.
Jag har inte följt rovdjursdebatten dess mer, men länsstyrelsens vargkramares hänsynslösa behandling av fårfarmarna utanför Södertälje har inte gått att undvika att lägga märke till. När nu Karl Hedin häktades med buller och bång av tjänstemannapartiets maktapparat roade jag mig med att titta lite på debatten. De inlägg jag såg, som var publicerade i en av de stora tidningarna, tyder på att debatten är väldigt polariserad. Den tycks innebära att på ena sidan står människor som vill ha en stark vargstam, men inte själva drabbas av den. Inte sällan tycks det vara stadsbeduiner som har ett egenintresse i frågan, som får sin utkomst från vargarna. På andra sidan verkar finnas människor som påverkas negativt, människor på landsbygden, djurhållare, jägare men också oroliga föräldrar.
Jag har sett länsstyrelsens vargkramare i aktion tidigare. För ett antal år sedan vandrade en ensam varg igenom samhället i Övertorneå, genom centrala samhället, över Konsums parkering, skolgården, sjukstugans parkering osv, om man nu kan säga att det längre finns något som är centralt i det, sina många offentliga projekt till trots, döende Övertorneå. Det gav upphov till viss förvåning, men just den gången tror jag inte det blev någon fart på vargkramarna. Det var förmodligen helg. Jag nämner det ändå för att sätta fingret på att det faktiskt inte är särskilt unikt att vargarna tar sig in i bebyggda trakter. Sådana rapporter kommer från hela landet, men förklaras alltid med att de utgör undantag, vargar som beter sig onormalt. I själva verket är de inte undantag och det är vargar som i högsta grad beter sig normalt.
Vid ett annat tillfälle hade man sett en varg utanför Övertorneå och då strömmade det till ca 15-20 vargkramande ungdomar från länsstyrelsen i fyrhjulsdrivna hyrbilar vilka de framförde i det vackra vädret, på de överallt mycket väl framkomliga vägarna. De vägar som lokalbefolkningen som regel trafikerar med vanliga tvåhjulsdrivna bilar. Emellanåt stannade de till och gick ett par meter från bilen, till vägkanten och pejlade, eller lyssnade, eller vad de nu gjorde. Mitt på dagen blev det lunchdags och då strömmade de in på hotellets restaurant - som dåförtiden ännu var öppen - hela flocken, alla iklädda knallröda Fjällräven expeditionsdunjackor. Sådana som nästan ingen på landsbygden anser sig ha råd att unna sig. Men de kommer förstås väl till pass, när man ska förflytta sig mellan SUV:en och vägkanten och mellan parkeringen och hotelldörren. Det är för väl att de är utrustade av landets skattebetalare så att inte deras överlevnad i ”vildmarken” äventyras. Säkert utgör de ingen skattepliktig förmån mot bakgrund av vilka svåra påfrestningar de måste uthärda i sitt arbete. Och det är ju säkert mycket viktigt att en eventuell varg i området pejlas på längden och på tvären. Konstigt att det knappa tjoget människor räckte för denna viktiga och krävande uppgift?
Nå, för att återvända till debattinläggen. Vilka skrev? De inlägg ”för” som jag läste i en av rikstidningarna var dels skrivna av en viltvårdare och dels av en journalist, ordförande i naturskyddsföreningen, bosatt i Karlstad, 100 m från domkyrkan. Jag vet inte hur stort obehag man har av vargstammen 100 m från domkyrkan i Karlstad, men jag föreställer mig att det inte är så omfattande. Det är naturligtvis inget stort underlag att dra slutsatser av och det går naturligtvis inte heller att veta vilka inlägg som media släpper fram eller inte släpper fram. Men motsvarande iakttagelser har jag tyckt mig göra tidigare. En stark vargstam försvaras av människor som inte själva drabbas av vargen, eller som drar nytta av vargen, och som tycker att de som de facto drabbas gott ska kunna stå ut med det. Och föga förvånande tycks motståndarna finnas bland de människor som drabbas av vargens närvaro.
Rovdjurspolitiken präglas av ett ganska tydligt drag av översitteri. Människor lyfter sig själva genom att trycka ned andra. Samma fenomen återfinns inom arkeologins utmarker. Det finns nio miljarder människor på jorden. Ändå agerar man som om det är en mindre sensation när man kan finna spår av människor från förr i tiden.
Falun måndagen den 5 november 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar