.
Klimathotet blir allt mer påtagligt. Termen är dock missvisande. Det är inte klimatet som skenar. Istället är det människans populär som skenar och i sin tur påverkar klimatet.
Vi blir allt fler och vi blir det på de flesta andra livsformers bekostnad. Det resulterar bland annat i att mängden människor bosatta i områden där de inte kan försörja sig blir allt större, eller åtminstone får människor i sådana områden allt svårare att försörja sig, vare sig de blir fler eller färre. I någon sorts humanitär insats försöker man - eller låtsas försöka - lösa problemet genom hjälpsändningar. Det leder till lite olika effekter. Bland annat fråntar de människor i sådana områden incitamenten för att söka sig någon annanstans eller försörja sig på något annat sätt. Man kan också uttrycka det så att vi dövar våra samveten genom att låtsas hjälpa dem på plats och på så sätt slippa få hit dem. Så slipper vi bli fler än våra trakter kan försörja.
En fråga som man har viss beröringsskräck inför är: Måste alla dö för att inte alla kan överleva? Ytterst blir det naturligtvis konsekvensen om människans numerär fortsätter att öka. Verkligheten är tyvärr inte riktigt förenlig med ett oinskränkt humanitärt synsätt. Om man riktigt ställer saken på sin spets är naturen sällan det. Bara i Walt Disney´s gulliga tecknade barnfilmer kan alla livsformer alltid samsas och trivas med varandra.
En del människor - företrädesvis stadsbor - fastnar i Disney’s värld och blir aldrig vuxna. Kanske finns problemet lite överallt, men jag är övertygad om att det i hög grad är ett storstadsproblem. Människor på landsbygden har ännu närmare till naturen och dess verklighet.
En lite märklig följd av vad som händer i världen är fenomenet ”Återställ våtmark”. I vad som kanske är ett sätt att kanalisera en oro över vad som pågår i världen sätter sig en del - företrädesvis stadsbor, naturligtvis - på vägarna och stoppar trafiken.
Det där skulle man kunna utveckla en del. Varför inte börja med ”Återställ vägmark”? Om man drar ett rep över alla infarter till Södermalm så avtar med tiden störningarna från ”Återställ våtmark”, när inte längre livsmedlen från de dikade jordbruksmarkerna når Södermalm. Ett alternativ är förstås att stadsborna som inte odlar någon mat börjar äta mindre. Då avtar ju behovet att dika ut våtmarker.
Nu löser inte vare sig det ena eller det andra sättet de verkliga bakomliggande problemen, vilka till stor del är att mänskligheten är oförmögen att anpassa sin numerär till grundläggande befintliga livsbetingelser, sådana som tillgänglig mark för att föda en hela tiden växande befolkning.
Missförstå mig rätt. Jag känner sympati för att värna våra våtmarker. Men man måste skilja på orsak och verkan. Våtmarker dikas därför att en växande befolkning behöver mat och stadsborna i ”Återställ våtmark” breder ut sig över odlingsmarken. Om bara stadsborna slutar att breda ut sig eller att äta löser problemet sig utan ytterligare åtgärder.
Vad gäller just ”Återställ vägmark” har våra politiker redan gjort stora insatser genom att ändra tidigare framkomliga vägar för att genomföra ”Nollvisionen”. I en redan överbefolkad värld förvärrar nollvisionen under förbrukande av avsevärda medel problemet genom att göra vägarna oframkomliga. Det blir noll olyckor eftersom det blir noll eller nästan noll trafik som tar sig fram och med nästan noll hastighet.
Så småningom krockar nollvisionen kanske med verkligheten? Det blir när det inte blir lokala snöbyar som täpper igen vägarna utan istället mer regionala klimatpåfrestningar. Om man inte kan klara en begränsad påfrestning som den på E22 i norra Skåne, hur ska man då klara en regional påfrestning? Då kan det bli dödsfall och andra skador i en omfattning som får till och med nollvisionens befrämjare att känna skammens rodnad på kinderna.
Lika intressant är kanske vad man då ska hitta på för att hålla verkligheten ifrån sig och fortsätta påstå att mitträckesvägarna och de mutor som drivit fram dem är en framgång? Vilka fantastiska och kostsamma åtgärder ska då vidtas för att slippa bita huvudet av skam och istället kunna fortsätta försvara en dödfödd trafiklösning?
Falun måndagen den 15 januari 2024
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar