EU-fasaden krackelerar

.

Sverige blev EU-medlem den 1 juli 1991.

Då var Sverige ett biltillverkande land som länge hade låtit bilindustrins och socialdemokratins  särintressen styra utformningen av landets infrastruktur. Följden av den förda politiken blev att järnvägen mer eller mindre upphörde att fungera. Godstransporterna flyttade över på landsvägarna. Den ekonomiskt överlägsna kustsjöfarten upphörde för allt utom den tunga industrin. Regeringen köpte nytillverkade men oanvändbara lastbilar och traktorer och lagrade dem i mobförråd i tiotusental för att vårda ”sina” väljare. Inrikesflygets plan åkte kors och tvärs över landet nästan helt tomma därför att flygbiljetterna var så dyra att bara politruker som levde på skattebetalarna hade råd att flyga. Jan Carlzon hade visserligen introducerat ”hundralappen” inom Linjeflyg 1978 och det skulle komma att förändra flygets beläggning totalt.

Nu har det snart gått 28 år sedan Sverige blev EU-medlem. Då sades EU vara ett fredsprojekt. Nu efter 28 år kan man fortfarande inte köpa en tågbiljett från Stockholm till Paris eller Kitzbühel. Fortfarande finns det inga tågförbindelser mellan Europas länder. Under EU:s tid har istället Orientexpressen gått i graven. Nya medlemsländer har värvats i öst i vilka man bygger omfattande motorvägsnät och till vilka man exporterar Europas begagnade bilar.

Det som sker i EU är inte olikt det som redan tidigare skett i Sverige. Metoderna är snarlika, drivkrafterna förmodligen precis samma. Nu pratar man visserligen om tågförbindelser mot Europa men av allt att döma är det bara till intet förpliktigande läpparnas bekännelser. Mycket snack och lite verkstad…

Falun söndagen den 21 april 2019

Mikael Styrman

.