Världens hemligaste kontorspojke

.

 

Omedelbart förbud

Vad var det som gjorde att Elsäkerhetsverket (Elsäk) plötsligt dök upp på Ekfors kontor i mars 2010 och helt utan varje laglig grund utfärdade ett omedelbart förbud för Ekfors att utföra elarbeten?

Dödligt elolycksfall resulterar i pajaserier

På Likskär utanför Luleå omkom en arbetare ungefär samtidigt. Han jobbade åt en privat entreprenör som i sin tur jobbade åt Vattenfall som i sin tur jobbade åt Luleå Energi. Vad gjorde att utredningen av det med döden resulterande elolycksfallet blev rena politiska satiren av öststatsmodell?

Kovändning av regeringen

Inför valet 2010 fick Haparanda kommun genom ett regeringsbeslut ett undantag från ellagen för att ansluta ett antal vägbelysningsanläggningar till kommunens egna elabonnemang. Beslutet gick helt stick i stäv med den policy som regeringen och elmyndigheterna ditintills försvarat. Varför fattade regeringen ett sådant märkligt beslut strax före valet?

Visste inte hur anläggningen såg ut

Kommunen kom att, skulle det visa sig, utan några kontakter med elleverantören ansluta ett antal amatörmässigt, ja rent skandalöst dåliga och farliga, anläggningar indirekt till elnätet, via kommunens egna anläggningar. Elsäk tillkallades, höll ”syn” på platsen, utan att kontakta elleverantören och efterfråga vilken kritik som riktades mot anläggningarna, samt godkände anläggningarna på stående fot. Genast framkom att Elsäk, sin ”utredning” till trots inte visste hur anläggningen såg ut. Då grep paniken om sig på Elsäk som vägrade att lämna ut sin ”utredning”. Vad fick det tidigare så respekterade Elsäkerhetsverket att förvandlas till en politiserad pajasorganisation?

Kvastarna gick på Ei

Under hösten 2009 hade de tre stora branschaktörerna Vattenfall, Eon och Fortum processat ihjäl Energimarknadsinspektionen (Ei). Man hade i vanlig ordning och med den stora aktörens rätt dränkt Ei i handlingar med vidhängande advokater. Ei hade även i övrigt försatt sig i en omöjlig situation. Man hade marknadsfört sig själv genom att konsekvent ge alla rätt som klagade på någonting över huvud taget. Alla fick tillbaka pengar, bara de klagade. Problemet var möjligen att det inte fanns någon tråd, någon linje överhuvud taget i Ei:s agerande annat än att alla som klagade fick rätt. Marknadsföringen lyckades över förväntan. Informationen om vinst varje gång spred sig som en präriebrand bland Sveriges elkonsumenter och Ei satt med över 5.000 obehandlade klagomål. Ganska mycket för en organisation som på sin höjd kan hantera några hundra ärenden om året. Yvonne Fredriksson, med ett förflutet inom näringsdepartementet tillsattes för att städa upp katastofen Ei och Göran Morén, chefsjurist, blev hennes vapendragare.

Alexanderhugg

Genom ett Alexanderhugg löstes problemet med de tre stora. Ei beslöt, i samråd med dessa, om att de skulle betala tillbaka ett belopp som vid en ytlig betraktelse förefaller stort. Med hänsyn taget till de berörda företagens storlek och deras omsättning, de belopp som de tagit ut av kunderna under den berörda tiden var naturligtvis beloppen de skulle betala tillbaka rena skämtet.

Misslyckad konfiskation i samförstånd

Under den nationalsocialdemokratiska regimen hade, i politiskt samförstånd, drivits igenom en politisk konfiskationslagstiftning, tvångsförvaltningslagen, med vars hjälp Ekfors skulle konfiskeras. Tidigare försök från nationalsocialdemokratins sida med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade misslyckats. Nu hade även två tvångsförvaltningar misslyckats.

Lösning framförhandlades Ekfors ./. Ei

Nu skulle problemen med Ekfors lösas. Ei:s, (tidigare EMI:s), hantering av Ekfors hade förrött myndigheternas trovärdighet som numera mer framstod som politiska kamporganisationer än sakliga specialmyndigheter. Ekfors och Ei förde förhandlingar under vintern/våren vid ett flertal tillfällen, i Övertorneå och på Arlanda. Gemensamt stakades ut en väg för att normalisera förhållandena bolagen och myndigheten emellan. Några sakliga anmärkningar fanns inte mot bolagets sätt att sköta sin verksamhet, endast politiska sådana. De omfattande skador som Ei och dess företrädare, med hjälp av den organiserade bankbrottsligheten hade orsakat bolagen skulle läkas genom en tvångsförvaltning i samförstånd. De problem som förbistrade umgänget mellan Ekfors och myndigheten kunde härledas till den genom förra regeringen och den organiserade bankbrottslighetens försorg undandragna finansieringen av verksamheten. Nu skulle en tvångsförvaltning ske i samförstånd genom vilken Ekfors, i likhet med vid tidigare tvångsförvaltningar, skulle sköta drift och administration medan tvångsförvaltaren skulle fokusera på den kort- och långsiktiga finansieringen i första hand och därefter på den uteblivna rapporteringen. Att det inte fanns några synpunkter på Ekfors tariffnivåer var enligt Ei uppenbart.

Frågan gick i stå

Härom rådde enighet under senvåren men när generaldirektören Yvonne Fredriksson skulle förankra genomförandet hos regeringen gick ärendet i stå, möjligen på grund av det nu nära förestående valet och den sprängkraft som frågorna tidigare visat sig ha.

Maud, Ola, Krümmel och Brunnsbüttel

Sedan förra valet var Maud Olofsson, (c), näringsminister med ansvar för de statliga bolagen. Ola Alterå var hennes statssekreterare. Redan under hösten 2009 hade Maud Olofsson ljugit fast sig i Vattenfallsfrågan. När sanningen började läcka ut påstod hon att Vattenfall hade undanhållit regeringen information om hur det förhöll sig med Vattenfalls ansvar vid en eventuell, mot bakgrund av de dyrt inköpta kärnkraftverkens ålder och skick rent av trolig, kärnkraftsolycka i Tyskland. Detta fick hon senare äta upp och ett relativt lugn - troligen lugnet före stormen - lade sig i den vattenfallska tysklandsfrågan.

SD-paniken griper tag i regeringen

När valet närmade sig grep paniken om sig i regeringen. Nationalsocialdemokratin präglades redan då, under en Mona Sahlin som närmast betraktades som Guds gåva till borgerligheten, av modstulenhet och latenta interna maktintriger. Men sverigedemokraterna och miljöpartiet gick som tåget. Förlorad regeringsmakt låg i farans riktning. Nu var goda råd dyra.

Regeringens förhandlingsposition var svag ansåg man. Nationalsocialdemokratin hotade att skvallra om Vattenfalls situation. Visserligen var de medskyldiga och det mesta som gjordes med Vattenfall gjordes i fartblint samförstånd. Men sosseriet var redan i upplösning och det var regeringen som riskerade att förlora regeringsmakten.

Förutsägbar fortsättning i Haparanda

För att styra uppmärksamheten från den farliga frågan - Vattenfall - och till något ofarligt - Ekfors, fick Haparanda kommun sina undantag från ellagen. Det var naturligtvis känt i regeringen att Haparanda kommun leddes av en psykopatiskt lagd populist som utan tvekan skulle svara för resten om han bara fick fria händer. Det var bakgrunden till regeringens, Ei:s och Elsäk:s ryggradslösa agerande.

Margot och Olas lön

Vi har tidigare kunnat läsa att Sverige betalade Margot Wallströms lön under hennes uppmärksammade FN-uppdrag. Med all sannolikhet för att många ville försäkra sig om att hon inte skulle hitta på och bli ny s-ledare. Men vi har nog minst en till FN-funktionär numera som har ett låtsasjobb åt FN och vars lön kommer från svenska skattebetalare.

Ombildning av regeringen

Efter valet förlorade Maud Olofsson överhögheten över de statliga bolagen, inklusive Vattenfall. Ola Alterå förlorade sitt jobb som statssekreterare. Med rätt eller orätt fick han ta kulan som var ägnad åt Maud, likt en amerikansk presidentlivvakt. Enligt förmodligen avsiktlig desinformation som spreds under hösten 2010 skulle han få ett toppjobb inom FN. Nu blev det inte riktigt så. Den som läste den korta intervjun i DI med Ola Alterå efter utnämningen till det nya jobbet - den som städades bort illa kvickt - kan inte ta miste på Alterås besvikelse. Det föreföll som om hans egen uppfattning närmast var att han skulle deporteras till Nairobi.

Världens hemligaste kontorspojke

Beskrivningen av toppjobbet ger närmast vid handen att han inte fått något toppjobb utan att han snarare ska gå med post mellan två olika avdelningar i den luftkonditionerade FN-skrapan i Nairobi, med det konstgjorda vattenfallet i entrén - i landet utan vatten. Det gör honom, menar jag, till världen hemligaste kontorspojke.

Regeringens krishantering

Men varför är det nödvändigt att deportera Ola Alterå till Nairobi i mörkaste Afrika? Varför kunde man inte bara förvara honom på Centerns partikansli i Stockholm? Svaret är uppenbart tycker jag. Med den stora katastrofen i antågande inom Vattenfall (såvida det inte finns fler) är riskerna enligt regeringens krishantering för stora med att ha honom i Sverige. Här riskerar han att konfronteras med journalister som kan ställa besvärliga frågor till honom, till Maud och till andra, och hinner ställa kontrollfrågor till andra utan att man hinner prata ihop sig. När Ola finns i Afrika blir det en helt annan logistisk apparat förenad med helt andra kostnader om man färdas mellan Nairobi och Stockholm nästan tjugo timmar för att ställa kontrollfrågorna.

Företagare döms för att skydda kriminell minister

Läsaren med huvudet på skaft kan ana vad som döljer sig bakom fasaden i Vattenfalls europaäventyr. Detta ska jag återkomma till i en separat blogg. Själv ska jag ställas inför en ny politisk rättegång igen imorgon. Det är något som korrumperade och skrupelfria politiker inte bara inom (s) utan även åtminstone (c) och (m) medverkat till tidigare i broderlig samverkan. Nu ska jag åter dömas till fängelse för påhittade låtsasskattebrott och mitt företag ska konfiskeras för att rädda karriären åt en kriminell och psykopatiskt lagd näringsminister och för att rädda ansiktet på en underpresterande alliansregering vars förändringsarbete gått i stå och som istället blivit förvaltande därför att delar av den byråkrati vi behöver byta ut och förändra har för mycket hållhakar på vissa allianspolitiker efter deras allt för servila och egennyttiga oppositionspolitik under den nationalsocialdemokratiska tiden.

Du bör avgå, Maud!

Det här är inte riktigt ett sådant beteende som vi har rätt att förvänta oss av en näringsminister som ska främja företagandets villkor i landet. I en sådan ministers roll ingår inte att få inhemska småföretagare inlåsta i politiskt fängelse för att skydda den egna karriären och partiet.

Du har ställt till med en katastrof och Du har burit Dig ryggradslöst åt.

Du bör ta konsekvenserna av det och avgå Maud!

Antingen gör Du det frivilligt eller så talar det mesta för att Du kommer att bli släpad ut ur näringsdepartement med ansiktet i smutsen! Och då lär Du inte bli den enda som far.

Jag är sen med några utlovade bloggar om bland annat Vattenfall, Gullesjö och Rejlers - men de kommer, var så säker.

Övertorneå den 6 mars 2011

Mikael Styrman

.