.
I valets kölvatten rasar nu kriget om taburetterna. Det tycks väcka både beundran och missnöje att bataljen den här gången - åtminstone hittills - inte utspelar sig i media.
Nu tycks en viktig fråga vara om Höger-Vänsterpartiet ska vara med i regeringen? Att döma av medias rapportering och spekulationer tycks en del stollar vara inne på att SD med sina 20% dels ska avstå från att vara med i regeringen, och samtidigt släppa fram Höger-Vänsterpartiet med dess 5% till taburetterna, efter den ganska svinaktiga kampanj som liberalerna - som de kallar sig - bedrivit i åratal. Ganska skamlöst, kan man tycka.
Det är möjligt, kanske rent av troligt, att sosseriet drar i alla trådar - synliga såväl som osynliga - för att få in Höger-Vänsterpartiet i regeringen, helt enkelt därför att sosseriet har lång vana av att hantera deras ångestfyllda velande. Vill man göra kaos av det framtida regeringsarbetet är det förmodligen en bra lösning att ha med liberalerna i regeringen. Utifrån allmänt borgerlig synvinkel har de naturligtvis inte där att göra - åtminstone inte innan de gjort sin Canossavandring. Det kommer att ta minst en mandatperiod att återupprätta liberalernas förtroende - om det alls visar sig möjligt. De är ju fortfarande strängt upptagna av att slita varandra i stycken. Tar man med dem i regeringen flyttar även liberalernas förlamande inbördeskrig in i regeringen. Se bara vad som hänt i Sverige efter invandringen från Mellanöstern.
Det må vara om SD avstår från att vara med i regeringen. Det kommer inte nödvändigtvis att visa sig vara en fördel att sitta med i regeringen. Det avgörs av vad regeringen ställer till med. Är man inte med i regeringen har man en friare ställning och kan även göra upp över blockgränsen i enstaka frågor. Det är sannolikt en mycket starkare ställning än vad några regeringstaburetter medger. Men lite mindre glans blir det ju för några funktionärer.
Det kan visa sig ödesdigert för SD:s trovärdighet om de tar mössan i hand och släpper in Höger-Vänsterpartiet i regeringen samtidigt som de avstår själva. Man riskerar då att hamna i en förtroendekris liknande den som nu drabbat Centen. Om man vill att Höger-Vänsterpartiet ska in i regeringen då kan man rösta på dem. De fick visserligen tillräckligt med röster för att bita sig fast i riksdagen, men jag tror att det i hög grad får tillskrivas valfusket med valsedelsbåsen och att man började räkna rösterna och presentera resultat och prognoser innan alla vallokaler stängts. Det om något avslöjade hur Sverige efter decennier av kriminellt sossestyre har förvandlats till en bananrepublik.
Nog måste väl även Höger-Vänsterpartiet någon gång ta konsekvenserna av sitt eget handlande? Vad har för övrigt Höger-Vänsterpartet för alternativ? Kan de likt Annie Lööf söka sig till ”den breda mitten”? Teoretiskt kan det ju det. Men då lär det bli tre partier färre i Riksdagen nästa val. Eller rättare sagt tre gamla partier färre och kanske ett eller två nytillkommande minoritetspartier.
Det har höjts röster för att ta bort 4%-spärren. Det ligger nära till hands att de emanerar från Miljöpartiet, Höger-Vänsterpartiet, Breda Mittens parti, islamistpartier under framväxt och kanske även en och annan KD:are. Det skulle sannolikt kunna bli som att öppna Pandoras ask. Då kan det bli ganska många minoritetsintressen som ska tillfredsställas varje gång något ska uträttas. Inte lär det bli lättare att styra landet om man sänker spärren. Därmed inte sagt att man inte ska göra det. Men man ska vara klar över vad det kan resultera i. Det resulterar sannolikt i mycket annat än att bara säkra den egna platsen vid köttgrytorna.
USA har en ganska lustig parlamentarisk situation med formellt bara två partier att räkna med, men där många enskilda kongress- och senatsledamöter fungerar mer eller mindre som enmans-minoritetspartier, vilka måste tillfredsställas varje gång något ska drivas igenom. Det är inte självklart att det blir mer demokrati för att det blir svårare att regera.
Falun fredagen den 7 oktober 2022
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar