.
Är arbetslösheten lägre i norr och faller snabbt? Åtminstone påstår Anders Öhlund vid SVT det i ett inslag som sändes i rapport idag på morgonen.
Enligt reportaget är det stora investeringar i gruvor, datahallar och vindkraftverk som slår igenom. Investeringar för tiotals miljarder.
Men, varför sändes inslaget och framför allt, varför sändes det nu? Har det rentav sänts tidigare? Då kunde det nämligen ha varit ganska sant - före valet. Om det inte sändes då - varför inte? Tog den politiska censuren det? Och om det har sänts tidigare - varför sändes det igen? Varför vill man idag måla upp en bild av att det går så bra i Norrland? Är det för att mildra verkan av att det går så dåligt överallt? Det går ju nämligen inte bra i Norrland. Eller gick det med reportaget så som det går ibland i SVT - så att reportaget låg på hyllan och slängdes in i panik för att fylla ut sändningstiden, när censuren tog något annat som var planerat att sändas?
Till skillnad från det intryck man får av det aktuella feel good-reportaget går det ju inte alls bra i Norrland.
Arbetslösheten är egentligen inte låg i Norrland. Möjligen är den synliga arbetslösheten för tillfället låg. Det beror på att befolkningen tvingats eller eljest flyttat därifrån. Det finns inte så många kvar att sysselsätta. De kvarvarande, som inte jobbar i Norge, är tillfälligt sysselsatta i gruvor startade när malmpriserna tangerade ”all time high”. De gruvorna är nu på väg att stängas eftersom de - naturligtvis - är olönsamma när malmpriserna normaliserats. Kvar blir ett antal för folkhushållet bortkastade tiotal miljarder nedlagda i gruvor, vägar med mera som inte behövs och som kommer att vara skingrade och förfallna den dag marknaden eventuellt åter blir överhettad.
Vindkraftverken byggs någon annanstans - företrädesvis utomlands. De är helautomatiska. Det behövs en del arbetskraft när de reses, men knappt några alls för driften.
Och datahallarna - eller spioncentralerna som det egentligen handlar om: Det är svårt att tolka det som ett framgångstecken att det är så dåligt med jobb att lokalbefolkningen måste sköta spioncentraler åt ”storebror” och åt gud vet vilka intressen, men i alla fall knappast åt några intressen som kommer att tillföra något gott till folket.
Frågan kvarstår: Varför sändes reportaget och varför sändes det nu?
Södertälje tisdagen den 30 september 2014
Mikael Styrman
.
tisdag 30 september 2014
onsdag 17 september 2014
UG, FOI, KTH och Kina
.
Att försvarsminister Karin Enström gjorde en ”Bosse Ringholmare” i Uppdrag Granskning, strax innan valet, är svårt att tolka på mer än ett sätt.
Att regeringen inte avsåg att göra annat med anledning av KTH:s skumraskaffärer med Kina än att kalla till sig FOI:s generaldirektör Lind och dessutom omedelbart godtog generaldirektörens ord som sanning, utan att ha utrett frågan, betyder att det som skett har ägt rum med regeringens välsignelse, kanske även på regeringens initiativ.
Det betyder troligen också att generaldirektören inte har gått med på att ikläda sig rollen som regeringens syndabock. Skulle FOI ha skenat på egen hand skulle regeringen naturligtvis inte ha varit så tam. Då skulle man med största säkerhet gripit tillfället att visa sig dådkraftig och rättrådig och gjort processen kort med FOI:s generaldirektör.
Någon, uppfylld av fixarens och fifflarens dådkraft, men med ett förstånd som inte räcker längre än näsan når, tyckte att det var en god idé att låta KTH vara bulvan i de bannlysta affärerna. KTH fick väldigt bråttom att dra undan fingrarna när frågan väl blev offentlig. Fattas bara annat. Även KTH riskerar att bli lyst i bann och utestängd från alla stora internationella samarbeten. I den akademiska världen där anseende anses ha så stor betydelse skulle det kunna ta decennier för KTH att komma igen. Om det alls skulle vara möjligt.
Det var med blandade känslor man såg och hörde KTH:s medarbetares undanflykter. Med viss besvikelse konstaterade jag att man försökte fortsatte mörkläggningen och med viss glädje konstaterade jag att man inte ljög på ett trovärdigt sätt. Roligt att det ännu finns folk i den akademiska världen som inte är sådana durkdrivna lögnare att det inte går att förstå att de ljuger. Den som bestämde sig för att använda KTH som bulvan, och var i position att driva igenom det, är av allt att döma en fullblodspsykopat som tillgodoser egna intressen, utan hänsyn till hur det går för andra.
Och som vanligt går skurkarna och ynkryggarna i rättsmaskineriet och gömmer sig.
Dödens Väntrum onsdagen den 17 september 2014
Mikael Styrman
.
Att försvarsminister Karin Enström gjorde en ”Bosse Ringholmare” i Uppdrag Granskning, strax innan valet, är svårt att tolka på mer än ett sätt.
Att regeringen inte avsåg att göra annat med anledning av KTH:s skumraskaffärer med Kina än att kalla till sig FOI:s generaldirektör Lind och dessutom omedelbart godtog generaldirektörens ord som sanning, utan att ha utrett frågan, betyder att det som skett har ägt rum med regeringens välsignelse, kanske även på regeringens initiativ.
Det betyder troligen också att generaldirektören inte har gått med på att ikläda sig rollen som regeringens syndabock. Skulle FOI ha skenat på egen hand skulle regeringen naturligtvis inte ha varit så tam. Då skulle man med största säkerhet gripit tillfället att visa sig dådkraftig och rättrådig och gjort processen kort med FOI:s generaldirektör.
Någon, uppfylld av fixarens och fifflarens dådkraft, men med ett förstånd som inte räcker längre än näsan når, tyckte att det var en god idé att låta KTH vara bulvan i de bannlysta affärerna. KTH fick väldigt bråttom att dra undan fingrarna när frågan väl blev offentlig. Fattas bara annat. Även KTH riskerar att bli lyst i bann och utestängd från alla stora internationella samarbeten. I den akademiska världen där anseende anses ha så stor betydelse skulle det kunna ta decennier för KTH att komma igen. Om det alls skulle vara möjligt.
Det var med blandade känslor man såg och hörde KTH:s medarbetares undanflykter. Med viss besvikelse konstaterade jag att man försökte fortsatte mörkläggningen och med viss glädje konstaterade jag att man inte ljög på ett trovärdigt sätt. Roligt att det ännu finns folk i den akademiska världen som inte är sådana durkdrivna lögnare att det inte går att förstå att de ljuger. Den som bestämde sig för att använda KTH som bulvan, och var i position att driva igenom det, är av allt att döma en fullblodspsykopat som tillgodoser egna intressen, utan hänsyn till hur det går för andra.
Och som vanligt går skurkarna och ynkryggarna i rättsmaskineriet och gömmer sig.
Dödens Väntrum onsdagen den 17 september 2014
Mikael Styrman
.
måndag 15 september 2014
Kommunalrådet kan sluta tjuvjaga
.
Pajala får nytt kommunalråd. Det är bra. Då kanske han kan sluta tjuvjaga på våra marker i Jarhois, nu när han har fått en kommunkassa att plundra.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Pajala får nytt kommunalråd. Det är bra. Då kanske han kan sluta tjuvjaga på våra marker i Jarhois, nu när han har fått en kommunkassa att plundra.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Med stadig kurs mot stupet
.
I dagens Nyhetsmorgon i TV4 hade Elaine Ekswärd en tydlig analys av valresultatets orsaker. När man blir påmind om att Reinfeldt valnatten 2010 uttryckte att alla är förlorare för att SD kommit in i riksdagen så förstår man att den här katastrofen för moderaterna grundades redan då och kanske ännu tidigare. Redan då hade statsministern låtit lura sig in i hörnet från vilket migrations- och integrationsfrågan inte är möjlig att sköta. Och hela mandatperioden har man misskött denna fråga, som varit på allas läppar, och istället utmålat alla som vill uppmärksamma frågan, eller vill att den ska skötas bättre, som rasister. Den polarisering av frågan som uppstått får därför Fredrik Reinfeldt ta på sig i hög grad eftersom statsministerns åsikt får väldigt stort genomslag i ett land mestadels befolkat av nickedockor.
Som det ser ut nu kommer misskötseln att fortsätta och därmed bäddas sängen för en ny valseger för SD i nästa val. Då kan det politiska etablissemanget åter prata om en vänsterseger, eller om någon annan ickefråga, när SD dubbleras igen och blir större än såväl nationalsocialdemokratin som moderaterna, nya såväl som gamla.
Nå, det leder förstås till viss förnyelse av det politiska dödköttet som inte är möjlig så länge som partidiktatur råder istället för demokrati. Kanske den enda förnyelse som är möjlig i Sverige utöver naturlig avgång. Men det blir en förnyelse av dödköttet som sker till väldigt högt pris för skattebetalarna eftersom skattebetalarnas pengar forsar ut genom denna misskötsel. Men det ska sägas i sanningens namn, att det inte är det enda hål som skattebetalarnas pengar forsar ur. Skatterna skulle kunna halveras i Sverige om byråkratins slöseri och svindlerier kunde bringas att upphöra.
Fredrik Reinfeldt skapade Nya Moderaternas framgång. Men han skapade åtminstone delvis också deras motgång. Nu flyr han fältet innan vidden av den motgång som han byggt in i systemet blir synlig för envar.
Löfven kommer nog att finna sig sittande med Svarte Petter på hand. Frågan är inte om, utan när han kommer att förstå det.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
I dagens Nyhetsmorgon i TV4 hade Elaine Ekswärd en tydlig analys av valresultatets orsaker. När man blir påmind om att Reinfeldt valnatten 2010 uttryckte att alla är förlorare för att SD kommit in i riksdagen så förstår man att den här katastrofen för moderaterna grundades redan då och kanske ännu tidigare. Redan då hade statsministern låtit lura sig in i hörnet från vilket migrations- och integrationsfrågan inte är möjlig att sköta. Och hela mandatperioden har man misskött denna fråga, som varit på allas läppar, och istället utmålat alla som vill uppmärksamma frågan, eller vill att den ska skötas bättre, som rasister. Den polarisering av frågan som uppstått får därför Fredrik Reinfeldt ta på sig i hög grad eftersom statsministerns åsikt får väldigt stort genomslag i ett land mestadels befolkat av nickedockor.
Som det ser ut nu kommer misskötseln att fortsätta och därmed bäddas sängen för en ny valseger för SD i nästa val. Då kan det politiska etablissemanget åter prata om en vänsterseger, eller om någon annan ickefråga, när SD dubbleras igen och blir större än såväl nationalsocialdemokratin som moderaterna, nya såväl som gamla.
Nå, det leder förstås till viss förnyelse av det politiska dödköttet som inte är möjlig så länge som partidiktatur råder istället för demokrati. Kanske den enda förnyelse som är möjlig i Sverige utöver naturlig avgång. Men det blir en förnyelse av dödköttet som sker till väldigt högt pris för skattebetalarna eftersom skattebetalarnas pengar forsar ut genom denna misskötsel. Men det ska sägas i sanningens namn, att det inte är det enda hål som skattebetalarnas pengar forsar ur. Skatterna skulle kunna halveras i Sverige om byråkratins slöseri och svindlerier kunde bringas att upphöra.
Fredrik Reinfeldt skapade Nya Moderaternas framgång. Men han skapade åtminstone delvis också deras motgång. Nu flyr han fältet innan vidden av den motgång som han byggt in i systemet blir synlig för envar.
Löfven kommer nog att finna sig sittande med Svarte Petter på hand. Frågan är inte om, utan när han kommer att förstå det.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
En förgiftad kalk?
.
En trött Reinfeldt lämnar ädelt över stafettpinnen till Stefan Löfven. Eller är det en förgiftad kalk? Framtiden kommer att visa om socialdemokratin återvänder till att vara den allomfattande nationalsocialdemokratin det en gång var och under vilken alla problem förtegs eller om följden blir att sönderfallet hämtar fart i ännu mer av gårdagens lösningar på gårdagens problem.
Löfven ska efter den stora valframgången (+0,4%) sy ihop en (minoritets?)regering som ska stoppa förfallet inom vården, skolan, omsorgen, försvaret, järnvägen, finansbubblan, Vattenfall, Telia, försnillande verk och departement, avlyssnandet, industrispionaget, det havererade rättsväsendet, demokratiunderskottet och den obefintliga migrations- och integrationsfrågan.
Stefan Löfven ska sy ihop en dugande regering utifrån de inte särskilt dugande spelare som finns att tillgå i spillrorna av gårdagens maktparti. Hans sociala begåvning kommer att sättas på prov. Han kommer nog att behöva både karatesparkar och jiu-jitsugrepp för att hålla ordning i fögderiet.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
En trött Reinfeldt lämnar ädelt över stafettpinnen till Stefan Löfven. Eller är det en förgiftad kalk? Framtiden kommer att visa om socialdemokratin återvänder till att vara den allomfattande nationalsocialdemokratin det en gång var och under vilken alla problem förtegs eller om följden blir att sönderfallet hämtar fart i ännu mer av gårdagens lösningar på gårdagens problem.
Löfven ska efter den stora valframgången (+0,4%) sy ihop en (minoritets?)regering som ska stoppa förfallet inom vården, skolan, omsorgen, försvaret, järnvägen, finansbubblan, Vattenfall, Telia, försnillande verk och departement, avlyssnandet, industrispionaget, det havererade rättsväsendet, demokratiunderskottet och den obefintliga migrations- och integrationsfrågan.
Stefan Löfven ska sy ihop en dugande regering utifrån de inte särskilt dugande spelare som finns att tillgå i spillrorna av gårdagens maktparti. Hans sociala begåvning kommer att sättas på prov. Han kommer nog att behöva både karatesparkar och jiu-jitsugrepp för att hålla ordning i fögderiet.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Censur i realtid
.
Så här långt tycks det politiska systemet någotsånär ense om att fortsätta att ignorera migrations- och integrationsfrågan. Den existerar inte liksom inte heller de 13% av valmanskåren för vilka det varit den viktigaste frågan, och det samtidigt som de fejkade valundersökningarna om vilka frågor som varit viktiga för väljarna inte ens har med frågan i hela undersökningen. Sällan har väl det pseudo-demokratiska apspelet blivit så avklätt. Den för valresultatet i särklass viktigaste frågan finns inte ens med i SVT:s undersökning…!
Det blir lite jobbigt när pseudovetenskapligt arbete måste komma fram till politiskt korrekta slutsatser. Och det blir inte lätt för morgondagens forskare när dagens fascister censurerar verkligheten redan innan den hunnit inträffa.
I det forna Sovjetunionen brukade man censurera på olika sätt. Bland annat förekom det att man suddade bort personer som hade hamnat i onåd från gamla fotografier. I Sverige censurerar fascisterna frågor redan medan de ännu inträffar, ibland till och med innan.
Det är humor, särskilt mot bakgrund av att arbetet utförs av förment välutbildade vuxna människor som gör sitt bästa och så blir det inte bättre än så här…!
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Så här långt tycks det politiska systemet någotsånär ense om att fortsätta att ignorera migrations- och integrationsfrågan. Den existerar inte liksom inte heller de 13% av valmanskåren för vilka det varit den viktigaste frågan, och det samtidigt som de fejkade valundersökningarna om vilka frågor som varit viktiga för väljarna inte ens har med frågan i hela undersökningen. Sällan har väl det pseudo-demokratiska apspelet blivit så avklätt. Den för valresultatet i särklass viktigaste frågan finns inte ens med i SVT:s undersökning…!
Det blir lite jobbigt när pseudovetenskapligt arbete måste komma fram till politiskt korrekta slutsatser. Och det blir inte lätt för morgondagens forskare när dagens fascister censurerar verkligheten redan innan den hunnit inträffa.
I det forna Sovjetunionen brukade man censurera på olika sätt. Bland annat förekom det att man suddade bort personer som hade hamnat i onåd från gamla fotografier. I Sverige censurerar fascisterna frågor redan medan de ännu inträffar, ibland till och med innan.
Det är humor, särskilt mot bakgrund av att arbetet utförs av förment välutbildade vuxna människor som gör sitt bästa och så blir det inte bättre än så här…!
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Manipulativt och odemokratiskt språkbruk
.
Från olika representanter för media och politik, ingen nämnd och ingen glömd, hördes redan under valvakan och upprepas nu återkommande argumentet att eftersom 13% av valmanskåren röstat för SD så har 87% röstat emot. Ibland har de röstat emot SD och ibland emot migrations- och integrationsfrågan.
Det är ett väldigt beklämmande argument att få höra från någon som påstår sig vara demokratisk. Om man applicerar synsättet på nära nog vilken fråga eller vilken grupp som helst så har de alla en majoritet emot sig. Följaktligen behöver man inte bry sig om deras åsikt.
Folkpartiet fick 5,4%. En av deras profilfrågor var natomedlemskap. Av resonemanget följer att 94,6% av svenskarna har röstat mot natomedlemskap.
Feministiskt Initiativ samlade 3,1% Analogt med nyss framförda har därmed 96,9% röstat mot jämlikhet.
Nog finns det en hel del stollar i media och politik som istället borde ha ett jobb som de klarar av att sköta. Att bara kunna upprepa vad någon annan sagt utan att förstå innebörden av det sagda borde inte räcka för att man ska få jobbet.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Från olika representanter för media och politik, ingen nämnd och ingen glömd, hördes redan under valvakan och upprepas nu återkommande argumentet att eftersom 13% av valmanskåren röstat för SD så har 87% röstat emot. Ibland har de röstat emot SD och ibland emot migrations- och integrationsfrågan.
Det är ett väldigt beklämmande argument att få höra från någon som påstår sig vara demokratisk. Om man applicerar synsättet på nära nog vilken fråga eller vilken grupp som helst så har de alla en majoritet emot sig. Följaktligen behöver man inte bry sig om deras åsikt.
Folkpartiet fick 5,4%. En av deras profilfrågor var natomedlemskap. Av resonemanget följer att 94,6% av svenskarna har röstat mot natomedlemskap.
Feministiskt Initiativ samlade 3,1% Analogt med nyss framförda har därmed 96,9% röstat mot jämlikhet.
Nog finns det en hel del stollar i media och politik som istället borde ha ett jobb som de klarar av att sköta. Att bara kunna upprepa vad någon annan sagt utan att förstå innebörden av det sagda borde inte räcka för att man ska få jobbet.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Insiktslöst av Mona Sahlin
.
Med äkta, eller spelad, förfäran ondgör sig Mona Sahlin, med flera, under valvakan över att 13% av svenskarna röstat på Sverigedemokraterna. De verkar föga förstå allvaret i sin egen sekts situation.
Fortsatt misskötsel av migrations- och integrationsfrågorna kommer sannolikt att gynna SD. Om SD får motsvarande relativa framgång nästa val som det här valet kommer de att vara större än Socialdemokraterna.
Kommer det även då att vara möjligt att resonera utifrån termer som innebär att det är demokratiskt att ignorera just SD:s väljare?
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Med äkta, eller spelad, förfäran ondgör sig Mona Sahlin, med flera, under valvakan över att 13% av svenskarna röstat på Sverigedemokraterna. De verkar föga förstå allvaret i sin egen sekts situation.
Fortsatt misskötsel av migrations- och integrationsfrågorna kommer sannolikt att gynna SD. Om SD får motsvarande relativa framgång nästa val som det här valet kommer de att vara större än Socialdemokraterna.
Kommer det även då att vara möjligt att resonera utifrån termer som innebär att det är demokratiskt att ignorera just SD:s väljare?
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Stigmatisering istället för demokratisk debatt
.
Det kallas för att skylla ifrån sig när man anklagar någon annan för egna fel, brister och tillkortakommanden. Och det är ungefär vad som pågår när Sverigedemokraterna anklagas för att vara rasister för att de kritiserar den av etablerade partier vanskötta migrations- och integrationspolitiken.
Istället för att sakligt diskutera frågorna försöker de etablerade partierna skrämma den som tar upp frågorna till tystnad. Alla partier gör så, men värst är nog Vänsterpartiet som exploaterar frågan genom att med hjälp av den värva godhjärtade, men lättlurade, ungdomar med något fördunklat rättspatos, till sina militanta, av Hitlers stormtrupper inspirerade, ungdomskårer.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Det kallas för att skylla ifrån sig när man anklagar någon annan för egna fel, brister och tillkortakommanden. Och det är ungefär vad som pågår när Sverigedemokraterna anklagas för att vara rasister för att de kritiserar den av etablerade partier vanskötta migrations- och integrationspolitiken.
Istället för att sakligt diskutera frågorna försöker de etablerade partierna skrämma den som tar upp frågorna till tystnad. Alla partier gör så, men värst är nog Vänsterpartiet som exploaterar frågan genom att med hjälp av den värva godhjärtade, men lättlurade, ungdomar med något fördunklat rättspatos, till sina militanta, av Hitlers stormtrupper inspirerade, ungdomskårer.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Landet utan miljöparti
.
I Sverige har vi till namnet ett miljöparti, som i många andra länder. Men i praktiken har vi inget sådant. Vi har istället ett parti som är följden av de svenska kommunistpartiernas sätt att föröka sig. Det sker nämligen vanligen genom delning.
Jag har själv i min ungdom röstat på Miljöpartiet, men jag slutade med det när det visade sig bara vara ett illa kamouflerat kommunistparti.
Det finns fler partier som gärna vill tillskriva sig att vara ett miljöparti. Centern exempelvis. Men Centern slänger flitigt omkring sig floskler om vem partiet omhuldar. Bland annat omhuldar partiet just de verksamheter som svinat ned Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön. Minst sagt motsägelsefullt och innebärande att till skillnad från många andra länder saknar Sverige ett miljöparti.
Men är folk lättlurade så är de lättlurade.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
I Sverige har vi till namnet ett miljöparti, som i många andra länder. Men i praktiken har vi inget sådant. Vi har istället ett parti som är följden av de svenska kommunistpartiernas sätt att föröka sig. Det sker nämligen vanligen genom delning.
Jag har själv i min ungdom röstat på Miljöpartiet, men jag slutade med det när det visade sig bara vara ett illa kamouflerat kommunistparti.
Det finns fler partier som gärna vill tillskriva sig att vara ett miljöparti. Centern exempelvis. Men Centern slänger flitigt omkring sig floskler om vem partiet omhuldar. Bland annat omhuldar partiet just de verksamheter som svinat ned Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön. Minst sagt motsägelsefullt och innebärande att till skillnad från många andra länder saknar Sverige ett miljöparti.
Men är folk lättlurade så är de lättlurade.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Fortsatt fräckt av SVT
.
Den här kutymen som man byggt upp i svenska media som innebär att det är fritt fram att stigmatisera Sverigedemokrater och bete sig oförskämt och kränkande mot dem kunde iakttas även i SVT:s valvaka.
När valets enda segrare, Jimmie Åkesson, kommer till studion för en intervju avbryts han, som tagit sig till studion för en intervju inför hela svenska folket, för att man istället ska sända glimtar från två av valets förlorares tal inför sina anhängare. Detta trots att vi upprepade gånger får veta att dessa tal finns att se i sin helhet på webben och naturligtvis även kunde sänts senare av SVT.
Kan man inte bara sparka sådant där taktlöst och oförskämt folk och ersätta dem med andra som har en normal portion vanligt folkvett?
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Den här kutymen som man byggt upp i svenska media som innebär att det är fritt fram att stigmatisera Sverigedemokrater och bete sig oförskämt och kränkande mot dem kunde iakttas även i SVT:s valvaka.
När valets enda segrare, Jimmie Åkesson, kommer till studion för en intervju avbryts han, som tagit sig till studion för en intervju inför hela svenska folket, för att man istället ska sända glimtar från två av valets förlorares tal inför sina anhängare. Detta trots att vi upprepade gånger får veta att dessa tal finns att se i sin helhet på webben och naturligtvis även kunde sänts senare av SVT.
Kan man inte bara sparka sådant där taktlöst och oförskämt folk och ersätta dem med andra som har en normal portion vanligt folkvett?
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Rusiga av framgång
.
Hela valdagskvällen upptogs av framför allt två saker i SVT:s sändning.
1.
En imponerande samling dokumenterade skurkar representerande vår politiska elit paraderades i TV, kända från allehanda mygelaffärer och rättsskandaler, däremellan även en och annan utan sådan belastning. Det är ju skandalöst att valvakan används till att tvätta skurkar rena. Det fick hela valvakans maffiga runda bord att se ut som en centrifug. Omdöme och integritet tycks inte vara några framträdande eller betydelsefulla egenskaper hos de ansvariga för valvakan.
2.
Segerrusiga vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister som såg sig som stora segrare. Hur stor blev då deras framgång? I skrivande stund, kl 00:31, med 5 818 distrikt av totalt 5 837 räknade har Vänsterpartiet vunnit 0,1 procentenheter, Socialdemokraterna har vunnit 0,3 procentenheter och Miljöpartiet har förlorat 0,4 procentenheter. Summa framgång för vänsterblocket +-0,0 procentenheter. Sammanlagt resultat från 43,7 till 43,7 procent av valmanskåren. Med andra ord ingen framgång alls.
Så mäts och tolkas framgång i Sverige anno 2014. Den Svenska skolan har gjort sitt arbete. Fyrtio års politiskt lallande i skolan har gjort att ingen av de som ska fatta beslut om skolans framtid tycks kunna räkna eller förstå sig på procent.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Hela valdagskvällen upptogs av framför allt två saker i SVT:s sändning.
1.
En imponerande samling dokumenterade skurkar representerande vår politiska elit paraderades i TV, kända från allehanda mygelaffärer och rättsskandaler, däremellan även en och annan utan sådan belastning. Det är ju skandalöst att valvakan används till att tvätta skurkar rena. Det fick hela valvakans maffiga runda bord att se ut som en centrifug. Omdöme och integritet tycks inte vara några framträdande eller betydelsefulla egenskaper hos de ansvariga för valvakan.
2.
Segerrusiga vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister som såg sig som stora segrare. Hur stor blev då deras framgång? I skrivande stund, kl 00:31, med 5 818 distrikt av totalt 5 837 räknade har Vänsterpartiet vunnit 0,1 procentenheter, Socialdemokraterna har vunnit 0,3 procentenheter och Miljöpartiet har förlorat 0,4 procentenheter. Summa framgång för vänsterblocket +-0,0 procentenheter. Sammanlagt resultat från 43,7 till 43,7 procent av valmanskåren. Med andra ord ingen framgång alls.
Så mäts och tolkas framgång i Sverige anno 2014. Den Svenska skolan har gjort sitt arbete. Fyrtio års politiskt lallande i skolan har gjort att ingen av de som ska fatta beslut om skolans framtid tycks kunna räkna eller förstå sig på procent.
Dödens Väntrum måndagen den 15 september 2014
Mikael Styrman
.
Åsiktsförtryckets Malmö
.
Till och med på valdagen möts vi av beklämmande besked om åsiktsförtrycket i Sverige i allmänhet och i Malmö i synnerhet samt stigmatiseringen av dem som dristar sig att kritisera vår vanskötta och havererade migrations- och integrationspolitik.
Ett demokratiskt parti med stöd från 13% av valmanskåren får inte hyra lokal för sin valvaka i Malmö utan viss otydlighet om exakt vilken sorts evenemang som ska utspela sig i lokalerna. Således inte någon olaglig eller subversiv verksamhet utan en valvaka. Och då stänger hyresvärden av strömmen i lokalen. Man kan undra vem som är hyresvärd? Det sades nämligen inte under valvakan.
Det för onekligen tankarna till nazitidens Tyskland, stasitidens Östtyskland och det forna Sovjetunionen. Men det utspelar sig i Sverige anno 2014.
Dödens Väntrum söndagen den 14 september 2014
Mikael Styrman
.
Till och med på valdagen möts vi av beklämmande besked om åsiktsförtrycket i Sverige i allmänhet och i Malmö i synnerhet samt stigmatiseringen av dem som dristar sig att kritisera vår vanskötta och havererade migrations- och integrationspolitik.
Ett demokratiskt parti med stöd från 13% av valmanskåren får inte hyra lokal för sin valvaka i Malmö utan viss otydlighet om exakt vilken sorts evenemang som ska utspela sig i lokalerna. Således inte någon olaglig eller subversiv verksamhet utan en valvaka. Och då stänger hyresvärden av strömmen i lokalen. Man kan undra vem som är hyresvärd? Det sades nämligen inte under valvakan.
Det för onekligen tankarna till nazitidens Tyskland, stasitidens Östtyskland och det forna Sovjetunionen. Men det utspelar sig i Sverige anno 2014.
Dödens Väntrum söndagen den 14 september 2014
Mikael Styrman
.
Wag The Dog, a little bit more…
.
Idag nås vi av nyheten att en tredje västerlänning, denna gång en britt, påstås ha fått halsen avskuren av IS. Det lär väl styra upp den Brittiska opinionen att positiva till att vara med och bomba sönder några länder till...
Men om det nu inte räcker kommer man säkert att se till att "IS" skär halsen av någon ytterligare britt. Så många som behövs för att britterna ska förstå vad de ska tycka.
Om det finns flera länder som USA vill ha med i den ”breda koalitionen” för att bomba sönder det som återstår av Mellanöstern, men vars ledning tvekar om den egna befolkningens stöd, så kommer det att märkas. Förmodligen kommer det att märkas på att fler nationers medborgare kommer att få halsen avskuren av vad som påstås vara IS.
Den som lever får se…
Dödens Väntrum söndagen den 14 september 2014
Mikael Styrman
.
Idag nås vi av nyheten att en tredje västerlänning, denna gång en britt, påstås ha fått halsen avskuren av IS. Det lär väl styra upp den Brittiska opinionen att positiva till att vara med och bomba sönder några länder till...
Men om det nu inte räcker kommer man säkert att se till att "IS" skär halsen av någon ytterligare britt. Så många som behövs för att britterna ska förstå vad de ska tycka.
Om det finns flera länder som USA vill ha med i den ”breda koalitionen” för att bomba sönder det som återstår av Mellanöstern, men vars ledning tvekar om den egna befolkningens stöd, så kommer det att märkas. Förmodligen kommer det att märkas på att fler nationers medborgare kommer att få halsen avskuren av vad som påstås vara IS.
Den som lever får se…
Dödens Väntrum söndagen den 14 september 2014
Mikael Styrman
.
lördag 13 september 2014
Karaktärsmordet som blev självmål?
.
(Uppdaterad sön 14/9, kl 04:50)
Vi har en grov organiserad brottslighet i Sverige, som har tagit över bankväsendet. Eller, vi har ett bankväsende som har tagit över den grova organiserade brottslighetens roll. Vilketdera av påståendena som är mest rätt är lika svårt att avgöra som att bestämma om hönan eller ägget kom först.
Oavsett vilket som kom först är ett fritt, demokratiskt och okorrumperat finansväsende en av demokratins viktigaste beståndsdelar. Utan ett okorrumperat bankväsendet kan därför knappast demokrati råda. En av statens viktigaste uppgifter är därför att hålla bankväsendet, liksom massmedia, fria från korruption. Beträffande båda dessa för demokratin livsviktiga sektorer har den Svenska staten fallerat.
Istället för att övervakas och beskyddas av demokratin har den således fusionerade grova bankbrottsligheten i Sverige korrumperat och kriminaliserat vår statsförvaltning och vårt rättsväsende, eller möjligen bara bidragit till att de kunnat fortsätta att vara korrumperade. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att i decennier bli utsatt för dessa grova brottslingars omsorger och plundringar. Exempelvis har jag fått se hur man tagit över och styrt Skatteförvaltningen, Kronofogdemyndigheten, Energimyndigheten / Energimarknadsinspektionen, ett ansenligt antal domare, åklagare och advokater och inte minst regeringen och våra massmedia. ”Demokratins stöttepelare” som de ser sig själva - jojo, jag tackar jag. Varje angrepp mot någon av dessa ses i våra maffiakontrollerade media som angrepp på demokratin - trots att det är de själva som är demokratins ödeläggare.
Ett exempel, av många, på deras arbetssätt är hur bankbrottslingarna under Piteå-psykopaten Sundströms ledning på ett groteskt sätt lämnade ut konfidentiell information om mina konton och inbetalningar till Kronofogden för att de skulle kunna plundra mig med lika olagliga metoder som de uppsåtligt felaktiga skattebeslut vilka de använde som skenbart legal grund för sina gangstermetoder. Allt medan välinformerade media teg gentemot allmänheten om vad som pågick.
Det tycks vara något sådant som SD-ledaren Jimmie Åkesson nu blivit utsatt för. Maffiakontrollerade banker har lämnat ut konfidentiella uppgifter till Sveriges Radios uppenbarligen i normal svensk ordning på liknande sätt styrda Ekoredaktion. De har i sin tur fullgjort sitt uppdrag genom att använda uppgifterna till att försöka ta heder och ära av Jimmie Åkesson. Ett karaktärsmord som han själv idag uttryckte det. Ekot under Anne Lagercrantz har verkligen skämt ut sig. Och det är bra att de visar vad de går för inför en bredare allmänhet.
Maffians ständiga språkrör Dagens Nyheter försöker idag läka vad som läkas kan av skadan som det uppenbara övergreppet orsakar - inte så mycket på Jimmie Åkesson, som på förtroendet för banker och centrala mediafunktioner. Att förtroendet skadats är inte farligt när skadan är välförtjänt. Tvärtom. Insikt i dessa institutioners ur demokratisk och moralisk synvinkel bristande funktion är nödvändig för att de ska kunna saneras och återupprättas.
Att bankmaffian kan bete sig på det här sättet beror naturligtvis på vår långvariga svenska tradition att ha odugliga och ryggradslösa regeringsledamöter vilka äter ur maffians hand. Tack vare dessa är bankerna mer eller mindre utan vare sig tillsyn eller ansvar och därför fria att göra i stort sett vad som helst, för att plundra nära nog vem som helst. I det här sammanhanget har röda och blåa regeringar varit lika goda kålsupare, även om stollarna i de blåa regeringarna tycks ha varit mest stolta över sina skurkstreck. Att bankerna skulle vara förhindrade att läcka uppgifter om personer som inte åtnjuter maffians beskyddd, som DN påstår idag, är inget annat än ren och skär bluff, eller möjligen i bättre fall uttryckt i rent oförstånd, av en naiv och okunnig journalist, naturligtvis under en maffiakontrollerad redaktörs överinseende.
Alla har vi kunnat se och med- eller motvilligt beundra Jimmie Åkesson för hur han kunnat stå emot den massiva störtflod av kränkningar och förtal som han blivit utsatt för under så lång tid. De krafter som med våra viktigaste opinionsbildande medias stöd, utmålat Jimmie Åkesson som nazist, för att han ifrågasatt den extrema plundringen av skattebetalarna som sker under täckmantel av att vara medmänsklig flyktingpolitik, har i själva verket själva begagnat sig av nazistiska härskarmetoder.
Jag kan svårligen tro att inte Åkessons meningsmotståndare också tvingas erkänna att han skickligt och kontrollerat undvikit de många blindskär som ett enigt maktetablissemang och dess många indoktrinerade underhuggare lagt ut i hans väg.
En lista över Sveriges moderna tids regeringars skurkstreck, tillkortakommanden och totalfiaskon, skulle bli en lång litania och ackumulera till hisnande och ofattbara belopp som runnit från statskassan till maffians fickor. Vältajmat och välregisserat presenteras istället detta försök till karaktärsmord som Ekot lanserade igår, på fredag eftermiddag före valet. Privata uppgifter om vad Åkesson av fritt eller ofritt personligt val gjort med sina egna pengar torgförs. Och dessa skurkar till journalister, dessa maffians springpojkar, har mage att försöka ikläda sig hjälterollen som undersökande journalister, när de bara presenterat uppgifter som serverats dem av maffian och som egentligen visar vad maffian är beredd att göra, och kan göra med hjälp av en tjuvlyssnande och integritetskränkande statsapparat, som dessutom är feg, slö, slapp och likgiltig inför sina verkliga uppdrag - allt för att det politiska och ekonomiska etablissemanget ska kunna hålla sig kvar vid köttgrytorna.
Jag hoppas och tror att ni istället har skjutit er ordentligt i foten genom ert övergrepp, era korrumperade klåpare!
Dödens Väntrum lördagen den 13 september 2014
Mikael Styrman.
(Uppdaterad sön 14/9, kl 04:50)
Vi har en grov organiserad brottslighet i Sverige, som har tagit över bankväsendet. Eller, vi har ett bankväsende som har tagit över den grova organiserade brottslighetens roll. Vilketdera av påståendena som är mest rätt är lika svårt att avgöra som att bestämma om hönan eller ägget kom först.
Oavsett vilket som kom först är ett fritt, demokratiskt och okorrumperat finansväsende en av demokratins viktigaste beståndsdelar. Utan ett okorrumperat bankväsendet kan därför knappast demokrati råda. En av statens viktigaste uppgifter är därför att hålla bankväsendet, liksom massmedia, fria från korruption. Beträffande båda dessa för demokratin livsviktiga sektorer har den Svenska staten fallerat.
Istället för att övervakas och beskyddas av demokratin har den således fusionerade grova bankbrottsligheten i Sverige korrumperat och kriminaliserat vår statsförvaltning och vårt rättsväsende, eller möjligen bara bidragit till att de kunnat fortsätta att vara korrumperade. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att i decennier bli utsatt för dessa grova brottslingars omsorger och plundringar. Exempelvis har jag fått se hur man tagit över och styrt Skatteförvaltningen, Kronofogdemyndigheten, Energimyndigheten / Energimarknadsinspektionen, ett ansenligt antal domare, åklagare och advokater och inte minst regeringen och våra massmedia. ”Demokratins stöttepelare” som de ser sig själva - jojo, jag tackar jag. Varje angrepp mot någon av dessa ses i våra maffiakontrollerade media som angrepp på demokratin - trots att det är de själva som är demokratins ödeläggare.
Ett exempel, av många, på deras arbetssätt är hur bankbrottslingarna under Piteå-psykopaten Sundströms ledning på ett groteskt sätt lämnade ut konfidentiell information om mina konton och inbetalningar till Kronofogden för att de skulle kunna plundra mig med lika olagliga metoder som de uppsåtligt felaktiga skattebeslut vilka de använde som skenbart legal grund för sina gangstermetoder. Allt medan välinformerade media teg gentemot allmänheten om vad som pågick.
Det tycks vara något sådant som SD-ledaren Jimmie Åkesson nu blivit utsatt för. Maffiakontrollerade banker har lämnat ut konfidentiella uppgifter till Sveriges Radios uppenbarligen i normal svensk ordning på liknande sätt styrda Ekoredaktion. De har i sin tur fullgjort sitt uppdrag genom att använda uppgifterna till att försöka ta heder och ära av Jimmie Åkesson. Ett karaktärsmord som han själv idag uttryckte det. Ekot under Anne Lagercrantz har verkligen skämt ut sig. Och det är bra att de visar vad de går för inför en bredare allmänhet.
Maffians ständiga språkrör Dagens Nyheter försöker idag läka vad som läkas kan av skadan som det uppenbara övergreppet orsakar - inte så mycket på Jimmie Åkesson, som på förtroendet för banker och centrala mediafunktioner. Att förtroendet skadats är inte farligt när skadan är välförtjänt. Tvärtom. Insikt i dessa institutioners ur demokratisk och moralisk synvinkel bristande funktion är nödvändig för att de ska kunna saneras och återupprättas.
Att bankmaffian kan bete sig på det här sättet beror naturligtvis på vår långvariga svenska tradition att ha odugliga och ryggradslösa regeringsledamöter vilka äter ur maffians hand. Tack vare dessa är bankerna mer eller mindre utan vare sig tillsyn eller ansvar och därför fria att göra i stort sett vad som helst, för att plundra nära nog vem som helst. I det här sammanhanget har röda och blåa regeringar varit lika goda kålsupare, även om stollarna i de blåa regeringarna tycks ha varit mest stolta över sina skurkstreck. Att bankerna skulle vara förhindrade att läcka uppgifter om personer som inte åtnjuter maffians beskyddd, som DN påstår idag, är inget annat än ren och skär bluff, eller möjligen i bättre fall uttryckt i rent oförstånd, av en naiv och okunnig journalist, naturligtvis under en maffiakontrollerad redaktörs överinseende.
Alla har vi kunnat se och med- eller motvilligt beundra Jimmie Åkesson för hur han kunnat stå emot den massiva störtflod av kränkningar och förtal som han blivit utsatt för under så lång tid. De krafter som med våra viktigaste opinionsbildande medias stöd, utmålat Jimmie Åkesson som nazist, för att han ifrågasatt den extrema plundringen av skattebetalarna som sker under täckmantel av att vara medmänsklig flyktingpolitik, har i själva verket själva begagnat sig av nazistiska härskarmetoder.
Jag kan svårligen tro att inte Åkessons meningsmotståndare också tvingas erkänna att han skickligt och kontrollerat undvikit de många blindskär som ett enigt maktetablissemang och dess många indoktrinerade underhuggare lagt ut i hans väg.
En lista över Sveriges moderna tids regeringars skurkstreck, tillkortakommanden och totalfiaskon, skulle bli en lång litania och ackumulera till hisnande och ofattbara belopp som runnit från statskassan till maffians fickor. Vältajmat och välregisserat presenteras istället detta försök till karaktärsmord som Ekot lanserade igår, på fredag eftermiddag före valet. Privata uppgifter om vad Åkesson av fritt eller ofritt personligt val gjort med sina egna pengar torgförs. Och dessa skurkar till journalister, dessa maffians springpojkar, har mage att försöka ikläda sig hjälterollen som undersökande journalister, när de bara presenterat uppgifter som serverats dem av maffian och som egentligen visar vad maffian är beredd att göra, och kan göra med hjälp av en tjuvlyssnande och integritetskränkande statsapparat, som dessutom är feg, slö, slapp och likgiltig inför sina verkliga uppdrag - allt för att det politiska och ekonomiska etablissemanget ska kunna hålla sig kvar vid köttgrytorna.
Jag hoppas och tror att ni istället har skjutit er ordentligt i foten genom ert övergrepp, era korrumperade klåpare!
Dödens Väntrum lördagen den 13 september 2014
Mikael Styrman.
torsdag 11 september 2014
USA och IS
.
Den största och mest rättfärdiga av alla rättfärdiga stora supermakter har nu bestämt sig för att förgöra sin egen skapelse IS. Helst innan IS tankar sprider sig till USA:s bundsförvanter. Det vill säga länder som antingen har olja eller kommer att se till att få olja.
Som vanligt blir det ”en bred koalition” som ska försöka utplåna IS genom bombning. Det brukar betyda England, Danmark och någon ytterligare. Konstigt vore väl om inte Carl Bildt är med och strider på någon bankett - i fredens namn - och om inte något litet JAS-plan ska vara med och döda araber. Men bara indirekt eller i självförsvar, på ett sätt som passar den svenska rakryggheten och självbilden som det godas ställföreträdare på Jorden.
Om det lyckas blir det första gången i världshistorien något sådant avlöpt väl. Det går nog lika bra att med flyganfall utplåna IS som det lyckats att med konventionellt och ekonomiskt krig utplåna Castroregimen på Cuba, FNL i Vietnam, Talibanerna i Afghanistan och muslimsk fundamentalism i Mellanöstern.
Hur var det den schweiziske bankiren Marc Faber uttryckte sig för några år sedan? Han sade någonting i stil med ”eventually The United States will go bankrupt - but first they will go to war”.
Och nu är USA snart i krig, med alla, överallt. Få eller ingen kommer undan dess omsorger. Det är även svårt att avgöra vem som klarar sig bättre - vän eller fiende - lika oklart som det är från den ena dagen till den andra vem som är vän och vem som är fiende. Som varje äkta psykopat hoppar USA hela tiden från tuva till tuva, för att nå den mest närliggande fördelen - utan hänsyn till vilka de långsiktiga konsekvenserna blir, därav IS existens.
När man har startat tillräckligt många krig för att plundra andra länder på deras tillgångar kommer man till slut inte undan att hela tiden vara i krig. Då kommer zinkkistorna flygande till de amerikanska mammorna - drönare eller inte drönare.
Muteborg torsdagen den 11 september 2014
Mikael Styrman
.
Den största och mest rättfärdiga av alla rättfärdiga stora supermakter har nu bestämt sig för att förgöra sin egen skapelse IS. Helst innan IS tankar sprider sig till USA:s bundsförvanter. Det vill säga länder som antingen har olja eller kommer att se till att få olja.
Som vanligt blir det ”en bred koalition” som ska försöka utplåna IS genom bombning. Det brukar betyda England, Danmark och någon ytterligare. Konstigt vore väl om inte Carl Bildt är med och strider på någon bankett - i fredens namn - och om inte något litet JAS-plan ska vara med och döda araber. Men bara indirekt eller i självförsvar, på ett sätt som passar den svenska rakryggheten och självbilden som det godas ställföreträdare på Jorden.
Om det lyckas blir det första gången i världshistorien något sådant avlöpt väl. Det går nog lika bra att med flyganfall utplåna IS som det lyckats att med konventionellt och ekonomiskt krig utplåna Castroregimen på Cuba, FNL i Vietnam, Talibanerna i Afghanistan och muslimsk fundamentalism i Mellanöstern.
Hur var det den schweiziske bankiren Marc Faber uttryckte sig för några år sedan? Han sade någonting i stil med ”eventually The United States will go bankrupt - but first they will go to war”.
Och nu är USA snart i krig, med alla, överallt. Få eller ingen kommer undan dess omsorger. Det är även svårt att avgöra vem som klarar sig bättre - vän eller fiende - lika oklart som det är från den ena dagen till den andra vem som är vän och vem som är fiende. Som varje äkta psykopat hoppar USA hela tiden från tuva till tuva, för att nå den mest närliggande fördelen - utan hänsyn till vilka de långsiktiga konsekvenserna blir, därav IS existens.
När man har startat tillräckligt många krig för att plundra andra länder på deras tillgångar kommer man till slut inte undan att hela tiden vara i krig. Då kommer zinkkistorna flygande till de amerikanska mammorna - drönare eller inte drönare.
Muteborg torsdagen den 11 september 2014
Mikael Styrman
.
Desertören
Ibland snubblar man över saker och ting - i mer symbolisk betydelse - på ett sätt som får en att känna det som om de var utlagda i ens väg med avsikt och de bara låg och väntade på att man skulle hitta dem.
Så även i dessa tider när egennyttiga psykopater drar från land till land och ställer till elände. Ena dagen i Georgien, nästa i Syrien, en tredje i Ukraina. Och det känns som om eländet som väntar mänskligheten inte vet några gränser.
För någon vecka sedan råkade jag se och höra Ulla Sjöblom sjunga ”Jag står här på ett torg” i TV. Jag tror att det var i SVT:s ”Året var”-serie. Ulla Sjöblom sjöng in den 1956. Mitt födelseår. Av någon anledning tankade jag ned låten. Jag har inte för vana att tanka ned låtar från mitten av 1950-talet så detta var ett undantag och jag var själv lite förbryllad.
Nu när tillfälle gavs googlade jag på sången och sångerskan. Den svenska texten var skriven av den briljante Lars Forssell. Bland svaren kom även originalsången upp och bland annat på Wikipedia gick det att läsa om ”Le Déserteur” som den heter. Skriven av Boris Vian och först framförd av Marcel Mouloudji 1954, mitt under slaget vid Dien Bien Phu. Det var strax innan vietnameserna kastade ut den Franska kolonialmakten efter åtta års kolonialkrig i Indokina. Indokinakriget övergick sedan i Vietnamkriget som pågick tills vietnameserna 1975 fullföljde arbetet genom att sparka ut USA ur Vietnam. Vietnam är bara ett av många små fattiga länder som drabbats av dessa psykopater utrustade med långt mer resurser och mordverktyg än förstånd och empati. Men det är det land som tydligare än något annat land visat vad ett litet folk som slåss för sin frihet förmår mot en nedknarkad och korrumperad ockupationsmakt.
 |
| Boris Vian |
Så svag var den franska kolonialmakten att Boris Vian’s pacifistiska sång totalförbjöds och inte fick spelas eller säljas förrän 1962. Och på Wikipedia berättas att en lärarinna i Frankrike, så sent som 1999, blev avskedad och avstängd på livstid för att ha låtit spela sången under en lektion där man diskuterade kriget i Algeriet! Så starkt var översittares och psykopaters grepp om Frankrike.
Sångerna kan avnjutas på Youtube på bland annat svenska med Sofia Karlsson, svenska med Cornelis Vreeswijk och Lars Forsells alternativa text, franska med engelsk skriftlig översättning och på finska. De förtjänar mycket väl att lyssnas på nu när psykopaterna åter vill att vi ska skicka våra barn i krig för att hålla dem själva vid bankettborden.
Muteborg onsdagen den 10 september 2014
Mikael Styrman
.
fredag 5 september 2014
Gudrun Schyman på räkmackan
.
Gudrun Schyman var med i TV4 på morgonen. Hon verkade nykter. Det verkade hon inte vara igår när hon också var med i TV4, fast då tillsammans med Jimmie Åkesson. Åtminstone fick då jag intrycket att hon var påtagligt drogad. Arrogant, osaklig och drogad. Det var väl i så fall inte första gången?
Hon klarade sig bättre idag när hon fick vara ensam och uttrycka sig nedlåtande om Jimmie Åkessons person. Det var väl det som var meningen med att släppa fram henne ensam dag två? Igår klarade hon ju sig inte alls. Schyman har halkat genom livet på en räkmacka genom att utnyttja godtrogna människors naivitet och lova allt åt alla - nu meddetsamma. Så även denna gång.
Men när en person som Schyman krockar med någon som har lite intellektuell skärpa, som Jimmie Åkesson, då hakar skivan upp sig. Gårdagens magplask i champagnen skulle ha väckt stor uppmärksamhet om inte två ting hade hindrat det. Det ena att regeringen genom Karin Enström gjorde en så mycket värre katastrof härom dagen. Det andra att hon debatterade mot Jimmie Åkesson. Då tar våra korrumperade media fram kalejdoskopglasögonen och ljuger svart till vitt.
Tydligen räknar inte maffian Schyman som farlig. Så hon får mediatid under förutsättning att hon använder den till att racka ned på SD. Det är väl inte så konstigt. Det är ju inte första gången hon är med i leken så maffian är väl införstådd med vilka denne kvinnlige Carl Bildts drivkrafter är.
Mutholm fredagen den 5 september 2014
Mikael Styrman
.
Gudrun Schyman var med i TV4 på morgonen. Hon verkade nykter. Det verkade hon inte vara igår när hon också var med i TV4, fast då tillsammans med Jimmie Åkesson. Åtminstone fick då jag intrycket att hon var påtagligt drogad. Arrogant, osaklig och drogad. Det var väl i så fall inte första gången?
Hon klarade sig bättre idag när hon fick vara ensam och uttrycka sig nedlåtande om Jimmie Åkessons person. Det var väl det som var meningen med att släppa fram henne ensam dag två? Igår klarade hon ju sig inte alls. Schyman har halkat genom livet på en räkmacka genom att utnyttja godtrogna människors naivitet och lova allt åt alla - nu meddetsamma. Så även denna gång.
Men när en person som Schyman krockar med någon som har lite intellektuell skärpa, som Jimmie Åkesson, då hakar skivan upp sig. Gårdagens magplask i champagnen skulle ha väckt stor uppmärksamhet om inte två ting hade hindrat det. Det ena att regeringen genom Karin Enström gjorde en så mycket värre katastrof härom dagen. Det andra att hon debatterade mot Jimmie Åkesson. Då tar våra korrumperade media fram kalejdoskopglasögonen och ljuger svart till vitt.
Tydligen räknar inte maffian Schyman som farlig. Så hon får mediatid under förutsättning att hon använder den till att racka ned på SD. Det är väl inte så konstigt. Det är ju inte första gången hon är med i leken så maffian är väl införstådd med vilka denne kvinnlige Carl Bildts drivkrafter är.
Mutholm fredagen den 5 september 2014
Mikael Styrman
.
Nato-mötet i Wales nu omringat av Putin
.
Ovanstående bild kablades ut idag av amerikanska underrättelseorgan. Bilden bevisar att Putin nu omringat Natomötet i Wales och att han själv sitter i en stridsvagn och leder operationen. Skräcken sprider sig på Natomötet. Ihärdiga rykten gör gällande att ryssarna ska pissa i champagnen, skita i strupen på de fredsälskande mötesdeltagarna och hänga upp dem i deras slipsar. Dessutom kan det bli en väldigt stor lokal brist på horor, befarar oroliga mötesarrangörer.
”För det här kommer Putin att drabbas av tunga repressalier. Man kan tydligt se på bilden att det är Putin trots att han försökt förklä sig. Bildbevis ljuger inte” säger Carl Bildt.
”Precis! Han kommer att drabbas av ännu tyngre repressalier”, fyller Anders Fogh Rasmussen i med.
Mutholm fredagen den 5 september 2014
Mikael Styrman
.
Ovanstående bild kablades ut idag av amerikanska underrättelseorgan. Bilden bevisar att Putin nu omringat Natomötet i Wales och att han själv sitter i en stridsvagn och leder operationen. Skräcken sprider sig på Natomötet. Ihärdiga rykten gör gällande att ryssarna ska pissa i champagnen, skita i strupen på de fredsälskande mötesdeltagarna och hänga upp dem i deras slipsar. Dessutom kan det bli en väldigt stor lokal brist på horor, befarar oroliga mötesarrangörer.
”För det här kommer Putin att drabbas av tunga repressalier. Man kan tydligt se på bilden att det är Putin trots att han försökt förklä sig. Bildbevis ljuger inte” säger Carl Bildt.
”Precis! Han kommer att drabbas av ännu tyngre repressalier”, fyller Anders Fogh Rasmussen i med.
Mutholm fredagen den 5 september 2014
Mikael Styrman
.
torsdag 4 september 2014
Sanningssökande forskare eller avlönade renommétvättare?
.
Jan Guillou lyfte stora jaktstöveln på måndag i SVT:s Gomorron Sverige och ställde ned den lite oförsiktigt. Så oförsiktigt faktiskt att en hel bunt ömma svansar kom i kläm och fick svansarnas ägare att unisont och högljutt yla: Historieförfalskare! De ylande svansarna tillhörde ”forskare” som inte tyckte om att Guillou ifrågasatte den under stora delar av efterkrigstiden rådande doktrinen att ”borgerliga” i Sverige mycket väl visste om judeutrotningarna i Tyskland och Europa under Andra Världskriget.
Redan i tisdagens Dagens Nyheter hade de ömma svansarnas innehavare satt sin indignation och ångest i pränt på debattsidan. Varför då en sådan oro på grund av en historisk fråga, som den oinvigde kunde tro att bara vore av akademiskt intresse? Jo, för att det är just av akademiskt intresse frågan är. Man har under lång tid kunna göra karriär genom målstyrd forskning i Sverige. Genom att komma fram till ”rätt” och önskvärda forskningsresultat. Vi har nyligen fått det illustrerat i Thomas Quick-härvan. Berörda ”forskare” har, i likhet med oss andra, kunnat se hur det gick för de ”forskare” som ägnat sig åt kvasi-vetenskaplig forskning i fråga om bortträngda minnen med mera. När de nu går till snabbt anfall sker det till försvar av sin yrkesheder och i medvetenhet om föreliggande forsknings förutsättningar och kvalitet.
Sverige leddes under Andra Världskriget av en samlingsregering under statsminister Per-Albin Hansson (S). På den tiden var Sverige ett mycket tyskvänligt land, åtminstone fram till det Tyska nederlaget vid slaget om Stalingrad. Sveriges handel med Tyskland var betydande. Under möjligt hot om tysk ockupation upplät regeringen svensk mark, hamnar och järnvägar för tyska transporter av arméer och krigsmateriel, bland annat för ockupation av Sveriges grannländer.
Gränsen för det skamlösa överskreds definitivt när Sverige fick betalt av tyskarna med ostämplat guld - med judiskt tandguld från koncentrationslägren. Riksbanken frågade regeringen om de skulle godta guldet som betalningsmedel och regeringen svarade: ”ställ inga frågor!”
Ett ytterligare socialdemokratiskt trauma skapade baltutlämningen efter kriget.
Den debatt som nu rasar handlar om vad svenskar i gemen visste om vad som försiggick i tyskarnas koncentrationsläger. Den nu omstridda och möjligen målstyrda forskningen går, såvitt får förstås av debatten, ut på att svensken i gemen och i synnerhet ”borgerliga” visste mycket väl vad som pågick. Varför borgerliga skulle ha vetat men inte socialdemokrater är för mig något oklart. Guillou menar att det inte var möjligt för människor i gemen att veta vad som pågick med beaktande av den information som förelåg, och dess tillförlitlighet på grund av rådande krigssituation. Men ställt utom varje tvivel är att regeringen hade tillgång till information av helt annan kvalitet än allmänheten.
Sverige hade mycket stor nytta av att man valde att vara neutrala under Andra Världskriget och lyckades undgå att dras in i direkta krigshandlingar. Men av allt att döma har de åtgärder som vidtogs kvarlämnat ett trauma hos nationalsocialdemokraterna. Ett trauma som resulterat i ett behov av att skylla ifrån sig.
De ”forskare” som nu agerar till sin yrkesheders försvar åberopar minst sagt märkliga omständigheter till stöd för sin sak. Karin Kvist-Geverts åberopar, i onsdagens Gomorron Sverige, ett tal av Anthony Eden, då utrikesminister, i det Brittiska parlamentet 1942, till stöd för att svensken i gemen kände till vad som försiggick i Tyska koncentrationsläger. Det framkommer inte hur svensken i gemen skulle ha fått del av vad Anthony Eden sade i det Brittiska parlamentet. Snarare verkar det som om hon inte alls har förstått vad Guillous invändning handlar om. Det ger nästan intrycket att hon fått för sig att Guillou ifrågasätter förintelsens existens och inte vad svenskarna visste om den.
I tisdagens debattartikel i Dagens Nyheter åberopas en artikel den 13 oktober 1942 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med rubriken ”Utrotningskriget mot judarna”. Det framgår inte hur många svenskar som vid den tiden läste Handels- och Sjöfartstidningen men det är ganska roligt att dessa skärrade ”forskare” åberopar just den tidningen. Särskilt som samlingsregeringens censur inte mindre än åtta gånger beslagtog hela tidningens upplaga. Slaget om Stalingrad pågick mellan den 21 augusti 1942 och den 2 februari 1943. Avgörandet hade inte kommit när Handels- och Sjöfartstidningen tilläts publicera den åberopade artikeln men det var nog ingen hemlighet att det ryska fältslagets andra vinter var i antågande och att den tyska armén alltjämt var väldigt dåligt vinterutrustad.
Forskarna skriver i debattartikeln informativt om bland annat Wannsee-konferensen och vilken fas förintelsen gått in i. Men att det inträffat är inte samma sak som att svensken i gemen fått reda på det, än mindre förstått vad det innebar. Sättet att skriva om frågorna är något förvillande och kan, med avsikt eller oavsiktligt, ge den ouppmärksamme läsaren intrycket att svensken även fått veta om det.
Då som nu synes informationen i pressen ofta ha varit krypterad och svårtolkad. Det är lättare att fördra beträffande dåtidens skriverier, åtminstone om förintelsen. Vem hade mental förberedelse att ta till sig vidden av nazismens vidrigheter? Att pressens artiklar fortfarande ofta är krypterade är svårare att fördra.
Ord står mot ord beträffande de övriga artiklar som nämns. ”Forskarna” tycks mena att det faktum att det skrivits artiklar ett antal gånger är detsamma som att människor har förstått, att de därmed varit informerade. Det vill säga att det endast är en fråga om att räkna antalet publiceringar. Andra Världskriget varade i 2.194 dagar. Alla svenskar läste inte samma tidning. Det vill säga att om frågan var väl bevakad måste det finnas väldigt mycket artiklar i ämnet.
Jan Guillou menar ungefär att det skrivna i ämnet i de flesta fall var notiser och telegram ”på sidan 8”. Inte stora avslöjanden eller faktaspäckade artiklar, som det får förstås och av naturliga skäl inte heller med bilder. Att många nyheter dessutom misstroddes på grund av krigspropagandan. Ämnet dessutom så oerhört att det måste ha varit svårt att ta till sig. Och som Guillou mycket riktigt påpekar var det svårt att ta till sig även 1945 när lägren befriades och reportage med bilder och fakta kunde läsas. Det är fortfarande svårt att ta till sig, tycker jag, trots att vi vet allt nu. Skulle det då inte ha varit ännu svårare för människor med de referensramar man hade med dåtida kunskap?
”Forskarna” påpekar, som det får förstås i misskrediterande syfte, att Guillou är i TV för att lansera sin nya bok. Det är klart att det är så och tack vare ”forskarnas” ömma svansar får nog den expeditionen anses vara exceptionellt lyckad. Men ”forskarna” är inte varken uppriktiga eller ärliga när de redovisar incitamenten. Själva kan de ju, med rätt eller orätt, anklagas för att ha gjort karriär genom att tillhandahålla målstyrd ”forskning”. Det är inte unikt i Sverige att göra karriär genom att göra ett dåligt jobb, vare sig det sker medvetet eller omedvetet. Det är lätt att associera till minnesforskaren Sven Å Christiansson, åklagaren Christer van der Kwast och justitierådet Göran Lambertz. Men forskningens syfte är att genom studier, analyser och praktiska försök utreda hur någonting förhåller sig. Det är tyvärr bara allt för vanligt att forskningen målstyrs, att dess resultat anpassas till vad som ger forskningsanslag. Men då är det inte längre fråga om forskning utan om forskningsförfalskning. Och i den här frågan förmodligen för nationalsocialdemokratin och byråkratin fråga om att skylla ifrån sig och göra en whitewash av sina aktiviteter under Andra Världskriget. Upplysningsvis är det inte mer hedervärt att producera falsk eller dålig forskning än att skriva böcker.
Södertälje onsdagen den 3 september 2014
Mikael Styrman
.
Jan Guillou lyfte stora jaktstöveln på måndag i SVT:s Gomorron Sverige och ställde ned den lite oförsiktigt. Så oförsiktigt faktiskt att en hel bunt ömma svansar kom i kläm och fick svansarnas ägare att unisont och högljutt yla: Historieförfalskare! De ylande svansarna tillhörde ”forskare” som inte tyckte om att Guillou ifrågasatte den under stora delar av efterkrigstiden rådande doktrinen att ”borgerliga” i Sverige mycket väl visste om judeutrotningarna i Tyskland och Europa under Andra Världskriget.
Redan i tisdagens Dagens Nyheter hade de ömma svansarnas innehavare satt sin indignation och ångest i pränt på debattsidan. Varför då en sådan oro på grund av en historisk fråga, som den oinvigde kunde tro att bara vore av akademiskt intresse? Jo, för att det är just av akademiskt intresse frågan är. Man har under lång tid kunna göra karriär genom målstyrd forskning i Sverige. Genom att komma fram till ”rätt” och önskvärda forskningsresultat. Vi har nyligen fått det illustrerat i Thomas Quick-härvan. Berörda ”forskare” har, i likhet med oss andra, kunnat se hur det gick för de ”forskare” som ägnat sig åt kvasi-vetenskaplig forskning i fråga om bortträngda minnen med mera. När de nu går till snabbt anfall sker det till försvar av sin yrkesheder och i medvetenhet om föreliggande forsknings förutsättningar och kvalitet.
Sverige leddes under Andra Världskriget av en samlingsregering under statsminister Per-Albin Hansson (S). På den tiden var Sverige ett mycket tyskvänligt land, åtminstone fram till det Tyska nederlaget vid slaget om Stalingrad. Sveriges handel med Tyskland var betydande. Under möjligt hot om tysk ockupation upplät regeringen svensk mark, hamnar och järnvägar för tyska transporter av arméer och krigsmateriel, bland annat för ockupation av Sveriges grannländer.
Gränsen för det skamlösa överskreds definitivt när Sverige fick betalt av tyskarna med ostämplat guld - med judiskt tandguld från koncentrationslägren. Riksbanken frågade regeringen om de skulle godta guldet som betalningsmedel och regeringen svarade: ”ställ inga frågor!”
Ett ytterligare socialdemokratiskt trauma skapade baltutlämningen efter kriget.
Den debatt som nu rasar handlar om vad svenskar i gemen visste om vad som försiggick i tyskarnas koncentrationsläger. Den nu omstridda och möjligen målstyrda forskningen går, såvitt får förstås av debatten, ut på att svensken i gemen och i synnerhet ”borgerliga” visste mycket väl vad som pågick. Varför borgerliga skulle ha vetat men inte socialdemokrater är för mig något oklart. Guillou menar att det inte var möjligt för människor i gemen att veta vad som pågick med beaktande av den information som förelåg, och dess tillförlitlighet på grund av rådande krigssituation. Men ställt utom varje tvivel är att regeringen hade tillgång till information av helt annan kvalitet än allmänheten.
Sverige hade mycket stor nytta av att man valde att vara neutrala under Andra Världskriget och lyckades undgå att dras in i direkta krigshandlingar. Men av allt att döma har de åtgärder som vidtogs kvarlämnat ett trauma hos nationalsocialdemokraterna. Ett trauma som resulterat i ett behov av att skylla ifrån sig.
De ”forskare” som nu agerar till sin yrkesheders försvar åberopar minst sagt märkliga omständigheter till stöd för sin sak. Karin Kvist-Geverts åberopar, i onsdagens Gomorron Sverige, ett tal av Anthony Eden, då utrikesminister, i det Brittiska parlamentet 1942, till stöd för att svensken i gemen kände till vad som försiggick i Tyska koncentrationsläger. Det framkommer inte hur svensken i gemen skulle ha fått del av vad Anthony Eden sade i det Brittiska parlamentet. Snarare verkar det som om hon inte alls har förstått vad Guillous invändning handlar om. Det ger nästan intrycket att hon fått för sig att Guillou ifrågasätter förintelsens existens och inte vad svenskarna visste om den.
I tisdagens debattartikel i Dagens Nyheter åberopas en artikel den 13 oktober 1942 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med rubriken ”Utrotningskriget mot judarna”. Det framgår inte hur många svenskar som vid den tiden läste Handels- och Sjöfartstidningen men det är ganska roligt att dessa skärrade ”forskare” åberopar just den tidningen. Särskilt som samlingsregeringens censur inte mindre än åtta gånger beslagtog hela tidningens upplaga. Slaget om Stalingrad pågick mellan den 21 augusti 1942 och den 2 februari 1943. Avgörandet hade inte kommit när Handels- och Sjöfartstidningen tilläts publicera den åberopade artikeln men det var nog ingen hemlighet att det ryska fältslagets andra vinter var i antågande och att den tyska armén alltjämt var väldigt dåligt vinterutrustad.
Forskarna skriver i debattartikeln informativt om bland annat Wannsee-konferensen och vilken fas förintelsen gått in i. Men att det inträffat är inte samma sak som att svensken i gemen fått reda på det, än mindre förstått vad det innebar. Sättet att skriva om frågorna är något förvillande och kan, med avsikt eller oavsiktligt, ge den ouppmärksamme läsaren intrycket att svensken även fått veta om det.
Då som nu synes informationen i pressen ofta ha varit krypterad och svårtolkad. Det är lättare att fördra beträffande dåtidens skriverier, åtminstone om förintelsen. Vem hade mental förberedelse att ta till sig vidden av nazismens vidrigheter? Att pressens artiklar fortfarande ofta är krypterade är svårare att fördra.
Ord står mot ord beträffande de övriga artiklar som nämns. ”Forskarna” tycks mena att det faktum att det skrivits artiklar ett antal gånger är detsamma som att människor har förstått, att de därmed varit informerade. Det vill säga att det endast är en fråga om att räkna antalet publiceringar. Andra Världskriget varade i 2.194 dagar. Alla svenskar läste inte samma tidning. Det vill säga att om frågan var väl bevakad måste det finnas väldigt mycket artiklar i ämnet.
Jan Guillou menar ungefär att det skrivna i ämnet i de flesta fall var notiser och telegram ”på sidan 8”. Inte stora avslöjanden eller faktaspäckade artiklar, som det får förstås och av naturliga skäl inte heller med bilder. Att många nyheter dessutom misstroddes på grund av krigspropagandan. Ämnet dessutom så oerhört att det måste ha varit svårt att ta till sig. Och som Guillou mycket riktigt påpekar var det svårt att ta till sig även 1945 när lägren befriades och reportage med bilder och fakta kunde läsas. Det är fortfarande svårt att ta till sig, tycker jag, trots att vi vet allt nu. Skulle det då inte ha varit ännu svårare för människor med de referensramar man hade med dåtida kunskap?
”Forskarna” påpekar, som det får förstås i misskrediterande syfte, att Guillou är i TV för att lansera sin nya bok. Det är klart att det är så och tack vare ”forskarnas” ömma svansar får nog den expeditionen anses vara exceptionellt lyckad. Men ”forskarna” är inte varken uppriktiga eller ärliga när de redovisar incitamenten. Själva kan de ju, med rätt eller orätt, anklagas för att ha gjort karriär genom att tillhandahålla målstyrd ”forskning”. Det är inte unikt i Sverige att göra karriär genom att göra ett dåligt jobb, vare sig det sker medvetet eller omedvetet. Det är lätt att associera till minnesforskaren Sven Å Christiansson, åklagaren Christer van der Kwast och justitierådet Göran Lambertz. Men forskningens syfte är att genom studier, analyser och praktiska försök utreda hur någonting förhåller sig. Det är tyvärr bara allt för vanligt att forskningen målstyrs, att dess resultat anpassas till vad som ger forskningsanslag. Men då är det inte längre fråga om forskning utan om forskningsförfalskning. Och i den här frågan förmodligen för nationalsocialdemokratin och byråkratin fråga om att skylla ifrån sig och göra en whitewash av sina aktiviteter under Andra Världskriget. Upplysningsvis är det inte mer hedervärt att producera falsk eller dålig forskning än att skriva böcker.
Södertälje onsdagen den 3 september 2014
Mikael Styrman
.
onsdag 3 september 2014
Senaste gammalt från ljugarstugan Rosenbad
.
Idag kan vi, simultant, i samtliga (?) våra, på riktiga journalister allt mer avlövade, propagandaorgan läsa om hur SÄPO i hemlighet avvärjt flera terrorattentat i Sverige…
Hur trovärdigt känns det? En extremt presskåt och på mätbara framgångar utmärglad organisation som SÄPO skulle ha hemlighållit att man avvärjt flera terrordåd… Och en lika mycket på framgångar utmärglad regering skulle ha accepterat det?
Jag vet inte vad Ni tror, men jag tror att det är med sanningen icke överensstämmande propaganda ägnad att jämna vägen för nästa fascistlag som ska införas för att Sverige ska vara tillräckligt lyhört mot krigshetsare och psykopater i Nato. Jag menar förstås att regeringen bäddar för en frihetsinskränkande lagstiftning som ska hindra att svenskar reser till andra länder och deltar i stridigheter där. Det flaggas på bred front för sådant inom hela Natoområdet.
En sådan lagstiftning är, eller blir, en grov kränkning av våra mänskliga rättigheter. Det är en sak att så länge som maffiadiktaturen har makten i Sverige är det svårt att propagera för laglighet fullt ut för kamp mot maffian. Det är något som inte kommer att lagligförklaras förrän maffiastaten så småningom har brutit samman. Men vår rätt att i andra länder arbeta för, och kämpa för, frihet har uråldriga anor. Ingen stat har moralisk rätt att inskränka någon medborgares rätt att själv bestämma vad han väljer att göra i andra länder. I andra länder gäller landets egna lagstiftning och rättsordning. Naturligtvis finns det en gråzon och undantag i situationer som exempelvis innebär grova brott mot mänskligheten. Sådana skulle annars inte kunna beivras och bekämpas. Det är dock en sak att en bred förening av lagkloka från stora delar av världssamfundet skäligen kan pröva sådana grova brott mot mänskligheten. Det är något helt annat att ett enskilt lands av byapolitiker styrda politiska församlingar, eller politiskt korrumperade domstolar, skulle ha rätt att sätta sig till doms över vilket främmande lands frihetskamp, och vilken sida i kampen, den enskilda människan har rätt, eller inte rätt, att delta i, särskilt när han vistas i annat land.
Vi ska inte ha en ordning där Nato, eller någon annan av krigsindustrins intresseorganisationer, bestämmer vilken rätt den enskilda har att kämpa mot diktatur och förtryck. Denna rätt tillkommer den enskilda individen allena. Allt annat är utslag av diktatur.
Sedan är det en annan sak, att vid tillfälle återkomma till, att den rättsliga kampen mot brott mot mänskligheten har havererat och bara tillämpas mot vissa mindre stamkrig, medan de som återkommande begår grova brott mot mänskligheten inte alls ställs till svars. Det hotar på sikt, eller har redan, ryckt undan grunden för en trovärdig kamp mot grova övergrepp mot mänskligheten. Jag tror inte att det kommer att leda till att sådan verksamhet kommer att upphöra för någon längre tid. Om krigsförbrytartribunalen i Haag är för ängslig, eller eljest saknar möjligheter att sköta sitt jobb, så kommer någon annan att göra det åt dem. Det är troligen ingen utveckling som någon önskar, men det kommer sannolikt att bli konsekvensen av att krigsförbrytartribunalen är begränsad till att vara en Natostyrd marionett, som ser mellan fingrarna på de idag i särklass grövsta och vanligaste brotten mot mänskligheten.
Södertälje onsdagen den 3 september 2014
Mikael Styrman
.
Idag kan vi, simultant, i samtliga (?) våra, på riktiga journalister allt mer avlövade, propagandaorgan läsa om hur SÄPO i hemlighet avvärjt flera terrorattentat i Sverige…
Hur trovärdigt känns det? En extremt presskåt och på mätbara framgångar utmärglad organisation som SÄPO skulle ha hemlighållit att man avvärjt flera terrordåd… Och en lika mycket på framgångar utmärglad regering skulle ha accepterat det?
Jag vet inte vad Ni tror, men jag tror att det är med sanningen icke överensstämmande propaganda ägnad att jämna vägen för nästa fascistlag som ska införas för att Sverige ska vara tillräckligt lyhört mot krigshetsare och psykopater i Nato. Jag menar förstås att regeringen bäddar för en frihetsinskränkande lagstiftning som ska hindra att svenskar reser till andra länder och deltar i stridigheter där. Det flaggas på bred front för sådant inom hela Natoområdet.
En sådan lagstiftning är, eller blir, en grov kränkning av våra mänskliga rättigheter. Det är en sak att så länge som maffiadiktaturen har makten i Sverige är det svårt att propagera för laglighet fullt ut för kamp mot maffian. Det är något som inte kommer att lagligförklaras förrän maffiastaten så småningom har brutit samman. Men vår rätt att i andra länder arbeta för, och kämpa för, frihet har uråldriga anor. Ingen stat har moralisk rätt att inskränka någon medborgares rätt att själv bestämma vad han väljer att göra i andra länder. I andra länder gäller landets egna lagstiftning och rättsordning. Naturligtvis finns det en gråzon och undantag i situationer som exempelvis innebär grova brott mot mänskligheten. Sådana skulle annars inte kunna beivras och bekämpas. Det är dock en sak att en bred förening av lagkloka från stora delar av världssamfundet skäligen kan pröva sådana grova brott mot mänskligheten. Det är något helt annat att ett enskilt lands av byapolitiker styrda politiska församlingar, eller politiskt korrumperade domstolar, skulle ha rätt att sätta sig till doms över vilket främmande lands frihetskamp, och vilken sida i kampen, den enskilda människan har rätt, eller inte rätt, att delta i, särskilt när han vistas i annat land.
Vi ska inte ha en ordning där Nato, eller någon annan av krigsindustrins intresseorganisationer, bestämmer vilken rätt den enskilda har att kämpa mot diktatur och förtryck. Denna rätt tillkommer den enskilda individen allena. Allt annat är utslag av diktatur.
Sedan är det en annan sak, att vid tillfälle återkomma till, att den rättsliga kampen mot brott mot mänskligheten har havererat och bara tillämpas mot vissa mindre stamkrig, medan de som återkommande begår grova brott mot mänskligheten inte alls ställs till svars. Det hotar på sikt, eller har redan, ryckt undan grunden för en trovärdig kamp mot grova övergrepp mot mänskligheten. Jag tror inte att det kommer att leda till att sådan verksamhet kommer att upphöra för någon längre tid. Om krigsförbrytartribunalen i Haag är för ängslig, eller eljest saknar möjligheter att sköta sitt jobb, så kommer någon annan att göra det åt dem. Det är troligen ingen utveckling som någon önskar, men det kommer sannolikt att bli konsekvensen av att krigsförbrytartribunalen är begränsad till att vara en Natostyrd marionett, som ser mellan fingrarna på de idag i särklass grövsta och vanligaste brotten mot mänskligheten.
Södertälje onsdagen den 3 september 2014
Mikael Styrman
.
Vad kan vi lära av Sokrates öde?
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Hej alla lustiga brandchefer”.)
Det var en väldigt intressant och tänkvärd länk Du skickade till avsnittet om Sokrates i avsnitt 1 i serien Världens Historia. Mycket underfundigt och tänkvärt för att inte även säga smickrande. Men det var väl meningen? Tyvärr hade jag inte tid att se programmet ordentligt tidigare och nu när jag skulle ha gjort det fanns inslaget inte längre tillgängligt på SVT Play. Men min nyfikenhet var väckt och det slog mig att jag ingenting visste om Sokrates, trots att det så ofta refereras till honom.
Som inslaget i programmet visade häcklade han mindre lyckade effekter, åstadkomna av Atens demokrati, med sådan bitande ironi att rädslan för honom och hans inflytande fick Atens folkförsamling att efter en skenrättegång döma honom till döden.
Vem var då Sokrates, som levde nästan femhundra år före vår tideräknings början och efter vilken inga egna alster finns bevarade, och vars namn ändå är omgivet av en sådan magi? Och hur kom det sig att han fann sig i att begå självmord på det politiska slöddrets begäran? Kunde inte en sådan tänkandets titan ha funnit en annan utväg eller möjligen ha slungat tillbaka kravet till dess upphovsmän? Hade inte en så vis man kunnat ändra på tingens ordning även mot det politiska slöddrets vilja?
I hundratals, för att inte säga tusentals, år har visa män gnuggat sina geniknölar för att försöka förstå vem Sokrates var och hur han ännu kan utöva inflytande över oss, så den första frågan ovan, ehuru intressant, vågar jag inte ge mig på. Men däremot har jag kanske ett svar på de två följande frågorna ovan.
Man tror att Sokrates blev ca 70 år. Någonstans såg jag en uppgift som sade att den manliga medellivslängden i antikens Grekland var 45 år. En naturligtvis helt ovetenskaplig analys visar att Sokrates med en avrundad faktor 1,6 hade överskridit sin tids medellivslängd. Det fanns naturligtvis skäl som förklarar den i förhållande till vår tid låga medellivslängden och det är främst därför jag kallar min enkla analys ovetenskaplig. Men icke desto mindre måste Sokrates ha uppnått en för sin tid aktningsvärd levnadsålder. Om vi förlänger den ovetenskapliga analysen för att få Sokrates ålder något begripligare för dagens människor var den manliga medellivslängden i Sverige förra året 80,1 år. Om Sokrates hade levt idag skulle samma faktor 1,6 i förhållande till dagens medellivslängd ha betytt att hans ålder överskridit 128 år.
Det ger sig självt att vid 128 års ålder ger man sig inte ut och gör revolution eller störtar tjuvar och psykopater från maktens tinnar, där helt andra kvaliteter är önskvärda. Men jag är bara 57 år. Jag har därför 71 år kvar till den ålder vid vilken Sokrates fann för gott att godta psykopaternas dödsdom och att överlämna till andra att häckla den korrumperade makten som förstörde demokratin.
Det talar inte mot att dagens politiska och byråkratiska slödder skulle önska livet ur mig. Men det talar mot att jag skulle godta det. Det talar även för att om inte maffian tar sig i kragen och hanterar stölden av Ekfors-bolagen och förföljelsen av mig, min familj och mina medarbetare på ett mer hedervärt sätt, riskerar bostadsbristen att märkbart förvärras i Sverige. Åtminstone kan det förväntas att behovet av enrummare i källarplanet kraftigt kommer att överskrida utbudet. Och termer som efterfrågan och utbud är de psykopater som styr det här landet väl förtrogna med. Termen behov har de lite svårare att förstå, åtminstone att döma av tillståndet i riket.
Mycket kan man läsa sig till. Annat kan man ta in med hörseln. Åter annat måste man lära sig genom hälen. Därifrån måste sedan kunskapen under betydande motstånd söka sig hela vägen genom kroppen ända upp till huvudet och förhoppningsvis sedan inte finna sig vara ensam där. Min enkla analys visar, att om Sokrates är likare kan vi kan ha så mycket som 71 år på oss innan jag med säkerhet följer Sokrates föredöme och lämnar walk over. Under den tiden bör även den maffia som styr Sverige ha goda förutsättningar att hinna lära sig veta hut, trots att deras föräldrar försummat att lära dem detta under deras uppväxttid.
En så vis man som Sokrates måste ha varit, kan även ha funnit det motbjudande att vidta andra åtgärder än de som ingick i intellektets arsenal. Man kan därför spekulera i att Sokrates, även om han varit yngre, skulle ha agerat på likartat sätt. Om man är mindre klok än Sokrates, men äger kännedom om senare tiders svenska talesätt som att ”tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin”, inser man att det inte är möjligt att nå fram till alla med intellektuell, verbal eller skriftlig och förnuftsbaserad argumentation. Det kan vara så att argumentationen måste uttryckas på ett språk som mottagaren begriper, även om det för avsändaren vanligen kan te sig främmande.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Hej alla lustiga brandchefer”.)
Det var en väldigt intressant och tänkvärd länk Du skickade till avsnittet om Sokrates i avsnitt 1 i serien Världens Historia. Mycket underfundigt och tänkvärt för att inte även säga smickrande. Men det var väl meningen? Tyvärr hade jag inte tid att se programmet ordentligt tidigare och nu när jag skulle ha gjort det fanns inslaget inte längre tillgängligt på SVT Play. Men min nyfikenhet var väckt och det slog mig att jag ingenting visste om Sokrates, trots att det så ofta refereras till honom.
Som inslaget i programmet visade häcklade han mindre lyckade effekter, åstadkomna av Atens demokrati, med sådan bitande ironi att rädslan för honom och hans inflytande fick Atens folkförsamling att efter en skenrättegång döma honom till döden.
Vem var då Sokrates, som levde nästan femhundra år före vår tideräknings början och efter vilken inga egna alster finns bevarade, och vars namn ändå är omgivet av en sådan magi? Och hur kom det sig att han fann sig i att begå självmord på det politiska slöddrets begäran? Kunde inte en sådan tänkandets titan ha funnit en annan utväg eller möjligen ha slungat tillbaka kravet till dess upphovsmän? Hade inte en så vis man kunnat ändra på tingens ordning även mot det politiska slöddrets vilja?
I hundratals, för att inte säga tusentals, år har visa män gnuggat sina geniknölar för att försöka förstå vem Sokrates var och hur han ännu kan utöva inflytande över oss, så den första frågan ovan, ehuru intressant, vågar jag inte ge mig på. Men däremot har jag kanske ett svar på de två följande frågorna ovan.
Man tror att Sokrates blev ca 70 år. Någonstans såg jag en uppgift som sade att den manliga medellivslängden i antikens Grekland var 45 år. En naturligtvis helt ovetenskaplig analys visar att Sokrates med en avrundad faktor 1,6 hade överskridit sin tids medellivslängd. Det fanns naturligtvis skäl som förklarar den i förhållande till vår tid låga medellivslängden och det är främst därför jag kallar min enkla analys ovetenskaplig. Men icke desto mindre måste Sokrates ha uppnått en för sin tid aktningsvärd levnadsålder. Om vi förlänger den ovetenskapliga analysen för att få Sokrates ålder något begripligare för dagens människor var den manliga medellivslängden i Sverige förra året 80,1 år. Om Sokrates hade levt idag skulle samma faktor 1,6 i förhållande till dagens medellivslängd ha betytt att hans ålder överskridit 128 år.
Det ger sig självt att vid 128 års ålder ger man sig inte ut och gör revolution eller störtar tjuvar och psykopater från maktens tinnar, där helt andra kvaliteter är önskvärda. Men jag är bara 57 år. Jag har därför 71 år kvar till den ålder vid vilken Sokrates fann för gott att godta psykopaternas dödsdom och att överlämna till andra att häckla den korrumperade makten som förstörde demokratin.
Det talar inte mot att dagens politiska och byråkratiska slödder skulle önska livet ur mig. Men det talar mot att jag skulle godta det. Det talar även för att om inte maffian tar sig i kragen och hanterar stölden av Ekfors-bolagen och förföljelsen av mig, min familj och mina medarbetare på ett mer hedervärt sätt, riskerar bostadsbristen att märkbart förvärras i Sverige. Åtminstone kan det förväntas att behovet av enrummare i källarplanet kraftigt kommer att överskrida utbudet. Och termer som efterfrågan och utbud är de psykopater som styr det här landet väl förtrogna med. Termen behov har de lite svårare att förstå, åtminstone att döma av tillståndet i riket.
Mycket kan man läsa sig till. Annat kan man ta in med hörseln. Åter annat måste man lära sig genom hälen. Därifrån måste sedan kunskapen under betydande motstånd söka sig hela vägen genom kroppen ända upp till huvudet och förhoppningsvis sedan inte finna sig vara ensam där. Min enkla analys visar, att om Sokrates är likare kan vi kan ha så mycket som 71 år på oss innan jag med säkerhet följer Sokrates föredöme och lämnar walk over. Under den tiden bör även den maffia som styr Sverige ha goda förutsättningar att hinna lära sig veta hut, trots att deras föräldrar försummat att lära dem detta under deras uppväxttid.
En så vis man som Sokrates måste ha varit, kan även ha funnit det motbjudande att vidta andra åtgärder än de som ingick i intellektets arsenal. Man kan därför spekulera i att Sokrates, även om han varit yngre, skulle ha agerat på likartat sätt. Om man är mindre klok än Sokrates, men äger kännedom om senare tiders svenska talesätt som att ”tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin”, inser man att det inte är möjligt att nå fram till alla med intellektuell, verbal eller skriftlig och förnuftsbaserad argumentation. Det kan vara så att argumentationen måste uttryckas på ett språk som mottagaren begriper, även om det för avsändaren vanligen kan te sig främmande.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
tisdag 2 september 2014
Maffians marionetter - folkets dödgrävare
.
Jag såg försvarsminister Karin Enström och Miljöpartiets Åsa Romson i SVT:s morgon-TV idag. De diskuterade försvarspolitik. Nu när Carl Ribbentrops kompisar gör sitt bästa för att få till ett storkrig som kan komma att ödelägga Europa intresserar sig många för försvarspolitik. Och vad hade då Karin Enström att tillföra?
Ja, inte var det mycket till nytta för folkets och landets försvar. Bra för maffian dock. I en tid då praktiskt taget ingenting fungerar i försvaret eller vi inte alls har något försvar, bara en massa höga befäl som chefar över sig själva, var det enda substantiella hon hade att komma med att massor av miljarder ska användas till ett nytt flygplanssystem. Och på vilket sätt ger det oss ett försvar….?
Hon såg med rätta skamsen ut över att komma dragande med något som så uppenbart missar målet. För de pengarna som flygplanssystemet slukar kunde vi bygga ett driftdugligt försvar. Istället får vi ett elektroniskt flygande flipperspel som blir utslaget krigets första dag, om det blir skarpt läge. Men hon gjorde det ändå.
Det är klart att det är roligare att vara försvarsminister, även i en maffiakontrollerad marionettregering, än det är att vara kapten i ett nedlagt försvar. Där har vi det här landets problem i ett nötskal. Det är alltid bättre att ta en muta, eller en personlig fördel, än att sköta sitt arbete.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
Jag såg försvarsminister Karin Enström och Miljöpartiets Åsa Romson i SVT:s morgon-TV idag. De diskuterade försvarspolitik. Nu när Carl Ribbentrops kompisar gör sitt bästa för att få till ett storkrig som kan komma att ödelägga Europa intresserar sig många för försvarspolitik. Och vad hade då Karin Enström att tillföra?
Ja, inte var det mycket till nytta för folkets och landets försvar. Bra för maffian dock. I en tid då praktiskt taget ingenting fungerar i försvaret eller vi inte alls har något försvar, bara en massa höga befäl som chefar över sig själva, var det enda substantiella hon hade att komma med att massor av miljarder ska användas till ett nytt flygplanssystem. Och på vilket sätt ger det oss ett försvar….?
Hon såg med rätta skamsen ut över att komma dragande med något som så uppenbart missar målet. För de pengarna som flygplanssystemet slukar kunde vi bygga ett driftdugligt försvar. Istället får vi ett elektroniskt flygande flipperspel som blir utslaget krigets första dag, om det blir skarpt läge. Men hon gjorde det ändå.
Det är klart att det är roligare att vara försvarsminister, även i en maffiakontrollerad marionettregering, än det är att vara kapten i ett nedlagt försvar. Där har vi det här landets problem i ett nötskal. Det är alltid bättre att ta en muta, eller en personlig fördel, än att sköta sitt arbete.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
Regeringens åtgärder för att återupprätta läraryrket
.
Regeringen, med Jan Björklund som främsta förespråkare, driver frågan om att lyfta skolan ur inkompetensens misär genom ett flertal åtgärder. Bland annat genom att återupprätta läraryrkets status exempelvis genom att införa ett system som gör att särskilt kvalificerade lärare får extra hög lön.
Just det är inget problem utan istället en självklar åtgärd som helst hade behövt göras för länge sedan. Problemet är istället hur denna reform med det bästa för sina ögon kommer att se ut sedan den passerat den svenska politiska byråkratin och byapolitikernas släktkära kvarnar. Med kännedom om hur de brukar arbeta befarar jag att följden endast undantagsvis kommer att bli att särskilt förtjänta lärare får den avsedda bonusen. Istället kommer följden sannolikt att bli att mängder av klåpare som inte på något sätt är förtjänta av bonus istället kommer att få den. Det är själva essensen i den svenska byråkratins och politikens arbetssätt.
En annan sak som uppmärksammats i den mediala debatten, men som åtminstone inte jag råkat lägga märke till om regeringen gjort något åt, är den olyckliga maktkantring som har skett inom skolvärlden. Jag syftar på att skolpengen försvagat lärosätets och lärarens ställning och gett eleven ett icke avsett och alldeles för långt gående inflytande som underminerar skolans kvalitet. Effekten har blivit att den minst lämpade fått mest att säga till om. ”Fullast kör” som vi i andra sammanhang och i utslag av rå humor kan säga. Kanske är det svårare att komma framåt i denna fråga eftersom den klåfingriga stolle som ställt till med det sitter i regeringen, men numera främst förstör utrikespolitiken. Allt detta gjordes ungefär samtidigt som krutuppfinnarna drev upp räntan till 500%, drev 100.000 svenska företag i konkurs, tömde Sverige på små industriföretag, exporterade maskinparken och bar bankmaffian som hade ställt till med allt på skattebetalarnas armar. Det är mycket man borde göra med de personer som orsakade detta. Att utse dem till ministrar är inte det man först kommer att tänka på. Det tyder på mycket dåligt omdöme i valet av svenska ministrar.
En tredje sak som väsentligt skiljer Sverige från länder med fungerande skolväsende är att i de andra länderna är politiken och samhället lojala med lärarens auktoritet. Där riskerar inte läraren att bli åtalad om han, mån om elevernas undervisning och skolgång, försöker hålla ordning i klassrummet. Men det är säkert en fråga som regeringen inte vågar peta i. Och vågar man inte ta i den frågan har vi en ganska tydlig indikation på hur det kommer att gå med regeringens ängsliga reformering av skolan.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
Regeringen, med Jan Björklund som främsta förespråkare, driver frågan om att lyfta skolan ur inkompetensens misär genom ett flertal åtgärder. Bland annat genom att återupprätta läraryrkets status exempelvis genom att införa ett system som gör att särskilt kvalificerade lärare får extra hög lön.
Just det är inget problem utan istället en självklar åtgärd som helst hade behövt göras för länge sedan. Problemet är istället hur denna reform med det bästa för sina ögon kommer att se ut sedan den passerat den svenska politiska byråkratin och byapolitikernas släktkära kvarnar. Med kännedom om hur de brukar arbeta befarar jag att följden endast undantagsvis kommer att bli att särskilt förtjänta lärare får den avsedda bonusen. Istället kommer följden sannolikt att bli att mängder av klåpare som inte på något sätt är förtjänta av bonus istället kommer att få den. Det är själva essensen i den svenska byråkratins och politikens arbetssätt.
En annan sak som uppmärksammats i den mediala debatten, men som åtminstone inte jag råkat lägga märke till om regeringen gjort något åt, är den olyckliga maktkantring som har skett inom skolvärlden. Jag syftar på att skolpengen försvagat lärosätets och lärarens ställning och gett eleven ett icke avsett och alldeles för långt gående inflytande som underminerar skolans kvalitet. Effekten har blivit att den minst lämpade fått mest att säga till om. ”Fullast kör” som vi i andra sammanhang och i utslag av rå humor kan säga. Kanske är det svårare att komma framåt i denna fråga eftersom den klåfingriga stolle som ställt till med det sitter i regeringen, men numera främst förstör utrikespolitiken. Allt detta gjordes ungefär samtidigt som krutuppfinnarna drev upp räntan till 500%, drev 100.000 svenska företag i konkurs, tömde Sverige på små industriföretag, exporterade maskinparken och bar bankmaffian som hade ställt till med allt på skattebetalarnas armar. Det är mycket man borde göra med de personer som orsakade detta. Att utse dem till ministrar är inte det man först kommer att tänka på. Det tyder på mycket dåligt omdöme i valet av svenska ministrar.
En tredje sak som väsentligt skiljer Sverige från länder med fungerande skolväsende är att i de andra länderna är politiken och samhället lojala med lärarens auktoritet. Där riskerar inte läraren att bli åtalad om han, mån om elevernas undervisning och skolgång, försöker hålla ordning i klassrummet. Men det är säkert en fråga som regeringen inte vågar peta i. Och vågar man inte ta i den frågan har vi en ganska tydlig indikation på hur det kommer att gå med regeringens ängsliga reformering av skolan.
Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.
måndag 1 september 2014
Med en forntida fältskärs eller barberares precision
.
Den folkkära författaren Herman Lindqvist skrev härom dagen en mycket intressant krönika i Aftonbladet, med rubriken "Ska Sverige leta bössor på Blocket?". Klicka här. Som rubriken antyder lyfter Lindqvist i lätt sarkastisk ton fram, att vi sedan medeltiden haft 121 krig, men ändå står utan försvar. Vilka de 121 krigen är finns inte uppräknat i krönikan, vilket är synd. Inte för att jag ifrågasätter uppgiften utan för att det skulle varit skojigt för en normalt historieintresserad svensk att ta del av hela listan.
Herman Lindqvist pekar ut problemet med en forntida fältskärs eller barberares precision, eller om man så vill med samma precision som katten som går runt en tallrik med het gröt. Med den folkkäre mediapersonlighetens och författarens rätt undviker han att ta upp någonting som kan irritera en endaste människa som varit i livet de senaste 200 åren. Det är faktiskt rätt anmärkningsvärt eftersom han tidigare i initierad och underhållande form beskrivit de militära pajaserier som resulterade i att Sverige förlorade Finland i 1808-1809 års krig.
Just genom den diffusa och ängsliga argumentationen har han samtidigt, måhända oavsiktligt, pekat ut problemet ganska exakt. Problemet är nämligen hur man ska kunna bygga upp ett driftdugligt försvar i ett land och en organisation som till stora delar består av oduglingar och i vilka ingen får kritiseras eller ifrågasättas. De är ju nämligen alla statliga tjänstemän och gör därför redan allting rätt. Ja, det är till och med så, att hela den övriga världen avundas oss vår framstående krigsindustri, våra kompetenta soldater med sitt föredömliga uppträdande och vår dito officerskår, för att inte nämna våra extremt dugande politiker som lagat hela köckenmöddingen.
Om vi skulle bli anfallna idag skulle det gå ungefär likadant som 1808-1809. Det gör inte Lindqvist någon hemlighet av. Vad han däremot tiger om, är att om vi hade blivit anfallna något av åren 1918, 1936, 1942, 1955, 1965, 1975, 1985, 1995 eller 2005 så skulle det ha slutat likadant. Orsaken är den inkompetenta hanteringen av försvarsanslagen och orsaken till det kan delvis vara att finna i att vi inte varit i krig sedan 1809. Det är så länge sedan, och därför så osannolikt att vi skulle råka i krig, att försvarsanslagen för länge sedan upphört att vara till för landets försvar och istället övergått till att vara något som maffian får roffa åt sig och dela på.
Det är även med krigskonst som med övrigt kunnande. Man riskerar att bli bättre på det som man återkommande får ägna sig åt under skarpa förhållanden och omvänt även riskerar att förlora skärpan för i avsaknad av erfarenhet. Därmed inte sagt, att det hade varit att föredra för Sverige att ha ett vältrimmat försvar på grund av återkommande krig. Det går nämligen oftast hand i hand med att landet blir ödelagt och fattigt. Med få undantag har det även blivit utfallet av de flesta av de 121 krigen som Herman Lindqvist inte räknar upp. I några fall har de inneburit att högt uppsatta personer kunnat öka sitt välstånd, men folket som utkämpat krigen har alltid blivit fattigt.
Det sägs inte uttryckligen i Lindqvists krönika, men det får anses vara begravt mellan raderna, att han menar att Sverige under andra hälften av 1900-talet hade ett starkt försvar och att vi således bör göra nu som Sverige gjorde då, för att slippa söka bössor på blocket. Det är dessvärre en myt att försvaret var bra åren 1950-2000.
Det försvar som byggdes upp i Sverige efter Andra Världskriget byggdes upp i tider av stora överflöd och till en kopia av stormakternas försvar i "det förra kriget". Det ger sig självt att ett sådant försvar redan då var föråldrat. Dessutom är det helt befängt att tänka sig, att ett litet land skulle kunna försvara sig mot en större angripare, genom att använda samma teknik och taktik som angriparen.
Ett grundläggande fel är uppenbart att man inte frågat sig vad försvaret ska vara till för. Om det ska vara till för att åstadkomma en bra och spännande fajt, obekymrat av om landet ödeläggs eller inte, är naturligtvis den nuvarande strukturen med stridsvagnar och drömmar om Kursk-liknande pansarslag i svensk terräng att föredra. Men om målsättningen inte är att Sverige ska ödeläggas, som Alsace och Lorraine blev ödelagt av Första Världskriget, hör inte stridsvagnar hemma i ett svenskt försvar. Äran för att vi ändå byggde upp ett stridsvagnsförsvar får nog tillskrivas en mix av stofilitet och fantasilöshet i försvarsledningen och krigsindustrins och politikens vilja att använda försvarsanslagen inte till att försvara Sverige utan till att skyffla över utvecklingskostnader på skattebetalarna för produkter som skulle kunna säljas till andra länder - inkluderande potentiella angripare.
Förutom nyss nämnda stridsvagnar skaffade man sig bandvagnar, så dyra i drift att de inte kunde användas. Luftvärnet och dess radarsystem ersattes av Robot 70, med endast 3 km radarräckvidd. Det ger sig självt att ett relativt stort land, och en gles civilbefolkning, inte kan skyddas med ett fåtal enheter med försvinnande liten räckvidd. Det passar i ett stridande förband där endast stridande trupp på begränsad yta ska försvaras. För att tydliggöra tillkortakommandena saknade utrustningen värmesökande egenskaper och kunde därför bara användas i vackert väder. Det vill säga, att en tänkbar fiende redan då kunde anfalla i alla väder, men Sveriges luftvärn kunde försvara försvinnande små ytor och bara i vackert. Kanske bra för avsalu till större makt men värdelöst till försvar av landet.
Landet fylldes med oanvändbara lastbilar och traktorer, utformade för att inte förstöra prisbilden på privatmarknaden och därmed konserverades även försvaret på Första Världskrigsnivå. I snart sagt varenda buske uppfördes mobförråd för förvaring av skrot som exempelvis osäljbara motorer en masse. Kanske bra som förtäckt industristöd, men värdelöst ur försvarssynpunkt.
Istället för billiga flygplan som SK 60, mycket väl lämpade för försvar, valdes femtio gånger dyrare Viggen, som skulle varit bättre för ett angrepp mot Leningrad eller Kaliningrad. Tyvärr så dyra flygplan att man inte hade råd att vare sig utbilda piloter eller flyga med dem. Och nu med JAS, inför ett verkligt, eller inbillat, hot från Ryssland placerar man JAS-plan på Gotland. Som om de vore ett spjälstaket som fienden ska tvingas klättra över. Erfarenheten visar att man ska göra tvärtom och istället placera sina flygplan oåtkomligt, såvida inte deras enda syfte är att stilla en av krigspropaganda ängslig men okunnig allmänhet. Med sådan strategisk förmåga spelar det ingen roll vad man har för flygplan. Då skulle sådana där blimpar som svävar över våra varuhus göra ett nog så bra arbete som JAS, och dessutom mycket billigare.
Värnpliktsutbildningen som skulle kunnat delges normalbegåvade på en två veckors scoutkurs ägnade man istället ett halvt till ett år. Merparten av tiden användes till att indoktrinera de värnpliktiga att överlämna sitt kritiska tänkande till imbecilla strategers underhuggare, för att de utan att ifrågasätta klokheten vid ett skarpt läge skulle genomföra huvudlösa operationer, vars metoder kom närmare Krimkrigets (1853-1856) än Första Världskrigets (1914-1918). Verklighetens förebild till Tennyson’s dikt "De Tappra Sexhundra" föreföll vara föredömet snarare än ett varnande exempel. Och detta utspelade sig i Sverige ännu sent på 1900-talet.
I Finland klarar man av att hålla sig med ett driftdugligt försvar till väsentligt lägre kostnader än det svenska. I det nyssnämnda döljer sig även en del av förklaringen. I Finland måste försvarsanslagen dels användas klokt och dels användas till landets försvar. Inga av dessa kriterier behöver vara uppfyllda i Sverige.
Herman Lindqvist oroar sig för att Sverige kan tvingas köpa bössor på Blocket. Men, Herman, stilla Din oro. Alla erfarenheter i modern tid visar att små länder som köper sina bössor på Blocket klarar sig bättre i krig än de som kastat försvarsanslagen i gapet på en aldrig mättad krigsindustri.
Alla erfarenheter visar att utrustningen inte ska vara tyngre, eller större, än att den går att bära med sig.
Om vi idag ska utrusta ett försvar är det ju inte några JAS-flygplan som behövs. Att man över huvud taget diskuterar sådant är ju obegripligt svamligt. Det behövs istället lätt bärbar utrustning med vars hjälp man kan skjuta ned drönare och attackhelikoptrar samt slå ut pansar. Det finns sådant. Delvis även svensktillverkat. Men försvarsanslagen går till maffian och av dessa gynnade mutkolvar istället för att användas till landets försvar.
En annan intressant utrustning för dagens och morgondagens krig är hjälpmedel för att störa ut kommunikationerna för dagens dataspelsinspirerade soldatattrapper. Men med en Quisling-regering och en byråkrati med näsan djupt begravd i den amerikanska jättepempan lär det inte bli utvecklat i Sverige. Och med Quisling-regeringens oförmåga att värna svenska intressens integritet lär det inte ske utan att det amerikanska industrispionaget under täckmanteln "terroristbekämpning" obehindrat får tillförskansa sig alla våra hemligheter.
Fortfarande präglas användningen av försvarsanslagen av den fromma (eller urbota dumma?) förhoppningen att det inte ska bli något krig. Vapenskramlet från USA och deras svenska femtekolonnare, tycks bara vara en förevändning för att roffa åt sig försvarsanslag, i utbyte mot oanvändbara grejor - nu som tidigare. Tjuvar är tjuvar och psykopater är psykopater - även när de låtsas försvara landet!
Sedan, Herman, gör det inte så mycket om Nato inte kommer. Tittar man vilka spår de lämnat efter sig där de dragit fram, är det bättre att de stannar hemma och låter oss sköta saken själva. Sverige kan säkert försvara sig vad tiden lider. Men under rådande förfall i statsapparaten och byråkratin kan det nog inte ske i statlig regi just nu. Lika lite som 1808-1809. Och för att göra något åt saken måste man våga närma sig problemet med högre precision än den med vilken forntida fältskärer och barberare förhöll sig till kirurgi.
Slutligen:
Spela TV-spel är en sak. Att leka krig är en annan sak. Men går det över huvud taget att bygga upp ett RIKTIGT försvar i ett land i vilket brandmän och poliser måste ha kristerapi efter att någon gång ha gjort sitt arbete?
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.
Den folkkära författaren Herman Lindqvist skrev härom dagen en mycket intressant krönika i Aftonbladet, med rubriken "Ska Sverige leta bössor på Blocket?". Klicka här. Som rubriken antyder lyfter Lindqvist i lätt sarkastisk ton fram, att vi sedan medeltiden haft 121 krig, men ändå står utan försvar. Vilka de 121 krigen är finns inte uppräknat i krönikan, vilket är synd. Inte för att jag ifrågasätter uppgiften utan för att det skulle varit skojigt för en normalt historieintresserad svensk att ta del av hela listan.
Herman Lindqvist pekar ut problemet med en forntida fältskärs eller barberares precision, eller om man så vill med samma precision som katten som går runt en tallrik med het gröt. Med den folkkäre mediapersonlighetens och författarens rätt undviker han att ta upp någonting som kan irritera en endaste människa som varit i livet de senaste 200 åren. Det är faktiskt rätt anmärkningsvärt eftersom han tidigare i initierad och underhållande form beskrivit de militära pajaserier som resulterade i att Sverige förlorade Finland i 1808-1809 års krig.
Just genom den diffusa och ängsliga argumentationen har han samtidigt, måhända oavsiktligt, pekat ut problemet ganska exakt. Problemet är nämligen hur man ska kunna bygga upp ett driftdugligt försvar i ett land och en organisation som till stora delar består av oduglingar och i vilka ingen får kritiseras eller ifrågasättas. De är ju nämligen alla statliga tjänstemän och gör därför redan allting rätt. Ja, det är till och med så, att hela den övriga världen avundas oss vår framstående krigsindustri, våra kompetenta soldater med sitt föredömliga uppträdande och vår dito officerskår, för att inte nämna våra extremt dugande politiker som lagat hela köckenmöddingen.
Om vi skulle bli anfallna idag skulle det gå ungefär likadant som 1808-1809. Det gör inte Lindqvist någon hemlighet av. Vad han däremot tiger om, är att om vi hade blivit anfallna något av åren 1918, 1936, 1942, 1955, 1965, 1975, 1985, 1995 eller 2005 så skulle det ha slutat likadant. Orsaken är den inkompetenta hanteringen av försvarsanslagen och orsaken till det kan delvis vara att finna i att vi inte varit i krig sedan 1809. Det är så länge sedan, och därför så osannolikt att vi skulle råka i krig, att försvarsanslagen för länge sedan upphört att vara till för landets försvar och istället övergått till att vara något som maffian får roffa åt sig och dela på.
Det är även med krigskonst som med övrigt kunnande. Man riskerar att bli bättre på det som man återkommande får ägna sig åt under skarpa förhållanden och omvänt även riskerar att förlora skärpan för i avsaknad av erfarenhet. Därmed inte sagt, att det hade varit att föredra för Sverige att ha ett vältrimmat försvar på grund av återkommande krig. Det går nämligen oftast hand i hand med att landet blir ödelagt och fattigt. Med få undantag har det även blivit utfallet av de flesta av de 121 krigen som Herman Lindqvist inte räknar upp. I några fall har de inneburit att högt uppsatta personer kunnat öka sitt välstånd, men folket som utkämpat krigen har alltid blivit fattigt.
Det sägs inte uttryckligen i Lindqvists krönika, men det får anses vara begravt mellan raderna, att han menar att Sverige under andra hälften av 1900-talet hade ett starkt försvar och att vi således bör göra nu som Sverige gjorde då, för att slippa söka bössor på blocket. Det är dessvärre en myt att försvaret var bra åren 1950-2000.
Det försvar som byggdes upp i Sverige efter Andra Världskriget byggdes upp i tider av stora överflöd och till en kopia av stormakternas försvar i "det förra kriget". Det ger sig självt att ett sådant försvar redan då var föråldrat. Dessutom är det helt befängt att tänka sig, att ett litet land skulle kunna försvara sig mot en större angripare, genom att använda samma teknik och taktik som angriparen.
Ett grundläggande fel är uppenbart att man inte frågat sig vad försvaret ska vara till för. Om det ska vara till för att åstadkomma en bra och spännande fajt, obekymrat av om landet ödeläggs eller inte, är naturligtvis den nuvarande strukturen med stridsvagnar och drömmar om Kursk-liknande pansarslag i svensk terräng att föredra. Men om målsättningen inte är att Sverige ska ödeläggas, som Alsace och Lorraine blev ödelagt av Första Världskriget, hör inte stridsvagnar hemma i ett svenskt försvar. Äran för att vi ändå byggde upp ett stridsvagnsförsvar får nog tillskrivas en mix av stofilitet och fantasilöshet i försvarsledningen och krigsindustrins och politikens vilja att använda försvarsanslagen inte till att försvara Sverige utan till att skyffla över utvecklingskostnader på skattebetalarna för produkter som skulle kunna säljas till andra länder - inkluderande potentiella angripare.
Förutom nyss nämnda stridsvagnar skaffade man sig bandvagnar, så dyra i drift att de inte kunde användas. Luftvärnet och dess radarsystem ersattes av Robot 70, med endast 3 km radarräckvidd. Det ger sig självt att ett relativt stort land, och en gles civilbefolkning, inte kan skyddas med ett fåtal enheter med försvinnande liten räckvidd. Det passar i ett stridande förband där endast stridande trupp på begränsad yta ska försvaras. För att tydliggöra tillkortakommandena saknade utrustningen värmesökande egenskaper och kunde därför bara användas i vackert väder. Det vill säga, att en tänkbar fiende redan då kunde anfalla i alla väder, men Sveriges luftvärn kunde försvara försvinnande små ytor och bara i vackert. Kanske bra för avsalu till större makt men värdelöst till försvar av landet.
Landet fylldes med oanvändbara lastbilar och traktorer, utformade för att inte förstöra prisbilden på privatmarknaden och därmed konserverades även försvaret på Första Världskrigsnivå. I snart sagt varenda buske uppfördes mobförråd för förvaring av skrot som exempelvis osäljbara motorer en masse. Kanske bra som förtäckt industristöd, men värdelöst ur försvarssynpunkt.
Istället för billiga flygplan som SK 60, mycket väl lämpade för försvar, valdes femtio gånger dyrare Viggen, som skulle varit bättre för ett angrepp mot Leningrad eller Kaliningrad. Tyvärr så dyra flygplan att man inte hade råd att vare sig utbilda piloter eller flyga med dem. Och nu med JAS, inför ett verkligt, eller inbillat, hot från Ryssland placerar man JAS-plan på Gotland. Som om de vore ett spjälstaket som fienden ska tvingas klättra över. Erfarenheten visar att man ska göra tvärtom och istället placera sina flygplan oåtkomligt, såvida inte deras enda syfte är att stilla en av krigspropaganda ängslig men okunnig allmänhet. Med sådan strategisk förmåga spelar det ingen roll vad man har för flygplan. Då skulle sådana där blimpar som svävar över våra varuhus göra ett nog så bra arbete som JAS, och dessutom mycket billigare.
Värnpliktsutbildningen som skulle kunnat delges normalbegåvade på en två veckors scoutkurs ägnade man istället ett halvt till ett år. Merparten av tiden användes till att indoktrinera de värnpliktiga att överlämna sitt kritiska tänkande till imbecilla strategers underhuggare, för att de utan att ifrågasätta klokheten vid ett skarpt läge skulle genomföra huvudlösa operationer, vars metoder kom närmare Krimkrigets (1853-1856) än Första Världskrigets (1914-1918). Verklighetens förebild till Tennyson’s dikt "De Tappra Sexhundra" föreföll vara föredömet snarare än ett varnande exempel. Och detta utspelade sig i Sverige ännu sent på 1900-talet.
I Finland klarar man av att hålla sig med ett driftdugligt försvar till väsentligt lägre kostnader än det svenska. I det nyssnämnda döljer sig även en del av förklaringen. I Finland måste försvarsanslagen dels användas klokt och dels användas till landets försvar. Inga av dessa kriterier behöver vara uppfyllda i Sverige.
Herman Lindqvist oroar sig för att Sverige kan tvingas köpa bössor på Blocket. Men, Herman, stilla Din oro. Alla erfarenheter i modern tid visar att små länder som köper sina bössor på Blocket klarar sig bättre i krig än de som kastat försvarsanslagen i gapet på en aldrig mättad krigsindustri.
Alla erfarenheter visar att utrustningen inte ska vara tyngre, eller större, än att den går att bära med sig.
Om vi idag ska utrusta ett försvar är det ju inte några JAS-flygplan som behövs. Att man över huvud taget diskuterar sådant är ju obegripligt svamligt. Det behövs istället lätt bärbar utrustning med vars hjälp man kan skjuta ned drönare och attackhelikoptrar samt slå ut pansar. Det finns sådant. Delvis även svensktillverkat. Men försvarsanslagen går till maffian och av dessa gynnade mutkolvar istället för att användas till landets försvar.
En annan intressant utrustning för dagens och morgondagens krig är hjälpmedel för att störa ut kommunikationerna för dagens dataspelsinspirerade soldatattrapper. Men med en Quisling-regering och en byråkrati med näsan djupt begravd i den amerikanska jättepempan lär det inte bli utvecklat i Sverige. Och med Quisling-regeringens oförmåga att värna svenska intressens integritet lär det inte ske utan att det amerikanska industrispionaget under täckmanteln "terroristbekämpning" obehindrat får tillförskansa sig alla våra hemligheter.
Fortfarande präglas användningen av försvarsanslagen av den fromma (eller urbota dumma?) förhoppningen att det inte ska bli något krig. Vapenskramlet från USA och deras svenska femtekolonnare, tycks bara vara en förevändning för att roffa åt sig försvarsanslag, i utbyte mot oanvändbara grejor - nu som tidigare. Tjuvar är tjuvar och psykopater är psykopater - även när de låtsas försvara landet!
Sedan, Herman, gör det inte så mycket om Nato inte kommer. Tittar man vilka spår de lämnat efter sig där de dragit fram, är det bättre att de stannar hemma och låter oss sköta saken själva. Sverige kan säkert försvara sig vad tiden lider. Men under rådande förfall i statsapparaten och byråkratin kan det nog inte ske i statlig regi just nu. Lika lite som 1808-1809. Och för att göra något åt saken måste man våga närma sig problemet med högre precision än den med vilken forntida fältskärer och barberare förhöll sig till kirurgi.
Slutligen:
Spela TV-spel är en sak. Att leka krig är en annan sak. Men går det över huvud taget att bygga upp ett RIKTIGT försvar i ett land i vilket brandmän och poliser måste ha kristerapi efter att någon gång ha gjort sitt arbete?
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.
Svensk sjukvård är väl förberedd mot ett EBOLA-utbrott?
.
Åtminstone anser Dagens Nyheter det enligt en artikel publicerad igår. Det framgår inte varför. Ofta är det ju så med mörkläggningsorganet Dagens Nyheter att det riktigt intressanta är det som INTE står i artikeln. Därför väcker den frågor? Varför är svensk sjukvård väl förberedd och framför allt HUR väl förberedd är svensk sjukvård? Även andra bananrepubliker kan hantera ett misstänkt fall åt gången under tillfredsställande former. Men ett regelrätt utbrott av EBOLA - vilka resurser finns att hantera det? Efter vilket antal misstänkta fall ligger de misstänkta fallen i korridorerna bland gravida mammor och bland män i väntan på plastikoperation?
Ännu i förrgår var det uteslutet att EBOLA skulle nå Sverige. Igår, med ett misstänkt fall, var det inte så säkert. Skulle provet ha utfallit så att det misstänkta fallet skulle varit ett EBOLA-fall, skulle det plötsligt ha varit så sannolikt att det skulle nå Sverige att det nästan skulle ha varit sant, för att använda ”Tage Danielsson-logik”. Men nu, när provet gav negativt svar, är det kanske så osannolikt att det åter är uteslutet att EBOLA ska nå Sverige?
Vi lever i ett välordnat samhället. Det är en del av vårt skydd mot epidemier som EBOLA. Men även i ett välordnat samhälle som det svenska, finns delar av samhället som inte är lika välordnade och som mycket väl kan utgöra smitthärdar, om det vill sig illa. Det finns människor som av olika skäl lever utanför samhället, men ändå bland människorna. Folk som är rädda för samhället av olika skäl, som inte förstår språket och kanske inte heller kan läsa så bra. Skulle EBOLA få fäste i en sådan miljö kan det snabbt visa sig att vårt välordnade samhälle inte gav så starkt skydd.
Därför är den i första stycket framställda frågan helt adekvat. Hur väl förberedd är vår sjukvård? Var går gränsen mellan en välordnad säker tillvaro och kaos?
Vis av erfarenheter från tidigare - då visserligen överdrivna pandemier - kan man fråga sig vilka medikamenter som oprövade ska sprutas in i folk mer eller mindre obligatoriskt om EBOLA ändå söker sig till Sverige?
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.
Åtminstone anser Dagens Nyheter det enligt en artikel publicerad igår. Det framgår inte varför. Ofta är det ju så med mörkläggningsorganet Dagens Nyheter att det riktigt intressanta är det som INTE står i artikeln. Därför väcker den frågor? Varför är svensk sjukvård väl förberedd och framför allt HUR väl förberedd är svensk sjukvård? Även andra bananrepubliker kan hantera ett misstänkt fall åt gången under tillfredsställande former. Men ett regelrätt utbrott av EBOLA - vilka resurser finns att hantera det? Efter vilket antal misstänkta fall ligger de misstänkta fallen i korridorerna bland gravida mammor och bland män i väntan på plastikoperation?
Ännu i förrgår var det uteslutet att EBOLA skulle nå Sverige. Igår, med ett misstänkt fall, var det inte så säkert. Skulle provet ha utfallit så att det misstänkta fallet skulle varit ett EBOLA-fall, skulle det plötsligt ha varit så sannolikt att det skulle nå Sverige att det nästan skulle ha varit sant, för att använda ”Tage Danielsson-logik”. Men nu, när provet gav negativt svar, är det kanske så osannolikt att det åter är uteslutet att EBOLA ska nå Sverige?
Vi lever i ett välordnat samhället. Det är en del av vårt skydd mot epidemier som EBOLA. Men även i ett välordnat samhälle som det svenska, finns delar av samhället som inte är lika välordnade och som mycket väl kan utgöra smitthärdar, om det vill sig illa. Det finns människor som av olika skäl lever utanför samhället, men ändå bland människorna. Folk som är rädda för samhället av olika skäl, som inte förstår språket och kanske inte heller kan läsa så bra. Skulle EBOLA få fäste i en sådan miljö kan det snabbt visa sig att vårt välordnade samhälle inte gav så starkt skydd.
Därför är den i första stycket framställda frågan helt adekvat. Hur väl förberedd är vår sjukvård? Var går gränsen mellan en välordnad säker tillvaro och kaos?
Vis av erfarenheter från tidigare - då visserligen överdrivna pandemier - kan man fråga sig vilka medikamenter som oprövade ska sprutas in i folk mer eller mindre obligatoriskt om EBOLA ändå söker sig till Sverige?
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.
Ett tionde grundskoleår
.
Alliansregeringen ska satsa 9,3 miljarder skattekronor per år på i huvudsak ett tionde grundskoleår. Till vad nytta? Om skolan inte fungerar är det knappast lösningen att tvinga alla elever att gå ett tionde år. Historien om de döda hästarna kommer allt närmare. Om hästen är död, vad tjänar det då till att rida den ett år till? Det enda det leder till är att cirka hundratusen hålls borta från arbetsmarknaden ett år till. Eller borta från arbetslösheten. För det är väl det som det egentligen handlar om? Att regeringen lägger ut 9,3 miljarder på att frisera arbetslöshetssiffrorna med hundratusen.
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.
Alliansregeringen ska satsa 9,3 miljarder skattekronor per år på i huvudsak ett tionde grundskoleår. Till vad nytta? Om skolan inte fungerar är det knappast lösningen att tvinga alla elever att gå ett tionde år. Historien om de döda hästarna kommer allt närmare. Om hästen är död, vad tjänar det då till att rida den ett år till? Det enda det leder till är att cirka hundratusen hålls borta från arbetsmarknaden ett år till. Eller borta från arbetslösheten. För det är väl det som det egentligen handlar om? Att regeringen lägger ut 9,3 miljarder på att frisera arbetslöshetssiffrorna med hundratusen.
Södertälje måndagen den 1 september 2014
Mikael Styrman
.