Vad kan vi lära av Sokrates öde?

.
(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Hej alla lustiga brandchefer”.)

Det var en väldigt intressant och tänkvärd länk Du skickade till avsnittet om Sokrates i avsnitt 1 i serien Världens Historia. Mycket underfundigt och tänkvärt för att inte även säga smickrande. Men det var väl meningen? Tyvärr hade jag inte tid att se programmet ordentligt tidigare och nu när jag skulle ha gjort det fanns inslaget inte längre tillgängligt på SVT Play. Men min nyfikenhet var väckt och det slog mig att jag ingenting visste om Sokrates, trots att det så ofta refereras till honom.

Som inslaget i programmet visade häcklade han mindre lyckade effekter, åstadkomna av Atens demokrati, med sådan bitande ironi att rädslan för honom och hans inflytande fick Atens folkförsamling att efter en skenrättegång döma honom till döden.

Vem var då Sokrates, som levde nästan femhundra år före vår tideräknings början och efter vilken inga egna alster finns bevarade, och vars namn ändå är omgivet av en sådan magi? Och hur kom det sig att han fann sig i att begå självmord på det politiska slöddrets begäran? Kunde inte en sådan tänkandets titan ha funnit en annan utväg eller möjligen ha slungat tillbaka kravet till dess upphovsmän? Hade inte en så vis man kunnat ändra på tingens ordning även mot det politiska slöddrets vilja?

I hundratals, för att inte säga tusentals, år har visa män gnuggat sina geniknölar för att försöka förstå vem Sokrates var och hur han ännu kan utöva inflytande över oss, så den första frågan ovan, ehuru intressant, vågar jag inte ge mig på. Men däremot har jag kanske ett svar på de två följande frågorna ovan.

Man tror att Sokrates blev ca 70 år. Någonstans såg jag en uppgift som sade att den manliga medellivslängden i antikens Grekland var 45 år. En naturligtvis helt ovetenskaplig analys visar att Sokrates med en avrundad faktor 1,6 hade överskridit sin tids medellivslängd. Det fanns naturligtvis skäl som förklarar den i förhållande till vår tid låga medellivslängden och det är främst därför jag kallar min enkla analys ovetenskaplig. Men icke desto mindre måste Sokrates ha uppnått en för sin tid aktningsvärd levnadsålder. Om vi förlänger den ovetenskapliga analysen för att få Sokrates ålder något begripligare för dagens människor var den manliga medellivslängden i Sverige förra året 80,1 år. Om Sokrates hade levt idag skulle samma faktor 1,6 i förhållande till dagens medellivslängd ha betytt att hans ålder överskridit 128 år.

Det ger sig självt att vid 128 års ålder ger man sig inte ut och gör revolution eller störtar tjuvar och psykopater från maktens tinnar, där helt andra kvaliteter är önskvärda. Men jag är bara 57 år. Jag har därför 71 år kvar till den ålder vid vilken Sokrates fann för gott att godta psykopaternas dödsdom och att överlämna till andra att häckla den korrumperade makten som förstörde demokratin.

Det talar inte mot att dagens politiska och byråkratiska slödder skulle önska livet ur mig. Men det talar mot att jag skulle godta det. Det talar även för att om inte maffian tar sig i kragen och hanterar stölden av Ekfors-bolagen och förföljelsen av mig, min familj och mina medarbetare på ett mer hedervärt sätt, riskerar bostadsbristen att märkbart förvärras i Sverige. Åtminstone kan det förväntas att behovet av enrummare i källarplanet kraftigt kommer att överskrida utbudet. Och termer som efterfrågan och utbud är de psykopater som styr det här landet väl förtrogna med. Termen behov har de lite svårare att förstå, åtminstone att döma av tillståndet i riket.

Mycket kan man läsa sig till. Annat kan man ta in med hörseln. Åter annat måste man lära sig genom hälen. Därifrån måste sedan kunskapen under betydande motstånd söka sig hela vägen genom kroppen ända upp till huvudet och förhoppningsvis sedan inte finna sig vara ensam där. Min enkla analys visar, att om Sokrates är likare kan vi kan ha så mycket som 71 år på oss innan jag med säkerhet följer Sokrates föredöme och lämnar walk over. Under den tiden bör även den maffia som styr Sverige ha goda förutsättningar att hinna lära sig veta hut, trots att deras föräldrar försummat att lära dem detta under deras uppväxttid.

En så vis man som Sokrates måste ha varit, kan även ha funnit det motbjudande att vidta andra åtgärder än de som ingick i intellektets arsenal. Man kan därför spekulera i att Sokrates, även om han varit yngre, skulle ha agerat på likartat sätt. Om man är mindre klok än Sokrates, men äger kännedom om senare tiders svenska talesätt som att ”tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin”, inser man att det inte är möjligt att nå fram till alla med intellektuell, verbal eller skriftlig och förnuftsbaserad argumentation. Det kan vara så att argumentationen måste uttryckas på ett språk som mottagaren begriper, även om det för avsändaren vanligen kan te sig främmande.

Södertälje tisdagen den 2 september 2014
Mikael Styrman
.