Polisbrist i England?

.
.
Trooping The Colours

I juni 1987 var jag i London. Det visade sig att man firade drottningens födelsedag medan jag var där. Då fylldes stan av minibussar fullpackade med poliser, förmodligen från hela England. Lite senare kantade poliserna stadens vägar, sida vid sida, längs drottningens färdväg. Av en händelse gick jag längs The Mall från Buckingham Palace fram till The Arch och Trafalgar Square. Lyktstolparna var dekorerade med färggranna flaggor, parader på gatorna. Drottningen kom ridande. Det har hon slutat med. Jag vill minnas att hon red på en vit häst, men det är jag inte säker på, men för mig var hästen vit. Vilket skådespel. Jag har nog för övrigt aldrig sett så mycket poliser.


Dubbelvakt

Så 1987 fanns det poliser i England. Å andra sidan fanns det inte så liten hotellparkering att den inte vaktades av två man, alltid negrer. Varför två? Jo, en vaktade hotellgästernas bilar mot tjuvar och huliganer. Den andra vaktade bilarna mot den som vaktade bilarna mot tjuvar och huliganer. De verkade dessutom ha någon sorts rullande schema så att det aldrig var samma par som jobbade samtidigt flera gånger i följd. De hade alltid olika kollegor för att inte kunna prata ihop sig.


Poliser överallt

Ute på stan såg man poliser överallt. Ofta ensamma obeväpnade poliser vars enda beväpning utgjordes av en visselpipa och ett anteckningsblock. Det vill säga att landet var så polistätt att det fanns en god chans att den enskilda polisen skulle få hjälp om han blåste i pipan. På den tiden hade svenska polisen åkt bil i decennier. Man kunde bli ihjälslagen på en tvärgata men polisen susade glatt förbi på fina gatan utan att märka något. Så förfallet inom den svenska polisen har långa anor.


Manuell bemanning

Tunnelbanans hissar och biljettkontroller var också bemannade. Som regel även de av en neger - men oftast bara en åt gången. Utom vid högtrafik, då var de flera.


Stålbadet

I början av 1990-talet hade England en egen lågkonjunktur och genomgick ett stålbad. En speciell sak var då att det var ganska vanligt i city med tomma butikslokaler. Kreativa personer bröt sig in i dessa och bytte låsen. När fastighetsägaren kom visade de upp ett hyreskontrakt med någon påhittad person vilket visade att de hade hyrt lokalen i god tro. Då tog det väldigt länge för fastighetsägaren att få ut sin oönskade ”hyresgäst”. Under den tiden, ofta flera månader, drev ”hyresgästen” lönsam butik i city utan att ha några hyreskostnader. Det var naturligtvis inte så roligt för vare sig hyresvärdar eller butiker som var betalande hyresgäster. Jag vill minnas att fenomenet hade ett eget namn men det har jag i så fall glömt.

Nu när man är till London är garagevakterna bortrationaliserade på nästan alla ställen. De bemannade spärrarna i tunnelbanan är också bortrationaliserade. Allt det där försvann under stålbadet i början av 1990-talet. Då fanns det uteliggare, som sov på gatan, i portar, inlindade i en masonitekartong, överallt - även vintertid.


Bättre tider

Med bättre tider försvann både de flesta uteliggare och fenomenet med de shanghajade butikslokalerna. Förmodligen mest därför att de fylldes med legala hyresgäster.

När man nu läser om underbemannade och ängsliga poliser i England i samband med kravallerna så är det inte utan att man undrar om polisen är på semester eller om de också blev bortrationaliserade. Svaret på den frågan torde vi få inom kort, när vi ser vad det engelska samhället sätter in för resurser mot huliganerna.

Man kan nog gissa att många poliser ersatts med övervakningskameror. De är säkert en bra hjälp för att klara upp enstaka brott i efterhand. Deras kortsiktiga verkan mot kravaller är väl kanske inte lika imponerande.

Övertorneå den 9 augusti 2011
Mikael Styrman
.