TV-licensen och rättsrötan

.

Public Servicekommittén rapporteras vara på väg att slopa separata TV-licensen och istället låta den ersättas av en särskild skatt.

Företrädare för SVT har, såvitt jag har förstått, i debatten motsatt sig detta och menat att särskilda TV-licensen är en garanti för oberoende TV och nyhetsbevakning. Det låter vackert, är en stolt målsättning, och skulle vara utmärkt om det fungerade så i praktiken.

Men i praktiken har tyvärr SVT i hög grad - den stolta officiella målsättningen till trots varit maktens megafon - främst den politiska maktens. Särskilt tydligt har det varit när korrumperade representanter för regeringsmakten och

oppositionen haft gemensamma intressen, som exempelvis i viktiga storskaliga korruptions- och rättsrötefrågor. Då har SVT många gånger påmint om Sovjet-TV.

Men det ska sägas till SVT:s försvar, att det inte har varit någon helt homogen bild. Ibland har SVT:s medarbetare kunnat försvara en oberoende nyhetsförmedling. Åtminstone tills korruptionen fått tid att organisera sig. Och ibland har bilden kantrat på grund av vanlig journalistisk dumhet. På grund av hemfallenhet åt enfaldig kvällstidningsjournalistik med kraftigt förenklade problem och dito lösningar. Ibland har scoophungern förmedlat bilden av nyhetsredaktörer som tror att befolkningens TV-apparater är myntinkast som det gäller att få tittarna att kasta in nästa krona i för att inte sändningen ska avbrytas.

Det har funnits, och finns, samhällskritiska program som fyller en viktig uppgift. Låt vara att även dessa har svårt för att angripa korruption på hög nivå samt att avge systemkritik och därför ofta hemfaller åt favoritsysselsättningen "jakt på liten tjänsteman". Som intresserad tittare har man ofta Björn Afzelius visa om jämmerdalen ringande i öronen efter att man har sett ett samhällskritiskt program i SVT. Gång efter annan tvingas man konstatera, att samhällskritiken gör halt när den närmar sig samhällstoppar.

Det blir med den samhällskritiska TV:n som med rättsväsendet och städningen på McDonalds. Man låser, efter UG:s avslöjande, när man känner sig tvingad att göra något, in den invandrade pakistaniern, med det i Sverige ofarliga namnet. Men man låtsas inte om den svenska samhällseliten bakom McDonalds, som köper in nattarbetet till priser som alldeles uppenbart måste innebära svältlöner och exkluderar skatter. Efter att ha skickat lämplig pakistanier till Gulag, efter UG:s avslöjande, slår sig alla inblandade på bröstet och tycker att man verkligen uträttat stordåd och tittar sedan bort när de etablerade svenska namnen bakom fifflet kommer på tal. Namnen som många av de etablerade kan minnas från ungdomens psykopatutbildning på svenska motsvarigheten till Hitler Jugend-lägren.

Ingen invandrad pakistanier kan tvinga sig in på McDonalds för att städa svart på nätterna. Det är förekomsten av en skrupelfri uppdragsgivare som är allt detta fiffels moder. Det här var tredje gången gillt för McDonalds. Men det var

knappast sista gången. Så länge man kan muta åklagare och domare i Sverige får vi leva med det här problemet. Den som kan muta sig fri eller är tillräckligt etablerad i samhället och kan vara farlig för den egna karriären går fri. Den

ofarlige däremot, den som exempelvis inte är med i något av ledande partierna, blir dömd.

Vi får också leva med en annan av det svenska rättsväsendets paradgrenar: konsten att köpa in besvärliga konkurrenter i fängelse om de för högljutt påtalar offentliga chefers och politikers plundrande av offentligt ägda företag som

Vattenfall och LKAB.

Man kan med fog fråga sig varför vi ska mata dessa rättsväsendets lata katter med sin höga svansföring när den korrumperade rättvisa som de tillhandahåller skulle kunna levereras mycket billigare på möten med arbetarekommunen eller lokala toppstyrda moderatmöten.

Men för att återkomma till det fördummande skräp-TV-utbudet som är korruptionens beskydd: de "kommersiella" kanalerna erbjuder nästan bara "Dumskalle-TV", och är ju praktiskt tagit befriade från samhällskritiskt innehåll. Det enda jag omedelbart kan komma på i den vägen är TV 4:s Kalla Fakta. Men det förblir ju en försvinnande liten del av TV 4-utbudet som dessutom sänds när bara entusiaster och fanatiker är vakna.

Förr befolkades, åtminstone styrdes, SVT i hög grad av sosse-politruker. Med tiden har de i allt högre grad balanserats av borgerliga politruker. Det har varit nyttigt för debattklimatet. Många gånger har det, under senare år, varit underhållande att se ideologierna drabba samman i de olika nyhetsprogrammen där de olika lägren varit olika framgångsrika i sina påtryckningar. Och då har ju tanken bakom SVT:s oberoende faktiskt fungerat ganska bra.

Den särskilda finansieringen via en fristående TV-licens ger jag däremot inte många lingon för. Metoden bär allt för tydlig prägel av byråkratisk Östtyskland-inspirerad nationalsocialdemokratisk ineffektivitet innebärande att man låter tre man utföra en mans jobb och dessutom använder sig av politiskt tillsatta politruker för att förfölja meningsmotståndare, nödtorftigt kamouflerat till indrivning av TV-licenser. Den verksamheten kan gott läggas ned. Partiet kan försörja sina politruker själv tycker jag.

Men SVT:s önskvärda självständighet och frihet från toppstyrning av maktgalna psykopater i, eller nära, den politiska makten är viktig att försvara tycker jag. SVT:s oberoende behöver förstärkas på något sätt. Men den särskilda TV­licensen är inte det sätt på vilket det kan ske.

Gulag-Kolmården söndagen den 2 september 2012

Mikael Styrman
.