fredag 8 oktober 2021

Lät den svenska regeringen mörda Lars Vilks och två poliser?

 .



Med regeringen menas i det här sammanhanget naturligtvis inte regeringen som helhet, men väl delar av regeringen eller regeringen närstående element, och svaret på frågan i rubriken är


- Ja, mycket talar för att regeringen ligger bakom morden på Vilks och poliserna.


Låt mig utveckla resonemanget, så kan du som läser sedan bilda dig din egen uppfattning.

Många enskildheter är anmärkningsvärda. Tillsammans bildar de ett mönster.


Efter söndagens trafikolycka utanför Markaryd har framkommit en mängd, för de flesta av oss, tidigare okända omständigheter.



Systematiska trakasserier mot paret Vilks


Paret Vilks har med början 2018, efter vissa polisiära, personella förändringar på chefsnivå, ganska tydligt trakasserats av berörda polischefer. Om detta har - efter mordet på Vilks - både Expressen och Aftonbladet redogjort. Syftet synes ha varit att göra parets tillvaro så odräglig att man helt skulle avsäga sig polisbeskydd. Därmed skulle Vilks, tidigare utsatt för flera mordförsök, kunna mördas utan att någon nämnvärd skugga skulle falla på det svenska polisväsendet. Han hade ju i så fall själv avböjt polisbeskydd.


Men Vilks lät sig inte provoceras att avsäga sig skyddet, vilket så småningom ledde till söndagens händelser.



Följebil på villovägar


Livvakternas följebil med fler poliser, vilka normalt befinner sig i omedelbart närhet till skyddsobjektet, befann sig när allt inträffade på så långt avstånd från skyddsbilen att allt hade inträffat innan de anlände till platsen. Sådant kan ske av legitima skäl. Men givet vad som hände kommer saken i ett helt annat ljus.



Inga polisiära åtgärder omedelbart efter morden


Såvitt bekant vidtogs inga polisiära åtgärder i omedelbar anslutning till morden, ägnade att upphinna, eftersöka, inringa eller med avspärrningar stoppa de som kunde ha orsakat kollegornas och skyddspersonens död. När följebilen anländer kan naturligtvis ingen - som inte i förväg är invigd i planerna - veta vad som orsakat katastrofen. Men polisen väljer ändå bort - så vitt går att förstå av medias rapportering - att utföra sitt arbete. Det förtjänar att påpekas att det inte var en utflykt med söndagsskolan utan en skyddstransport av en person flera gånger utsatt för mordförsök. Det var därför inte långsökt att det inträffade var resultatet av en attack. Tvärtom måste det ha varit den naturliga första slutsatsen - tills motsatsen var bevisad.



Polisiärt fokus på att hålla media borta


Polisen valde ändå bort att utföra sitt arbete. Fullt fokus lades istället på att hålla allmänheten, och framför allt media, på flera kilometers avstånd, tills alla eventuellt komprometterande bevis brunnit upp. Ett helt unikt beteende.


Och upp brann bevisen, eftersom branden som borde varit släckt senast inom tio minuter efter brandkårens ankomst enligt media brann en och en halv timma, eller mer. Då ska vi veta att det inte var en tankbil som var inblandad, det var en trailerdragare och trailern brann inte upp. Det var med andra ord en personbil och dragbil som brann efter att bränslet runnit ut på marken. Var är den journalistiska granskningen av det?



Vilseledande uppgifter i media


Ganska snart efter olyckan publicerades gravt vilseledande uppgifter om de förväntade följderna av en punktering, innehållande förment sakkunniga uttalanden som ”jag tror inte att någon klarar att hålla en bil som får ett framhjul punkterat“. Det sker trots att kunskapsläget är det diametralt motsatta.


Anledning till uttalandena om punkteringar är sannolikt att tidiga vittnesuppgifter talade om att händelsen inleddes med en explosion. En explosion som behövde bortförklaras med en uppenbar lögn. Det skulle vara intressant att veta hur den intervjun hamnade i media? Hur togs kontakten osv?


Vittnesuppgifter talar om att skyddsbilen före olyckan framfördes i ca 160 km/h. Så kan det säkert vara. Det är nog inget ovanligt i samband med dylika skyddstransporter. Det har jag själv sett flera gånger. Men det är uppenbart att hastigheten var mycket lägre i de avgörande ögonblicken.



Bilderna som media lyckades ta - trots polisiär mörkläggning




Bilderna av skyddsbilens däckspår omedelbart innan mitträcket forceras visar vid en snabb och ytlig betraktelse visst att bilen har fått punktering på ett hjul. Det framgår av ett brett och fett svart spår. - Men icke så! Tittar man lite närmare finner man strax att det svarta spåret inte har något alls med skyddsbilen att skaffa. Det är något annat som funnits på vägen sedan tidigare och skyddsbilen har korsat detta svarta, vilket framgår tydligt vid en förstoring av bilden.


Bilderna av spåren visar istället med all önskvärd tydlighet att det vi presenterats om händelseförloppet är felaktigt. Skyddsbilen påstås ha framförts med ca 160 km/h, fått punktering, tappat kontrollen, åkt genom mitträcket och krockat med lastbilen. Men det är sannolikt omöjligt och det framgår av bilderna av däckspåren med tillämpning av lite elementär matematik och fysik.



Omöjlig sväng


En bil som framförs med 160 km/h rör sig framåt med 44 m/s. En bil som rör sig med nämnda hastighet framåt kan inte omedelbart omedelbart ändra kurs 90 grader grader åt sidan, i synnerhet inte om den väger 4,5 ton. Till den åtgärden erfordras en betydande svängradie och det blir ändå, på torr asfaltväg, förenat med mycket påtagliga däckspår.


Av bilderna framgår att skyddsbilen inte bara svängt 90 grader utan närmare 110 grader. Den har med andra ord ändrat kurs så mycket att den börjat röra sig bakåt och det under flyttning framåt om bara några meter. Det finns inte på världskartan att en sådan kursändring skulle vara möjlig i de omvittnade hastigheterna. För det erfordas en katapultstol i bilens sida som kastar iväg bilen i en ny riktning.


Av spåren framgår även att bilen rört sig från en position relativt långt till höger, på den högra filen, och därefter korsat båda filerna och mittstängslet.


Om man bara som ett tankeexperiment jämför rörelsen framåt enligt spåren med rörelsen i sidled och utgår från den av vittnena uppgivna hastigheten 160 km/h finner vi att samtidigt som bilen rört sig framåt uppskattningsvis ca 2 m har den rört sig mot vänster ca 7 m, eller 3,5 ggr mer. Relationen som denna i och för sig ganska ovetenskapliga beräkning visar innebär att om bilen rört sig framåt med 160 km/h har den samtidigt rört sig i sidled med 560 km/h. Det är uppenbart omöjligt att åstadkomma en sådan sväng i hög hastighet. 



Sväng under flykt


Det visar att svängen mot vänster skett i ganska låg hastighet och att skyddsbilens förare utan större svårighet hade kunnat stanna bilen om han så hade önskat. Spåren efter bakhjulen tyder, menar jag, på att svängen skett i samband med kraftigt gaspådrag.


Givet att detta inte var en utflykt med varken Kyrkliga Syföreningen eller Söndagsskolan utan en skyddstransport utförd av för ändamålet särskilt utbildade och tränade poliser, tränade att ha hög handlingsberedskap vid plötsligt uppkommande hotfulla situationer, menar jag att övervägande skäl talar för att följande har hänt:


Skyddsbilen, ensam eftersom följebilen håller sig på betryggande avstånd, möjligen av hänsyn till sin egen säkerhet, kommer fram till ett stillastående eller långsamt körande hinder. Spåren från skyddsbilen börjar i högerfilen vilket är något oförenligt med den omvittnade hastigheten och de hastigheter i vilka sådana transporter vanligen utförs. Men placeringen i vägbanan är inte bara rimlig utan till och med den förväntade i två specialsituationer, ovanliga för vanliga civilpersoner, men befarade eller förväntade för en skyddstransport. Det kan bli så om skyddsbilen kommer fram till ett långsammare eller stillastående fordon som inte släpper förbi skyddsbilen. Då söker föraren ta sig förbi ömsom på ena sidan, ömsom på andra. Det finns en situation till och det är om hindret visar sig vara ett konkret hot vilket utomordentligt skyndsamt måste motverkas. Då återstår i den givna situationen nästan bara att gå ut till höger för att hämta fart, och sedan trycka med all kraft på gaspedalen i syfte att forcera mittstängslet för att kunna fly faran.



Lastbilen oturlig tajming


Lastbilen är förmodligen att betrakta som olyckliga omständigheter. Om skyddsbilen var föremål för ett nytt attentat - ett av flera mot Vilks - ungefärligen som det jag nyss beskrivit, ligger 100% av fokus på faran framför bilen och den mänskliga kapaciteten räcker knappast till att även hantera den mötande lastbilen rätt. Även om föraren hade kapacitet att ta in även lastbilen - vad skulle han göra? Om man blir beskjuten framifrån med exempelvis ett vanligt gevär eller ett pansarbrytande dito är handlingsutrymmet begränsat till att satsa mot stängslet och kanske överleva, eller vänta tills lastbilen passerat, ganska säkert innebärande allas död.



Troligen utmärkt polisarbete i skyddsbilen


Jag vill nog mena att livvakterna i skyddsbilen kan ha skött sin uppgift på ett eminent sätt i en extremt svår situation och jag finner det ytterst motbjudande att en korrupt regering som infiltrerar poliskåren med korrupta element, eller grova brottslingar, på detta sätt inte bara låter mörda alla i bilen utan även tar heder och ära av de poliser man mördat för att vinna de muslimska rösterna i det snart stundande valet.



Lastbilsföraren


Det finns en ännu levande person som har varit inblandad i olyckan - lastbilsföraren. Om han har sett något och kan och vill berätta, är det inte säkert att han överlever sjukhusvården. Åtminstone inte i sådant skick att han kan och vill berätta.



Parallellt med Vilks-händelserna har - före morden - utspelat sig annat som pekar i samma riktning och kan ha visst samröre med morden.



Säpochefen avgick


Säpo-chefen avgick för drygt en månad sedan. Familjeskäl åberopades. Jag har sett sådant hända flera gånger tidigare. När hederliga statstjänstemän avkrävs att begå grova brott för att behålla sitt ämbete brukar de sluta - antingen på jobbet eller med att vara hederliga. Ny Säpo-chef tillsattes.



IS-kvinnorna hämtas hem - och släpps omedelbart lös


Trots regeringens vidlyftiga löften om motsatsen väntade inga rättsliga efterräkningar trots IS-kvinnornas delaktigheter i terrororganisationernas svinaktigheter i Syrien och Irak. Om vi väntar ett tag och återkommer i frågan kommer vi att finna att Sveriges skattebetalare föder dessa terrorister och håller dem med bostad, aningen direkt eller omvägen via någon skattefinansierad fundamentalistisk organisation. Sådana omständigheter har en otäck förmåga att så småningom upptäckas och förnekas, städas bort, och inom kort i hemlighet återuppstå i blygsamt förändrad form och åter skattefinansierad.



Varför allt detta?


Det är naturligtvis det snabbt antågande valet som är problemet, i kombination med en total brist på moral hos regeringen eller regeringen närstående kretsar. Ett år kvar till valet för en regering som är hårt trängd i opinionen och som bara nödtorftigt lyckas hålla uppe fasaden med hjälp av fejkade opinionsundersökningar.


Regeringen riskerar att åter tvingas stänga av Valmyndighetens dator under valvakan för att kunna justera siffrorna. Det undviker man gärna eftersom det är ett högriskbeteende som kan skita sig. När skiten träffar fläkten är risken överhängande för att nationalsozialdemokratin förvandlas till en före detta politisk kraft som kanske aldrig kommer tillbaka till köttgrytorna.


600.000 muslimska väljare av vilka många varken kan tala eller läsa svenska, men är vana att följa ett patriarkaliskt styre, upplevs av regeringen som enda möjligheten att bita sig fast vid makten. Men det kräver återkommande omfattande jultomteverksamhet visavi fundamentalistiska organisationer. Det kräver också i hög grad straffrihet för narkotikalangning och annan grov kriminalitet med muslimska förtecken. Allt detta riskerar ändå att gå om intet på grund av utbrett missnöje hos fundamentalistiska ledare orsakat av att svenska polisen skyddade Vilks. Detta problem för regeringen är nu löst genom morden på Lars Vilks och de två poliserna som gav sina liv i tjänsten.


Det här är inte första gången grov kriminalitet utövas i landet och utgår från regeringskansliet, Säkerligen inte heller sista. Det är inte heller något som kommer att avklinga och försvinna av sig självt. Erfarenheten lär oss att det bara blir värre. Jag anser att ett betydande mått av fartblindhet har inträtt om det har gått så långt att man börjat mörda poliser. Medborgare och tjänstemän som inte är kriminella måste sätta ned foten. Vi måste fatta de politiska brottslingarna vid hornen.


Falun fredagen den 8 oktober 2021

Mikael Styrman

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar