Apropå den pågående debatten om flygets vara eller inte vara. Debatten tycks, som väntat, i hög grad präglas av varje debattörs egen horisont, och den egna näsans längd, som definierar den bortre gränsen för förmågan att sätta sig in i andra människors situation. Och visst - låt de som inte har råd att flyga bestämma hur mycket de som har råd att flyga ska tillåtas flyga. Hur mycket blir det fluget då?
Och visst - lägg ned det kostnadskrävande glesbygdsflyget som ofta kostar mycket mer än den nytta som det påstås utföra. Men förbjud samtidigt biltrafiken i Stor-Stockholm så att de som bor och jobbar där får gå eller cykla till jobbet. Då blir det ungefär interregional rättvisa.
Apropå flyget och digitala möten, särskilt med hänvisning till internationella affärer: Man kan säkert göra mycket via digitala möten, men hur betalar man mutor digitalt? Kan de möjligen förmedlas av åklagarväsendet eller domstolarna, de är ju i övrigt vanligtvis behjälpliga i sammanhanget? Och om de kan hjälpa till - hur mycket kommer det att kosta?
Förvaltningsrätterna är väl annars en given kanal, som redan står med båda benen i den politiska korruptionens knäck ända upp till knäna. Men de kanske inte fungerar internationellt? Politiska skendomstolar är kanske inte alltid så uppskattade, men i U-länderna fungerar de säkert och känns bekanta.
Falun söndagen den 19 april 2020
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar