Halvkvävda uttalanden om orsaken till Estonias haveri

.

Lördagens Helgstudion i SVT saknade inte intressanta inslag i fråga om Estonias haveri och mordet på 852 av dess passagerare.

Det säger naturligtvis oss väldigt mycket om maktapparatens gangsters härjningar när vi får veta att passagerarna inte hördes av haverikommissionens politruker i fråga om passagerarnas iakttagelser och upplevelser före och under haveriet. Som vanligt pratar socialdemokratins - och moderaternas - pampar vackert om demokrati och medborgarrätt, tills de med översittarens självpåtagna rätt kränker alla andra.

Ett ganska tydligt - men krypterat - uttalande kom från den est som intervjuades i inslaget. Han sa visserligen - efter viss tvekan - att han menade att en svensk ubåt väntade på Estonia. Men han menade förstås en amerikansk. Men det vågade han nog inte säga. Den amerikanska statens moraliska förfall är numera så långt gånget att det lätt slutar med att han får betongstövlar och en ståplats i Östersjön. Bättre då att säga det är en svensk ubåt - de flesta förstår ändå att han menar en amerikansk eftersom de är synonymer i omvärldens ögon. En svensk statsanställd mördare behöver man inte vara lika rädd för. Det är säkert minst femtio procents chans att han istället skjuter sig själv i foten. Uttalandet är intressant eftersom det säger oss mycket om hur Sverigebilden förändrats i omvärldens ögon sedan Palmes glansdagar då Sverige åtminstone försökte vara något mer än den amerikanska maffians vasall.

Om Sverige inte hade varit så ruttet skulle vi ha fått veta varför Estonia sänktes. Vi hade fått veta om det var avsiktligt eller om det var av misstag. Vi hade fått veta om de smällar som överlevande passagerare inte fick berätta för haverikommission om var resultatet av en avsiktligt sänkning av Estonia, om de var en följd av att den militära utrustning som smugglades på passagerarfartyget hanterades felaktigt eller om det rent av var en bomb dold i den militära transporten vilken inte med nödvändighet var avsedd att detonera där den militära transporten stod, längst fram i fartyget, nära porten och bogvisiret.

Istället trakasserade maktapparatens psykopater i mer än ett decennium det tyska varv, Meyer Werft, som byggde Estonia, med anklagelser om att bogvisiret byggts för klent. Men Estonia var ju ett civilt passagerarfartyg. Det var aldrig avsett att stå emot bomber på militära transporter, stulna eller köpta under bordet, från det sönderfallande Sovjetunionen.

Den moderna historien känner i vart fall två fall där en sarkofag i betong diskuterats eller genomförts. Det ena fallet är Tjernobyl, där den Sovjetiska staten, numera den ryska och ukrainska, bygger en betongsarkofag för att stänga inne den radioaktiva strålningen.

Det andra fallet är Estonia där Ingvar Carlsson skulle bygga en betongsarkofag för undanhålla sanningen från människorna. För skurkarna i den svenska statsförvaltningen upplevdes sanningen om Estonia som väl så farlig som den radioaktiva strålningen i Tjernobyls havererade reaktor 4.

Ingvar Carlssons sarkofag kom aldrig till utförande. Det berodde förmodligen inte på att Ingvar Carlsson angreps av ett tillfälligt anfall av hederlighet, knappast berodde det heller på att förståndet infann sig i det Carlssonska huvudet i mogen ålder. Snarare berodde det på att de skurkar som på olaglig väg kommit över det som fraktades av den militära transporten ville hämta bort sitt gods och att det då inte skulle vara så lyckat om fartyget kapslats in i en sarkofag av betong av en skrupelfri svensk som blev statsminister genom att hans vän och chef lägligt blev mördad.

Förmodligen kommer skurkarna att fortsätta att undanhålla sanningen om Estonia för oss andra. Vi kommer nog inte ens att få reda på om den nu så omdiskuterade skadan i skrovet orsakats i samband med att det militära godset hämtades bort.

Gravfriden som utlystes av Ingvar Carlsson och de andra banditerna hade naturligtvis ingenting att göra med att hedra de avlidna av omtanke om deras efterlevande. Det handlade uteslutande om att hålla allmänheten borta så att krigsmaterielen skulle kunna hämtas utan en massa nyfikna i grannskapet.

Det hedrar i viss mån SVT:s personal - efter decennier av mörkläggning - att de Freudianska felsägningarna av Anders Björk och Generaldirektören släpptes igenom. Det tillförde värdefulla pusselbitar.

Mitt i all tragiken var det också ganska lustigt att följa hur programledaren ängsligt kände sig tvingad att agera regeringens advokat vid flera tillfällen. Grävande journalistik är inte något som man är hemtam med på SVT.

Falun söndagen den 4 oktober 2020

Mikael Styrman

.