Alla har vi våra el-bekymmer

.


Japan

I Fukushima har ett elverk förlorat kontrollen över minst ett, troligen två, kärnkraftverk. Det är långt ifrån säkert att man någonsin återfår kontrollen över dem. Gör man inte det förlorar man förmodligen kontrollen över fyra ytterligare kärnkraftverk strax intill eftersom strålningsnivån riskerar att bli så hög lokalt att inte människor kan vistas i området. Det inte klart ännu hur det ska gå. Det kan inte uteslutas att det leder till att hela eller åtminstone stora delar av den japanska huvudön Honshu måste överges för flera generationer framåt.

Inget ansvar har ännu utkrävts.



Angola

I Lobito, i Angola, står ett kraftverk med två svenska gasturbiner för fäfot. De byggdes som U-hjälp med svenska skattemedel och av svenska företag för att lysa upp afrikanernas tillvaro. Hur det skulle gå till är något oklart eftersom ledningarna ut från kraftverket bara sträcker sig några hundra meter ut från kraftverket för att sedan upphöra i intet. Så varför då bygga ”kraftverket”? Nu behöver man inte bekymra sig över det eftersom gasturbinerna kördes sönder när de skulle tas i drift så de kan i alla fall inte lysa upp någon afrikansk tillvaro. Men de hundratals miljoner skattemedel som förbrukats lyser i alla fall upp några makthavares och deras kumpaners tillvaro. Om det inte är u-hjälp så är det i alla fall I-hjälp. En ren bokstavsfråga. Men hur kommer det sig att sådant förekommer utan att ”den tredje statsmakten” uppmärksammar sådant? Sådant här borde ju skattebetalarna få veta mer om. Det skulle de säkert göra om den svenska journalistkåren bestod av journalister i högre grad än Stasimedarbetare.

Inget ansvar har ännu utkrävts.



Tyskland

Svenska statsägda Vattenfall har varit verksamma ett antal år i landet. Det synes just nu mest ha resulterat i att svenska statens anseende i allmänhet och Vattenfalls i synnerhet är i fritt fall i landet. Tillgångar realiseras, hundratals miljoner har bundits i problembelastade kärnkraftverk som nu möjligen är stängda för tid och evighet och därmed möjligen har transformerats till ett betydande negativt värde - för stort för att offentliggöras. Den svenska debatten handlar om mera lätthanterliga men ändå stötande pseudofrågor. Nämligen om fallskärmarna till chefer som bytts ut i rask takt efter kortare tids anställning.

Sveriges elabonnenter övertaxeras för att täcka kostnaderna som inte borde förekomma. För Fortums del går pengarna till Ryska maffian. För statliga Vattenfall till fiasko efter fiasko ute i Europa. Generaldirektören Yvonne Fredriksson och hennes Sancho Panza, Göran Morén, har för att komma till rätta med detta, på regeringens uppdrag, verkställt en ”tvångsförvaltning” av Ekfors elnät, som om det var det viktigaste elproblemet i landet att komma till rätta med.

Inget reellt ansvar har ännu utkrävts.



Sverige

I Sverige har politikerna byggt en tunnel som inte behövs genom Hallandsåsen och som heller aldrig tycks bli färdig. De har även byggt en enkelspårig järnväg, Bottniabanan, som aldrig tycks börja fungera - inte ens med den begränsade kapacitet som en enkelspårig järnväg har. Att bygga den med dubbelspår från början när alla grejor och gubbar fanns på plats, så att den skulle duga någonting till, skulle kostat några tiotals procent mer. Att börja härja intill en drifttagen och trafikerad järnväg med att bygga ett spår till kostar flera hundra procent mer. Och hovnarrarna från den svenska pressen står bredvid och applåderar enligt Nordkoreansk modell.

Pengarna som har förbrukats borde istället använts, bland annat, till att förnya kontaktledningsnätet som är i så dåligt skick att det ramlar ned här och där och periodvis får järnvägskommunikationerna att upphöra i större eller mindre delar av landet. Krutuppfinnarna på departementen tror, eller låtsas tro, att konkurrensen ska fixa det problemet. Dock ännu oklart hur det ska gå till.

Inget ansvar har ännu utkrävts.



Södra Sverige

I Södra Sverige har nyligen hundratusentals kunder varit utan el och/eller telefon efter en storm. Tiotusentals så länge som åtta månader. Alltihop beroende på att elverket i fråga inte förnyade sina anläggningar utan använde medlen till att köpa andra anläggningar, för att senare höja priset. Alltihop med tillsynsmyndighetens och den politiska maktens goda minne.

Inget ansvar har ännu utkrävts.



Norra Sverige

I Norra Sverige har anförts av en liten högljudd mobb, att ägaren till Ekfors Kraft AB, dvs jag, har vägrat att låta minoritetsägare med ett aktieinnehav mindre än en procent av företagets aktiestock styra företaget. Jag har även vägrat att köpa deras aktier och att göra det till ett pris som de själva har bestämt. Det blir förstås en extra grov kränkning eftersom jag har struntat i det faktum att en av dessa har en moster som delat säng med en minister. Jag har även vägrat att låta den organiserade brottsligheten överta företaget genom en massiv borgenärsattack innebärande att företaget undandragits sin kort- och långsiktiga finansiering. För att göra en lång historia kort har det lett fram till den ”företagsvänliga” alliansregeringens pågående ”tvångsförvaltning” av bolaget, närmast innebärande att en kriminell advokat från Skellefteå sedan sex månader tillbaka omhändertar intäkterna från verksamheten. Ekforsbolagen som byggt och drivit nätet i nästan hundra år och alltjämt driver nätet har lämnats att sköta verksamheten utan intäkter.

Det saknas inte allvarliga beskyllningar mot bolagen. En av de tyngsta som utslungats under senare tid är att Pite Energi har en bättre hemsida än Ekforsbolagen. Hur ska man kunna värja sig mot anklagelser av sådan tyngd och finess?

Det här säger en hel del om den svenska alliansregeringens kompetens och moral menar jag. Regeringen som gärna omnämner sig själv som företagsvänlig och säger sig gynna sysselsättningslinjen. Eller är regeringen oinformerad - som vanligt?

Vad har regeringen gjort i frågorna? Har Ekobrottsmyndigheten fått i uppdrag att utreda oegentligheterna inom Energimarknadsinspektionen och Vattenfall? Eller begränsar sig Ekobrottsmyndighetens kompetens och jurisdiktion till att trakassera småföretagare som det politiska systemet med eller utan assistans av det kriminella bankväsendet för närvarande plundrar?

Ansvar har inte utkrävts i det här fallet heller, åtminstone inte på annat sätt än att bolagets ägare, dvs jag, då och då låses in i fängelse för att jag inte låtit mig plundras på företaget. Att ansvar inte utkrävts trots att detta utspelar sig inför öppen ridå beror förmodligen på att den Stasianstrukna svenska journalist- och mediakåren, mediaattrapperna, går och gömmer sig när den politiska makten ägnar sig åt brottslig verksamhet. I andra länder granskar journalistiken makten. Den kallas där Den Tredje Statsmakten. Även svenska mediarepresentanter kallar sig gärna representanter för Den Tredje Statsmakten. Men i praktiken kan sällan en svensk chefredaktör åstadkomma något mer kritiskt än en avsugning av en makthavare.

Jag drar mig till minnes att det finns ett skämtanslag med texten:

Det finns tre sorters chefer.
De som får saker och ting att hända.
De som ser saker hända.
De som undrar vad fan det är som händer.

Kanske är det på något liknande sätt med ministrar också? Alla har vi våra el-bekymmer. En del får saker och ting att hända, men inte alltid sådant som är till nytta. En del är välinformerade. Andra tycks alltid oinformerade om vad som händer. I media har framkommit att Centern ska hålla extra partikongress hösten 2012. Det har senare modifierats till hösten 2011. Det är nog ingen stor fråga om Centern ska hålla partikongress till hösten. Då är det en större fråga hur Maud Olofsson ska överleva som Näringsminister och Centerledare ända till hösten.

Håller regeringens inbördes lojalitet, ovilja att hålla sig informerad samt rädsla för byråkratin på att leda till att hela alliansregeringen begår kollektivt Harakiri?


Övertorneå den 13 april 2011
Mikael Styrman
.