Pseudodebatt om livsmedelsmaffian

.

Oxe? - före nedmalning

Den debatt som pågår, om ursprungsmärkning av kött, är en pseudodebatt. Problemet är inte att köttet inte ursprungsmärks. Och det löser inte problemet att ursprungsmärka det. Den enda effekten blir att fifflet och fusket ändrar karaktär och inriktning.

Det är den nuvarande industristrukturen som är fuskets moder - de långa kedjorna av underleverantörer och de långa transportvägarna. De innebär ett oekologiskt slöseri med ändliga naturresurser och gör det omöjligt att övervaka vad vi serveras på vår tallrik.

Vad många inte vet, är att den nuvarande strukturen inte är någon naturlig, av marknadsekonomi eller konkurrens skapad varelse. Det är istället närmast ett planekonomiskt missfoster vars viktigaste förutsättning är ett allt för lågt pris på ändliga resurser som olja. Andra viktiga förutsättningar har varit en lagom mix av mutor och dumhet. Mutorna har industrin stått för och dumheten har politiker och tjänstemän stått för - som vanligt. Girigheten har varit en gemensam drivkraft.

Det som skapat strukturen var att industrin på 1950-1960-talen skrek efter arbetskraft. Allt gick att sälja till ett Europa i ruiner efter andra världskriget. Politiken gick industrin till mötes genom att slå ihjäl småjordbruken och tvinga iväg landsbygdens folk till de löpande banden. Bra för industrin, bra för politiker och tjänstemän. Inte nödvändigtvis bra för Sverige. Åtminstone har det lett till att vi äter grismat och slaktavfall och i stort sett okänt nedmalet och pressat innehåll medan Central- och Sydeuropa äter prima livsmedel. Grismaten skickar de till oss och vår tacksamma industri.

Det var mot bakgrund av dessa industrivänliga strävanden inte så svårt för industrin att få gehör för att staten kunde slå ihjäl fler småjordbruk och fler lokala slakterier och mejerier om man ökade deras kostnader. Kraven ökades på lokalers beskaffenhet, på tillgång till veterinär m.m. vilket gjorde småskalig verksamhet allt svårare. Försämrad livsmedelskvalitet blev följden när lokal förädling upphörde. Det innebar också att livsmedelspriserna trycktes ned. Åtminstone priserna på grismaten som industrin tillhandahåller åt oss, medan de exporterar prima varor till kräsnare marknader. Men, som vissa debattörer uppmärksammar idag: bra mat måste få kosta.

Förr fanns det gårdsmejerier och man slaktade på gården. Det skulle man kunna göra idag också om det inte motarbetades av staten. Svenska tillverkare gör småskaliga mejerier men vågar inte marknadsföra dem här för att inte stöta sig med sina kunder. Och det skulle kanske inte vara någon idé att marknadsföra dem här så länge som småskalig livsmedelsproduktion motarbetas av staten, industrin och handeln. Men en köttbit eller en liter mjölk behöver inte alls åka 6o mil för att dels förvandlas till pressade och klistrade slamsor av okänt innehåll respektive förpackas i paket.  De kan alldeles utmärkt istället färdas några kilometer och förädlas antingen på gården eller på någon annan lokal anläggning.

Mycket av vår oro för vad vi egentligen har på tallriken skulle därmed kunna läggas åt sidan. Vi skulle kunna äta lika bra mat som man äter i "Fattig-Europa" som indoktrinerade och utsugna svenskar tror att det handlar om.

Övertorneå måndagen den 18 mars 2013
Mikael Styrman
.