Mikael Styrmans blog: Trädgränsen ”rör sig nedåt” också

Vi har väl alla läst att vårt varmare klimat får skogen att klättra högre upp på kalfjället?

Nu visar det sig att det varmare klimatet även får skogen att gro och blomstra på platser längre ned än kalfjället, vilka platser tidigare varit för kalla för skogen att gro på. Se på de bifogade bilderna. De visar myrar som bara för några år sedan var för kalla för att tallplantor skulle kunna växa där. Under ca 60 år som jag sprungit på dem har ytterst få träd slagit rot på myrarna.

Men nu är det annan ordning. Nu får det varmare klimatet tallplantorna att skjuta upp ur myren i ett helt annat tempo.

Det som var kal myr igår är idag i vart fall ungskog som snart överglänser en dito som röjts utan tanke på att älgar också har rätt att vistas i guds fria natur, utan att utrotas av betongsocialister som saknar skogligt kunnande. Ungskog bör skötas så att den inte ser ut som om Första Världskriget dragit fram över den efter att den först röjts och sedan älgbetats.

Många har teorierna varit om varför det inte växer skog på myrar, eller mossar som man väl säger i södra Sverige. Vanligaste förklaringen är väl kanske att myrarna är magra, att de saknar något viktigt ämne nödvändigt för skogens tillväxt. Kanske, eller till och med troligen, stämmer väl det ibland även om påståendet upprepas med en drucken papegojas envishet, utan att ledas i bevis. Kanske är det så enkelt som att man glömt att tala om för skogen att den saknar något, så nu växer den i alla fall.

I norra Sverige är jag benägen att tro att det vanligaste felet inte är att det saknas något - ett ämne exempelvis - utan istället att det finns för mycket av något - kyla - åtminstone i övre Norrland.

Kanske var det ändå rätt att den saknade något - i detta fall tycks det vara värme.