.
En sak som kommer fram väldigt tydligt i immigrationskrisen, eller flyktingkrisen som politrukerna säger av gammal vana, är att ingenting längre är möjligt i Sverige, åtminstone är det inte längre lätt. Och det går inte heller fort. Förr brukade man säga att ingenting är omöjligt. Men nu har byråkratin lagt sig som en våt filt över område efter område tills det nu täcker hela Sverige.
Det spelar ingen roll vad man försöker göra så krockar man med den politiska nomenklaturans småpåvar som var och en har fått varsitt litet revir att pinka in och försvara till döds. - Här slipper ingen jävel över bron utan att fråga mig! Och inte heller utan åratal av tröskande i kostsamma rättsprocesser mot politruker, som utan egen kostnad, orsakar alla som eventuellt ännu vill göra något astronomiska fördyringar. Många initiativ kommer av den anledningen numera aldrig ur startblocken.
Då och då snubblar våra politiker själva över det minfält som de rullat ut över Sverige. Då ska det plötsligt göras undantag för just det som ligger dem eller deras närstående varmt om hjärtat. Som Maud Olofsson och vindsnurrorna till exempel. Men alla andra ska fortsatt ha sitt kors att bära.
Nästan allt som är lätt och okomplicerat att göra i andra länder tycks numera vara svårt eller omöjligt att göra i Sverige. Inte ens nödhjälp är möjlig. Och inga snabba förlopp kan hanteras. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte är utan ett betydande mått av skadeglädje, som jag nu åser hur politikerna och byråkraterna målat in sig själva i samma hörn där man tidigare fångat de delar av befolkningen som ännu vill göra något.
Södertälje måndagen den 9 november 2015
Mikael Styrman
.
SvaraRaderaMina ibland ganska hätska kommentarer till trots är jag övertygad
om att ur den system och samhällskollaps vi nu bevittnar kommer
något gott att komma. Vi är nu vid vägs ände där systemet paralyserat
sig självt, politrukerna gnuggar sina ögon och inte begriper vad som
sker eller hur man ska lösa upp knuten. Vanligt folk kommer däremot
inse detta, till slut, och helt enkelt strunta i den paralyserande
lagstiftningen och skapa trygghet och försörjning enligt sunt förnuft. Den som vill påskynda detta bör i möjligaste mån undvika
att arbeta vitt, och likaledes undvika att betala vitt för
varor och tjänster. På så vi dränerar vi snabbare systemet på
ekonomisk livskraft och blir snabbare fria från sossediktaturens
kvävande strypkoppel.
De migranter som finns i vårt land önskar jag i detta skeende
enbart gott, vissa kanske kan och vill etablera sig här och
genom gott affärssinne förvärvat i en försörjningskultur och
inte en sosse-bidragskultur försörja sig. Andra återvänder
till sina hemländer då bidragssystem och hotell migrationsverket
inte längre bär runt dom, och vissa fortsätter sitt nuvarande
liv som internationella yrkeskriminella.
Slutet gott, för alla utom sossesektens anhängare!
/ fänrik Stål
Till ”fänrik Stål”:
SvaraRaderaFörmodligen har Du rätt i det mesta. Men antalet som kommer att återvända till sina hemländer blir nog inte så stort. Istället växer gruppen yrkeskriminella. Sedan kommer många nog att använda Sverige som en språngbräda till resten av Europa. Det kan resultera i att ALLA svenskar blir undantagna från den fria rörligheten i Europa. Det kan bli visumkrav för alla svenskar som vill besöka Europa, med krav på att man ska kunna visa att man kan försörja sig och också krav på att snart åka hem. Hur det går avgörs förstås av hur stort problemet blir. Men kombinationen att vi har en Löfven - men inga gränskontroller - bådar inte gott ur den synvinkeln sett.
De flesta som kommer hit gör det från dysfunktionella länder. De gör sig inga illusioner om att staten är något annat än en tjuv. Det mesta talar för att de kommer att förhålla sig till staten precis så som Du skriver. Ännu har de flesta det alldeles för bra för att vi ska kunna bli av med packet som infiltrerat politiken. Men så småningom kommer naturligtvis pengarna att ta slut och ytterligare lån kommer att nekas. Vid det laget är det många, många offentliga institutioner som upphört att fungera. Den statliga finansieringen har då sannolikt ersatts av den typiska afrikansk-asiatiska korruptionen på alla nivåer. Den blir svår att utrota sedan den väl slagit rot. Kanske är det omöjligt? Hittills omfattar den bara samhällseliten, men snart finns den på alla nivåer. Av straffrihet i offentlig verksamhet och ett dysfunktionellt rättsväsende följer korruption, som ett brev på posten förr i tiden. Numera kommer inte de heller alltid fram.