Begränsning av vinster i välfärden är fel medicin mot fel sjukdom

.
Länge har sosseriet och de övriga röda bröderna plågats av det allt värre förfallet inom vård och omsorg. Det tycks inte spela någon roll hur mycket pengar som pumpas in. Det går åt helvete med musik i alla fall. Människor ”som har byggt upp det här samhället” ställs i allt högre grad och allt oftare utan vård. Och människor som påtalar förfallet och dess orsaker förföljs, medan brottslingarna å sin sida försvaras av sina underhuggare i massmedia.

Förr var det enkelt. Det var bara det onämnbara som var orsak. Tjuvaktiga tjänstemän och dito politiker samt deras förtrogna i ”näringslivet” som man lite missvisande kallar den gren av maffian som är specialiserad på att plundra den offentliga sektorn med hjälp av insiders. Omöjligt att komma till rätta med i ett land som saknar såväl fungerande polis som fungerande åklagarväsende. Den politiserade attrappen som vi har istället utgör naturligtvis inget hot mot den organiserade brottsligheten.

Istället för att ta itu med kriminaliteten sätter politiker och tjänstemän upp ett skådespel, som går ut på att orsaken till förfallet varken är stölder eller inkompetens, utan istället det. för genuint avundsjuka och missunnsamma oduglingar, förhatliga förhållandet att den som tillhandahåller vård och omsorg utan dessa tjuvar med i bagaget kan göra stora vinster.

Numera är bilden mer komplicerad. Nu har dumheten på allvar tagit upp kampen med tjuvaktigheten i fråga om vem som kan göra mest på kortast tid för att föröda välfärden. Jag tänker naturligtvis på importen av sjuka och vårdbehövande och ofta kriminella människor från tredje världen som i rask takt tränger ut svenskarna från deras välfärdssystem. Även detta nya svarta hål är onämnbart och försök att påtala det leder oftast till att en korrupt mediakår startar ett rasistdrev mot den som försöker.

Våra politikers oförmåga att sköta omsorgssektorn och komma till rätta med tjuverierna överglänses endast av deras fantasilöshet när det kommer till att hitta på undanflykter till varför förfallet accelererar. Följaktligen höjer man samtalstonen i fråga om de förhatliga vinsterna i vården, väl medvetna om att en stor del av befolkningen är så bakom flötet, att de låter sig luras, eller åtminstone är så fega, att de finner för gott att låtsas att de låter sig luras.

Men vinster i välfärden orsakar naturligtvis inget förfall inom vård och omsorg. Däremot är vinster i välfärden en tydlig markör. Ju sämre skött den offentliga vården är och ju fler och större tjuvar den huserar, desto större vinster kan man göra i en vård som inte har dessa politiska kleptomaner med i bagaget. Med tillräckligt långfingrade oduglingar och psykopater i den offentliga verksamheten kan man göra goda vinster i privat regi och ändå tillhandahålla bättre vård.

När maffians vapendragare, de röda bröderna i vården, nu känner hotet från mindre tjuvaktiga aktörer är det naturligt att de försöker förbjuda vinsterna, själva symptomen på de svarta hålen i den offentliga vården. Det är naturligtvis fel medicin mot fel sjukdom. Det är inte fel att göra vinster i vården. Det är till och med önskvärt att göra goda vinster. Då kan man investera i och tillhandahålla god vård.

Det är inte vinsterna som ska förbjudas, häcklas, kritiseras eller avslöjas. Det är dålig vård. Dålig vård som resulterar i goda vinster ska också kritiseras och stävjas. Men det är den dåliga vården som ska angripas - inte vinsterna.

God vård som resulterar i goda vinster ska varken kritiseras eller förbjudas utan tvärtom uppmuntras.

Därför är det förslag som nu lagts inte till för att rädda vården utan istället till för att rädda tjuvarna och hjälpa dem att fortsätta dränera den offentliga vården på dess ekonomiska resurser.

Falun tisdagen den 1 november 2016
Mikael Styrman
.