Thomas Quick - slutet på början?

.

Vårt till stora delar korrumperade och mot inflytelserika intressen lyhörda rättsväsende har hittills snällt och lydigt gjort sitt bästa för att sopa igen spåren efter i vart fall sju offers mördare i åtta morddomar. Det säger sig självt att inte ens ett koppel efterblivna - inte ens chimpanser med förbundna ögon, som kastar pil på en roterande Dart-tavla - kan lyckas så illa som vårt rättsväsende lyckats med Thomas Quick-målen.

Inte bara, och inte heller främst, har man dömt en för dessa brott oskyldig person. En sedan lång tid inlåst människa, med rätt eller orätt berövad de flesta av sina mänskliga rättigheter. Därutöver länge och metodiskt  utsatt för nedbrytande dårhusvård och nedknarkad.

Det som främst har skett, och som är den egentliga orsaken till hela cirkusen, är att rättsväsendet har sopat igen spåren efter de verkliga mördarna, efter bästa förmåga. Avslöjade med sitt mästerverk spelar man, som alla svenska politiska och administrativa brottslingar dum. ”Nog visste vi att vi jobbade inom rättsväsendet, men ingen hade sagt att vi nödvändigtvis skulle döma de riktiga brottslingarna”. Och precis där klämmer skon. Med de vanliga subtila signalerna har dessa rättssäkerhetens ängsliga dödgrävare fått veta vilket som är det önskvärda utfallet i målen. Så blev Thomas Quick dömd för åtta mord utan några som helst bevis.

Övervägande skäl talar för att de verkliga mördarna utnyttjat otillbörligt inflytande över rättsprocessen till att få spåren efter sig själva undanröjda och en lämplig ”målvakt” dömd i sitt ställe.

Vi måste få ett slut på detta att inflytelserika personer får stjäla och mörda och begå hemskheter och kunna räkna med rättsväsendets beskydd. Då räcker det inte med en traditionell statlig bull-shit-utredning. Det är bara ett sätt för justitieminister Beatrice Ask att inte göra sitt jobb på.

Det hon bör göra, om hon vill sköta sitt jobb, är att lägga fram ett förslag inför riksdagen om att upphäva preskriptionen för alla brott där det finns anledning att befara att brottslingen utnyttjat inflytande över rättsprocessen till att blockera den. Rätt formulerat kan preskriptionen hävas i flera uppmärksammade fall där människor mördats av inflytelserika personer. Den styckmördade glädjeflickan Catrine Da Costa, journalisten Cattis Falck och väninnan Lena Gräns, krigsmaterielinpektören Carl Fredrik Algernon samt flertalet av Thomas Quick-målen - alla har de mördats av personer med inflytande över rättsväsendet.

Det är inte rätt, att deras mördare ska få känna sig säkra och gå lös gå gatorna och mörda fler, för att de varit i position att sabotera rättvisans arbete och därför kan gömma sig bakom preskriptionen. Syftet med preskriptionen är inte heller - ska åtminstone inte ur demokratisk synvinkel vara - att göra det möjligt för högt uppsatta mördare att undgå straff.

Detta är vad Beatrice Ask bör göra - om hon vill sköta sitt jobb. Men jag förstår att det är jobbigt om mördarna finns, eller har funnits ”i huset”, eller finns att söka i kretsen av egna eller kollegors ”AB Släkt och Vänner”.

Trots rättsväsendets och politikens, till stora delar mycket ofrivilliga medverkan, är det nog med Thomas Quick-målen, med flera, som Winston Churchill sa i ett tal i november 1942, efter engelsmännens seger över tyska Africa-corpsen, vid El Alamein i Egypten:

”Now this is not the end.
It is not even the beginning of the end.
But it is, perhaps, the end of the beginning.”

Vägen från nästan total korruption till rättssäkerhet är lång och säkert bitivis smärtsam för den som nyttiggjort sig korruptionens fördelar. Men det finns nog inget sätt att bygga upp rättssäkerheten som även är behaglig för dessa missdådare och deras vapendragare.

Utan att på något sätt vilja ha något med George W Bush att göra i övrigt, finns det nog i detta sammanhang ändå anledning att göra en travestering till ett ökänt uttalande från honom:

- Antingen är ni med oss eller så är ni med mördarna.

Beatrice Ask, den övriga Regeringen och Justitiedepartementet väljer sida senare i höst.

Övertorneå torsdagen den 1 augusti 2013
Mikael Styrman
.