Senaste nytt från sosseriets trollfabrik

 .

Om det är som det brukar vara, betyder den stora påverkansoperation som sosseriets trollfabrik nu sjösatt genom sina underhuggare i TV4, att sosseriet förbereder rösträkningsfusk i stor skala i EU-valet. Den stora kampanjens huvudsakliga syfte är sannolikt att erbjuda väljarna en plausibel förklaring till siffror som - i väljarnas ögon - är så förvånande att de tarvar en förklaring.

Det är varken första eller sista gången sosseriet fuskar i allmänna val. Så här de alltid gjort. De har myglet i sitt DNA.

Att sedan L, KD och M stämmer in i kören i syfte att kannibalisera på SD när sosseriet skjuter av sin kanonad, är naturligtvis inget märkligt i sig. Så går det tyvärr ofta till i politiken och nu när flera partier är hårt trängda är naturligtvis inget annat att vänta. Politik är ofta ett smutsigt spel. Att ”bara” kannibalisera i kölvattnet på sosseriets skurkstreck är nog ingenting som får ledande politiker att ligga sömnlösa om nätterna.

Den intressanta frågan som detta väcker är - hur kommer rösträkningsfusket att gå till? Sosseriet brukar nämligen inte nöja sig med att bara sabla ned konkurrenternas renommé. Det är alldeles för osäkert i framgång.

Falun tisdagen den 14 maj 2024

Mikael Styrman

.

Joost Klein lade bollen på straffpunkten och kallade ut målvakten

 .

När rödingarna lobbade som mest intensivt mot Israel inför Eurovisionsfinalen, placerade Joost Klein åtminstone symboliskt bollen på straffpunkten och kallade bort målvakten, när han var obalanserad mot en fotograf, som han upplevde som allt för närgången. Vid den tidpunkten höll en intensiv, delvis journalistledd, revolt på att sprida sig bland artisterna mot Israels deltagande i finalen.

Joost Klein hade redan hunnit utmärka sig genom sina protester mot Israel och EBU på podiet. EBU-ledningen kom fram till att man måste göra något omskakande för att bryta händelseutvecklingen, ifall det alls skulle bli någon final värd namnet. 

Bedömningen landade i att om man inte gjorde något skulle man inom kort riskera att ha en situation innebärande att kanske 10-15 deltagare satte sig i palestinasjalar i protest mot Israels deltagande. Hela finalen var i fara, liksom EBU:s auktoritet och kanske även framtida arrangemang.

Slutsatsen blev att det var bättre att utesluta en - Joost Klein - som hade visat klara tendenser till att vilja fungera som revoltledare, än att riskera hela evenemanget och kanske även framtida schlagerfestivaler. Joost Klein såg det förmodligen inte komma…

Vad sedan beträffar hemresan var det rätt så speciellt att övriga holländare reste hem medan Joost Klein med två följeslagare blev kvar en dag extra. Det låter sig anas att han antingen omfattades av reseförbud eller trodde sig omfattas av reseförbud på grund av polisutredningen. 

Men efter att schlagerfestivalen räddats var Klein ointressant. Kanske var han rent av på väg att bli en belastning för värdlandet Sverige?

Förmodligen rådde ganska stor samstämmighet om att Klein, som visserligen inte var alldeles oskyldig, redan var oproportionerligt hårt drabbad på grund av olyckliga omständigheter. Att ytterligare plåga honom riskerade att resultera i påtagliga - och i värsta fall långvariga - svenska good will-förluster.

Summa summarum: Jag tror att han blev uppmanad från svenskt håll att sticka hem för att man skulle få slut på eländet. Om han var berörd av reseförbud eller trodde sig vara det tipsades han om att inte flyga reguljärt.

Då är det bara en liten sak vi har kvar att fundera över:

Vem betalade det chartrade flyget och hur kommer man att bära sig åt för att dölja vem som verkligen betalade?

Det lär vi väl aldrig få veta…

Falun måndagen den 13 maj 2024

Mikael Styrman

.

Public Service - de många intressenas boning

 .

Idag har det presenterats en utredning om Public Servicekanalerna. Föga förvånande lär den ha mynnat ut i oenighet.

Ryktena surrar i luften om hur magert det är och hur mycket som ska sparas osv. Dolt mellan raderna skymtar att det handlar mer om de egna arbetstillfällena än om programkvalitén eller allmännyttan. Hellre många medarbetare som producerar mycket skräp än lite färre medarbetare som gör färre, men bättre, program. 

Hur magert är det och vad kan det leda till?

Ska man döma av hur kanalerna letts hittills kan vi förvänta oss att exempelvis nuvarande sex deltävlingar för att vaska fram ett tävlingsbidrag till Eurovisionen utökas med ytterligare sex deltävlingar i olika småstäder i landet. Ingenting blir bättre av det, men det är i linje med hur man arbetat hittills. Den polkagrisstången kan man säkert suga på ett tag till. Kanske kan vi på lite sikt se fram emot en egen deltävling i varje kommun att sändas i rikstäckande TV innan någon på TV tycker att man växlat in på fel spår.

Det låter konstigt att det skulle vara brist på pengar inom public service. Åtminstone produktionen av inslag på minoritetsspråken är nära att drunkna i pengafloden. Men ordern är att alla pengar ska förbrukas, sändningstiden ska fyllas och allt som låter ska sändas. Ytterst kan man naturligtvis ana ett lyssnar- och väljarförakt. Men det går förmodligen inte att göra så dålig radio och TV att inte åtminstone någon lyssnar och tycker att det är bra. I ett litet land med miljoner lösdrivare finns alltid någon uttråkad nog för att lyssna även på ett dåligt program.

Vettiga ämnen och välgjorda program som intresserar människor verkar inte vara så viktigt. En stor bred kostym, med många kanaler och många program på många språk är högre prioriterat även om bara ett fåtal ensamma människor lyssnar eller tittar. Det blir kanske billigt att göra i kronor räknat, men det blir nog ganska dyrt om summan slås ut på antalet tittare/lyssnare som verkligen tar del av programmet - inte bara är en pinne vid räkning av den förväntade målgruppen.

Få svenskar kan kritisera eftersom de varken förstår eller intresserar sig för minoritetsspråken. De som gör programmen klagar inte heller. De pinkar in sitt eget revir och skyddar det. Man sågar inte av den gren man sitter på. Cheferna i sin tur är nöjda. De kan visa politikerna att man fyller ramen med den bestämda mängden program som nästan ingen lyssnar eller tittar på. Politikerna kan berätta för den stora passiva väljargruppen i utanförskapsområden om hur mycket mer program som ska göras på deras språk. Förortens människor tar emot och nickar artigt och går sedan hem och lyssnar och tittar på sina favoritprogram som kommer från helt andra källor. Smörjan från SR och SVT lockar inte. Den är gjord på en nivå som inte gör någon hemlighet av att lyssnaren/tittaren förutsätts vara åtminstone mycket okunnig och kanske också lite bakom flötet och därför lätt att manipulera.

Osökt går tankarna en dag som denna till färjkarlen som satt på stranden till floden mellan nuvarande Estland och Ryssland, vid den tiden när Sovjetunionen drog sina sista suckar. Färjkarl i all ära, men var fanns då färjan? Det visade sig att färjan hade blivit stulen för åtta år sedan. Men färjkarlen behövde ju sin lön och ingen saknade färjan i ett sönderfallande Sovjetunionen, hårt ansatt av större problem, så färjkarlen fortsatte att pliktskyldigast gå till jobbet. Det kunde ju kanske ha varit svensk public service, men nu var det ju det sönderfallande Sovjetunionen.

Falun måndagen den 13 maj 2024

Mikael Styrman

.

Rösträkningsfuskets efterspel

 .

Om det här röstningsfusket vid finalen i schlagerfestivalen, som jag behandlade i inlägget ”Ynkligt och ohederligt i Eurovisionen” tidigare idag, hade orkestrerats från något annat land än Sverige - vad hade hänt då?

Om något liknande hade skett i USA bedömer jag att det med stor sannolikhet hade kunnat resultera i husrannsakningar, med bevissäkring, på SVT:s adresser i Malmö och Stockholm, troligen också på hotellrum och i bostäder. De misstänkta skulle möjligen också letts ut, förbi medias fotografer, med handklovar bakom ryggen. Assistans skulle troligen också begärts från andra länder vilka kunde tänkas vara relevanta för utredningen.

Om det istället hade utspelat sig i Storbritannien är det möjligt att något liknande skulle skett. Dock är sannolikheten kanske mindre för det än i USA.

Skulle det ha ägt rum i Ryssland är det troliga att det skulle gått likadant som i Sverige.

Samma gäller nog för Kina och Nordkorea.

Övriga länder skulle förmodligen fördelas någonstans längs en gråskala mellan ovan nämnda ytterlighetsexempel.

Det känns inte så bra.

Det talar inte för att vi har sett den sista storsvindeln utspela sig i och runt Eurovisionen.

Falun söndagen den 12 maj 2024

Mikael Styrman

.

Eurovisionen numera urspårad

 .

Förr om åren var jag en trogen och hängiven tittare och lyssnare som verkligen såg fram emot Eurovisionsschlagerfestivalen. Jag tror att det upphörde när SVT började göra billig skräp-TV genom att låta allt från mediokra till ibland rent usla låtar och artister tävla hela året om vem som skulle representera Sverige. Det blev snabbt för mycket skräp för att jag skulle orka hålla på och titta på det. Ungefär parallellt med detta avtog också tittandet på den internationella finalen. Det senare vet jag egentligen inte varför? Kanske är fenomenen besläktade, så att överflödet av dåligt svenskt material smittade även den internationella finalen?

Men i år plötsligt fick jag en puff och ville titta. Anledningen var förstås det nysvenska klientelet som tagit sig hit och det bara undantagsvis i syfte att arbeta för sin försörjning. I alla fall verkar många av dem vara gangsters av olika sorter. Det var uppenbart att det fördes kampanj för att de skulle förstöra schlagerfestivalen och det störde mig någonting enormt. 

Jag har redan tidigare retat mig på att det här klientelet har tagit med sitt mångtusenåriga krig hit och håller på och förföljer judar i Malmö och stör oss andra, som om det här är deras hus. Araberna, palestinierna är här som våra gäster och de ska inte ta sig rätten att förfölja i Malmö boende judar som har minst lika god rätt som araberna att vara här. Egentligen mer rätt, eftersom de anlänt mycket tidigare - ofta flera generationer tidigare. Dessutom är judarna flitiga och som regel också klyftiga. De arbetar för sin försörjning vilket man ganska sällan kan anklaga de andra för.

I alla fall har jag med stigande irritation åsett att artisterna och låtarna blir allt sämre i Sverige och att man försöker dölja det med en enorm massa omotiverade ljuseffekter och ett måttlöst blixtrande som inte på något sätt gör slutprodukten bättre. Troligen beror det senare på att många känner sig kallade att göra ljusshower, men få äro utvalda att kunna göra något som är bra. Jag skulle nog säga att i det här sammanhanget gäller ”less is more”. Men de flesta av de som håller på med sådant här tycks tro att ju mer effekter de lyckas trycka in i ett nummer desto bättre är det. Fast den verkliga effekten är ju att de oftast bara förstör. Det skulle banne mig vara bättre helt utan de dåliga och nästan alltid överdrivna ljuseffekterna.

Jag vet inte om jag har rätt, men jag tror att det där kommer från USA och från massproduktionen av billiga skräpfilmer. Där trycker man - på ren svenska - in ett helvetes jävla sprängande och blixtrande för att dölja att filmens manus och dialog är usel och skådespelarprestationerna likaså. Genom att dränka dem i omotiverade effekter tror man sig åtminstone lura de mest efterblivna tittarna.

Från skräpfilmsproduktionen har det sedan smittat scenkonsten. Drivna försäljare lurar okunniga byggherrar och konsulter att köpa in en massa tingel-tangel som inte gör någon nytta. Förmodligen sker det med argument som att det där efterfrågar alla numera. Hur ska då en okunnig konsult kunna värja sig utan att röja sin egen inkompetens? Det är klart att han bockar för både det ena och det andra. Det är ju ändå inte han som betalar. Ofta kan han till och med ta mer betalt för sitt arbete ju mer av uppdragsgivarens pengar som han sätter sprätt på.

Sedan skickas skadan vidare. Mediokra eller rent odugliga mästare känner sig tvingade att använda all den där smörjan i överflöd för att de tror att de förväntas göra det. Säkert är det likadant med måttligt begåvade artister som har fått lära sig att det ska blixtra och leva som om gudarna har blivit tokiga. De tror med rätt eller orätt att det då undgår publiken att artisten inte räcker till.

Nog vore det väl ändå för skönt om man kunde kasta alla de där odugliga arrangemangen så att vi slapp eländet och kunde återgå till att njuta av sång, text och musik, framfört av duktiga artister, som det var innan dilletanterna förstörde scenkonsten.

Falun söndagen den 12 maj 2024

Mikael Styrman

.

Klimatet och politiken förr och nu

 .

Idag verkar det finnas relativt stor uppslutning kring teorin att klimatet är på väg att ändras mot varmare och att det är människan som har orsakat det. Att en nästan enig forskarvärd lutar åt det hållet säger egentligen så mycket. Som så mycket annat styrs forskarnas offentligt försvarade åsikt inte så mycket av vetenskapliga insikter och empiriska rön utan mer av rädsla. Rädsla för att försvara fel åsikt, tillhöra minoriteten, och riskera att bli mobbad och karriärmässigt motarbetad av den okunnigare mobben. Den rädslan är inte ogrundad. Mobbning är en av människans favoritsysselsättningar och den finns i alla samhällsskikt och sammanhang.

Lika beslutsamt som forskarna tidigare avvisade alla teorier om skenande klimat när majoriteten var av den uppfattningen, lika beslutsamt försvarar man nu teorin om att människan får klimatet att skena, eftersom det har skett en glidning i majoritetsuppfattningen, driven av en påtaglig mediakampanj. Paradoxalt nog har båda ställningstagandena grundat sig på samma skäl. Rädsla driver forskare att anpassa sig till majoritetsuppfattningen. Det säger oss väldigt lite - nästan ingenting - om vart klimatet är på väg och varför.

I debatten idag tenderar man att behandla frågan om sambandet mellan CO2-halten och Jordens temperatur och klimat, som om sambandet är inte bara enkelt och linjärt utan CO2-halten dessutom är näst intill allenarådande för klimatet. Det sägs inte rent ut, men bland den breda allmänheten uppfattas Jordens klimat som stabilt och att mer än små variationer och avvikelser är onormala och utgör undantag. Få uppfattningar är förstås mer felaktiga. Jordens klimat är förmodligen aldrig stabilt. Det är förmodligen alltid i rörelse och pendlar eller wobblar mellan ytterligheter, därutöver även påverkad av ovanliga eller utifrån kommande händelser.

Det är också ganska tydligt att när forskarvärlden, eller de tongivande individer och organisationer som påverkar den, väl har satt ner foten någonstans, tenderar man att inte överge den rådande uppfattningen förrän den dels är bevisad felaktig och dessutom är uppenbart obsolet och det sker som regel inte heller förrän långt därefter.

Det är inte bara förhållningssättet till klimatet som beskriver en sådan ändringsfientlig process. Det där ibland nästan lite komiska fenomenet kan iakttas i olika sammanhang. Utöver frågor som har anknytning till klimatet finns liknande även i fråga om exempelvis arkeologi.

Länge har man haft en uppfattning om människans civilisations historia som väldigt kort. Den har bara sträckt sig några tusen år tillbaka i tiden. Nu talar mycket för att vi är på väg mot en uppfattning som innebär att människans historia sträcker sig över minst en istid, kanske flera. Därtill är man nödd och tvungen. Pusslet av förhistoriska lämningar går inte ihop annars.

Det leder mot bland annat följande förändringar:

Egyptens pyramider - åtminstone delar av dem - kommer sannolikt att visa sig vara olikåldriga i så måtto att de delvis har sitt ursprung före senaste istiden och att de sedan återanvänts och byggts på efter senaste istiden av mer sentida civilisationer.

De begravda tempel och underjordiska städer - bland annat Derinkuyu och Göbekli Tepe - som man numera vet att finns i betydande mängd i Turkiet, trodde man tidigare att var endast några tusen år gamla. Antingen trodde man det, eller så var det en anpassning till politiska önskemål. Numera är åldersbestämningen satt i rörelse och kommer sannolikt att landa i att nämnda lämningar har sitt ursprung i vart fall före senaste istiden. De är svåra att åldersbestämma eftersom det saknas organiskt material i dem som skulle kunna visa hur gamla de är. Dessutom är det inte säkert att organiskt material skulle svara på frågan, utan istället bara svara på när de senast varit i bruk av någon civilisation.

Det forntida Egyptens delning i ett övre och ett nedre Egypten, som man haft svårt att greppa, kommer att visa sig bestå av fler delar och är på väg att få sin förklaring. Den nedersta delen av Egypten är ännu outforskad eftersom den har blomstrat under i vart fall senaste istiden och numera är begravd under Medelhavet. I Nedre Egypten, den del av Egypten som är närmast Medelhavet, men över havsytan, finns med största sannolikhet lämningar både från tiden efter senaste istiden och från tiden före senaste istiden. Övre Egypten, ungefär från Luxor och uppåt längs Nilen, är den del av den Egyptiska civilisationen som överlevt och blomstrat när havets yta nått sitt maximum, strax under Luxors nivå, efter troligen senaste, men åtminstone efter en tidigare istids avsmältning.

Forskarna letar förtvivlat efter spår av den meteorit som med nu förhärskande uppfattning i forskarvärlden tros ha utplånat dinosaurierna. Den har inte stått att finna. Det har av en del förklarats med att den antingen är dold under havet eller att den träffade inlandsisen eller att det inte var en utan istället flera meteoriter. Jag tror inte att man kommer att finna den, av den enkla orsaken att den förmodligen inte har funnits. Visst har det slagit ned mängder av meteoriter på Jorden genom åren och visst har de både lämnat spår och ställt till skada. Men de har förmodligen inte utrotat dinosaurierna. Det är istället Jordens långsiktiga förändringar eller variationer i klimatet som har utrotat dinosaurierna. Processen har dessutom knappast bestått i att de har utrotats genom en plötslig händelse eller ett snabbt förlopp. Snarare har de förändrats, anpassats till ett föränderligt klimat. I vart fall har de inte utrotats genom en plötslig händelse. Mer troligt är att det varit en process som omfattat betydande tid.

Problemet med att som nu låta CO2-halten snart styra allt mänskligt liv är att man förmodligen inte kan skilja på orsak och verkan. Visst har CO2-halten säkert varierat över tid men det är inte nödvändigtvis förklaringen till att Jordens klimat varierar över tid. I vart fall är det inte den enda förklaringen.

Nu har mänskligheten förlorat kontrollen över sin numerär. Tekniska landvinningar har gjort det möjligt för allt fler människor att överleva och fortplanta sig. Det har sannolikt mycket större betydelse än användandet av fossila bränslen i sig. Vad värre är: de närmast panikartade, och inte så lite svamliga, åtgärder som nu vidtas för att minska användningen av fossila bränslen är förenade med negativa effekter på klimatet som sannolikt vida kommer att överstiga de fossila bränslenas effekter. Det beror på att man intensifierar en mängd industriella processer för att på kort tid skrota fullt funktionsdugliga bilar och övergå till elbilar. Övergången till elbilar som nu tycks utgöra färdriktningen kommer därför att gör mer skada än nytta, särskilt som de avses äga rum under mycket kort tid. Dessutom kan det liknas vid att såga av den gren som mänskligheten sitter på. Den rovdrift som nu startar på Jordens mineraler kommer att ställa till ett elände för kommande generationer - utan att skapa någon fördel för nu levande generationer som motiverar åtgärderna.

En viss tröst kan vi trots allt kanske känna i att mänsklighetens fåfänga ansträngningar att påverka klimat och CO2 inte kommer att lämna större spår efter sig än en piss i Mississippi. Vi lever med en livsstil som Jorden måhända skulle kunna föda om mänsklighetens numerär inte blev större än någon enstaka miljard. Vi är nu ungefär åtta miljarder och försöker bibehålla samma livsstil, vilket inte är möjligt utan att livsbetingelserna kommer att ödeläggas för en betydande del av mänskligheten. Endast i Sverige är man tillräckligt enfaldiga för att tro att en befolkning uppgående till åtta miljoner, som i Sverige, kan förändra klimatet för åtta miljarder människor som håller en helt annan kurs. Det vill säga merparten av de stora ”klimaträddande” omställningarna som politikerna och lycksökarna som mjölkar politikerna nu driver är bara svammel. Eller egentligen inte svammel. De är väldigt funktionella utifrån lycksökarnas eget kortsiktiga perspektiv. Men utifrån perspektivet att rädda mänskligheten från klimatförändringar är det bara svammel.

Morgondagens klimat blir vad som följer av de svängningar i Jordens klimat som alltid präglat Jorden och som kommer att fortsätta att göra det, oavsett vad inbilska människor i Sverige må tro om sin egen betydelse för världsalltet.

Inget blir bättre av en meningslös rovdrift på mineraler, förtida skrotning av fullt fungerande bilar och en forcerad övergång till elbilar som i vart fall under de första 10-15 åren förvärrar situationen, istället för att förbättra den, och som därefter bara ger blygsamma förbättringar. Förbättringar som kanske aldrig balanserar de försämringar som tillverkning av elbilarna och förtida skrotning av fossildrivna bilar åstadkommer.

Det vi bör göra är istället att tillämpa sunt bondförnuft under ordnade former. Man skrotar inte fungerande bilar. Man gör inte, eller gör åtminstone färre, onödiga resor. Man bor inte i en stad och jobbar i en annan stad. Man bor inte ens på ena sidan av staden och jobbar på den andra sidan av staden. Man gör som man gjorde förr. Man bor nära sin arbetsplats. Man kajkar inte livsmedel och kläder mm från ena sidan av jordklotet till den andra.

Problemet är inte att det görs för lite för att rädda klimatet. Problemet är istället att alltings syfte är bibehålla en ohållbar industri- och konsumtionsstruktur. Politikens målsättning är uppenbarligen - även om ingen säger det - att på industrins begäran förmå människor att köpa mer bilar än de behöver och att göra det oftare än det behövs. Det syns exempelvis mycket tydligt nu när den tyska bilindustrin lobbar hårt för att EU ska tvinga Europas bilägare att skrota sina bilar i förtid, syftande till att måsta köpa nya bilar i förtid. Det är inte ägnat att rädda varken klimatet eller mänskligheten. Det syftar bara till att skapa kortsiktiga fördelar för en bilindustri som är allt för stor och bygger allt för många bilar med programmerat åldrande. Det vill säga bilar som byggs för att bara hålla några år. En destruktiv industri är inte mänsklighetens räddare. Den är döden i kista för mänskligheten. Det är för övrigt inte bara den tyska bilindustrin som är, eller är på väg att bli, samhällsfarlig. Även svenska Scania har hoppat i galen tunna och bygger en fabrik för eldrivna lastbilar som det inte finns efterfrågan för och som det inte finns vare sig elproduktions- eller distributionsanläggningar för att driva. Om bilfabrikers företagsledningar fattar klantiga beslut ska de ta konsekvenserna av det. Inte tvinga bilägare att göra mer galenskaper. Scania exempelvis kan ju börja med att rensa ut odugliga chefer som fattar verklighetsfrämmande investeringsbeslut.

Falun söndagen den 12 maj 2024

Mikael Styrman

.

Ynkligt och ohederligt i Eurovisionen

 .

Att sossarna på SVT skulle förvandla Eurovisionsschlagerfestivalen till en antisemitisk manifestation i år, var ju ganska uppenbart redan i det ögonblick man fick veta att tävlingen skulle förläggas till Sveriges muslimska huvudstad Malmö, där antisemitismen härskat länge med sosseriets goda minne.

När sedan ”Ship to Gaza” angjorde hamn i Malmö var det väl inte direkt förvånande, utan mer ett kvitto på hur ingående aktionen planerats. 

Det kan ju inte ha varit någon hemlighet för människor engagerade i politik, TV och radio vad som pågick? Varför fick det ske i tysthet - utan debatt? Är sosseriets, och andra rödingars, grepp om svenska media så starkt att det inte finns något utrymme för alternativa åsikter? Eller stod de som var av annan uppfattning bara vid sidan av och tittade på, måhända i tron att rödingarna och antisemiterna skulle göra bort sig? Eller var det feghet som födde passiviteten?

Få torde väl idag vara så enögda Israel-vänner att man tycker att det Benjamin Netanyahu tillsammans med andra israeliska extremister åstadkommer i Gaza är bra, eller gagnar humanitära värden och en framgångsrik fredsprocess. De flesta inser nog att Netanyahu skadar Israel mycket påtagligt för att rädda sitt eget skinn. Det största hindret mot fred i Israel och Palestina är nog Netanyahus vandel och hans förflutna. Decenniers upparbetad israelisk good-will har rivits ned på lite mer än ett halvår. Självklart måste Israel kunna svara på ett adekvat sätt på svinaktigheterna som Hamas och andra ägnade sig åt den 7 oktober 2023. Men det är inte att svara på ett adekvat sätt att bete sig ännu svinaktigare.

Problematiken i Mellanöstern, med mångtusenåriga krig och konflikter går sannolikt inte att lösa lika lätt som ett skolgårdsbråk. Ändå präglas fredsinitiativ som tas från annat håll än Mellanöstern återkommande om en sådan aningslös och naiv syn på motsättningarna. Där har krigats i tusentals år. Där kommer sannolikt att krigas ytterligare tusentals år. Men man bör kunna hålla tillbaka de värsta svinaktigheterna och ansvaret för att göra det vilar särskilt tungt på den som har ett stort övertag.

Det är ett evigt gullande med knarklangande araber och gruppvåldtäktsmän mm - inte bara i Malmö. Rättsskipningen har sedan länge fått vika och ge plats för ouppklarade grova brott och utdömande av låtsasstraff i de fall brotten trots allt klaras upp.

Var det verkligen nödvändigt av det muslimkramande sosseriet att även smutsa ned Eurovisionsschlagerfestivalen med Mellanösterns mångtusenåriga krig? Kunde man inte fortsätta med sitt krig på sin egen kant som tidigare: Spotta på judar, klottra på väggar mm som sosseriets skyddslingar ostraffat får göra i Malmö? Måste man verkligen släpa det partitrogna bidragsparasiterande slöddret till festivalen också? 

Inte nog med att samhällets muslimkramande maktapparat i Skåne låter muslimernas antisemitism blomstra så att allt färre judar vågar bo kvar i Malmö. Nu har man - i mina ögon helt onödigt - skadat schlagerfestivalen också - kanske till och med irreparabelt. Framtiden kommer att visa hur det är med den saken. Judiska deltagare tvingades krypa undan och gömma sig för de högljudda och platstagande delar av invandrarna som svårligen kan beskrivas som annat än fräckt och parasiterande slödder som fick bestämma agendan. Polis och rättsväsendes insatser mot slöddret och till skydd för normala människor i Malmö uppvisar tyvärr mycket stora likheter med rättsväsendets successiva förfall under 1930-talets Tyskland. 

När man granskar röstetalen från schlagerfestivalens omröstning framstår det som ganska uppenbart att israeliska Eden Golans bidrag och team kan ha vunnit tävlingen men myglats bort genom manipulation av röstningsprocessen. Om manipulationen skedde genom påtryckningar, skrämsel, riktad mot kulturelitens röstningsprocess eller genom rena diktat låter sig inte med säkerhet bedömas. Men skillnaden mellan allmänhetens röster och kulturelitens röster talar sitt tydliga språk. Det mesta talar för att jurygrupperna utsatts för ängslig påverkan - av naturliga skäl under stark tidspress. Då blir det inte så lätt att finjustera verkan av påtryckningarna. Därför blev skillnaden mellan allmänhetens röstning och kulturelitens mer hanterliga jurygruppers röstning som skillnaden mellan svart och vitt.

Det går att förstå ängslan hos EBU och andra när sosseriet och andra rödingar piskat ut sina palestinier till festivalområdet. Polisen var sannolikt halvt skräckslagen. Sverige var tömt på tillgängliga poliser för att i möjligaste mån kunna hantera arabkravaller i Malmö, med hjälp av norsk och dansk polis, men utan vattenkanoner. Dessutom bannad att hålla igen för att inte reta de arabiska potentiella nationalsocialdemokratiska väljarna. Oron för vad araberna och andra anarkister skulle ställa till med i Malmö i händelse av en Israelisk seger var så tät att den gick att ta på. Längtan var säkert inte heller stor efter att under rådande förhållanden i Israel och Palestina tvingas hålla nästa års tävling i Israel.

Men vad som är bekvämt respektive obekvämt är en sak. Det bör inte rimligen blandas ihop med vad som är hederligt respektive ohederligt. Ändå tycks det vara precis det som skett. Stora mängder människor, artister - och företag - har investerat sammantaget enorma summor för att kunna ta sig till Malmö och där delta i en förväntat hederligt avhållen tävling som de trott att har potentialen att bli för dem vad deltagandet i Brighton blev för ABBA. Allmänheten runt om i världen har betalat för att avgöra tävlingen genom att rösta på sin favorit, men finner nu att man har lurats att betala för att kunna rösta - utan att egentligen kunna påverka resultatet i tävlingen. Pengarna har istället gått till svindlares verksamhet under falska förespeglingar. Ett till omfattningen svårslaget rekord i grovt svindleri.

Men det ska förmodligen komma att bli ännu värre. Istället för att adekvat och handlingskraftigt göra husrannsakningar, frihetsberövanden och bevissäkringar, som polis och åklagare i andra, mindre dysfunktionella länder, skulle göra  kommer med största sannolikhet den korrupta svenska motsvarigheten att fegt och undfallande krypa undan och istället hjälpa till med mörkläggningen. Det är det som kommer att visa sig utgöra den största och irreparabla skadan mot Eurovisionsschlagerfestivalen.

Sverige och Malmö är på väg att skriva in sig i historieböckerna som platsen där det kanske största svindleriet genom alla tider mot Europas TV-tittare och radiolyssnare har ägt rum.

Det är, menar jag, uppenbart att juryerna varit utsatta för påtryckningar att missgynna Israel. I en sådan omröstning som den som ägde rum igår är det svårt att finjustera de avgivna rösterna, så att utfallet ser trovärdigt ut. Jag tror att påverkan skett muntligt och informellt till juryerna och har manat dem att ”visa ansvar och återhållsamhet” vid utdelning av poäng till Israel. Att det blir så här svart och vitt beror naturligtvis på svårigheten att finkalibrera de avgivna rösterna i en situation där man kanske inte vet det sammantagna utfallet. Följden blir att alla håller igen och Israel tilldelas endast ett litet antal röster av ett mindre antal röstande.

Falun söndagen den 12 maj 2024

Mikael Styrman

.

Kommunisterna längtar tillbaka

 .

Under 1960-1970-talen var det ganska poppis - framför allt bland ungdomar - att vara kommunist, eller åtminstone påstå sig vara kommunist. Det var nog för många mest ett sätt att manifestera sin egen märkvärdighet. Det gav också upphov till en hel del lustigheter i andras ögon. 

Om rödvinskommunisterna - som de ibland kallades av andra - brukade man skoja på lite olika sätt. Bland annat sa man att den som inte var kommunist vid tjugo års ålder inte hade något hjärta. Vidare att den som inte hade ändrat sig till fyrtio inte hade något förstånd.

Skoningslösa inre strider skakade återkommande de svenska kommunisterna, genom vilka man försökte bena ut vem eller vilka som var mest bokstavstrogna och renläriga kommunister. Det ledde till att kommunisternas partier tenderade att klyvas titt som tätt. Eftersom kunskap om kommunismens hemskheter i längden inte gick att förtiga, blev kommunismen allt mindre rumsren - i andras ögon. Kommunistpartiet bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) för att förtydliga att man var ett Kommunistparti ”soft” som kunde tilltala bredare väljarskaror. Det tilltalade inte den mer hårdföra Moskvatrogna gruppen varför partiet klövs i VPK och APK, Arbetarpartiet Kommunisterna, för att de senare kände ett starkare behov av att manifestera sin renlärighet. De ville också framstå som arbetare. Det var mycket fint på 1960 och 1970-talen - att vara arbetare och kommunist - jajamän!

Rödvinskommunisterna, det vill säga de lite yngre och finare revolutionsromantikerna, lät sig inte nöjas med det. Strax efter ovan nämnda bildades KFML, Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna som inom kort klövs igen varvid KFML-R bildades. Samma harang som tidigare, men nu med tillägget R för Revolutionärerna, för att manifestera att man var mer renläriga och blodtörstiga än de vanliga Marxist-Leninisterna. Efter en tid sprack även de genom att KFML-R Clarté bildades - ännu finare, ännu mer blodtörstiga och hänsynslösa än de andra, mer kälkborgerliga kommunisterna. Självklart var konstnärer, skådespelare och andra arbetsskygga lösdrivare - varav en del hade viss konstnärlig begåvning - överrepresenterade bland dessa. Samtidigt som man ville bli försörjda utan att arbeta markerade de sitt avståndstagande till dem som försörjde dem.

När det gick som vildast till med partiklyverierna brukade man skoja om att kommunisterna förökade sig snabbast genom delning.

I bakgrunden spökade hela tiden de ryska utrensningarna och de tyska och italienska kommunisterna som i sina extremaste former övergick att bli uttalade och handlingskraftiga anarkister som mördade, kidnappade och sprängde folk i luften. Bland annat hade de tyska bröderna och systrarna långt gående planer på att kidnappa Anna-Greta Lejon, som var minister då. Från anarkisterna är steget dock inte långt till den dolda grova brottsligheten. Det här var innan den svenska grova organiserade brottsligheten hade infiltrerat polisen i så hög grad att man importerade förbjuden avlyssningsutrustning m m. I kölvattnet på det som kom att kallas Ebbe Carlsson-affären framkom att den socialdemokratiska maffian hade infiltrerat polisen och använde infiltrationens fördelar till att dölja sanningen bakom Palme-mordet. Över lag var svenskarna aldrig lika extrema som de tyska anarkisterna - dock med undantag för att man mördade en statsminister, vilket var mer än tyskarna åstadkom och vilket resulterade i en mörkläggning som alltjämt är rådande, i väntan på att de sista levande av de ledande inblandade ska sparka tomt.

Vi får därför vänta - åtminstone ännu en tid - innan det offentliga Sverige erkänner sambandet mellan den offentliga nationalsocialdemokratiska lögnen att man hade förbjudit vapenexporten och den mindre offentliga sanningen som innebar att brottslingarna utnyttjade det skenbara förbudet till att pressa vapenindustrin på mutor och samtidigt själva anvisade metoder för att kringgå det skenbara exportförbudet, vanligtvis via Östtyskland. Behovet av hemlighållandet blev naturligtvis inte mindre av att hemlighållandet och dubbelspelet resulterade i mordet på krigsmaterialinspektören Carl Fredrik Algernon, journalisten Cattis Falck och hennes väninna Lena Gräns samt mordet på Olof Palme. Alla morden mörklagda av en genomkorrupt polisledning, en underdånig kår och ett dito rättsväsende.

Nu verkar kommunisterna - för att nu återvända till dem - åter längta tillbaka till sitt ursprung. Omfattande riktad invandring av kommunister från varmare länder verkar sätta fart på klyveriet igen. Alla verkar inte tilltalas av att kommunistpartiet kallar sig Vänsterpartiet och leds av en kälkborgerlig tjej med invandrade anor vilken gjort partiet till stödparti åt allehanda ”borgarbrackor” och vilken leder partiet tillsammans med andra tjejer och helt tycks ha glömt bort den revolutionära glöden.

Falun torsdagen den 9 maj 2024

Mikael Styrman

.