torsdag 18 juli 2013

Dags att konkursa bankerna

.
Uppdaterad 130718, kl 23:32

Sveriges, Europas och Världens ekonomi skruvar nedåt. Så kommer det förmodligen att fortsätta tills den globala monetära och finansiella kollapsen, med under lång tid stillastående handel och världsekonomi, blir ett faktum. Anledningen är, som många känner till, att våra politiker och höga tjänstemän inte kunnat dra gränsen mot maffian och av dem kontrollerade banker. Istället har man satt sig, hela samhällsekonomin och rättsväsendet, i maffians famn.




Det är i och för sig lätt att förstå, att det kunde vara lockande för mer makthungriga än begåvade och kompetenta politiker att låta sig köpas. Att tilltalas av idén att köpa popularitet och röster genom att överlåta sedelpressarna åt maffian och deras försäkringar om att hålla världshandeln igång och ekonomin blomstrande.

Enligt ett inslag i Vetenskapens Värld (nr 6) i SVT (kan ses på SVT Play) är Sveriges hushåll världens 5:e mest skuldsatta. Holländarna är mest skuldsatta, följda av Danskarna, Irländarna och Engelsmännen. Därefter kommer svenskarna, först därefter amerikanerna(!).

Nu vet vi att vi är på väg mot en kollaps som får den stora 1930-tals depressionen att påminna om en västanfläkt. Vi vet också att världens börser hyperventilerar. Att de pumpas sprickfärdiga med gratis eller helt enkelt fiktiva pengar. De verkliga börskurserna, utan doping, ligger naturligtvis på en nivå som bara är en bråkdel av dagens riggade kurser. Att man trots kännedom om att värdena i pensionsreserverna blåsts upp och utgröpts, fortsätter att betala ut pengar som om ingenting har hänt, till de årskullar som har skapat dagens pyramidspel till pensionssystem, riskerar att ställa stora och delvis även helt oskyddade pensionärsgrupper utan försörjning, när bubblan spricker.

Stor social oro kommer självfallet att bli följden när det sker. Det är lätt att förstå att ingen, vare sig politiker eller finanseliten vilka gemensamt ställt till med detta, har särskilt bråttom till sin egen avrättning. Ändå finns det all anledning att gå på i ullstrumporna. Ju längre dessa pågående stolligheter får fortsätta, desto svårare kommer upplösningen att bli, desto djupare blir nedgången och desto längre tid kommer det att ta att få igång ekonomin igen.


 Idag håller våra politiker på att driva alla Europas länder i ruin, sannolikt UTAN undantag, för att rädda sina vapendragare i finansvärlden. Men allt som nu görs för att rädda finanseliten kommer att slå tillbaka mot befolkningen. Enligt devisen ”when the shit hits the fan” lär det knappast kunna ske utan kännbara återverkningar för de politiker som delat säng med maffian. Det finns trots allt gränser för hur mycket en korrumperad och kollaborativ press kan trolla med knäna. Våra politiker måste bestämma sig för i vilket läger de vill höra hemma. Med finanseliten som kört ekonomin i botten - och mot folket, eller med det svindlade folket mot finanseliten. Något utrymme för en allmän förbrödring kommer knappast att finnas.

Om politikerna vill ha folket på sin sida i fortsättningen, bör man utan dröjsmål vidta radikala åtgärder för att skyndsamt separera betalningssystemet från bankerna samt för att starta ett forcerat arbete med syfte att få människor att starta nya lokalt ägda och verksamma banker, ungefär så som banker en gång uppstod, innan de centraliserades och togs över av maffian.

Slutligen försvarar vissa i programmet intervjuade tesen, att inga, eller i stort sett inga, ekonomer förstod vad som var på väg att hända. Det är mycket svårt att ta till sig. Det skulle innebära att just ekonomyrket skulle utöva en oemotståndlig dragningskraft på underbegåvade människor. Det är knappast troligt i en yrkeskategori i vilken det till och med delas ut Nobelpris. Eller ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” som det egentligen handlar om. Om rätt skulle vara rätt är det möjligt att i vart fall 20 av de de senaste 25 årens nobelpris i ekonomi borde krävas tillbaka av Kungliga Vetenskapsakademien. Möjligen bör ledamöterna ställa sin platser till förfogande eftersom de prispengarna av allt att döma lika gärna kunde ha kastats i sjön.


Jag tror att det finns en annan förklaring. Nämligen rädsla eller gemenligen uttryckt: feghet. Det kräver sannolikt mer civilkurage än våra ekonomer kan uppbåda att gå ut och tala om att världsekonomin, under världens politiska ledning och finansiella elit, är baserad på en i längden ohållbar bubbla och att hela världsekonomin kommer att gå åt helvete. När man ser youtube-inslagen från intervjuer och debatter som föregick förövningen som kraschen 2008 utgjorde, och hur de som då påtalade vad som var å färde hånades, är det inte osannolikt att ryggradslöshet är den egentliga orsaken till ekonomernas tystnad. Möjligen kan det vara något att fundera över, om framstående ekonomers ställning kan stärkas så att de vågar framföra även kritiska åsikter. Ja-sägare finns det tillräckligt av ändå. Alternativt kanske rekryteringen av ekonomer behöver ses över. Den framstår ju inte som helt lyckad om man kan plocka upp vem som helst från gatan och finna att denne gör ett bättre jobb.

Det är dags för våra politiker att klippa banden till bankmaffian innan de drar oss alla i djupet. Det är allvar nu. Det får vara färdiglallat.

Tillägg:

Jag har ikväll uppmärksammats på att Galenskaparna redan 2006 har uppmärksammat problemet med ekonomerna. Här en länk till "Trögfattarföreningen" på Youtube.

Övertorneå torsdagen den 18 juli 2013
Mikael Styrman
.

8 kommentarer:

Alberth sa...

Har du uppmärksammat att Jan Wallström numera har slutat som EKO-åklagare för att istället ha tilldelats en tjänst som rådman och domare vid Luleå Tingsrätt?

Holohoaxx sa...

De politiker som delat säng med maffian ska straffas hårt. Vi kommer ha brist på bödlar i många år framöver.
Lögnens lakejer och dess herrar ska få betala.

Mikael Styrman sa...

Till Alberth:

Nej, det har jag inte sett.

Men ett kriminellt system, baserat på absolut lojalitet, måste ju både belöna de som är lojala med sekten och välja medarbetare som är lojala med systemet, utan att belastas av vare sig rättspatos eller moraliska betänkligheter. Mot den bakgrunden är väl utnämningen logisk.

Ur allmän rättssäkerhetssynpunkt är det naturligtvis förkastligt.

Mikael Styrman sa...

Till Holohoaxx:

Det vanligaste är väl, när totalitära och korrupta system kollapsar, att det sker under ganska blodiga former. Decennier av oförrätter och översitterier kommer då upp till ytan.

Så jag är då inte beredd att säga emot Dig. Det finns nog många räkningar som väntar på att göras upp.

Alberth sa...

Jo så är det nog att det kan ses som en belöning för "lång och trogen tjänst". Eftersom hoppet ska vara det sista som överger människan får vi i alla fall hoppas att hans inträde som summarisk domare kan balanseras av att hans efterträdare på åklagarstolen inte kommer att vara lika benägen att föra folk inför skranket på grund av medvetna lögner och uppdiktade samband. Färre utredningar bör då leda till åtal medan antalet fällda i proportion till antalet åtalade kommer att öka. I vart fall bör han ju under de närmaste åren vara jävig att döma i de eko-mål som kommer upp eftersom han sannolikt under sin tid som åklagare också varit förundersökningsledare i de utredningar som kommer inför skranket. Men som en bekant sade igår - hur domarna ska lyda görs upp i tingsrättens fikarum och inte i rättssalen.

Mikael Styrman sa...

Jag tror att Din diagnos är mycket träffsäker. Möjligen kan jag inflika att jäv sällan är något problem för statens drängar om bara målen är de rätta.

Alla domar görs inte upp i fikarummet, innan förhandlingarna, en del avgörs per mail och telefon i samtal med husse.

Alberth sa...

Nog är det så att det gamla stenkakeskivmärket med hunden "His Masters Voice" alltför ofta kommer till heders igen i den svenska rättsskipningen.

Liksom, som du säger, att statens drängar numera oftast inte har ryggrad nog att förklara sig själva jäviga att delta i domar eller andra beslut.

Mikael Styrman sa...

Nej, att förklara sig jävig går ju inte. Då kan det ju sluta hur som helst. Det är inte populärt bland makthavarna. Det är inte populärt bland kollegorna heller som då tvingas utföra smutsjobbet.

Ett av de större problemen i rättsväsendet är nog inte de som formellt är jäviga utan de som informellt är det genom att de vet innan förhandlingen börjar hur domslutet ska bli - åtminstone i stora drag.