.
Det är nog många som undrar varför det var tvunget att sitta så in i helvete hårt åt, innan man kunde förändra straffen, trots att den grova kriminaliteten skenar och har gjort så i många år. Inte minst undrar man ju över varför de riktigt unga gangsterslynglarna har fått härja och mörda utan några som helst påföljder annat än saftkalas med gråterskorna på Soc.
Låtsasdomar
Den frågeställningen är nära besläktad med fenomenet att man gentemot allmänheten förkunnar att man nu har dömt en viss brottsling till exempelvis sex års fängelse. Men egentligen har man inte gjort det. Hur långt straffet blir varierar över tiden. Ibland är det halvtidsfrigivning, ibland två tredjedels frigivning, utifrån redan korta straff. Om inte straffen avser ekonomiska brott och riktar sig mot staten. Då är det genast allvarligare.
Medias DoaDoa-kör
Nyss nämnda straff blir därför inte sex år utan antingen fyra år, eller tre år. En påtaglig skillnad. Alltid formulerat och presenterat för att lura allmänheten att rättsväsendet har gjort sitt jobb. Den massmediala DoaDoa-kören trumpetar glatt och okritiskt ut budskapet trots att det systematiska bedrägeriet måste vara uppenbart.
Straffrabatter gränsande till straffrihet
En annan omständighet som många både förundrar sig över och retar sig på, är att inte en brottsling kan låsas in efter något eller några brott som riktar sig mot medborgarna och att det inte kan ske genast. Istället väntar vårt dysfunktionella rättsväsende flera år. Många av brotten hinner preskriberas. Andra ”konsumeras” av grövre brott på listan och straffrabatten blir högst avsevärd. Grova återfallsförbrytare blir på det sättet ofta inte ens dömda till 10% av det straff som skulle utmätas om de ställdes inför domstol efter varje brott. Men det struntar våra politiker, lagstiftare, domare, åklagare och poliser i - i nämnd ordning.
Brottsoffren nonchaleras
Bakom varje brott finns ett offer, en skadelidande, eller flera, vars tillvaro förstörs av rättsväsendets nonchalans och egennytta. Men det struntar de nyss uppräknade kategorierna i. Åtminstone tillräckligt många av dem struntar i det för att sakernas ordning inte påverkas nämnvärt av vad resterande försynt tycker hemma på sin kammare.
Varför är det så?
Egoister istället för allmännyttiga
Anledningen är att de nyss uppräknade - rättssamhällets tjänare - som de borde vara - är egoister som ser till sina egna intressen. De är också undantagna från straff - naturligtvis - trots att många av dem både borde få sparken och skaka galler eftersom de missköter sitt arbete på ett sådant sätt att allmänheten ofta blir svårt lidande. Det är egentligen ännu värre. De till och med skor sig på att allmänheten blir lidande. Det är inte på grund av misstag eller inkompetens. Det är nog oftare på grund av egennytta och hänsynslöshet.
När brottslingarna är ute i samhället och stjäl, plundrar, våldtar, skövlar, mördar och spränger tryggar rättsstatens tjänare sina egna anställningar. När de sitter inte minskar arbetsmängden och många av dem skulle kanske tvingas söka sig till arbeten de klarar av att sköta om den svenska rättsstaten fungerade så som till exempel den finska, tyska eller brittiska.
Brottslingar som sitter inne genererar inga mutor
Dessutom är det så att mycket av brottsligheten är narkotikadriven. Om brottslingarna sitter inte minskar inte bara brottsligheten utan även narkotikahandelns omsättning och då minskar också mutorna till rättsväsendets personal. Det kan vara den främsta anledningen till att man maskar och när man så tvingas ta ut tummen ur ändan åstadkommer man dessa försumbara straff när brottslingens gärningsbeskrivning räknar tiotals grova brott. Brottslingarna ska inte sitta inne. Det ger inga pengar åt rättsväsendets tjänare. De ska vara ute och begå så många brott som möjligt och köpa så mycket narkotika som möjligt. Det är den svenska modellen.
Ett korrupt system
De här funktionärerna - de är ofta brottslingar - visserligen odömda brottslingar - de blir nämligen aldrig dömda. De skyddar varann. Ett korrupt system skyddar dem. Ingen utreder och dömer brott begångna av i det svenska rättsväsendet verksamma. I stort sett enda undantaget i modern tid har varit den domare som i en uppgörelse i den undre världen nyligen dömdes för att upprepade gånger ha försökt få sin exman advokaten dödad. Men det blev väl till slut så genant att man var tvungen att göra något.
Visst finns det säkert fall som missköts av rädsla för grova brottslingar. I allmänhetens ögon är dock inte heller funktionärernas rädsla något legitimt skäl att missköta sitt arbete.
Men pudelns kärna är med största säkerhet att kriminella som sitter i fängelse inte genererar något arbete åt rättsväsendets tjänare. De genererar heller inga mutor. I det sammanhanget spelar det ingen roll om mutan utgår som kontant ersättning, som andra förmåner eller i form av narkotika för eget bruk.
Sedan har vi andra problem också i rättsväsendet. Exempelvis mål som avgörs genom politisk korruption, politiska påtryckningar o dylikt. Mer om det en annan gång.
Slutligen är det också stötande att den i vanlig ordning korrumperade pressen spelar med i detta apspel och för allmänheten bakom ljuset. Självklart ska domarna presenteras med de tider som verkligen utdöms. Sedan kan man ju fylla på med att den dömde får förlängt straff med si eller så mycket om han inte sköter sig. Men det är djupt ohederligt att hela tiden i domar och media rabbla upp dess bruttodomar som avser tider som nästan igen sitter. Det är bedrägeri gentemot allmänheten utfört av dem som förväntas ha, och som låtsas ha, högre ideal.
Det är en intressant fråga hur rättsväsendet utvecklats i en sådan destruktiv riktning. Kanske genom de små stegens terrorism som så småningom övergått i fartblindhet. Nu kanske man inte ens inser själva vad man håller på med? Kanske många tror att det ska vara och måste vara så?
Påpekar man de här missförhållandena blir man systematiskt trakasserad av ett korrupt system - av maffian om så vill, för det är ju det saken handlar om även om många av dem säkert inte vill se sig själva som delar av maffian. Men om vi inte påpekar saken går hela landet åt helvete och rättsskipningen tar sig så småningom sådana former som ingen av oss önskar. Vi måste naturligtvis rensa rättsväsendet från brottslingar - såväl ekonomiska som politiska.
Falun torsdagen den 9 september 2021
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar