamhet åt tusentals anläggningar som inte är aktuella för att bli förläggningar.
Hela den här diskussionen drivs av en slags idioti som resulterat i att man i Sverige tror att övervakning bara kan ske på endera av två sätt. Antingen av ett par personer per två-tre län som sitter vid dataskärmar på LKC, med hjälp av några unga pojkar och flickor i bilar, som kastar sig mellan våldtäkts-, misshandels-, rån- och inbrottsfall. Alla sysslar uteslutande med brott som redan utförts och prioriterar hårt mellan de brott som ska belönas med deras uppmärksamhet. Ofta är de tio mil för långt borta, eller för få, för att göra någon verklig nytta. Vid ankomst är som regel situationen över och bara pappersarbete återstår.
Alternativet är eunucker och MÖP:ar i övervakningsbranschen, som gör ungefär samma sak som polisen, men mot betalning och utan polisens befogenheter.
Det verkar inte finnas något alternativ som innebär att man skaffar sig de övervakningsresurser som verkligheten och samhällsutvecklingen kräver.
Det blir väl inga pengar kvar till sådant när JAS-projekten och mutorna sugit alla pengar?
Södertälje tisdagen den 20 oktober 2015
Mikael Styrman
.
SvaraRaderaI militära sammanhang då det ska pratas etik och krigets
lagar så framhålls att man måste se till distinktionsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Exempelvis så skulle man helt legitimt enligt krigets lagar
kunna frakta vapen och/eller personal i lastbilar målade
som postbilar, problemet är dock att då motståndaren
upptäcker detta kommer plötsligt alla postbilar vara
prioriterade mål för bekämpning. Således måste
vinsten med att använda postbilar för militära transporter
överstiga den betydande olägenhet det innebär att alla
postbilar sedan kommer vara prioriterade mål.
När man nu vill hemlighålla de planerade asyl och flyktingboendena har man så som jag ser det gjort en
lika stor tankevurpa som om försvarsmakts logistiken
skulle åka postbil i krig, man har nämligen gjort alla
byggprojekt av boende till legitima mål för de som i praktiken nu påbörjat krigföring mot den förda flyktingpolitiken.
Gruppboenden, äldreboenden, behandlingshem, kanske
även campingar och vandrarhem/hotell, ingen går längre
säker på grund av att idioterna bakom denna policy
hoppas det ska brinna just hos någon annan istället.
/ fänrik Stål