söndag 4 oktober 2020

Karl Hedin, disneyfieringen och vargarna

.

Det väcks ett, som man får förmoda, politiskt åtal mot Karl Hedin för vargjakt.

Som saken har utvecklats börjar det bli allt mer Thomas Quick och van der Kwast-varning över utredningen mot Karl Hedin.


Hedin har uppenbarligen blivit ordentligt hatad av de stadsbeduiner som fått mycket mer makt inom den svenska byråkratin än vad deras förstånd och omdöme motiverar. Hans motstånd mot den förda vargpolitiken har, så vitt det går att förstå, brett stöd, åtminstone på landsbygden. Det har föranlett maktgalna politruker på låg nivå att förfölja honom, med nästan alla maktapparatens medel. De är lika likgiltiga inför vad de utsatt och utsätter Hedin för, som de är inför vad de genom sin rovdjurspolitik utsätter landsbygdsbefolkningen för - inte minst djurhållande sådana. De tvingas i allt högre grad lägga ned.


Miljarder människor svälter men det går inte längre att få tag i aktiva fårfarmare som vill placera ut sina djur på marker de skulle kunna beta. Orsaken är att fårfarmare och andra är rättslösa mot naturgangstrarna på våra myndigheter.


Dessa sannolikt ofta ganska obegåvade, i skuggan av Disney uppvuxna stadsbarn, driver tesen att det ska finnas varg i hela landet, jämnt fördelad i, som det får förstås, måttliga mängder. Men så fungerar inte vargarna. De är flockdjur. Hittills tar det sig uttryck som att dessa förvuxna barn flyger omkring med helikopter för skattebetalarnas pengar och flyttar om vargarna som inte förstår att bete sig onaturligt.


På vilthägn i bland annat Kolmården har vi under senare år kunnat ana konsekvenserna av den verklighetsfrånvända bild man kan tillägna sig genom allt för okritiskt tittande på Disney-filmer i barndomen. Alla barn tycks dock inte bli verklighetsfrånvända av att titta på Disneyfilmer. Kanske är det så att alla barn inte blir vuxna? Kanske erbjuds de att arbeta på ställen där man inte behöver vara vuxen?


Vi kommer nog att få leva både med den förda vargpolitiken och med landsbygdens motstånd. Åtminstone tills någon nära anhörig till någon högt uppsatt byråkrat eller sossepamp antingen lämnar sina småbarn, inne i ett större samhälle, obevakade för en stund på tomten, eller på dagisets gård, och det resulterar i att barnen dödas eller lemlästas av vargar. Sådant har inte hänt kan någon invända. Så kan det vara. Men det beror främst på att det inte funnits vargar i någon omfattning i vårt land på mycket länge. När det fanns varg kunde inte människorna leva som idag. Om landet fylls av vargar, så som Disney-miljövännerna vill kommer det inte längre att vara möjligt att leva som idag. Byråkratin är möjligen okunnig, men definitivt okänslig, inför detta. Det tycks leda till två olika verkligheter: en för byråkratin och en för befolkningen. Terrorn mot Karl Hedin har nog som främsta syfte att skrämma allmänheten genom att visa att man minsann även kan ge sig på en förmögen och väletablerad person som Karl Hedin.


Likheten med Robin Hood och den elaka Sheriffen av Nottingham gör sig påmind, vare sig man vill det eller ej. Men de verklighetsfrämmande barnen på våra myndigheter har kanske sett Disney’s version av Robin Hood och kan kanske på så sätt ta till sig hur de har positionerat sig?


Kanske vet de redan sin roll i byråkratin, men störs inte av det? I Hitler-Tyskland hade man ingen svårighet att hitta människor som ville hjälpa till med att kasta in andra i gaskamrarna. I Sovjetunionen var det ingen svårighet att hitta sådana som gärna ville skjuta andra med nackskott.


Falun söndagen den 4 oktober 2020

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar