.
Länge levde vi nedtryckta av i bästa fall mediokra, men mer troligt ganska odugliga och politiskt servila forskares och arkeologers åsiktsförtryck. Vi serverades en berättelse om människans ursprung som allt uppenbarare inte stämde, men som verksamma inom arkeologin inte vågade ifrågasätta.
De numera kända lämningarna efter Gunung Padam i dagens Indonesien existerade inte eller var rättare sagt inte kända för en bredare allmänhet. De bortförklarades länge, och det sker kanske ännu av en del, som varande något naturen och inte människan skapat. Egyptens pyramider påstods vara ”några tusen” år gamla och ansågs vara en tidig del av dagens egyptiska kultur. Numera anser vi oss veta att de två ”egyptiska” kulturerna bara har platsen gemensam. Derinkuyu’s underjordiska städer i Turkiet påstods vara skapade av kristna som gömt sig i dem - efter Kristi födelse - för att nu bara ta några exempel på dumheter som ledande inom arkeologin torgfört.
Våra ”arkeologer” och ”forskare” levererade förklaringar om fornfynd vilka behagade ganska obegåvade makthavare och smekte deras ego. Den som förfogar över gemensamma medel har som regel tolkningsföreträde - både förr och nu.
Ännu för bara något decennium sedan räknades människans historia som varande bara några tusen år tillbaka i tiden. Idag vet vi bättre och vi får hela tiden veta mer. Men den nya kunskapen har tyvärr inte så ofta kommit från de skattefinansierade institutionerna som mest ägnade sig åt att försvara påhitt och lögner skapade och stadfästa av odugliga eller korrupta överordnade.
Även de som besöker och undersöker dessa många lämningar från tidigare civilisationer verkar ofta ha problem med att ta klivet fullt ut till att acceptera att en civilisation vars lämningar man betraktar kan ha varit väl så avancerad som vår egen, må vara möjligen utvecklad i en annan riktning. Alla civilisationer blir inte nödvändigtvis bilburna - åtminstone inte utan impulser utifrån. Och de som blir bilburna blir det sannolikt bara för en begränsad tid. Vi börjar redan se att bilepoken närmar sig sin svanesång.
Men vart en civilisation tar vägen, vilken riktning den utvecklas i, bestäms nog ofta av ett mycket litet antal avgörande fynd eller uppfinningar.
Idag flyger vi, åker båt och kör bil över hela världen. En del åker till Månen och tycker att det är viktigt. Men det betyder inte att exempelvis bilen uppfunnits över hela världen. Den har istället uppfunnits och utvecklats av ett mycket litet fåtal personer och sedan spritt sig över hela världen.
Även idag, när vi anser oss mycket utvecklade - vilket förmodligen alla mänskliga civilisationer alltid anser sig vara - finns det, och har framför allt funnits, områden i vilka människor alltjämt lever under uråldriga förhållanden.
När merparten av spåren efter högstående civilisationer vittrat bort, återstår bara de tåligaste stenmaterialen och vi - även intelligenta människor med öppet sinnelag - får svårt att frigöra oss från bilden av den kanske tiotusentals år gamla civilisationen som befolkad enbart av urtidsmänniskor med stenyxor.
När vi betraktar dessa lämningar efter tidigare civilisationer, vilka i flertalet fall ligger en, eller möjligen flera, istider tillbaka i tiden, kan vi gärna ägna en studs eftertanke åt vad som kommer att finnas kvar av vår egen civilisation efter lika lång tid? Jag tror att det då blir lättare att förstå vad det är vi ser.
Vi vet att mycket av det som byggs av vår egen civilisation är så dåligt gjort att det rivs av olika skäl efter bara några decennier. Ibland måste man till och med köra in flygplan i dem för att dölja fusk under byggtiden.
Vad blir kvar av skyskrapor efter att betongens armering rostat bort och tidens tand och jordbävningar gjort sitt? Vad finns kvar av hus byggda av trä och plåt? Förmodligen just ingenting. Bilar, flygplan, fartyg och annat som präglar vår samhällsbild kommer i flertalet fall att försvinna i det närmaste spårlöst. Det mesta av vår infrastruktur kommer att försvinna på liknande sätt.
Förmodligen kommer vi åtminstone ganska nära om vi betraktar de många platserna med ruiner och lämningar och lägger till vår egen tids attiraljer som vi hela tiden omger oss med. Detta sagt med förbehållet att alla civilisationer naturligtvis utvecklas i olika riktning. Alla får inte cyklar, bilar och flygplan som vi har. Andra får, eller har fått, annat som exempelvis kunskap om att bygga jordbävningssäkra murar och hus i bergsområden eller eljest jordbävningsutsatta områden, bryta, smälta och forma klippblock samt flytta obegripligt stora klippblock utan att vi idag - när bara stenen återstår - förstår hur det har gått till.
I många inslag på YouTube, som numera gör mer nytta för att sprida ocensurerad kunskap än många av våra institutioner, med sina ängsliga politruker vaktande sina piedestaler, görs gällande att dessa uppenbarligen - i åtminstone vissa avseenden högstående - civilisationer inte ska ha upptäckt hjulet. Jag tror att det i flertalet fall är förhastade slutsatser. Mer troligt är att flertalet av dem har haft och har nyttjat sig av hjulet, men spåren av detta brukande och av vägar har utraderats av tidens tand och täckts över av sediment som verkat under många tusen år. Ibland tiotusental år. Det är förmätet att tro att vi är så märkvärdiga att bara vi kommit på hjulet, samtidigt som alla uppenbarligen kunnat rulla tunga element på stockar. Ganska självfallet har alla, eller åtminstone nästan alla, civilisationer känt till och nyttjat hjulet. Motsatsen vore inte bara inbilsk utan helt absurd. Sedan är det en annan sak att spåren efter detta numera är borta på många platser som utgör lämningar efter äldre civilisationer. En annan omständighet är att mycket av det som utforskas nu är beläget i bergstrakter där nyttjande av hjulet med säkerhet varit mycket problematiskt.
Många forntida områden som utforskas nu har nämligen det gemensamt att de är belägna på mycket hög höjd. Varför är det så? Beror det på att klimatet varit sådant att människan tvingats upp i bergen? Eller har det funnits samtida, eller nästan samtida, civilisationer på lägre höjd?
Den slutsats jag drar är att om det har funnits människor på hög höjd har det också funnits människor även på låg höjd. Men kanske inte alltid samtidigt och kanske inte alltid hela tiden?
Av naturliga skäl kan man förvänta sig att lämningar på lägre höjd är täcka av väsentligt mer sediment ansamlat under årtusenden vilket gör dem svåra att finna och utforska.
På många ställen finns inte en enda förklaring till hur området ser ut i dag utan nuläget är istället följden av en mycket lång tids påverkan, exempelvis årligen, eller oftare återkommande, översvämningar och annat under tusentals år.
Jag är obenägen att tro på en enda katastrof som ställt till med allt. Dock inte för att det i och för sig skulle vara omöjligt. Men jag finner det bara mer troligt att de resultat vi idag betraktar och finner bevis för genom utgrävningar, är resultat av ett flertal omstörtande händelser inträffade under lång tid, snarare än en stor big bang. Sedan blir det en definitionsfråga om ett flertal snarlika händelser inträffade under avsevärd tid ska betraktas som en enda enskild händelse eller som en period under vilken flera enskilda snarlika händelser inträffat. Verkligheten låter sig inte alltid beskrivas på ett kortfat
Pyramiderna
Kanske får vi aldrig veta vilka som byggde pyramiderna och hur? Vi vet ju inte ens vilken civilisation som gjort det? Det nästan enda vi vet är att den nuvarande inte gjort det. En mänsklig civilisation eller något helt annat? Stora och storväxta? Tekniskt och vetenskapligt avancerade?
Inte bara i Egyptens pyramider utan över hela världen finns lämningar efter megalitiska monumentet innehållande så stora och tunga element att vi inte kan förstå hur man kunnat bygga dem? Kanske kan problemet sammanfattas med att vi utgår ifrån hur det skulle gå till om vi skulle bygga dem och redan där blir det så fel att vi aldrig finner svaret. Nog känns det väl som att det ligger i farans riktning att de forntida civilisationerna hade kunskap som vi saknar och kanske heller aldrig kommer att få?
Vi vet ju inte ens om Egypten vid den tiden pyramiderna byggdes var en öken eller en blomstrande trädgård. Vi tenderar att utgå ifrån att dåtiden såg ut ungefär som nutiden, trots att vi hela tiden finner spår som entydigt pekar mot att så var det inte alls. Våra stora öknar exempel har i åtminstone en del fall tidvis blomstrat, möjligen på grund av avrinning från glaciärer i bergen under och efter istider. Istider som i vart fall en del av vetenskapen felaktigt landar i att ha varit en nästan rent nordisk angelägenhet.
Puma Punku
En konsekvens av att vi nu gräver fram tidigare övertäckta lämningar av tidigare civilisationer kanske bara blir att tidens tand kan fortsätta bryta ned dem. Eventuella kommande civilisationer får kanske mindre att hitta. Men de får väl försöka roa sig med vår civilisations lämningar.
Lämningar från Puma Punku i Peru pekar enligt rapporter från besökare mot att de människor som byggt dessa städer var ca 25% större än vi är. Det är intressant och naturligtvis inte heller omöjligt att dåtidens människa skiljde sig från oss i vissa sammanhang. Även idag finns ju stor spridning mellan de mest storväxta respektive småväxta folkstammarna.
Det känns inte så lätt att veta, i vilken utsträckning de övertäckningar man funnit av tidigare civilisationers lämningar är resultatet av en större katastrof som en kollision med en eller flera himlakroppar eller av klimatrelaterade förändringar som de en istid åstadkommer, eller av andra variationer i klimatet som gjort delar av Jorden obeboelig för människor för en tid. Förmodligen finns inte en enda förklaring utan civilisationer har bringats att upphöra av olika skäl och vid olika tidpunkter runt om i världen. Men det är klart att en stor jävla smäll är mer spännande att diskutera än en massa småkometers duttande.
En liten reflektion som jag gör är att många av de fynd som nu utforskas i Sydamerika är belägna på mycket hög höjd, i likhet med Derinkuyu och Göbekli Tepe, båda i Turkiet, dock belägna ännu högre upp. Det är en betydande skillnad i jämförelse med Egyptens lågt belägna pyramider. Men vi vet väl inte med säkerhet i vilken utsträckning de varit samtida? Idag är det ju ungefär så och det kan det väl ha varit då också - under tider då klimatet medgett det. Men när klimatet börjar löpa amok och exempelvis närmar sig istid blir det en betydande skillnad mellan att vara vid Medelhavets strand och att vara högt uppe i Anderna.
Det är mycket intressant att följa vad som kommer fram om tidigare civilisationer på Jorden. Ibland går det att slå mynt av det. Jag tror - tills motsatsen är bevisad - exempelvis att sanningen bakom de låsta dörrarna i Cheops-pyramiden är ett PR-trick. Ett sätt att mystifiera pyramiderna och locka turister och besökare. En alternativ tolkning är att man anser sig behöva hålla låst för att bakom de lyckta dörrarna finns tydliga fakta visande att pyramiderna inte har mycket mer än platsen gemensam med dagens Egypten.
Nu verkar det som om man hittar lämningar efter äldre civilisationer i allt högre takt. Än så länge mest i högt belägna områden. Svårt att veta om de hamnat där på grund av ett allt för varmt klimat för forna civilisationer på lägre höjder eller om det bara beror på att de är lättare att hitta? På lägre höjder kan man förvänta sig att många lämningar är bortspolade eller täckta av väsentligt mer sediment.
En enkel slutsats är naturligtvis att det finns människor på Jorden nu, följaktligen fanns det människor på Jorden förr. Det är inte spännande kanske, men förmodligen ganska nära sanningen.
Falun måndagen den 11 augusti 2025
Mikael Styrman
.
