Derinkuyus gåtor

 .

Numera har man hittat åtminstone 150 underjordiska samhällen, vissa källor hävdar 200, i Turkiska Kappadokien, vid Derinkuyu och på många andra platser. Många av dem är byggda i många våningar. Flera tiotals våningar nämns. Det förekommer även underjordiska gångar från stad till stad. Det måste ju ha varit ett jättearbete att utföra något sådant och det är knappast något man gjort bara för att få tiden att gå. Det måste ha funnits mycket tunga skäl för att bygga något sådant. Onekligen kittlar det fantasin varför och när man har byggt allt detta märkliga.

I likhet med Egyptens pyramider saknas det material i grottorna vilket skulle kunna göra det möjligt att åldersbestämma dem. Inte heller har man lyckats prestera trovärdiga förklaringar till varför de tillkommit. Jag har sett antaganden som åldersbestämmer dem till 800 år före Kristus, vilket måste vara rejält fel. Sannolikt inte bara tusentals år fel utan kanske även tiotusentals år. Det gör det naturligtvis svårt för den etablerade vetenskapen att klämma ur sig att man varit så fel ute med tidsbestämningen - även i andra sammanhang. Det förvandlar arkeologin till ett lärdomens hus - byggt på lergrund.

Eftersom vi inte vet är vi tills vidare hänvisade till att gissa. Teorier har presenterats, vilka går ut på att man byggt underjordiskt för att skydda sig mot fiender. Alternativa förklaringar kan vara att de är så gamla att människor kan ha byggt dem för att skydda sig mot vilda djur, eller människor, till och med sorter som inte längre existerar. För det talar exempelvis de portar i form av stenar som rullades fram för att täcka och låsa ingångarna. Annat som talar för en sådan teori är att den sortens byggande inte krävde husbyggnadsteknik påminnande om senare tiders bostäder. Det krävdes bara lämpliga redskap för att kunna karva ur den porösa vulkaniska stenen. Det skulle innebära att grottorna kan komma att visa sig ha utförts mycket tidigt i mänsklighetens historia.

Alternativa eller kompletterande förklaringar kan som nämnts vara att perioder av nedfall från rymden drivit fram sådana byggmetoder. För det talar exempelvis tolkningar av de övertäckta templen vid Göbekli Tepe. En annan omständighet kan vara, som vi i dessa tider av klimatångest blivit varse, att de underjordiska bostäderna tillkommit till skydd mot extrema temperaturer. För det talar att de befinner sig på cirka 1.300 m höjd över nuvarande havsnivå. Temperaturen i atmosfären avtar med cirka en grad per 100 m höjd. Temperaturskillnaden mellan havsnivån och Derinkuyu kan då ha blivit närmare 15 grader. Om inlandsisarna under begränsad tid smält kan det ha inneburit värmeböljor med mycket höga temperaturer. Den porösa vulkaniska stenen torde ha inneburit ett inte obetydligt skydd mot åtminstone något så när kortvariga värmeböljor. Höjden 1.300 m ger utfallet att exempelvis 50 graders värme på höjder nära havets nivå skulle ge 35 grader utomhus vid Derinkuyu. Dessutom ändå svalare inne i grottorna, åtminstone en tid. Under tider då inlandsisarna smälte kan en sådan plats och ett sådant byggande ha varit ett överlevnadskrav för människorna. På motsvarande sätt kan grottorna naturligtvis ha skapat skydd mot sträng kyla. Om det är så eller inte vet vi naturligtvis inte - åtminstone inte ännu. Men det skulle onekligen kunna erbjuda en förklaring till de omfattande och märkliga byggnationerna.

Falun måndagen den 3 april 2023

Mikael Styrman

.