En åklagare som ljuger och åtalar falskt

.

Bakgrund

Den här omgången av den organiserade ekonomisk-politiska brottslighetens försök till fientligt övertagande (stöld) av Ekfors-bolagen är nu inne på sitt elfte år varför en rekapitulation av händelserna är på sin plats.

Efter att Sven-Erik Buchts tids-, arbets- och kostnadskrävande försök att genomdriva skadliga tvångsutdelningar m.m. på stämmorna misslyckades, trots tillsättning av både särskild granskningsman och minoritetsrevisor, kallades facket in. Bolagen försattes i blockad nio månader och fem stämningar riktades mot bolagen inför Arbetsdomstolen med ett flertal arbetskrävande tilläggsstämningar. När facket inte nådde någon framgång blev plötsligt väldigt många myndigheter osams med bolaget. Då vidtog perioden med avlyssning, buggning, inbrott, smygfotografering, genomläsning av posten, upprepade skatterazzior, systematiska delgivningstrakasserier med otillåtna brottsprovokationer, kallelser till okynnesförhör, personligt överlämnande av polisförhör i bostaden under helgen, okynnesanmälningar, anhållanden, husrannsakningar, beslagtagning av bokföringar, tvångsförvaltning, tvångsinlösen, utmätning av alla tillgångar, exekutiva auktioner, krångel med tariffbeslut, grovt olaglig hantering av anslutningsärenden hos EMI/EI, obetalda vägbelysningsräkningar, mörklagd vägbelysning med hatkampanj i massmedia, flera stämningar inför Marknadsdomstolen m.m.

I avsaknad av något riktigt substantiellt brott inträdde åklagaren Jan Wallström på den Kinesiska Folkdomstolen i Haparandas scen och jag dömdes först till 3,5 år som sedan ändrades till ett år i politiskt fängelse för sent inlämnade årsredovisningar och deklarationer(!). Mycket väsen för lite ull sa gumman som rakade grisen. Under de här åren kring mitten av 2000-talet förlamades stora delar av den offentliga sektorn i Norrbotten eftersom ett stort antal politruker var avdelade att trakassera mig och mycket av de övrigas tid gick åt till att hålla sig uppdaterad om läget. Den politiska fängelsedomen avtjänades i Gulag Kolmården under 2009.


Varningar om ljugande åklagare

Inför den nu aktuella rättegången i Hovrätten i Umeå den 7-8 mars blev jag, av människor som tidigare råkat ut för åklagaren Jan Wallström, uppmärksammad på att han ljuger i rätten. Först ryckte jag på axlarna åt det. Tänkte väl att det inte är så ovanligt att åklagare ljuger. Men det kanske det är? Det borde det vara. I alla fall så blev jag mer uppmärksam på fenomenet och studerade detsamma under rättegången.


”Hjälpsam” skatterevisor

Ett vittnesmål som spelades upp var med skatterevisorn Carina Öhman. Hon röjde hur ogrundade taxeringsbesluten var och visade, mot sin vilja, att de var byggda på fördomar och antaganden. Det är ju något man är van vid att skattepolitruker i Norrbotten ofta gör. Åtminstone förr var ju många av dem partifunktionärer av värsta sort som fått jobbet av främst politiska skäl. Carina Öhman var kanske inte ens medveten om att besluten var tillkomna i obehörig ordning. Hon ”hjälpte” kanske bara sanningen på traven på det sätt som hon blivit upplärd och var van att göra, för det goda syftets skull - att sätta dit en ohörsam företagare, en folkfiende, en partifiende.


Ljugande åklagare som väcker falskt åtal

Jan Wallström som jag upplever som en ganska svag åklagare bättrar på ett slarvigt och inkompetent ihopkommet åtal med uppsåtliga lögner. Följaktligen visar sig delar av åtalet vara uppenbart falskt. Mest upprörande är att han upprepar och förstärker lögnerna i Norrbottens-Kuriren igår onsdagen den 9 mars 2011, på sidan 6 i papperstidningen.


Använder bolagets pengar som sin egna

Kuriren återger Wallströms uppgifter från åtalet och citerar Wallström: Vidare att han använder bolagets pengar som sina egna....Ett exempel är att Styrman och en anhörig köpte en lägenhet i Stockholm. Det betalades genom att använda över två miljoner kronor från ett bolag.
”- Det borde ha tagits upp som lön, anser Jan Wallström. På lön ska det betalas arbetsgivaravgifter men så har inte skett och där ligger ett brott”, påtalar åklagaren.


Åklagare som sprider lögner i media

Vad allmänheten inte får veta är att varken åklagaren eller skatten har utrett om jag har tagit bolagets pengar eller om jag har tagit pengar som jag har rätt till. Åklagaren har utredningsskyldighet och får inte väcka åtal utan att frågan är utredd. Ändå gör han det och sprider dessutom sina lögner via massmedia.

Det är allmänt bekant att man i den Kinesiska Folkdomstolen i Haparanda kommer långt med skvaller och förtal. Särskilt som det är satt i system i Haparanda att kalla in politiskt ”pålitliga” nämndemän när jag ska skickas i fängelse på basis av skvaller och förtal.


Åklagarmyndighetens förtroende

En åklagare i ett brottmål är en person som åtnjuter ett betydande förtroende hos allmänheten. Det sammanhänger till stor del med utredningsplikten och -rätten.  Allmänheten har en berättigad tro på att åklagaren har utrett saken innan han väcker åtal och dessutom utsätter en företagare för nedlåtande offentliga uttalanden i både åtal och massmedia.


Åligger åklagare och skattemyndighet att utreda - inte att anta

För utredningsändamålet har åklagaren långt gående befogenheter. Såväl skattemyndigheterna som åklagaren har utsatt mig för mycket långt gående tvångsåtgärder. Ändå påstår båda att ingen av dem har tagit reda hur det förhåller sig med lägenheten eller köpeskillingen. Eller så har de gjort det men förtiger det. Men det är förbjudet att väcka åtal på grund av hörsägen eller förutfattade meningar, för att åklagaren själv eller någon annan tycker illa om någon person.

Det har ålegat Wallström att utreda vad som gäller för den relaterade lägenhetsaffären innan han vare sig väcker åtal eller uttalar sig om min vandel inför allmänheten. Utredningen skulle ha visat att åtalet i denna del är ogrundat - falskt åtal således - och att Wallströms kränkande uttalanden således också är ogrundade eftersom jag har haft rätt att lyfta dessa medel från företaget i fråga och någon arbetsgivaravgift inte alls ska erläggas på medlen.

I fråga om sina förpliktelser i uppdraget som åklagare har Jan Wallström på ovan beskrivna sätt grovt trampat över gränsen för det acceptabla.


Falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal

Det är mycket anmärkningsvärt att Wallström väcker falskt åtal, ljuger grovt offentligt och på detta sätt utsätter mig för andras ringaktning. När man beaktar sammanhanget - den politiska samordningen med tvångsförvaltningen och tvångsinlösenprocesserna som pågår blir Wallströms brott hänsynslösa och utstuderade på gränsen till det exempellösa.

Om det är accepterat och Wallströms agerande är typiskt för den svenska åklagarkåren, då kan man förstå att han får fortsätta att vara åklagare. I så fall gör han ju, Gud förbjude, bara vad alla andra gör. Om däremot den övriga åklagarkåren är hederligare och Wallström ett enstaka ruttet ägg i korgen framstår det som obegripligt att han får vara åklagare.


Anmälan till riksåklagaren

Jag har idag gett in en anmälan till Riksåklagaren om misstänkt falskt åtal, grovt tjänstefel och grovt förtal i vilken jag begär att Wallström med omedelbar verkan ska skiljas från sitt ämbete som åklagare. Detta gäller naturligtvis oavsett utgången i målet som den 7-8 mars avhandlades i Hovrätten för Övre Norrland i Umeå.

Eftersom det cirkulerar uppgifter om att Wallström ljugit även i andra mål bör, enligt min uppfattning, även tidigare mål granskas för att klarlägga om så är fallet och vilka konsekvenser det eventuellt fått för åtalade personer.

Brist på kompetens eller avsaknad av skäl för åtal får inte kompenseras genom brottsligt beteende - inte ens av en åklagare och inte ens om brotten är i linje med önskemålen hos den förhärskande politiska viljan!

Övertorneå den 10 mars 2011
Mikael Styrman


Anm.

Bestämmelserna gällande åklagarens brott återfinns i Brottsbalken, nedan angivna lagrum:

5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
   Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
   Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

15 Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
   Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.
   Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
   Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Den som, i annat fall än 6 § avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
   Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
   Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
.