Har Maud missat tåget?

.
Korruption inget nytt

Centern har en lång tradition av vinglande och stundtals ryggradslöst köpslående som ibland har varit mycket lukrativt. Ibland har det varit lukrativt för partiets väljargrupper. Andra gånger, och under senare tid i allt högre grad, enbart för partiets höjdare. Vid sitt tillträde som partiledare har Maud Olofsson haft att hantera den i ledande centerkretsar ganska påtagliga rufflarmentaliteten och rötan.


Tungt att förändra

Att ta itu med och förändra ett sådant förfall sedan det bitit sig fast i tapeterna är inte det lättaste. Den som försöker avveckla eller i vart fall minska förfallet kommer att finna att korruption är ett finmaskigt nät som snärjer många av de bundsförvanter man skulle behöva i förändringsarbetet. Sådant betyder mindre för den okorrumperade reformatorn och mer för den som även själv omfattas av korruptionen. Men ingen kan bortse från den tuggummi-i-håret-effekt som korruptionen innebär.


Nu eller aldrig

Bildandet av alliansen och alliansregeringen 2006 innebar ändå stora möjligheter för en nystart för centern. Nu eller aldrig kunde möjligheten beskrivas som. Tyvärr har synliga effekter av Maud Olofssons eventuella saneringsarbete inom centern till stora delar uteblivit.


Ekfors och statsterrorismen

Själv har jag suttit i politiskt fängelse som en direkt följd av ett gravt korrupt samarbete mellan främst (S) och (C) men med inslag även av (M). Och snart ska jag sitta en period till i svenskt politiskt fängelse av samma skäl. Stölden av Rottnebyskogen - där centern drog ett tungt lass - har Maud Olofsson inte heller lyckats eller ens försökt göra något åt. Inte heller har alliansregeringens makttillträde 2006 och centerns innehav av näringsministerposten, och tidigare även vice statsministerskapet, desavouerat verkan av den statsterrorism, och den massiva borgenärsattack, som det fientliga försöket till övertagande riktat mot mina företag tog sig uttryck i. Avtal ska hållas brukar inte minst borgerliga politiker framhålla. Det tycks även gälla gravt ohederliga avtal som är en produkt av lika delar fiffel, hänsynslöshet och korruption. Mitt taxeringsärende använde regeringen enbart som hållhake på mig, för att tvinga mig till olagligheter. När rätt sorts olagligheter inte infann sig blev resultatet i förvaltningsdomstolen att en försäljning av en rotpost från en rörelse FÖRE skatt, till en annan rörelse FÖRE skatt, belades med avgifter och undanröjd avdragsrätt innebärande att ytterligare flera miljoner godtyckligt konfiskerades av statsterrorismen. Och nu syns verkan ännu tydligare när ett av landets bäst skötta elnät tvångsförvaltas för tredje gången - av en förment borgerlig regering. Den här gången har det pågått i snart nio månader, utan att ett enda öre (!) sökt sig från den statliga tvångsförvaltningen till anläggningens ägare som också är den som driver nätet. Med regeringens goda vilja leker en vettlös tvångsförvaltare bort nätägarens och elkundernas pengar och strör dem över allsköns nazikollaborativt slödder, som Reilers Ingenjörsbyrå till exempel, utan att de presterat något av värde för vare sig elkunderna eller anläggningsägaren.


Tidigare långsiktiga och ansvarsfulla

Centerrörelsen, som är sprungen ur bondekooperationen, har tidigare uppvisat ett för politiska partier ovanligt långsiktigt och ansvarstagande synsätt i viktiga frågor. Alla vet vi hur centern tidigare positionerat sig i till exempel kärnkraftsfrågan, något som vissa partiledare kunnat försvara på ett bättre sätt och andra på ett sämre sätt. Efter Harrisburg och Tjernobyl har vi alla varit plågsamt medvetna om att kärnkraften, åtminstone illa skött, kan ödelägga alla livsbetingelser i stora områden för, i förhållande till en mänsklig livstid, närmast evig tid.


Kärnkraft u.p.a.

Vi vet också att kärnkraftsintressena efter framgångsrikt lobbbyarbete - eller uttryckt på annat sätt - på grund av utbredd och allvarlig politisk korruption - inte behöver, och följaktligen inte heller kan, ersätta de i värsta fall hundratusentals, eller miljontals, människor som kan få sina livsbetingelser helt ödelagda vid ett kärnkraftshaveri.

Vi vet också vad Vattenfall ägnat sig åt i Tyskland med sina kärnkraftverk under Maud Olofssons fögderi. De svenskägda kärnkraftverken har på grund av stora brister i säkerheten inte fått köras på mer än fyra år.

Nu, efter Fukushima-haveriet, med sina åtminstone tre härdsmältor, har en genant dålig säkerhet blottlagts i de japanska kärnkraftverken.

Situationen i svenska kärnkraftverk är möjligen snarlik. Det indikeras av mycket dålig tillförlitlighet. Detta i kombination med den absurda politiken, innebärande att verken ”trimmas” eller stressas ökar risken för haverier. Effekten ökas nu i förhållande till den effekt som verken ursprungligen är konstruerade för. Att en femtonårig pojke i ungdomligt oförstånd trimmar sin moped till hastigheter som den inte är byggd för går att förstå, och innebär möjligen en överblickbar risk. Att kärnkraftverk trimmas av vuxna människor, som fått vårt förtroende att sköta frågorna på ett ansvarsfullt sätt, innebär oöverblickbara konsekvenser och är helt oförlåtligt.


Centern och framtiden

Centerns ”framgångar” under senare tid på energiområdet befinner sig ljusår ifrån vad som skulle kunna betecknas som ett långsiktigt och ansvarsfullt agerande.

Vare sig Ekfors-frågan eller kärnkraftfrågan kommer att komma till ro med mindre än att den av påtaglig korruption präglade hanteringen ersätts av en hedervärd och ansvarsfull sådan.

Du vill väl bli ihågkommen för något annat Maud, än att ha förvandlat den forna jordnära centerrörelsen till någon sorts gravt korrumperade gröna Fukushima-kramare? Ett centerparti, som inte kommer till rätta med korruptionen inom partiet, och med den kortsiktiga fixarmentalitet, som numera ersatt den tidigare långsiktiga ansvarsfullheten, kan nog vara predestinerat att förvandlas till en före detta politisk kraft i Sverige.

Övertorneå den 12 juni 2011
Mikael Styrman
.