Skamlösa sponsorer?

.
Det är en sak att personer med framskjutna positioner inom politiken, oavsett om det handlar om kommun-, landstings- eller rikspolitik, kan ägna sig åt skamlös plundring av det allmänna. Det kan de göra med stöd av ett korrumperat rättsväsende, eller rättare sagt ett "brottsväsende" som tyglar människorna och tillåter politiker och höga tjänstemäns stölder.

Det är svårt för skattebetalarna att komma åt dem, och värja sig mot dem i avsaknad av ett fungerande rättsväsende. Det kan under sådana betingelser nästan bara ske om människor "kliver ur" samhället. För en människa som lever under ordnade förhållanden, och dessutom själv är rättrådig, är en sådan tröskel naturligtvis väldigt hög. De flesta hoppas då istället att någon annan ska ta itu med problemet. Och det limbo som därmed uppstår ger slöddret fritt spelrum. Men det går att förstå den logik som gör att det kan pågå mot bakgrund av att det krävs så mycket av den enskilde medborgaren för att utmana tjuveriet.

Då är det svårare att förstå att affärsdrivande företag, som är beroende av skattebetalarnas tillika konsumenternas gunst för att kunna sälja sina produkter och tjänster, vill figurera som maffians vapendragare och gynnare.

Det är ju inte bara skattebetalarna i stort, som anonym grupp, som blir bestulna. Även fansen och klubbmedlemmarna blir ju blåsta, när de på läktarna försöker skaffa sig en grupptillhörighet och ge sina tomma liv innehåll. Lite märkligt att man inte inser eller bryr sig om det. Om man drack lite mindre öl och skränade lite mindre på läktarna och använde sitt huvud även till att tänka lite med, skulle även mobben på läktarna snart inse att det inte krävs tillnärmelsevis så omfattande stölder för att ge dem deras idrottsunderhållning. Att stölderna faktiskt hotar deras förenings existens. Märkligt är det, att mobben på läktarna accepterar att ledande funktionärer plundrar deras älskade förening. På lite sikt riskerar ju den finaste förening att i allmänhetens ögon decimeras till en organiserad tjuvliga. Och vilken framtid går en "idrottsförening" till mötes som i allmänhetens ögon är en tjuvliga? Vem vill bli förknippad med att sponsra en tjuvliga? Går det att känna förtroende för ett företag och dess produkter om de inte ens kan, eller bryr sig om att, skilja på en tjuvliga och en idrottsförening? Ett företag som gynnar en tjuvliga - är inte ett sådant företag även berett att lura Dig och mig?

Övertorneå torsdagen den 7 mars 2013
Mikael Styrman
.