.
Vi har sett åratal av politisk retorik som har gått ut på Sveriges obegränsade förmåga att agera humanitär supermakt. Myten om Sveriges särställning skapades medan kommunismen ännu höll Östeuropa i fattigdomens skruvstäd, innan Västeuropa var återuppbyggt efter Andra Världskriget och medan den ”Tredje Världen” verkligen var den tredje världen, i betydelsen fattiga och underutvecklade länder i behov av bidrag, kunnande och industriprodukter från Sverige.
Den havererade supermakten, numera en av världens mest skuldsatta nationer, som ännu inte funnit ett sätt att värja sig mot den politiska och ekonomiska nomenklaturans stölder ur statens, landstingens och kommunernas kassor - utan att sätta fast några av tjuvarna - försöker nu anpassa sig till verkligheten istället för den minst sagt ohållbara myten om sin egen förträfflighet.
Jag råkade se slutet av Gomorron Sverige i SVT1 nyss. Där återutsändes en diskussion från morgonen med programledarna och SVT:s förre politiske kommentator KG Bergström, numera på Expressen, samt Lena Mellin, Aftonbladets politiske kommentator. Det var intressant att iaktta och gläntar till vilket trauma regimen Löfven har att hantera i de egna leden - inte minst propagandaarmén - nu när de många politiska politrukerna i mediakåren som under åratal, ja decennier, har byggt upp sin självbild som den humanitära supermaktens fotsoldater, nu ska lära om. Det blir inte lätt. Verkligheten tycks vara ett okänt begrepp. Allt är en fråga om politiska beslut. Problemet upplevs som, tycks det, att man nu fattat ”fel” politiska beslut. Om man bara beslutar att Sverige fortsatt är en humanitär supermakt med obegränsade ekonomiska resurser så kommer orosmolnen att skingras och allt att vara som förr. Och regeringen kan inte bestämma sig för om man ska gasa eller bromsa. Det gör inte saken bättre. Snart ligger nysvenskarna på Sergels Torg och Gustav Adolfs Torg och kräver sin ”rätt”, enligt Malmö-modell. Vilka panikbeslut kommer det att resultera i?
Nationalsocialdemokratin har det inte lätt när den egna draksådden av livslögner ska hanteras. Och med sig i regeringen har man Åsa Romson och kompani som tycks leva efter måttot: ju mer anarki desto bättre. - Voj, voj!
Det är naturligtvis som KG Bergström säger i programmet om flyktingströmmarna. Vad hjälper det att Morgan Johanson mumlar lite diffust och svårtolkat i det obefintliga skägget, när landet numera är smockfullt med afrikaner, araber och asiater som ringer sina anförvanter och ger ett helt annat besked, på ett språk som de förstår, från en person som de känner och litar på…
Södertälje måndagen den 9 november 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar