Kanonbåten Navigo

.

Afrika före "civiliseringen"

Förr var Afrika en världsdel där människor levde av småskaligt jordbruk, fiske och jakt, på naturens villkor. Människor fick sin försörjning, om inte annat så när den färdiga maten ramlade ned från träden. Ett människovänligt klimat i samklang med djur och natur, vilket knappast stimulerade till några stora upptäckter och industrier eftersom de inte behövdes. Då som nu var Afrikas ledare korrumperade. Eller pragmatiska som förmodligen Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt eller Bengt Westerberg skulle uttrycka det. Stamkrig, inkl slaveri och hustrurov, var på många håll återkommande inslag i tillvaron och vapnen var exempelvis spjut, pilbåge och träklubbor.

Efter den vite mannens civilisering av Afrika

Sedan den vite mannen infört "civilisationen" är Afrika ungefär som tidigare, men med några signifikanta förändringar. En stor del av det afrikanska jordbruket producerar livsmedel - inte för afrikanska behov, utan för den industrialiserade världens behov - på "rättvisa" villkor. De rättvisa villkoren innebär att odlaren i Kenya får ett öre per mango vid sitt mangoträd. Om han istället väljer att skörda mangon och transportera den till marknaden i Mombasa får han två öre per mango. När samma mango har nått Konsum i Övertorneå kostar den sjutton kronor och fyrtio öre, varav den civiliserade staten tagit en stor del. Konsumenterna är trots det så noga med att handla "rättvisemärkt" att de håller på att drunkna i sin egen präktighet.

Fisk till Europa och fiskrens till den afrikanska fiskarens barn

Insjöfisket i exempelvis Victoriasjön bedrivs numera kommersiellt. Fisken flygs med väntande jetplan till kunderna i den industrialiserade världen. Och afrikanernas barn är numera hänvisade till att äta fiskrens.

Hjälpande "änglar'" ödelägger jordbruket

I stora delar av Afrika är djurstammarna utrotade eller på väg att utrotas. Befolkningstillväxt, moderna kommunikationer och brukningsmetoder lämnar allt mindre utrymme för vilda djur och tränger ut dem från deras tidigare betesmarker. Elfenbensförsedda djur är på väg att utrotas för att förse puckon i den civiliserade världen med potensmedel som naturligtvis inte fungerar men väl smeker idiotens ego. Jordbruk bedrivs numera i allt högre grad med "moderna" metoder men med den begränsningen, att när någon afrikansk bonde byggt upp ett fungerande jordbruk och ska sälja skörden för att kunna täcka sitt jordbruks kostnader, kommer räddande änglar typ den liberala frälsaren Bengt Westerberg och hans efterträdare inom Röda Korset och andra "hjälporganisationer" och dumpar livsmedel och livsmedelspriser i Afrika. Livsmedlen antingen skänks bort eller delas ut gratis till, återigen "pragmatiska" samarbetspartners, som i tur säljer livsmedlen till underpris och på så sätt berövar afrikanerna alla möjligheter att utveckla ett självförsörjande jordbruk, torka eller inte torka. Nu, på senare tid, innebär "civilisationens" intåg även att den bofasta befolkningen drivs iväg från sina marker, likt en gång Nordamerikas indianer. Afrikanerna drivs iväg av kineser, européer och amerikaner som köpt marken. Inte för att producera livsmedel åt afrikaner utan för att producera livsmedel åt sina hemmamarknader.

Stora "framgångar" på redskapssidan

Den civiliserade världens intåg har också lett till att spjut, pilbågar och träklubbor trängts undan till förmån för narkotikapåverkade barnsoldater med pistoler, kulsprutor, handgranater och bazookas.

Fiske ersatt av fartygskapning

Utanför Afrikas kuster, där befolkningen förr bedrev ett ekologiskt uthålligt fiske som gav dem deras försörjning, har nu Kinas, Japans och Europas statsunderstödda fiske fått fiskbestånden att kollapsa. Den numera, av den civiliserade världen välbeväpnade, afrikanska befolkningen - hittills bara längs Östafrikas kust - har ersatt sitt fiske med kapning av handelsfartyg.

Svälta till döds i fred eller kapa sig rik och välmående

Den redan tidigare "civiliserade" världen, eller industrivärlden om man så vill, har svarat med att stationera krigsfartyg utanför Östafrikas kust. Kanske i tron att deras blotta närvaro skulle avhålla afrikanerna från fartygskapningar. Men om man har varit i Afrika förstår man att synen på liv och död är annorlunda i Afrika än i den "civiliserade" världen. Om inte annat så bör man förstå det när man möter den första bussen som kommer vinglande i 80 knyck, på kraftigt bomberade men i övrigt dåliga vägar, samtidigt som det står osurrade människor på taket och flyttar om resväskorna. Människor som har blivit berövade sitt jordbruk och sitt fiske skulle således genom blotta närvaron av några enstaka krigsfartyg avhålla sig från att kapa handelsfartyg. Ändå kan varje kapning ge dem en ersättning motsvarande hundratals livsinkomster. Ja, det var väl en from förhoppning att den militära insatsen skulle lyckas.

Gör inte som jag gör...

Om man vill förstå varför afrikanerna kapar den industrialiserade världens handelsfartyg tror jag att man kommer ganska nära om man sanningsenligt frågar sig själv vad man tror att människorna i den industrialiserade världen skulle göra om de själva svalt samtidigt som farvattnen utanför deras kuster var utfiskade men trafikerades av en välmående kulturs dyrbara fartyg. Då skulle nog Carl Bildt vara styrelseledamot i ett Lundinrederi i kaparbranschen och Bengt Westerberg skulle vara ordförande för Sjöräddningssällskapet - välförsett med lönnkrogar och stenhus, men utan båtar och flytvästar.

400 mil i kant

Området öster om Afrika som ska bevakas är åtminstone 400 mil i kant. Till det bevaknings- och skyddsuppdraget räcker inte alla världens krigsfartyg. Möjligen kan det istället på sikt leda till ett problem med kapade krigsfartyg. Och snart kommer detta problem, om inte den industrialiserade världen hjälper, istället för stjälper, Afrika att sprida sig över resten av Indiska Oceanen, Atlanten och troligen även till Medelhavet.

Befolkning i rörelse

Delar av Afrikas befolkning har satt sig i rörelse mot andra delar av världen där möjligheterna att finna sin utkomst är bättre än i Afrika. Trots att bara ett försvinnande litet antal afrikaner hittills nått den industrialiserade världen har det resulterat i ett allt högre ramaskri från befolkningen i de länder som med eller mot sin vilja tar emot afrikanerna. Ändå är det som vi hittills upplevt inte ens en västanfläkt mot vad som komma skall om vi inte kan hjälpa afrikanerna till fungerande samhällsstrukturer i sina hemländer. Afrikas problem är inte ett afrikanskt problem. Afrikas problem är ett globalt problem. Antingen löser vi Afrikas problem i Afrika eller så kommer det att måsta hanteras på Stockholms och andra industrialiserade länders städers tvärgator. Och då är det en öppen fråga hur det slutar. Att släppa lös den industrialiserade världens banditer att stjäla Afrikas olja, fisk och jordbruk är inte ett sätt att lösa problemen på. Men den industrialiserade världen tycks vara styrd av psykopater i så hög grad att man inte ens är kapabel att hjälpa afrikanerna trots att det med säkerhet är bästa sättet att även hjälpa sig själva.

Kanonbåten Navigo

Det senaste, men i och för sig väntade, genidraget från krutuppfinnarna i den industrialiserade världen, efter att krigsfartygen inte visat sig innebära någon lösning, har enligt uppgift i media blivit att bestycka handelsfartygen. Vi som uppskattat att följa kocken Germunds och programledaren Annes tillvaro på handelsfartyget Navigo får i framtiden tänka oss tillvaron på Kanonbåten Navigo. Hur framgångsrik kan den taktiken förväntas vara? Ett handelsfartyg är inget krigsfartyg och det blir inte det för att det beväpnas. Den industrialiserade världen har utvecklat slagkraftiga vapen och utrustat afrikanerna med dem, samtidigt som man stulit afrikanernas möjligheter att finna en utkomst. Vapnen är så slagkraftiga att de vapen som kan ligga på golvet i minsta sortens roddbåt sänker vilket handelsfartyg som helst, alla kategorier.

Statsanställda vapenkrämare, med rätt att förskingra

Vapnen kan köpas var som helst för överkomligt pris. De säljs av stater som träder i tillverkarnas ställe för att staterna ska kunna mjölkas på mutor, skenbart med de bästa av avsikter. Enorma mutor betalas till köparna men förskingras också av tjänstemän och politiker i det tillverkande landet eftersom rättsväsendet inte vare sig har, eller skaffar sig, insyn i vapenaffärerna.

Omvända styrkeförhållanden

Det är klart att ett beväpnat handelsfartyg kan sänka en afrikansk motorbåt - om man skjuter först, och har tur. Men det handelsfartyg som sänker en afrikansk motorbåt får knappast en andra chans. Och fartyget går knappast att missa.

Det är paradoxalt hur omvända styrkeförhållandena kan vara i förhållande till de skenbara.

På den ena sidan en enkel motorbåt med några fattiga afrikaner, näst intill barfota, som inte har mycket att förlora, och i lasten några missiler, inte större än att en enda man kan bära flera.

På den andra sidan ett fartyg med all sorts modern teknik som den industrialiserade världen kan uppbringa och värt hundratals miljoner, kanske med en last värd lika mycket, bemannat med skyddande vakter beväpnade till tänderna. Därtill fostrade i en kultur som nära nog kräver tillsättande av kris- och terapigrupp om fartyget misslyckas med att rätt angöra kajen. :-)

Ändå är fartyget räddningslöst förlorat utan att ett enda skott behöver avlossas. Det räcker med att de får syn på en afrikansk motorbåt, eller två, för att det ska vara kört.

Andra meningslösa åtgärder

Förmodligen kommer vi att få se försök att styra om trafiken till Suezkanalen samt försök med konvojer med väpnad eskort. Men sannolikt kommer ingen av metoderna att lösa problemen. Det beror naturligtvis på att de inte ingriper mot de verkliga bakomliggande problemen - endast mot symptomen.

Arkivering av spillning

Det är svårt att tro på att människan kommer att visa sig kapabel att inte gå under på grund av sin egennyttighet och sin egen dumhet. Människan älskar att se sig själv som skapelsens krona. Den mänskliga inbilskheten är så långt framskriden att en betydande post i den statliga budgeten utgörs av katalogisering av, och arkivering av, månghundraårig spillning och krukskärvor - visserligen nödtorftigt kamouflerad till vetenskap - trots att det nu finns sjutusen miljoner människor som släpper spillning dagligen och som frekvent krossar lergods.

Sin inbilskhet till trots visar sig människan gång efter annan oförmögen att mobilisera mer intellektuell kapacitet eller bygga mer högtstående civilisationer än en grupp kackerlackor eller ett samhälle med vandringsmyror är kapabla till. När allting annat är slut äter kackerlackorna varandra.

Gulag-Kolmården söndagen den 2 september 2012

Mikael Styrman
.