Folkpartiet - ännu ett offer för den svenska skolan?

.

Folkpartiet bytte namn i helgen, till Liberalerna. Som framskymtade i inslagen i TV drevs namnbytet, förutom av en mer allmän mediaskugga för partiet, fram av en vilja att lämna det av industrialiseringen skapade ”Folkpartiet” till förmån för det postindustriella data- och tjänstesamhällets mer modernt klingande ”Liberalerna”.

Det är märkligt av flera skäl. Partitet byter nu till Liberalerna, när partiets hållning länge blivit allt mindre liberal. Partitet har ju gått från att vara ett liberalt parti till att i allt högre grad vara övervakningssamhällets försvarare. Det är dessvärre något som svårligen låter sig förenas med liberalism. Men kanske har det inte så stor betydelse om partiets namn och partiets de facto utövade politik hänger ihop? Fokus kanske är att få väljarna att TRO att partiet är liberalt, så att de röstar på ett vackert namn eller en käck slogan? I så fall är ju namnbytet funktionellt - förutsatt att inte väljarna genomskådar taktiken.

En annan sak som är märklig är att partiets till stämman utsedda ombud tycks mena att Liberalerna är en modernare, mer nutidsanpassad, term än Folkpartiet. Liberalismen har ju sitt ursprung i 1600-1700-talens tankar om individuell och intellektuell frihet, med sina stora tänkare under just de seklena. Hur kommer det sig då att man finner Liberalerna modernare och mer nutidsanpassat än Folkpartiet?

Är även Liberalernas förtroendevalda - eller utsedda - stämmoombud offer för den svenska skolans tillkortakommanden? Det skulle kunna förklara att man finner Liberalerna modernare. Om man inte är bekant med det nyss nämnda, ligger det i farans riktning att man inte heller förstår vad det innebär att vara liberal. Ännu dystrare blir det naturligtvis om man förstår, men inte bryr sig om det…

Södertälje måndagen den 23 november 2015

Mikael Styrman

.