Public Servicekommittén rapporteras vara på väg att slopa separata
TV-licensen och istället låta den ersättas av en särskild skatt.
Företrädare
för SVT har, såvitt jag har förstått, i debatten motsatt sig detta och menat
att särskilda TV-licensen är en garanti för oberoende TV och nyhetsbevakning. Det
låter vackert, är en stolt målsättning, och skulle vara utmärkt om det fungerade
så i praktiken.
Men i praktiken har tyvärr SVT i hög grad
- den stolta officiella målsättningen till trots varit maktens megafon - främst
den politiska maktens. Särskilt tydligt har det varit när korrumperade
representanter för regeringsmakten och
oppositionen haft gemensamma intressen,
som exempelvis i viktiga storskaliga korruptions- och rättsrötefrågor. Då har SVT
många gånger påmint om Sovjet-TV.
Men det ska sägas till SVT:s försvar, att
det inte har varit någon helt homogen bild. Ibland har SVT:s medarbetare kunnat
försvara en oberoende nyhetsförmedling. Åtminstone tills korruptionen fått tid
att organisera sig. Och ibland har bilden kantrat på grund av vanlig
journalistisk dumhet. På grund av hemfallenhet åt enfaldig kvällstidningsjournalistik
med kraftigt förenklade problem och dito lösningar. Ibland har scoophungern
förmedlat bilden av nyhetsredaktörer som tror att befolkningens TV-apparater är
myntinkast som det gäller att få tittarna att kasta in nästa krona i för att inte
sändningen ska avbrytas.
Det har funnits, och finns,
samhällskritiska program som fyller en viktig uppgift. Låt vara att även dessa
har svårt för att angripa korruption på hög nivå samt att avge systemkritik och
därför ofta hemfaller åt favoritsysselsättningen "jakt på liten
tjänsteman". Som intresserad tittare har man ofta Björn Afzelius visa om
jämmerdalen ringande i öronen efter att man har sett ett samhällskritiskt
program i SVT. Gång efter annan tvingas man konstatera, att samhällskritiken
gör halt när den närmar sig samhällstoppar.
Det blir med den samhällskritiska TV:n som med rättsväsendet och
städningen på McDonalds. Man låser, efter UG:s avslöjande, när man känner sig tvingad
att göra något, in den invandrade pakistaniern, med det i Sverige ofarliga
namnet. Men man låtsas inte om den svenska samhällseliten bakom McDonalds, som
köper in nattarbetet till priser som alldeles uppenbart måste innebära
svältlöner och exkluderar skatter. Efter att ha skickat lämplig pakistanier
till Gulag, efter UG:s avslöjande, slår sig alla inblandade på bröstet och
tycker att man verkligen uträttat stordåd och tittar sedan bort när de etablerade
svenska namnen bakom fifflet kommer på tal. Namnen som många av de etablerade
kan minnas från ungdomens psykopatutbildning på svenska motsvarigheten till
Hitler Jugend-lägren.
Ingen invandrad pakistanier kan tvinga sig in på McDonalds för att
städa svart på nätterna. Det är förekomsten av en skrupelfri uppdragsgivare som
är allt detta fiffels moder. Det här var tredje gången gillt för McDonalds. Men
det var
knappast
sista gången. Så länge man kan muta åklagare och domare i Sverige får vi leva
med det här problemet. Den som kan muta sig fri eller är tillräckligt etablerad
i samhället och kan vara farlig för den egna karriären går fri. Den
ofarlige
däremot, den som exempelvis inte är med i något av ledande partierna, blir
dömd.
Vi
får också leva med en annan av det svenska rättsväsendets paradgrenar: konsten
att köpa in besvärliga konkurrenter i fängelse om de för högljutt påtalar offentliga
chefers och politikers plundrande av offentligt ägda företag som
Vattenfall och LKAB.
Man kan med fog fråga sig varför vi ska
mata dessa rättsväsendets lata katter med sin höga svansföring när den
korrumperade rättvisa som de tillhandahåller skulle kunna levereras mycket billigare
på möten med arbetarekommunen eller lokala toppstyrda moderatmöten.
Men för att återkomma till det fördummande skräp-TV-utbudet som är
korruptionens beskydd: de "kommersiella" kanalerna erbjuder nästan bara
"Dumskalle-TV", och är ju praktiskt tagit befriade från
samhällskritiskt innehåll. Det enda jag omedelbart kan komma på i den vägen är
TV 4:s Kalla Fakta. Men det förblir ju en försvinnande liten del av TV
4-utbudet som dessutom sänds när bara entusiaster och fanatiker är vakna.
Förr befolkades, åtminstone styrdes, SVT i hög grad av
sosse-politruker. Med tiden har de i allt högre grad balanserats av borgerliga
politruker. Det har varit nyttigt för debattklimatet. Många gånger har det, under
senare år, varit underhållande att se ideologierna drabba samman i de olika
nyhetsprogrammen där de olika lägren varit olika framgångsrika i sina påtryckningar.
Och då har ju tanken bakom SVT:s oberoende faktiskt fungerat ganska bra.
Den särskilda finansieringen via en fristående
TV-licens ger jag däremot inte många lingon för. Metoden bär allt för tydlig
prägel av byråkratisk Östtyskland-inspirerad nationalsocialdemokratisk
ineffektivitet innebärande att man låter tre man utföra en mans jobb och
dessutom använder sig av politiskt tillsatta politruker för att förfölja
meningsmotståndare, nödtorftigt kamouflerat till indrivning av TV-licenser. Den
verksamheten kan gott läggas ned. Partiet kan försörja sina politruker själv
tycker jag.
Men SVT:s önskvärda självständighet och frihet från toppstyrning
av maktgalna psykopater i, eller nära, den politiska makten är viktig att
försvara tycker jag. SVT:s oberoende behöver förstärkas på något sätt. Men den
särskilda TVlicensen är inte det sätt på vilket det kan ske.
Gulag-Kolmården söndagen den 2 september 2012
Mikael Styrman
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar