Det är inte EU…

.

…som Europas befolkning blir allt mer kritisk emot. Det är istället politiker som är så isolerade från deras väljares verklighet att de inte inser att världen har förändrats. Det är dem som européerna vänder sig emot. Politiker som själva har det oförskämt bra och vilkas inlevelseförmåga och fantasi inte räcker till för att de ska förstå att de själva och deras väljare numera lever i helt olika världar.

Politiker som inte förstår att Europa inte längre är ett stabilt och stigande välfärdsbygge med ökande och jämnt fördelad levnadsstandard. Istället har vår civilisation passerat sitt krön, blivit ett av låglönekonkurrens och högavlönat gränslöst byråkatbygge plågat Europa, dessutom allt mer impregnerat av korruption. Och nu vill Europas EU-parlamentariker att allt fattigare européer även ska föda allt fler och i allt större skaror anländande migranter från Afrika och Asien. Men européerna var ju vana vid att leva av sina kolonier - inte försörja dem.

En del av de nyanlända är välutbildade och kultiverade människor. Andra är mer eller mindre outbildade. Många präglas av en medeltida kulturell nivå - och kvinnosyn. Åter andra är beväpnade och har låg våldströskel. Oavsett vilket som gäller i det enskilda fallet kan ängsliga och plågade européer uppleva dem som ett hot. De intellektuellt högstående och välutbildade nyanlända kan konkurrera ut européer från välbetalda arbeten medan de mindre lyckligt lottade istället framstår som en växande försörjningsbörda och en grupp som kommer att pressa ned lönenivåerna inom enklare arbeten.

Men politikerna ser bara sin barndoms efterkrigseuropa. Stabila, allt mer välmående länder med obetydlig immigration. De ser inte befolkningsexplosionen, utrotade djurarter, kollapsande fiskbestånd, den av jordbruksmetoderna orsakade insektsdöden, migrationen och den växande sociala oron som de åstadkommer. Politikerna vägrar se dem och vägrar att hantera dem. De förväntar sig att deras väljare också ska leva i förnekelse. Det är lätt för politikerna med alla kostnader betalda, med allt mer pengar på kontot vilka de inte behöver använda och inte hinner göra av med att hålla verkligheten på avstånd. Inte lika lätt för deras väljare.

Alla länder håller inte med, går inte snällt i de rikare ländernas koppel. Länder som inte deltar i verklighetsflykten hanteras genom mobbning istället för lyhördhet. Följden blir extrem polarisering. Och Europas befolkning vänder i allt högre grad sina politiker ryggen. Följden blir att EU faller sönder.

Falun söndagen den 21 april 2019

Mikael Styrman

.