.
De senaste två veckorna har det varit ett himla liv om att FIFA är korrumperat. Som om det vore någon nyhet. FIFA har ”alltid” varit korrumperat i likhet med IOK, Internationella Olympiska Kommittén. Men i vanliga fall passar det flertalet kommersiella intressen att tiga om det, att hålla god min i elakt spel, som det brukar heta. Eftersom de kommersiella intressena drar nytta av idrottens uppmärksamhetsvärde tiger även media. Kommersiella intressen korrumperar idrotten och förbrukar idrottsmän och -kvinnor genom att tillföra pengar och medicinsk ”know-how” - eller något liknande. Idrottarna lockas att förvandlas till allt mer kortlivade broilers, för att nå framgång och rikedom. Det fenomenet har förmodligen alltid funnits. Skillnaden är att möjligheterna är så mycket större numera.
Av och till skäller man på FIFA:s ordförande Sepp Blatter. Nu extra mycket. Varför? För att han är korrumperad - och de andra inte är det?
Förr leddes FIFA av idrottspampar från I-länderna. Rösträtten i FIFA utövades i relation till hur stora bidragsgivare till FIFA nationerna var. Det var en källa till ansenliga mutor till ”genomhederliga” västerländska idrottspampar. Blatter ändrade detta så att varje land fick en röst. Plötsligt kunde relativt fattiga pampar från tredje världen, inte minst Afrika, få bra betalt för sin röst. Och de var jätteglada för mycket mindre summor än sina företrädare vid köttgrytorna. Kostnadseffektivt med andra ord. Föga förvånande gör det att västerländska pampar, som var väldigt dyra i drift, förlorat en stor del av sina stora mutor. Det gör också att Blatter sitter säkert i sadeln till följd av att så många har honom och det nuvarande systemet att tacka för sina mutor. Man kan säga att de västerländska pamparnas girighet lade upp bollen på straffpunkten och kallade ut målvakten varför det bara återstod att slå bollen i mål.
Men nu har andra intressen gjort ett seriöst försök att rita om kartan. Det nya är det amerikanska omättliga behovet av krig och makt. Mutor i sig är inget fel, så länge de ”goda krafterna” vinner. Så länge arrangemangen hamnar i USA, eller hos till USA närstående eller allierade intressen, är det inget fel med mutor. Det är inte heller troligt att det är så fel om arrangemangen hamnar i Qatar. Araberna har ju olja. Men det var inte meningen att mutorna skulle leda till att arrangemangen hamnar i Ryssland. Särskilt inte när Ryssland motsätter sig att Ukraina förvandlas till en amerikansk robotbas, vid gränsen till Ryssland. En utslagsplats för ett härligt krig genom vilket USA kan ödelägga många till Ryssland gränsande europeiska länder, sådana som Finland, Baltikum, Polen med flera, kanske även Sverige. Dessutom i det godas namn.
Två saker är nya nu. Förutom nyss nämnda, att det korrumperade systemet ledde till att Ryssland köpte sig ett arrangemang, även att FBI numera öppet har degraderats till en institution som befrämjar - istället för att bekämpa - amerikansk korruption och grov brottslighet. Det är möjligt att FBI länge, eller kanske till och med alltid, har varit en sådan pro-kriminell organisation, men förr sköttes det åtminstone snyggare, så att det i alla fall inte var uppenbart.
Det ger onekligen amerikanska mutor och amerikansk brottslighet en helt annan slagkraft att de numera har FBI i ryggen. Särskilt som amerikanerna numera öppet sätter sig över alla andra länder och anser sig ha rätt att tillämpa sin ”Lex Americana” över hela världen. Det blir ännu tydligare att det handlar om USA och ett antal grova politisk-ekonomiska brottslingar i andra länder mot resten av världen. Det blir allt tydligare att USA är en utsugare som förbrukar alla resurser och inte tillåter andra länder och folk att överleva. Hitler-Tysklands arvtagare i rakt nedåtstigande led.
Södertälje söndagen den 31 maj 2015
Mikael Styrman
.
söndag 31 maj 2015
måndag 25 maj 2015
”Vi måste göra mer mot arbetslösheten”
.
Så uttalar sig svenska ministrar nu i media. Man vill låna pengar och göra mer. Det är nysvenska. Uttolkat betyder det att man inte har en aning om vad man behöver eller ens kan göra. Men låna ska man. Det brukar resultera i att pengarna hamnar hos maffian utan att göra någon nämnvärd nytta och skulderna läggs till de tidigare skulderna. Ibland så är den verkliga bakomliggande orsaken till saker regeringen gör, just att maffian vill ha pengarna.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Så uttalar sig svenska ministrar nu i media. Man vill låna pengar och göra mer. Det är nysvenska. Uttolkat betyder det att man inte har en aning om vad man behöver eller ens kan göra. Men låna ska man. Det brukar resultera i att pengarna hamnar hos maffian utan att göra någon nämnvärd nytta och skulderna läggs till de tidigare skulderna. Ibland så är den verkliga bakomliggande orsaken till saker regeringen gör, just att maffian vill ha pengarna.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Urbaniseringen ingen naturlag
.
(Uppdaterad 12:18)
Den omfattande flytten från landsbygden till städerna som hela tiden utspelar sig, brukar förklaras av media ungefär som utslag av en naturlags verkningar. Det finns inte en enskild orsak till att människor flyttar till städerna vilket man ibland kan få intrycket av. Det finns flera orsaker och det finns olika orsaker på olika platser. En viktig och ofta förekommande anledning är svårigheter att försörja sig på landsbygden. Men anledningen till att det blivit svårt att försörja sig varierar. Det kan handla om försämrade jordbruksförutsättningar, klimat, torka osv eller om oroligheter och brist på skydd mot våld och övergrepp men även följden av politisk-ekonomiska beslut. Det skulle bära för långt att här på bloggen ge sig in på att försöka förklara urbaniseringen i större sammanhang, men jag konstaterar bara att den inte är en naturlag och ska något belysa hur den skett i Sverige.
Mjölkgårdarnas överlevnadsmöjligheter diskuteras intensivt nu. Det finns några tusen kvar i Sverige. Fortsätter den pågående utvecklingen finns det inga om 5-10 år. Det är säkert ingen överdrift. Åtminstone inte om mjölkproduktionen ska pågå med nuvarande industriella struktur. Det måste nämligen finns en viss mängd mjölkbönder nära varandra för att det ska gå att hämta mjölken med rimliga kostnader. När det blir för få rasar antalet snabbt därför att de kvarvarande antingen inte får avsättning för sin mjölk, eller får det mot ökade transportkostnader, som gör gårdens verksamhet omöjlig att driva. Därför blir nedläggningen snabb mot slutet. Men det är inte jordbrukens kostnader som driver fram nedläggningen, det är den felaktiga industriella strukturen och den i sin tur är skapad av politiska beslut eller om man så vill politisk-ekonomiska beslut.
Man kan beskriva utvecklingen inom jordbruket på olika sätt. Med statistik för hela län eller län eller hela landet. Jag ska istället kort beskriva utvecklingen inom ett begränsat område: Karungi-Kukkola-Tossa-Karhuvaara-området i Tornedalen. Där fanns i slutet av 1950-talet fler än 110 småbruk. Människorna hade ofta stora familjer och försörjde sig på dessa småbruk i kombination med annan deltidssysselsättning. Någon gång under 1980-talet hade hundra jordbruk lagts ned och kvar fanns drygt tiotalet större jordbruk. Idag finns någon enstaka kvar om inte antalet redan hunnit bli noll. Det säger sig självt att dessa människor har varit tvungna att söka sig sysselsättning på annan ort, dvs oftast i städerna.
Det var dock ingen naturlag som gjorde deras jordbruk olönsamma. Istället var det följden av politiska beslut fattade på begäran av industrin. Läs: Wall-Enberg och kompani. De ville ha billig arbetskraft till industrin vilket inte lät sig förenas med lönsamma småbruk som man kunde leva på.
Utvecklingen förstärktes av andra faktorer, delvis möjliggjorda av tillgång till billig olja, delvis av den tekniska utvecklingen. Skogen som på 1950-talet avverkades med manuella, senare motormanuella metoder och kördes ut med häst blev efter hand helt mekaniserat. Flottningen av timmer lades ned, men det resulterade inte i att virket förädlades i inlandet där skogen växte. Under flottningens tidevarv förädlades virket vid älvmynningarna. Numera förädlas bara virke vid Kalix och Pite älvars mynningar. Snart kanske bara vid Pite älvs mynning.
Det har hela tiden funnits möjlighet att driva småbruk, om man hade fredats från politiska övergrepp som gynnat mäktigare intressen. Så har fortsatt att ske i Central- och framför allt Sydeuropa. Men i Sverige gjordes det omöjligt genom beslut inom bondekooperationen som ekonomiskt straffade småbruk och genom ett bidragssystem som dels gynnade större jordbruk och dels drev fram hög skuldsättning inom jordbruket samt gjorde att antalet sysselsatta inom jordbruket rasade. Korna skulle hållas kopplade och aldrig få gå ut. Den bonde som öppnade en dörr i ladugården som gjorde det möjligt för korna att gå ut förlorade sina bidrag.
Avflyttande bönder kunde inte sälja sina gårdar på en fri marknad. Man kunde bara sälja till köpare som lantbruksnämnden godkände, dvs ett fåtal av lantbruksnämnden favoriserade aktiva jordbrukare, och bara till ett pris som lantbruksnämnden bestämde. Ett pris som vanligtvis var mycket lågt i förhållande till vad gårdarna hade inbringat på en fri marknad.
Åtminstone under 1960-talet, kanske tidigare, hade bönderna förlorat kontrollen över sina kooperativa företag som istället hade blivit sig själva närmast, med stor lyhördhet gentemot industrins och politikens önskemål. Politiken i sin tur var helt styrd av industrin även om propagandan som tutades ut åt allmänheten av en allt mer korrumperad press talade ett annat språk.
Gårdsmejerier tillverkades i Sverige, med vilkas hjälp mjölkbönderna hade kunnat få avsättning för sin mjölk på den lokala marknaden, utan de långa transporterna. Men de såldes inte i Sverige. De såldes bara på export. Orsaken var naturligtvis att mejeritillverkarna inte ville störa sina relationer med bondekooperationens stormejerier som var deras kunder i Sverige, men också att mejeritillverkarna ägdes av samma industriella ägare som ville ha bönderna, deras barn och anställda till industrins löpande band.
Det var inte bara mjölkproduktionen som påverkades. Utvecklingen var snarlik inom alla jordbrukets grenar. Att slakta för avsalu på gården gjordes omöjligt genom att politiken och kooperationen i växelverkan förenade gårdsslakt med mycket höga, omotiverat höga, hygieniska krav och höga avgifter för veterinärbesiktning av köttet. Numera finns ju även höga kostnader för transport och destruering av sjuka djur, möjligen en sentida utväxt från detta äldre bestraffningssystem.
I Sverige måste man åka till en jättehangar utanför stan för att handla industriellt processade och plastförpackade livsmedel. I Sydeuropa finns småbruken kvar, man kan handla i små ostbutiker eller slakteributiker eller gå och köpa dagsfärskt bröd på det lokala bageriet, på promenadavstånd. Men då har ju inte maffian samma grepp om Sydeuropa som den har om Sverige.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
(Uppdaterad 12:18)
Den omfattande flytten från landsbygden till städerna som hela tiden utspelar sig, brukar förklaras av media ungefär som utslag av en naturlags verkningar. Det finns inte en enskild orsak till att människor flyttar till städerna vilket man ibland kan få intrycket av. Det finns flera orsaker och det finns olika orsaker på olika platser. En viktig och ofta förekommande anledning är svårigheter att försörja sig på landsbygden. Men anledningen till att det blivit svårt att försörja sig varierar. Det kan handla om försämrade jordbruksförutsättningar, klimat, torka osv eller om oroligheter och brist på skydd mot våld och övergrepp men även följden av politisk-ekonomiska beslut. Det skulle bära för långt att här på bloggen ge sig in på att försöka förklara urbaniseringen i större sammanhang, men jag konstaterar bara att den inte är en naturlag och ska något belysa hur den skett i Sverige.
Mjölkgårdarnas överlevnadsmöjligheter diskuteras intensivt nu. Det finns några tusen kvar i Sverige. Fortsätter den pågående utvecklingen finns det inga om 5-10 år. Det är säkert ingen överdrift. Åtminstone inte om mjölkproduktionen ska pågå med nuvarande industriella struktur. Det måste nämligen finns en viss mängd mjölkbönder nära varandra för att det ska gå att hämta mjölken med rimliga kostnader. När det blir för få rasar antalet snabbt därför att de kvarvarande antingen inte får avsättning för sin mjölk, eller får det mot ökade transportkostnader, som gör gårdens verksamhet omöjlig att driva. Därför blir nedläggningen snabb mot slutet. Men det är inte jordbrukens kostnader som driver fram nedläggningen, det är den felaktiga industriella strukturen och den i sin tur är skapad av politiska beslut eller om man så vill politisk-ekonomiska beslut.
Man kan beskriva utvecklingen inom jordbruket på olika sätt. Med statistik för hela län eller län eller hela landet. Jag ska istället kort beskriva utvecklingen inom ett begränsat område: Karungi-Kukkola-Tossa-Karhuvaara-området i Tornedalen. Där fanns i slutet av 1950-talet fler än 110 småbruk. Människorna hade ofta stora familjer och försörjde sig på dessa småbruk i kombination med annan deltidssysselsättning. Någon gång under 1980-talet hade hundra jordbruk lagts ned och kvar fanns drygt tiotalet större jordbruk. Idag finns någon enstaka kvar om inte antalet redan hunnit bli noll. Det säger sig självt att dessa människor har varit tvungna att söka sig sysselsättning på annan ort, dvs oftast i städerna.
Det var dock ingen naturlag som gjorde deras jordbruk olönsamma. Istället var det följden av politiska beslut fattade på begäran av industrin. Läs: Wall-Enberg och kompani. De ville ha billig arbetskraft till industrin vilket inte lät sig förenas med lönsamma småbruk som man kunde leva på.
Utvecklingen förstärktes av andra faktorer, delvis möjliggjorda av tillgång till billig olja, delvis av den tekniska utvecklingen. Skogen som på 1950-talet avverkades med manuella, senare motormanuella metoder och kördes ut med häst blev efter hand helt mekaniserat. Flottningen av timmer lades ned, men det resulterade inte i att virket förädlades i inlandet där skogen växte. Under flottningens tidevarv förädlades virket vid älvmynningarna. Numera förädlas bara virke vid Kalix och Pite älvars mynningar. Snart kanske bara vid Pite älvs mynning.
Det har hela tiden funnits möjlighet att driva småbruk, om man hade fredats från politiska övergrepp som gynnat mäktigare intressen. Så har fortsatt att ske i Central- och framför allt Sydeuropa. Men i Sverige gjordes det omöjligt genom beslut inom bondekooperationen som ekonomiskt straffade småbruk och genom ett bidragssystem som dels gynnade större jordbruk och dels drev fram hög skuldsättning inom jordbruket samt gjorde att antalet sysselsatta inom jordbruket rasade. Korna skulle hållas kopplade och aldrig få gå ut. Den bonde som öppnade en dörr i ladugården som gjorde det möjligt för korna att gå ut förlorade sina bidrag.
Avflyttande bönder kunde inte sälja sina gårdar på en fri marknad. Man kunde bara sälja till köpare som lantbruksnämnden godkände, dvs ett fåtal av lantbruksnämnden favoriserade aktiva jordbrukare, och bara till ett pris som lantbruksnämnden bestämde. Ett pris som vanligtvis var mycket lågt i förhållande till vad gårdarna hade inbringat på en fri marknad.
Åtminstone under 1960-talet, kanske tidigare, hade bönderna förlorat kontrollen över sina kooperativa företag som istället hade blivit sig själva närmast, med stor lyhördhet gentemot industrins och politikens önskemål. Politiken i sin tur var helt styrd av industrin även om propagandan som tutades ut åt allmänheten av en allt mer korrumperad press talade ett annat språk.
Gårdsmejerier tillverkades i Sverige, med vilkas hjälp mjölkbönderna hade kunnat få avsättning för sin mjölk på den lokala marknaden, utan de långa transporterna. Men de såldes inte i Sverige. De såldes bara på export. Orsaken var naturligtvis att mejeritillverkarna inte ville störa sina relationer med bondekooperationens stormejerier som var deras kunder i Sverige, men också att mejeritillverkarna ägdes av samma industriella ägare som ville ha bönderna, deras barn och anställda till industrins löpande band.
Det var inte bara mjölkproduktionen som påverkades. Utvecklingen var snarlik inom alla jordbrukets grenar. Att slakta för avsalu på gården gjordes omöjligt genom att politiken och kooperationen i växelverkan förenade gårdsslakt med mycket höga, omotiverat höga, hygieniska krav och höga avgifter för veterinärbesiktning av köttet. Numera finns ju även höga kostnader för transport och destruering av sjuka djur, möjligen en sentida utväxt från detta äldre bestraffningssystem.
I Sverige måste man åka till en jättehangar utanför stan för att handla industriellt processade och plastförpackade livsmedel. I Sydeuropa finns småbruken kvar, man kan handla i små ostbutiker eller slakteributiker eller gå och köpa dagsfärskt bröd på det lokala bageriet, på promenadavstånd. Men då har ju inte maffian samma grepp om Sydeuropa som den har om Sverige.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Göran Lambertz - ofrivillig rättssäkerhetskämpe
.
Göran Lambertz kommer att bli ihågkommen. Bland annat för att han var justitiekanslern som fick lådvis med handlingar i det som sedan visade sig vara landets hittills största avslöjade rättshaveri och som sedan avvisade klagomålen på handläggningen efter en vecka - utan att ha öppnat pärmarna. Mest upprörande var förstås att han hade mage att berömma handläggningen av målen kring ”Cirkus van der Kwast” som ”skickligt” utfört arbete. Det försöker Lambertz nu förgäves tvätta bort. Han är och förblir JK-skurken som kom att symbolisera hur ruttet vårt rättsväsende är.
Sedan gjorde han ont värre genom att som justitieråd - och i egen sak - gå ut och dilla i media om att Quick visst var skyldig, samtidigt som resningsprocesserna pågick i underrätterna. Bara en sådan sak borde ju vara tillräckligt för att få sparken - om inte annat så av oduglighet.
Och nu försöker han den klassiska skurkmetoden att neka i sten - det finns alltid någon som tror dig och det flesta varken kan eller ids sätta sig in i frågan, särskilt inte i sådana här stora ärenden som omfattar tusentals eller tiotusentals handlingar.
Många, som följer med rättsfrågors utveckling, funderar nog över hur det kommer sig att Göran Lambertz gång på gång återkommer och inte ger sig, efter att så totalt ha skämt ut sig i sin hantering av Johan-fallet och Tomas Quick-fallen. Nu är han ju igång igen och har skrivit en bok om sina nonsensbevis och får mycket utrymme i pressen för det. Det är i och för sig rätt att han får mycket utrymme för att försvara sig, eftersom hans ärende onekligen har fyllt tidningarna tidigare och då inte till hans fördel.
Men det som är märkligt är att han konsekvent släpar fram sådana ”bevis” som skändligen avslöjats som manipulerade och fabricerade, där polisen Seppo Penttinen med ledande frågor och tips har lett Tomas Quick en mödosam väg framåt till ungefär ”rätt” uttalanden. En domare, inte minst ett justitieråd, måste kunna visa upp någon form av förmåga att analysera och bedöma bevis. Annars kan han inte vara domare. Den analysförmåga som Lambertz visar upp skulle inte ens accepteras hos en vikarierande nämndeman i en tingsrätt. Och Lambertz är justitieråd!
Oisin Cantwell skrev i Aftonbladet för någon vecka sedan, möjligen med Cantwells ord, att Högsta Domstolens ordförande Marianne Lundius uttryckt att Lambertz härjningar skadar förtroendet för landets domstolar. Det är en rätt märklig synpunkt även om det är begripligt att Marianne Lundius uttrycker den. Jag vill nog med bestämdhet hävda att Lambertz inte alls skadar förtroendet för landets domstolar. Däremot skadar han den oförtjänt förtroendefyllda illusion som Sveriges domstolar gömmer sig bakom. Och Lambertz förpassar förtroendet för domstolarna närmare den nivå där det verkligen bör förhålla sig. Han röjer det många av oss redan trodde oss veta, nämligen att domarna bara delvis avkunnas med stöd av vad som utspelar sig i målet och i domstolen. I övrigt avgörs målen av många andra faktorer. Exempel på sådana andra faktorer som avgör målen är
Kontant muta
Kreditmuta
Räntemuta
Amorteringsmuta
Social muta
Karriärmuta
Bostadsmuta
Hot
Jaktmuta
Fnaskmuta
osv.
Och allt som en domare kan erbjudas kan också domarens barn och andra anhöriga och i förekommande fall deras bolag erbjudas.
Det Göran Lambertz och Anna Skarhed har visat upp och som verkligen har fått förtroendet för domstolarna att rasa ned i källaren, är hur man präglas av en kultur som medger att man i tjänsten kan begå grova rättsövergrepp, inte bara enskilt utan även i grupp. Dessutom att man hjälps åt för att skydda varandra och för att göra den förfördelade rättslös.
Jag tänker förstås på rockaden som gjordes för att skydda Lambertz från avsättning för sin brottsliga hantering av Johan-fallet. Genom att Lambertz blev justitieråd menar man att han inte kan avsättas som justitieråd för brott begångna som Justitiekansler - knappast ägnat att skapa förtroende för rättsväsendet. Göran Lambertz och Anna Skarhed bytte positioner och det är för oss alla ett mycket, mycket nedslående besked. Det är ju nämligen som var och en förstår inte upp till dem själva att byta positioner hipp som happ. Det säger oss att Göran Lambertz inte gjorde fel i Johan-fallet av oförstånd. Han gjorde det med beräkning och fullt medveten om det felaktiga och brottsliga som det innebar. Vad värre är, det innebär förmodligen att Anna Skarhed och de personer, som hittills ännu framlever sina dagar i juridikens dunklaste skrymslen, och som utser Skarhed och Lambertz, också visste om att Lambertz gjorde ett rättsövergrepp samt att de var beredda att hjälpa till med det, genom att skydda Lambertz. Det i sin tur antyder att initiativet inte nödvändigtvis var Lambertz eget utan kanske kom från annat, högre, eller inflytelserikare håll. Det ligger i farans riktning att Lambertz kanske inte hade något val, därför att någon var i position att utöva avgörande påtryckningar mot honom. Vid en hastig tanke kan någon uppfatta att det talar till Lambertz fördel, men kanske inte. Vad är det för hållhake som någon eller några har, som är så gräslig att en välutbildad och högt uppsatt jurist är beredd att ställa lojaliteten mot sitt ämbete åt sidan och att göra grova rättsövergrepp för att hålla dem hemliga?
En annan intressant och graverande fråga är vilket förtroende och vilken respekt man kan känna för en domare eller hög jurist inom rättsväsendet som inte har mer respekt för juridiken än att han eller hon lite hypotetiskt behåller en person på en ansvarsfull befattning för att personen är användbar när rättsövergrepp ska göras?
Sist men inte minst återstår frågan som inga media, såvitt mig är bekant, har vågat ta i. Vem eller vilka mördade en eller flera av ”Quick-offren” och är så inflytelserik att det välte hela vårt juridiska korthus över ända?
Det borde bekymra Marianne Lundius mindre att ett oförtjänt förtroende skadas genom att Lambertz med beräkning ältar om sin oskuld som ingen eller nästan ingen tror på.
Det borde bekymra Marianne Lundius mer att rättssäkerheten skulle förbättras om domarna byttes ut mot en schimpans med förbundna ögon som avgör målen genom att kasta pil mot en roterande Darttavla. Det skulle kanske inte ge så välformulerade domar. Men det skulle ge den som är underlägsen i politiskt eller ekonomiskt inflytande 50% chans att vinna. Det är något vederbörande inte kan uppnå med nuvarande domarkår. Särskilt tydligt blir detta förstås när den enskilde har det offentliga som motpart. Extra tydligt förstås i förvaltningsdomstolarna som skrämmande ofta är ett eko av de myndigheter vars beslut de ska låtsas överpröva.
Om man värnar rättssäkerheten, vill att rättsväsendet ska fungera på avsett sätt, duger det inte att sopa problemen under mattan och värna en potemkinkuliss. Då måste man ta itu med problemen i domstolarna och domar-, åklagar- och advokatkårerna för att på det sättet förtjäna allmänhetens förtroende.
Märkligt att Högsta Domstolens ordförande Marianne Lundius uttalar sig så grumligt i denna fråga. Törs vi hoppas på att hon blivit feltolkad?
Det är också mycket märkligt att Marianne Lundius låter Göran Lambertz avgöra mål i Högsta Domstolen i vilka personer som kraftigt och offentligt kritiserat Lambertz olagligheter är part. Det är inte ägnat att öka förtroendet för Högsta Domstolen. Snarare kan det tolkas som en del av ett mönster.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Göran Lambertz kommer att bli ihågkommen. Bland annat för att han var justitiekanslern som fick lådvis med handlingar i det som sedan visade sig vara landets hittills största avslöjade rättshaveri och som sedan avvisade klagomålen på handläggningen efter en vecka - utan att ha öppnat pärmarna. Mest upprörande var förstås att han hade mage att berömma handläggningen av målen kring ”Cirkus van der Kwast” som ”skickligt” utfört arbete. Det försöker Lambertz nu förgäves tvätta bort. Han är och förblir JK-skurken som kom att symbolisera hur ruttet vårt rättsväsende är.
Sedan gjorde han ont värre genom att som justitieråd - och i egen sak - gå ut och dilla i media om att Quick visst var skyldig, samtidigt som resningsprocesserna pågick i underrätterna. Bara en sådan sak borde ju vara tillräckligt för att få sparken - om inte annat så av oduglighet.
Och nu försöker han den klassiska skurkmetoden att neka i sten - det finns alltid någon som tror dig och det flesta varken kan eller ids sätta sig in i frågan, särskilt inte i sådana här stora ärenden som omfattar tusentals eller tiotusentals handlingar.
Många, som följer med rättsfrågors utveckling, funderar nog över hur det kommer sig att Göran Lambertz gång på gång återkommer och inte ger sig, efter att så totalt ha skämt ut sig i sin hantering av Johan-fallet och Tomas Quick-fallen. Nu är han ju igång igen och har skrivit en bok om sina nonsensbevis och får mycket utrymme i pressen för det. Det är i och för sig rätt att han får mycket utrymme för att försvara sig, eftersom hans ärende onekligen har fyllt tidningarna tidigare och då inte till hans fördel.
Men det som är märkligt är att han konsekvent släpar fram sådana ”bevis” som skändligen avslöjats som manipulerade och fabricerade, där polisen Seppo Penttinen med ledande frågor och tips har lett Tomas Quick en mödosam väg framåt till ungefär ”rätt” uttalanden. En domare, inte minst ett justitieråd, måste kunna visa upp någon form av förmåga att analysera och bedöma bevis. Annars kan han inte vara domare. Den analysförmåga som Lambertz visar upp skulle inte ens accepteras hos en vikarierande nämndeman i en tingsrätt. Och Lambertz är justitieråd!
Oisin Cantwell skrev i Aftonbladet för någon vecka sedan, möjligen med Cantwells ord, att Högsta Domstolens ordförande Marianne Lundius uttryckt att Lambertz härjningar skadar förtroendet för landets domstolar. Det är en rätt märklig synpunkt även om det är begripligt att Marianne Lundius uttrycker den. Jag vill nog med bestämdhet hävda att Lambertz inte alls skadar förtroendet för landets domstolar. Däremot skadar han den oförtjänt förtroendefyllda illusion som Sveriges domstolar gömmer sig bakom. Och Lambertz förpassar förtroendet för domstolarna närmare den nivå där det verkligen bör förhålla sig. Han röjer det många av oss redan trodde oss veta, nämligen att domarna bara delvis avkunnas med stöd av vad som utspelar sig i målet och i domstolen. I övrigt avgörs målen av många andra faktorer. Exempel på sådana andra faktorer som avgör målen är
Kontant muta
Kreditmuta
Räntemuta
Amorteringsmuta
Social muta
Karriärmuta
Bostadsmuta
Hot
Jaktmuta
Fnaskmuta
osv.
Och allt som en domare kan erbjudas kan också domarens barn och andra anhöriga och i förekommande fall deras bolag erbjudas.
Det Göran Lambertz och Anna Skarhed har visat upp och som verkligen har fått förtroendet för domstolarna att rasa ned i källaren, är hur man präglas av en kultur som medger att man i tjänsten kan begå grova rättsövergrepp, inte bara enskilt utan även i grupp. Dessutom att man hjälps åt för att skydda varandra och för att göra den förfördelade rättslös.
Jag tänker förstås på rockaden som gjordes för att skydda Lambertz från avsättning för sin brottsliga hantering av Johan-fallet. Genom att Lambertz blev justitieråd menar man att han inte kan avsättas som justitieråd för brott begångna som Justitiekansler - knappast ägnat att skapa förtroende för rättsväsendet. Göran Lambertz och Anna Skarhed bytte positioner och det är för oss alla ett mycket, mycket nedslående besked. Det är ju nämligen som var och en förstår inte upp till dem själva att byta positioner hipp som happ. Det säger oss att Göran Lambertz inte gjorde fel i Johan-fallet av oförstånd. Han gjorde det med beräkning och fullt medveten om det felaktiga och brottsliga som det innebar. Vad värre är, det innebär förmodligen att Anna Skarhed och de personer, som hittills ännu framlever sina dagar i juridikens dunklaste skrymslen, och som utser Skarhed och Lambertz, också visste om att Lambertz gjorde ett rättsövergrepp samt att de var beredda att hjälpa till med det, genom att skydda Lambertz. Det i sin tur antyder att initiativet inte nödvändigtvis var Lambertz eget utan kanske kom från annat, högre, eller inflytelserikare håll. Det ligger i farans riktning att Lambertz kanske inte hade något val, därför att någon var i position att utöva avgörande påtryckningar mot honom. Vid en hastig tanke kan någon uppfatta att det talar till Lambertz fördel, men kanske inte. Vad är det för hållhake som någon eller några har, som är så gräslig att en välutbildad och högt uppsatt jurist är beredd att ställa lojaliteten mot sitt ämbete åt sidan och att göra grova rättsövergrepp för att hålla dem hemliga?
En annan intressant och graverande fråga är vilket förtroende och vilken respekt man kan känna för en domare eller hög jurist inom rättsväsendet som inte har mer respekt för juridiken än att han eller hon lite hypotetiskt behåller en person på en ansvarsfull befattning för att personen är användbar när rättsövergrepp ska göras?
Sist men inte minst återstår frågan som inga media, såvitt mig är bekant, har vågat ta i. Vem eller vilka mördade en eller flera av ”Quick-offren” och är så inflytelserik att det välte hela vårt juridiska korthus över ända?
Det borde bekymra Marianne Lundius mindre att ett oförtjänt förtroende skadas genom att Lambertz med beräkning ältar om sin oskuld som ingen eller nästan ingen tror på.
Det borde bekymra Marianne Lundius mer att rättssäkerheten skulle förbättras om domarna byttes ut mot en schimpans med förbundna ögon som avgör målen genom att kasta pil mot en roterande Darttavla. Det skulle kanske inte ge så välformulerade domar. Men det skulle ge den som är underlägsen i politiskt eller ekonomiskt inflytande 50% chans att vinna. Det är något vederbörande inte kan uppnå med nuvarande domarkår. Särskilt tydligt blir detta förstås när den enskilde har det offentliga som motpart. Extra tydligt förstås i förvaltningsdomstolarna som skrämmande ofta är ett eko av de myndigheter vars beslut de ska låtsas överpröva.
Om man värnar rättssäkerheten, vill att rättsväsendet ska fungera på avsett sätt, duger det inte att sopa problemen under mattan och värna en potemkinkuliss. Då måste man ta itu med problemen i domstolarna och domar-, åklagar- och advokatkårerna för att på det sättet förtjäna allmänhetens förtroende.
Märkligt att Högsta Domstolens ordförande Marianne Lundius uttalar sig så grumligt i denna fråga. Törs vi hoppas på att hon blivit feltolkad?
Det är också mycket märkligt att Marianne Lundius låter Göran Lambertz avgöra mål i Högsta Domstolen i vilka personer som kraftigt och offentligt kritiserat Lambertz olagligheter är part. Det är inte ägnat att öka förtroendet för Högsta Domstolen. Snarare kan det tolkas som en del av ett mönster.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Fler svenska plundringskrig
.
Den 19 maj i år skrev jag ett inlägg med rubriken ”Tyst om Fortum, Remes, Finland, TGC-10 och Putin”. Jag ser att jag att jag har gjort en tavla I inlägget, som jag nu vill försöka rätta till. Jag räknade upp en del svenska härjningar i utlandet men nämnde inget om svenska plundringståg i Polen. Därför vill jag om någon till äventyrs inte har läst vad Herman Lindqvist skrev om Sveriges relationer till Polen i Aftonbladet, återberätta det:
”… mellan åren 1600 och 1945 tvingades polackerna försvara sig 43 gånger mot utländska inkräktare och ockupanter? Tre gånger var det Sverige som anföll. Värst var det då Karl X Gustav skövlade och plundrade Polen från norr till söder. ”Syndafloden” kallas det kriget i Polen. Svenskarnas härjningar nämns i nationalsången, den enda nationalsång som nämner Sverige.”
Det här tycks vara något som svenskarna har svårt att ta in. Att våra förfäder i högre grad än andra dragit runt i Europa och mördat och plundrat fredliga människor. Så illa är det att vi korkade svenskar inte har förstånd att skämmas, utan istället är stolta över det. Vi verkar inte heller kunna förstå att andra inte tycker att det är roligt med skurkaktiga svenskar. Ett exempel är att vi gärna, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, utan att begripa innebörden av det, spökar ut oss till vikingar som de flesta andra associerar till tjuvar och banditer.
Så illa är det, att ingen begrep det absurda i att SAS-planen var utspökade med vikingaskepps-associationer. Ända tills Jan Carlsson kom och ställde det till rätta. Man kan fråga sig hur en hel nation kan drabbas av ett sådant hjärnsläpp att man inte begriper det olämpliga och kontraproduktiva i detta. Själv har jag en egen teori om detta. Wallenberg har alltid haft stort inflytande över SAS. Och vikingars plundringar är ju närbesläktad med svensk bankverksamhet. Kanske hade inte Wallenbergs några hederliga och intelligenta människor med någon form av moralisk resning i sin närhet mot vilka de kunde studsa idén med vikingaskeppen? Den kanske studsats mot JP Morgan eller någon like, som i så fall säkert tyckt att det var en ”trevlig symbol” att använda sig av och som människor säkert skulle uppskatta.
Ett litet tips till Anders Sundström:
Eftersom SAS inte längre använder vikingaskeppslogotypen kanske den är ledig och kan användas av Folksam och Swedbank? Det är ju en enkel symbol som på ett lättfattligt sätt beskriver vad Folksam och Swedbank utvecklats till under din ledning.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Den 19 maj i år skrev jag ett inlägg med rubriken ”Tyst om Fortum, Remes, Finland, TGC-10 och Putin”. Jag ser att jag att jag har gjort en tavla I inlägget, som jag nu vill försöka rätta till. Jag räknade upp en del svenska härjningar i utlandet men nämnde inget om svenska plundringståg i Polen. Därför vill jag om någon till äventyrs inte har läst vad Herman Lindqvist skrev om Sveriges relationer till Polen i Aftonbladet, återberätta det:
”… mellan åren 1600 och 1945 tvingades polackerna försvara sig 43 gånger mot utländska inkräktare och ockupanter? Tre gånger var det Sverige som anföll. Värst var det då Karl X Gustav skövlade och plundrade Polen från norr till söder. ”Syndafloden” kallas det kriget i Polen. Svenskarnas härjningar nämns i nationalsången, den enda nationalsång som nämner Sverige.”
Det här tycks vara något som svenskarna har svårt att ta in. Att våra förfäder i högre grad än andra dragit runt i Europa och mördat och plundrat fredliga människor. Så illa är det att vi korkade svenskar inte har förstånd att skämmas, utan istället är stolta över det. Vi verkar inte heller kunna förstå att andra inte tycker att det är roligt med skurkaktiga svenskar. Ett exempel är att vi gärna, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, utan att begripa innebörden av det, spökar ut oss till vikingar som de flesta andra associerar till tjuvar och banditer.
Så illa är det, att ingen begrep det absurda i att SAS-planen var utspökade med vikingaskepps-associationer. Ända tills Jan Carlsson kom och ställde det till rätta. Man kan fråga sig hur en hel nation kan drabbas av ett sådant hjärnsläpp att man inte begriper det olämpliga och kontraproduktiva i detta. Själv har jag en egen teori om detta. Wallenberg har alltid haft stort inflytande över SAS. Och vikingars plundringar är ju närbesläktad med svensk bankverksamhet. Kanske hade inte Wallenbergs några hederliga och intelligenta människor med någon form av moralisk resning i sin närhet mot vilka de kunde studsa idén med vikingaskeppen? Den kanske studsats mot JP Morgan eller någon like, som i så fall säkert tyckt att det var en ”trevlig symbol” att använda sig av och som människor säkert skulle uppskatta.
Ett litet tips till Anders Sundström:
Eftersom SAS inte längre använder vikingaskeppslogotypen kanske den är ledig och kan användas av Folksam och Swedbank? Det är ju en enkel symbol som på ett lättfattligt sätt beskriver vad Folksam och Swedbank utvecklats till under din ledning.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Datorer tar över jobben
.
I TV:s nyheter på söndagskvällen fick vi veta att det kommer att bli allt vanligare att datorer tar över människors arbete. Ett exempel som visades var att datorer numera kan köra långtradare. Det är inte helt överraskande kan jag säga. Vi har ju länge vetat att de både kan flyga trafikflygplan och krascha dem. Än så länge kallas det ”pilotfel” när datorerna kraschar flygplan, men det går väl över med tiden.
Det finns många andra jobb som datorer redan har tagit över eller kan ta över inom kort.
Att vara politiker, eller journalist, åtminstone på många av våra media, måste vara ett idealiskt uppdrag för en dator. I all datorprogrammerings begynnelse möter man termerna ”true” och ”false”. Det är bara att välja false över hela linjen så har vi den idealiska journalisten eller politikerna.
Advokat och domare måste också vara lämpliga jobb för datorisering. Alla datorer kan räkna. En av datorernas äldsta uppgifter var att skapa räkningar, den ena den andra lika. Att lära en dator att ta mutor kan inte vara svårt. Det är bara att skapa en bakdörr till domardatorn och på liknande sätt skapas den ideala datoriserade konkursförvaltaradvokaten. Att plundra klienten blir lite svårare tills det kontantlösa samhället införts helt. Men knappast omöjligt om datorn kopplas ihop med en industrirobot. Jag skulle tro att man redan har mycket mer avancerade applikationer inom fordonstillverkningen.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
I TV:s nyheter på söndagskvällen fick vi veta att det kommer att bli allt vanligare att datorer tar över människors arbete. Ett exempel som visades var att datorer numera kan köra långtradare. Det är inte helt överraskande kan jag säga. Vi har ju länge vetat att de både kan flyga trafikflygplan och krascha dem. Än så länge kallas det ”pilotfel” när datorerna kraschar flygplan, men det går väl över med tiden.
Det finns många andra jobb som datorer redan har tagit över eller kan ta över inom kort.
Att vara politiker, eller journalist, åtminstone på många av våra media, måste vara ett idealiskt uppdrag för en dator. I all datorprogrammerings begynnelse möter man termerna ”true” och ”false”. Det är bara att välja false över hela linjen så har vi den idealiska journalisten eller politikerna.
Advokat och domare måste också vara lämpliga jobb för datorisering. Alla datorer kan räkna. En av datorernas äldsta uppgifter var att skapa räkningar, den ena den andra lika. Att lära en dator att ta mutor kan inte vara svårt. Det är bara att skapa en bakdörr till domardatorn och på liknande sätt skapas den ideala datoriserade konkursförvaltaradvokaten. Att plundra klienten blir lite svårare tills det kontantlösa samhället införts helt. Men knappast omöjligt om datorn kopplas ihop med en industrirobot. Jag skulle tro att man redan har mycket mer avancerade applikationer inom fordonstillverkningen.
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Irakiska arméns moral på Vietnam-nivå
.
Media rapporterar att USA:s försvarsminister Ash Carter klagar på den irakiska arméns stridsmoral. - Jaha? Och vad är det USA:s terror i Irak de senaste 25 åren har syftat till? Är det att lyfta den irakiska arméns moral?
Det är väl bara för USA som alltid gör allting bäst, att sätta in egna trupper i Irak för att visa världen vilken hög moral de har. Kanske visar sig moralen hos de amerikanska trupperna vara lika hög som under Vietnamkriget?
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
Media rapporterar att USA:s försvarsminister Ash Carter klagar på den irakiska arméns stridsmoral. - Jaha? Och vad är det USA:s terror i Irak de senaste 25 åren har syftat till? Är det att lyfta den irakiska arméns moral?
Det är väl bara för USA som alltid gör allting bäst, att sätta in egna trupper i Irak för att visa världen vilken hög moral de har. Kanske visar sig moralen hos de amerikanska trupperna vara lika hög som under Vietnamkriget?
Södertälje måndagen den 25 maj 2015
Mikael Styrman
.
söndag 24 maj 2015
Brommafrågan självreglerande?
.
Dragkampen om Bromma går vidare. För några år sedan kastades de mindre flygföretagen ut från Bromma. Den officiella förklaringen var att man skulle börja köra charter från Bromma och behövde utrymmet. Men det var lögn naturligtvis. Charter behöver inte köras från en stadsnära flygplats. Istället var det ”Jet- och Jaktklubben” som bredde ut sig på andras bekostnad. Och den självbild de odlar gör kanske att det är lite jobbigt att dela flygplats med människor som måste arbeta för sin försörjning? Kanske ligger i pipelinen att färre antal flygplansrörelser ska göra det möjligt att i framtiden starta och landa på Bromma även nattetid, vilket är förbjudet nu. Bra om man är på väg hem från någon viktig ”jaktresa” till Nordamerika och råkar sammanträffa med, och få lift med, någon bekant jetplansägare i Nordamerika. Den chansen är förstås väldigt stor?
Alliansen och Socialdemokraterna tävlar om att snabbast och tydligast försäkra Jet- och Jaktklubben att de ska få ha Bromma kvar. Det är ju inte bara Anders Sundström som brukar låta sig pysslas om vid Jet- och Jaktklubbens avstressande aktiviteter. För några dagar sedan fick vi veta att Eskil Erlandsson också brukar låta sig pysslas om. Vi ska nog inte intala oss att det bara är de två som varit tillgängliga för viss vänskaplig övertalning. Inte heller ska vi underskatta hur mycket sådant betyder för vilken väg besluten ska ta. Hur var det Göran Persson brukade säga? ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Och vad skulle de inte kunna berätta om alla ”överlevnadsäventyren”, de andra? Om de blev på det humöret? Mot den bakgrunden ser det naturligtvis mycket konstigt ut att utse Anders Sundström att utreda Brommafrågan. Han kan ju bara komma fram till ett förutsägbart resultat.
Socialdemokraterna är lite hämmade i frågan. De har naturligtvis, sin vana trogen, samtidigt lovat andra intressen att Bromma ska bort. Därav den ganska komiska balansgången som det innebär att utse Jet- och Jaktklubbens kanske mest kända drönare till särskild utredare av Bromma. Förmodligen med uppdrag att komma fram till att Bromma inte kan stängas utan betydande och kostsamma svårigheter.
Och uppenbarligen är det så Anders Sundström själv ser på saken. Hur ska man annars tolka hans uppsyn när han för ca två veckor sedan uttalade sig om Bromma. Det var en hålögd och striphårig Sundström, med nervös uppsyn, flackande blick och en missbrukares fräschör, som sade att han inte kan se framför sig, att staten säger upp Bromma-avtalet i förtid. Förvånad? Någon?
Ändå var han stärkt av att "någon" strax innan hade tubbat några socialdemokratiska kommunalråd från landsbygden, att gå ut och grina i media om att deras kommuner skulle gå under, om de inte längre fick flyga på Bromma. I vems säck hade det varit innan det kommit i kommunalrådens påse?
Nu kan ju den här hålögdheten också bero på oro för att någon med insyn i Northlandaffären plötsligt skulle få för sig att vilja bli hederlig. Man kan ligga sömnlös på nätterna för mindre, om man har dåligt samvete. Om man har något samvete.
Det är mycket olyckligt att flygtrafiken till och från Stockholm samt utrikestrafiken är uppdelad på två flygplatser. Arlanda är navet och Bromma är något slags miniatyrnav vid sidan om. De som anländer via Bromma och ska vidare via Arlanda, eller tvärtom, har en tämligen knölig transfer mellan flygplatserna att hantera. Sen har förstås Bromma väldigt underutvecklade kommunikationer mot staden och förorterna.
Men på sikt kan det vara praktiskt. Om den rådande ordningen fortsätter, med allt mer tilltagande korruption inom rättsväsendet, och allt påtagligare självsvåldighet inom Jet- och Jaktklubben, med allt svårare för att skilja på mitt och ditt, kan det vara praktiskt att samla dem alla på Bromma. Åtminstone den dagen någon av de utsatta för Jet- och Jaktklubbens medlemmars omsorger bestämmer sig för att anamma Jet- och Jaktklubbens egen moral. Med allt fler hemvändande, välutbildade och väl beväpnade IS-krigare kan det ju bli ett frekvent och populärt folknöje att följa trafiken på Bromma. Det blir något helt annat än brinnande skrotbilar i förorten. Fast då blir nog inte Bromma så långlivat…
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
Dragkampen om Bromma går vidare. För några år sedan kastades de mindre flygföretagen ut från Bromma. Den officiella förklaringen var att man skulle börja köra charter från Bromma och behövde utrymmet. Men det var lögn naturligtvis. Charter behöver inte köras från en stadsnära flygplats. Istället var det ”Jet- och Jaktklubben” som bredde ut sig på andras bekostnad. Och den självbild de odlar gör kanske att det är lite jobbigt att dela flygplats med människor som måste arbeta för sin försörjning? Kanske ligger i pipelinen att färre antal flygplansrörelser ska göra det möjligt att i framtiden starta och landa på Bromma även nattetid, vilket är förbjudet nu. Bra om man är på väg hem från någon viktig ”jaktresa” till Nordamerika och råkar sammanträffa med, och få lift med, någon bekant jetplansägare i Nordamerika. Den chansen är förstås väldigt stor?
Alliansen och Socialdemokraterna tävlar om att snabbast och tydligast försäkra Jet- och Jaktklubben att de ska få ha Bromma kvar. Det är ju inte bara Anders Sundström som brukar låta sig pysslas om vid Jet- och Jaktklubbens avstressande aktiviteter. För några dagar sedan fick vi veta att Eskil Erlandsson också brukar låta sig pysslas om. Vi ska nog inte intala oss att det bara är de två som varit tillgängliga för viss vänskaplig övertalning. Inte heller ska vi underskatta hur mycket sådant betyder för vilken väg besluten ska ta. Hur var det Göran Persson brukade säga? ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Och vad skulle de inte kunna berätta om alla ”överlevnadsäventyren”, de andra? Om de blev på det humöret? Mot den bakgrunden ser det naturligtvis mycket konstigt ut att utse Anders Sundström att utreda Brommafrågan. Han kan ju bara komma fram till ett förutsägbart resultat.
Socialdemokraterna är lite hämmade i frågan. De har naturligtvis, sin vana trogen, samtidigt lovat andra intressen att Bromma ska bort. Därav den ganska komiska balansgången som det innebär att utse Jet- och Jaktklubbens kanske mest kända drönare till särskild utredare av Bromma. Förmodligen med uppdrag att komma fram till att Bromma inte kan stängas utan betydande och kostsamma svårigheter.
Och uppenbarligen är det så Anders Sundström själv ser på saken. Hur ska man annars tolka hans uppsyn när han för ca två veckor sedan uttalade sig om Bromma. Det var en hålögd och striphårig Sundström, med nervös uppsyn, flackande blick och en missbrukares fräschör, som sade att han inte kan se framför sig, att staten säger upp Bromma-avtalet i förtid. Förvånad? Någon?
Ändå var han stärkt av att "någon" strax innan hade tubbat några socialdemokratiska kommunalråd från landsbygden, att gå ut och grina i media om att deras kommuner skulle gå under, om de inte längre fick flyga på Bromma. I vems säck hade det varit innan det kommit i kommunalrådens påse?
Nu kan ju den här hålögdheten också bero på oro för att någon med insyn i Northlandaffären plötsligt skulle få för sig att vilja bli hederlig. Man kan ligga sömnlös på nätterna för mindre, om man har dåligt samvete. Om man har något samvete.
Det är mycket olyckligt att flygtrafiken till och från Stockholm samt utrikestrafiken är uppdelad på två flygplatser. Arlanda är navet och Bromma är något slags miniatyrnav vid sidan om. De som anländer via Bromma och ska vidare via Arlanda, eller tvärtom, har en tämligen knölig transfer mellan flygplatserna att hantera. Sen har förstås Bromma väldigt underutvecklade kommunikationer mot staden och förorterna.
Men på sikt kan det vara praktiskt. Om den rådande ordningen fortsätter, med allt mer tilltagande korruption inom rättsväsendet, och allt påtagligare självsvåldighet inom Jet- och Jaktklubben, med allt svårare för att skilja på mitt och ditt, kan det vara praktiskt att samla dem alla på Bromma. Åtminstone den dagen någon av de utsatta för Jet- och Jaktklubbens medlemmars omsorger bestämmer sig för att anamma Jet- och Jaktklubbens egen moral. Med allt fler hemvändande, välutbildade och väl beväpnade IS-krigare kan det ju bli ett frekvent och populärt folknöje att följa trafiken på Bromma. Det blir något helt annat än brinnande skrotbilar i förorten. Fast då blir nog inte Bromma så långlivat…
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
Laglösa Norrbotten
.
Vanskötseln av Norrbottens Landsting fortsätter visst som tidigare. Hörde just talas om att ett sjukhus och sju vårdcentraler ska stängas. Sjuhundra miljoner back var det visst den här gången. Som många andra landsting slits Norrbottens mellan att tillhandahålla sjukvård för skattepengarna eller att lämna pengarna till de skurkar som plundrar landstingen. Och även i Norrbotten drar skurkarna det längsta strået.
Ju mer korrumperade tjänstemän och inkompetenta politiker råddar med att tillhanda vård med de pengar som blivit kvar sedan skurkarna tagit sitt, desto trasigare blir vården. Vårdcentraler och sjukhus stängs. De pengar som sparas på mindre enheters nedläggning förbrukas med råge genom kostnadsökningar på mer centrala enheter, som belastas allt hårdare. Allt mer tid och pengar förbrukas på landsvägen i ambulanser, bussar, taxi och egna bilar. När någon i familjen blir sjuk slutar alla arbeta och familjen ställer om för att ta hand om den familjemedlem som förr skulle vårdats på hemorten, men nu istället tiotals mil bort, med frånvaro från arbetet och dyra transporter som konsekvens.
Mer än någonsin förr är det nu sant att sjukdom havererar ekonomin. Men det är inte bara den privata ekonomin som havererar. Nästan varje åtgärd som landstinget gör numera för att spara pengar får istället motsatt effekt. Kostnaderna ökar istället, men den erforderliga intellektuella kapaciteten för att inse det saknas av allt att döma i landstingets organisation.
Samhällsekonomiskt är landstingens ödeläggelse av vården en ännu större katastrof. Samhällsekonomin drabbas ju av fördyringarna i landstingets verksamhet, men även av fördyringarna i den privata ekonomin och av produktionsbortfallet som frånvaron från arbetet genererar.
Landstingen får ta ut skatt för att bedriva sjukvård. Det går allt sämre. Men det går desto bättre att leka stins och pilot. Och ingen de många skurkar som plundrar landstingen åtalas eller straffas. Vanskötseln blir istället bara värre.
På länsstyrelsen finns snarlika tokigheter. Omfattande ekonomiska verksamheter som dräneras och som saknar insyn och revision. Desto bättre är det försett med inkompetenta men långfingrade småpåvar.
I Uppdrag Granskning kunde vi för något avsnitt sedan se krutuppfinnaren Österberg göra det bästa han kunde. Det var i programmet som kunde handlat om Northland, men som istället bara ängsligt snuddade vid Northland-problematiken, under ängslig mörkläggning. Österberg glänste med sin oförmåga att förstå att han bröt mot lagen när han lät Northland agera som om inga lagar finns i landet och att han själv var jävig.
Österberg är dock inte första landshövdingen som haft för lite bakom pannbenet för att förstå sig på jäv. Så var det även med den sannolikt intellektuellt och moraliskt svagaste landshövding som hemsökt Norrbotten och som föregick Österberg, Per-Ola Eriksson. Han satte sig i LKAB:s styrelse trots att han var högsta hönset för miljötillsynen. Där var han med om att slösa bort stora summor på Obol och andra skurkar. Nu duger ju norrbottniska media inte till mer granskande journalistik än Lyckoslanten, så det är ännu hemligt hur mycket man dränerade LKAB på. Så mycket torde det dock ha varit att stadsflytten i Kiruna ligger långt i framtiden - om den alls blir av. Visst kan man riva ett och annat hus, kanske till och med bygga något. Men någon stadsflytt i ordens egentliga betydelse blir det nog inte. Snarare blir det fråga om vilka gruvor som kommer att kunna hållas öppna. Det öppnas nu nya storskaliga gruvor ute i världen. Hur stort hot de egentligen utgör mot de norrbottniska gruvorna, särskilt miniatyrgruvorna som Sundströms Pajalagruva exempelvis, är inte lätt att säga. Men ett är säkert: lättare blir det inte.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
Vanskötseln av Norrbottens Landsting fortsätter visst som tidigare. Hörde just talas om att ett sjukhus och sju vårdcentraler ska stängas. Sjuhundra miljoner back var det visst den här gången. Som många andra landsting slits Norrbottens mellan att tillhandahålla sjukvård för skattepengarna eller att lämna pengarna till de skurkar som plundrar landstingen. Och även i Norrbotten drar skurkarna det längsta strået.
Ju mer korrumperade tjänstemän och inkompetenta politiker råddar med att tillhanda vård med de pengar som blivit kvar sedan skurkarna tagit sitt, desto trasigare blir vården. Vårdcentraler och sjukhus stängs. De pengar som sparas på mindre enheters nedläggning förbrukas med råge genom kostnadsökningar på mer centrala enheter, som belastas allt hårdare. Allt mer tid och pengar förbrukas på landsvägen i ambulanser, bussar, taxi och egna bilar. När någon i familjen blir sjuk slutar alla arbeta och familjen ställer om för att ta hand om den familjemedlem som förr skulle vårdats på hemorten, men nu istället tiotals mil bort, med frånvaro från arbetet och dyra transporter som konsekvens.
Mer än någonsin förr är det nu sant att sjukdom havererar ekonomin. Men det är inte bara den privata ekonomin som havererar. Nästan varje åtgärd som landstinget gör numera för att spara pengar får istället motsatt effekt. Kostnaderna ökar istället, men den erforderliga intellektuella kapaciteten för att inse det saknas av allt att döma i landstingets organisation.
Samhällsekonomiskt är landstingens ödeläggelse av vården en ännu större katastrof. Samhällsekonomin drabbas ju av fördyringarna i landstingets verksamhet, men även av fördyringarna i den privata ekonomin och av produktionsbortfallet som frånvaron från arbetet genererar.
Landstingen får ta ut skatt för att bedriva sjukvård. Det går allt sämre. Men det går desto bättre att leka stins och pilot. Och ingen de många skurkar som plundrar landstingen åtalas eller straffas. Vanskötseln blir istället bara värre.
På länsstyrelsen finns snarlika tokigheter. Omfattande ekonomiska verksamheter som dräneras och som saknar insyn och revision. Desto bättre är det försett med inkompetenta men långfingrade småpåvar.
I Uppdrag Granskning kunde vi för något avsnitt sedan se krutuppfinnaren Österberg göra det bästa han kunde. Det var i programmet som kunde handlat om Northland, men som istället bara ängsligt snuddade vid Northland-problematiken, under ängslig mörkläggning. Österberg glänste med sin oförmåga att förstå att han bröt mot lagen när han lät Northland agera som om inga lagar finns i landet och att han själv var jävig.
Österberg är dock inte första landshövdingen som haft för lite bakom pannbenet för att förstå sig på jäv. Så var det även med den sannolikt intellektuellt och moraliskt svagaste landshövding som hemsökt Norrbotten och som föregick Österberg, Per-Ola Eriksson. Han satte sig i LKAB:s styrelse trots att han var högsta hönset för miljötillsynen. Där var han med om att slösa bort stora summor på Obol och andra skurkar. Nu duger ju norrbottniska media inte till mer granskande journalistik än Lyckoslanten, så det är ännu hemligt hur mycket man dränerade LKAB på. Så mycket torde det dock ha varit att stadsflytten i Kiruna ligger långt i framtiden - om den alls blir av. Visst kan man riva ett och annat hus, kanske till och med bygga något. Men någon stadsflytt i ordens egentliga betydelse blir det nog inte. Snarare blir det fråga om vilka gruvor som kommer att kunna hållas öppna. Det öppnas nu nya storskaliga gruvor ute i världen. Hur stort hot de egentligen utgör mot de norrbottniska gruvorna, särskilt miniatyrgruvorna som Sundströms Pajalagruva exempelvis, är inte lätt att säga. Men ett är säkert: lättare blir det inte.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
lördag 23 maj 2015
Nytt och gammalt i Eurovisionen
.
Tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen. Strålande underhållning i många bemärkelser. Scentekniken har stor betydelse numera. Verkligt stort nummer gör man också av tittarnas röstning som drar in mycket pengar från tittarna och som alltid havererar. Sedan drar man flinkt en vinnare med samma elegans som forna tiders illusionister drog kaniner ur hatten. I den bemärkelsen har tiden närmast stått stilla.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
Tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen. Strålande underhållning i många bemärkelser. Scentekniken har stor betydelse numera. Verkligt stort nummer gör man också av tittarnas röstning som drar in mycket pengar från tittarna och som alltid havererar. Sedan drar man flinkt en vinnare med samma elegans som forna tiders illusionister drog kaniner ur hatten. I den bemärkelsen har tiden närmast stått stilla.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
Sven-Erik Bucht gick och gömde sig
.
Igår var det meningen att lantbruksminister Sven-Erik Bucht skulle diskutera mjölkböndernas situation i SVT:s Aktuellt med en mjölkbonde. Men Sven-Erik gick och gömde sig och vågade inte ta sig till Aktuellt-studion.
Vi som känner Sven-Erik vet varför.
Även om man inte kan ett piss, går det att gömma sig bakom stolta pamfletter med åttio, eller varför inte hundratals punkter, som någon annan har upprättat, och som man bara behöver läsa innantill ifrån. Men om man ska vara med live i TV vet man inte vilka frågor som kommer - då är det skarpt läge.
Vi tittare kan trösta oss med att vi inte gick miste om något. Vi fick precis lika mycket svar på våra frågor som vi skulle fått om Sven-Erik varit med. Och dessvärre fick mjölkbönderna också lika mycket hjälp som de skulle fått om Sven-Erik varit med.
Mjölkböndernas situation är svår. Den är följden av ett flertal strategiska felbeslut. Dels har bönderna låtit psykopaterna sjanghaja Arla. Dels är deras situation trängd av att välvilliga, godhjärtade, ambitiösa och inkompetenta stollar i riksdagen, och eljest i politik och administration, inte missar en chans att försöka vara bäst i klassen. Följaktligen har Sveriges bönder mängder av ambitiösa pålagor att rätta sig efter, beslutade med det bästa för ögonen, men lämnande bönderna i en hopplös konkurrenssituation, eftersom svenska politiker inte ålagt alla andra samma bördor och inte heller skyddat Sveriges bönder, från konkurrens från alla andra länder, som inte har lika ambitiösa - eller verklighetsfrånvarande - politiker.
Den här veckan har handlat om mjölkböndernas situation. Men det har också varit veckan då de många inkompetenta stollarnas floskler kolliderade med verkligheten. Tyvärr drabbar sällan eller aldrig inkompetenta politikers dårskap dem själva. Det är alltid någon annans tillvaro som slås i spillror.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
Igår var det meningen att lantbruksminister Sven-Erik Bucht skulle diskutera mjölkböndernas situation i SVT:s Aktuellt med en mjölkbonde. Men Sven-Erik gick och gömde sig och vågade inte ta sig till Aktuellt-studion.
Vi som känner Sven-Erik vet varför.
Även om man inte kan ett piss, går det att gömma sig bakom stolta pamfletter med åttio, eller varför inte hundratals punkter, som någon annan har upprättat, och som man bara behöver läsa innantill ifrån. Men om man ska vara med live i TV vet man inte vilka frågor som kommer - då är det skarpt läge.
Vi tittare kan trösta oss med att vi inte gick miste om något. Vi fick precis lika mycket svar på våra frågor som vi skulle fått om Sven-Erik varit med. Och dessvärre fick mjölkbönderna också lika mycket hjälp som de skulle fått om Sven-Erik varit med.
Mjölkböndernas situation är svår. Den är följden av ett flertal strategiska felbeslut. Dels har bönderna låtit psykopaterna sjanghaja Arla. Dels är deras situation trängd av att välvilliga, godhjärtade, ambitiösa och inkompetenta stollar i riksdagen, och eljest i politik och administration, inte missar en chans att försöka vara bäst i klassen. Följaktligen har Sveriges bönder mängder av ambitiösa pålagor att rätta sig efter, beslutade med det bästa för ögonen, men lämnande bönderna i en hopplös konkurrenssituation, eftersom svenska politiker inte ålagt alla andra samma bördor och inte heller skyddat Sveriges bönder, från konkurrens från alla andra länder, som inte har lika ambitiösa - eller verklighetsfrånvarande - politiker.
Den här veckan har handlat om mjölkböndernas situation. Men det har också varit veckan då de många inkompetenta stollarnas floskler kolliderade med verkligheten. Tyvärr drabbar sällan eller aldrig inkompetenta politikers dårskap dem själva. Det är alltid någon annans tillvaro som slås i spillror.
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
Förfelad anonymisering gör SVT till tjuvarnas välgörare
.
SVT:s Rapport sände ikväll övervakningsbilder som visade en ficktjuvsliga plundra en kvinna. Men bilderna var anonymiserade, med suddiga ansikten. Det känns väldigt märkligt. Vad ska vi ha för nytta av det? Vad ska det vara bra för att sudda ut ansiktena? Varför gör SVT så? Är det alla år i maffians tjänst som gör att ryggmärgsreflexen är att skydda tjuvarna?
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
SVT:s Rapport sände ikväll övervakningsbilder som visade en ficktjuvsliga plundra en kvinna. Men bilderna var anonymiserade, med suddiga ansikten. Det känns väldigt märkligt. Vad ska vi ha för nytta av det? Vad ska det vara bra för att sudda ut ansiktena? Varför gör SVT så? Är det alla år i maffians tjänst som gör att ryggmärgsreflexen är att skydda tjuvarna?
Södertälje lördagen den 23 maj 2015
Mikael Styrman
.
fredag 22 maj 2015
Ryska provokationer var svenska
.
Statsminister Löfven låter hälsa att Wall-Enberg låter hälsa att det är mycket bra att försvaret är snabbt igång när det är ryska flygplan i internationellt luftrum.
Skämt åsido ska Löfven vidare ha sagt: "Det är ett tecken på ökad rysk övningsverksamhet". Oklart dock vad han lutar sig mot. Två flygplan i internationellt luftrum låter inte som någon stor ökning. Frågan är om inte Wall-Enberg tubbat Löfven att prata dumheter?
De ryska bombplanen vände i internationellt luftrum vid Ölands södra udde, där de förmodligen skulle ha vänt vare sig svenska plan gått upp eller ej.
Två flygplan i internationellt luftrum, i fredstid. Det är ju en helt legitim verksamhet. Varför går svenska plan över huvud taget upp för någonting sådant? Det förefaller såväl onödigt som omoget och som en mycket större provokation än den ryska flygningen.
Varför tyglar Du inte dumskallarna, Stefan? Saknar Du det kurage som erfordras?
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
Statsminister Löfven låter hälsa att Wall-Enberg låter hälsa att det är mycket bra att försvaret är snabbt igång när det är ryska flygplan i internationellt luftrum.
Skämt åsido ska Löfven vidare ha sagt: "Det är ett tecken på ökad rysk övningsverksamhet". Oklart dock vad han lutar sig mot. Två flygplan i internationellt luftrum låter inte som någon stor ökning. Frågan är om inte Wall-Enberg tubbat Löfven att prata dumheter?
De ryska bombplanen vände i internationellt luftrum vid Ölands södra udde, där de förmodligen skulle ha vänt vare sig svenska plan gått upp eller ej.
Två flygplan i internationellt luftrum, i fredstid. Det är ju en helt legitim verksamhet. Varför går svenska plan över huvud taget upp för någonting sådant? Det förefaller såväl onödigt som omoget och som en mycket större provokation än den ryska flygningen.
Varför tyglar Du inte dumskallarna, Stefan? Saknar Du det kurage som erfordras?
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
Stigande opinionssiffror oroar alliansen
.
Nationalsocialdemokraternas ras i opinionen oroar alliansen. Nu räcker inte ens DÖ, December-Överenskommelsen, för att dämpa alliansens opinionssiffror. Om inte Nationalsocialdemokraterna gör någon riktig tavla snart måste alliansen hitta på något helknäppt för att skydda sig från den betungande regeringsmakten i detta sjunkande skepp.
Visserligen rapporterade media igår om att Stefan Löfven anlitat hantverkare som inte har kollektivavtal, men efter ett liv i ett maffiakontrollerat land förväntar sig nog få att krav på kollektivavtal skulle omfatta andra än Kreti & Pleti. Att även maffiapampar skulle omfattas av krav på kollektivavtal vore helt nytt i Sverige.
I dag står alliansens hopp till att Sven-Erik Bucht ska rädda mjölkbönderna. Hittills har det mest sett ut som om han går in för att göra processen kort med de återstående - som han gjorde med Tornedalen, Haparanda och Pajala. Naturligtvis samtidigt som han "tror på det svenska jordbruket". Kanske en lösning vore att skicka mjölkbönderna på konferenser på lyxhotell i Tillväxtverkets regi för att där lyssna på föredrag av Sven-Erik Bucht? Sven-Erik kan behöva lite extra inkomster att dryga ut den snåla ministerlönen med och mjölkbönderna bör naturligtvis ta sitt ansvar för samhället i stort.
Skulle mjölkbönderna ha fått bara en procent av de pension-sparmedel som Anders Sundström och Sven-Erik Bucht fördelade bland maffiamedlemmar med hjälp av Northland, skulle det varit gott och väl med ALLA mjölkbönder.
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
Nationalsocialdemokraternas ras i opinionen oroar alliansen. Nu räcker inte ens DÖ, December-Överenskommelsen, för att dämpa alliansens opinionssiffror. Om inte Nationalsocialdemokraterna gör någon riktig tavla snart måste alliansen hitta på något helknäppt för att skydda sig från den betungande regeringsmakten i detta sjunkande skepp.
Visserligen rapporterade media igår om att Stefan Löfven anlitat hantverkare som inte har kollektivavtal, men efter ett liv i ett maffiakontrollerat land förväntar sig nog få att krav på kollektivavtal skulle omfatta andra än Kreti & Pleti. Att även maffiapampar skulle omfattas av krav på kollektivavtal vore helt nytt i Sverige.
I dag står alliansens hopp till att Sven-Erik Bucht ska rädda mjölkbönderna. Hittills har det mest sett ut som om han går in för att göra processen kort med de återstående - som han gjorde med Tornedalen, Haparanda och Pajala. Naturligtvis samtidigt som han "tror på det svenska jordbruket". Kanske en lösning vore att skicka mjölkbönderna på konferenser på lyxhotell i Tillväxtverkets regi för att där lyssna på föredrag av Sven-Erik Bucht? Sven-Erik kan behöva lite extra inkomster att dryga ut den snåla ministerlönen med och mjölkbönderna bör naturligtvis ta sitt ansvar för samhället i stort.
Skulle mjölkbönderna ha fått bara en procent av de pension-sparmedel som Anders Sundström och Sven-Erik Bucht fördelade bland maffiamedlemmar med hjälp av Northland, skulle det varit gott och väl med ALLA mjölkbönder.
Södertälje fredagen den 22 maj 2015
Mikael Styrman
.
torsdag 21 maj 2015
Låtsasflygstrejken Swisch
.
Vi brukar döpa stormar av praktiska skäl. Det gör det lätt att hålla reda på dem. Kanske borde vi göra likadant med strejker? I så kunde vi kalla dagens flygstrejk för ”Swisch” - Flygstrejken som försvann lika snabbt som den dök upp.
Som en snabb kallfront dök den upp från ingenstans och i samma ögonblick som den var över oss hade den dragit förbi. En mycket välplanerad strejk som arbetsgivarna SAS mötte med inställningar av plan innan man hunnit bli osams och som facket hävde innan den hunnit ställa till med något anmärkningsvärt, annat än möjligen ett utökat servicestopp för maskiner man annars skulle fått vänta med att åtgärda.
Om man har ett ömsesidigt fruktbart samarbete måste man vara rädd om det. Alla parter vinner på om alla utomstående är ovetande. Det skulle inte se bra ut om det blev allmänt bekant att facket strejkar på andras bolag på Wall-Enbergs order. Och det skulle inte se bra ut för fackliga mutkolvar om medlemmarna började misstänka att det är mutor från Wall-Enberg till fackpamparna som avgör om man strejkar på Norwegian eller andra bolag eller om man inte gör det.
Det nya sättet att strejka - Swisch! - Selektivt lönsamma strejker utan skador.
Saltsjöbadsandan har vi hört talas om, Göteborgsandan likaså. Nu har vi även Swisch-andan.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Vi brukar döpa stormar av praktiska skäl. Det gör det lätt att hålla reda på dem. Kanske borde vi göra likadant med strejker? I så kunde vi kalla dagens flygstrejk för ”Swisch” - Flygstrejken som försvann lika snabbt som den dök upp.
Som en snabb kallfront dök den upp från ingenstans och i samma ögonblick som den var över oss hade den dragit förbi. En mycket välplanerad strejk som arbetsgivarna SAS mötte med inställningar av plan innan man hunnit bli osams och som facket hävde innan den hunnit ställa till med något anmärkningsvärt, annat än möjligen ett utökat servicestopp för maskiner man annars skulle fått vänta med att åtgärda.
Om man har ett ömsesidigt fruktbart samarbete måste man vara rädd om det. Alla parter vinner på om alla utomstående är ovetande. Det skulle inte se bra ut om det blev allmänt bekant att facket strejkar på andras bolag på Wall-Enbergs order. Och det skulle inte se bra ut för fackliga mutkolvar om medlemmarna började misstänka att det är mutor från Wall-Enberg till fackpamparna som avgör om man strejkar på Norwegian eller andra bolag eller om man inte gör det.
Det nya sättet att strejka - Swisch! - Selektivt lönsamma strejker utan skador.
Saltsjöbadsandan har vi hört talas om, Göteborgsandan likaså. Nu har vi även Swisch-andan.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Wall-Enberg kickar Wall-Ström?
.
Utrikesminister Margot Wall-Ström har blivit utsedd att sitta i en ny nonsens-kommitté på hög FN-nivå. Hon går därmed en snarlik karriärväg som Ola Alterå (c), när han hade ställt till det bortom allt förstånd och skickades till Afrika.
Kommittén av politiker som blivit en belastning för sina hemländer, som Wall-Ström ska ingå i ska
”ta fram förslag på vilka utmaningar FN:s humanitära arbete står inför, vilka frågor som ska prioriteras och hur utmaningarna ska finansieras av FN och dess medlemsstater.”
Det verkar inte finnas någon som är läskunnig på FN-högkvarteret? Annars skulle man ju fått svaret på dessa frågor genom att öppna första bästa dagstidning.
En fördel med att betala mutor till korrumperade politiker är att de blir väldigt lyhörda för ens önskemål.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Utrikesminister Margot Wall-Ström har blivit utsedd att sitta i en ny nonsens-kommitté på hög FN-nivå. Hon går därmed en snarlik karriärväg som Ola Alterå (c), när han hade ställt till det bortom allt förstånd och skickades till Afrika.
Kommittén av politiker som blivit en belastning för sina hemländer, som Wall-Ström ska ingå i ska
”ta fram förslag på vilka utmaningar FN:s humanitära arbete står inför, vilka frågor som ska prioriteras och hur utmaningarna ska finansieras av FN och dess medlemsstater.”
Det verkar inte finnas någon som är läskunnig på FN-högkvarteret? Annars skulle man ju fått svaret på dessa frågor genom att öppna första bästa dagstidning.
En fördel med att betala mutor till korrumperade politiker är att de blir väldigt lyhörda för ens önskemål.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Vad har maffian kostat oss bara i Pajala?
.
Det som Anders Sundström, Sven-Erik Bucht och Bengt Niska har stulit eller låtit stjälas i Pajala - hur mycket är det egentligen?
Data enligt uppgifter på nätet, bl a Wikipedia:
Sverige har en befolkning uppgående till 9 593 000 personer.
Pajala kommuns befolkning uppgår till 6 200 personer.
Sveriges befolkning är 1 547,3 gånger större än Pajala kommuns.
Anders Sundström och Co har pumpat in våra pensionsmedel i Northland och med dem dragit med sig andra investerare så att enorma summor dels förstörts och dels stulits, med hjälp av ett uppenbart dödfött projekt. Den exakta summan är inte känd och kommer inte heller att bli det så länge Sundströms torped, Hans Andersson, av vår odugliga stat och vårt odugliga rättsväsende, tillåts vara konkursutredare.
Men det här är ett överslag och inte någon exakt vetenskap. Vi kan därför använda de ungefärliga summor som nämnts i media. Om vi antar att den summa som pumpats in i Northland är 14 miljarder = fjortontusen miljoner, motsvarar det på riksbasis
1 547,3 x 14 000 000 000 = 21 661 612 903 226 kr eller tjugoen biljoner sexhundrasextioenmiljarder sexhundratolvmiljoner niohundratretusen tvåhundratjugosex kronor.
Svenska staten har många angelägna uppgifter att bekosta. Staten hade 2014 inkomster uppgående till 790,2 miljarder. Om staten inte hade några utgifter alls utan kunde använda alla sina intäkter till industriinvesteringar skulle det ändå ta
21 661 612 903 226 kr / 790 200 000 000 kr = 27,41282321 = 27 år och 5 månader att förse resten av Sverige med lika mycket investeringar. Och svenska staten är ju inte bara till för att försörja maffians tjuvar via Pajala kommun.
Egentligen är situationen ännu värre eftersom uppgiften om Sveriges folkmängd är gammal och ökar snabbt medan statens inkomster kan förväntas minska. Sedan kan ju aldrig staten använda alla sina inkomster till industriinvesteringar så i verkligheten skulle det även med en ekonomi i balans ta tusentals år att åstadkomma någotsånär rättvisa mellan Pajala och det övriga landet.
Det säger sig självt att Anders Sundström, Sven-Erik Bucht och Bengt Niska har gett Pajala Kommun nådastöten.
Om inte de narrar som låtsas vara åklagare, domare och rättsväsende tar sig i kragen och tar itu med maffiabossen som sitter på våra största pensionskassor i Folksams och Swedbanks pensionsfonder, eller vad som nu finns kvar av dem, så kommer hela det här landet att gå under och brytas sönder i social oro.
När maffiastaten faller samman ska jag gärna personligen hjälpa till att snickra giljotiner med vars hjälp Ni tjuvar och medlöpare kan få Er rättfärdiga belöning! Det torde inte vara långt borta.
Anders Sundström och hans underhuggare Hans Andersson bör båda häktas skyndsamt, husrannsakningar i bevissäkrande syfte bör genomföras på Northland, Kaidings Advokatbyrå, Folksam, Swedbank och åtminstone Anders Sundström och Hans Anderssons respektive bostäder. Sannolikt bör husrannsakan utföras hos fler personer i Folksam och Swedbank samt hos den tidigare Northland-ledningen. Men det är inte min sak att göra allt åklagarnas arbete. Någonting får de väl för fan klara själva. De har haft gott om tid på sig. Allt detta är känt, men oduglingarna är fullt upptagna med att titta bort.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Det som Anders Sundström, Sven-Erik Bucht och Bengt Niska har stulit eller låtit stjälas i Pajala - hur mycket är det egentligen?
Data enligt uppgifter på nätet, bl a Wikipedia:
Sverige har en befolkning uppgående till 9 593 000 personer.
Pajala kommuns befolkning uppgår till 6 200 personer.
Sveriges befolkning är 1 547,3 gånger större än Pajala kommuns.
Anders Sundström och Co har pumpat in våra pensionsmedel i Northland och med dem dragit med sig andra investerare så att enorma summor dels förstörts och dels stulits, med hjälp av ett uppenbart dödfött projekt. Den exakta summan är inte känd och kommer inte heller att bli det så länge Sundströms torped, Hans Andersson, av vår odugliga stat och vårt odugliga rättsväsende, tillåts vara konkursutredare.
Men det här är ett överslag och inte någon exakt vetenskap. Vi kan därför använda de ungefärliga summor som nämnts i media. Om vi antar att den summa som pumpats in i Northland är 14 miljarder = fjortontusen miljoner, motsvarar det på riksbasis
1 547,3 x 14 000 000 000 = 21 661 612 903 226 kr eller tjugoen biljoner sexhundrasextioenmiljarder sexhundratolvmiljoner niohundratretusen tvåhundratjugosex kronor.
Svenska staten har många angelägna uppgifter att bekosta. Staten hade 2014 inkomster uppgående till 790,2 miljarder. Om staten inte hade några utgifter alls utan kunde använda alla sina intäkter till industriinvesteringar skulle det ändå ta
21 661 612 903 226 kr / 790 200 000 000 kr = 27,41282321 = 27 år och 5 månader att förse resten av Sverige med lika mycket investeringar. Och svenska staten är ju inte bara till för att försörja maffians tjuvar via Pajala kommun.
Egentligen är situationen ännu värre eftersom uppgiften om Sveriges folkmängd är gammal och ökar snabbt medan statens inkomster kan förväntas minska. Sedan kan ju aldrig staten använda alla sina inkomster till industriinvesteringar så i verkligheten skulle det även med en ekonomi i balans ta tusentals år att åstadkomma någotsånär rättvisa mellan Pajala och det övriga landet.
Det säger sig självt att Anders Sundström, Sven-Erik Bucht och Bengt Niska har gett Pajala Kommun nådastöten.
Om inte de narrar som låtsas vara åklagare, domare och rättsväsende tar sig i kragen och tar itu med maffiabossen som sitter på våra största pensionskassor i Folksams och Swedbanks pensionsfonder, eller vad som nu finns kvar av dem, så kommer hela det här landet att gå under och brytas sönder i social oro.
När maffiastaten faller samman ska jag gärna personligen hjälpa till att snickra giljotiner med vars hjälp Ni tjuvar och medlöpare kan få Er rättfärdiga belöning! Det torde inte vara långt borta.
Anders Sundström och hans underhuggare Hans Andersson bör båda häktas skyndsamt, husrannsakningar i bevissäkrande syfte bör genomföras på Northland, Kaidings Advokatbyrå, Folksam, Swedbank och åtminstone Anders Sundström och Hans Anderssons respektive bostäder. Sannolikt bör husrannsakan utföras hos fler personer i Folksam och Swedbank samt hos den tidigare Northland-ledningen. Men det är inte min sak att göra allt åklagarnas arbete. Någonting får de väl för fan klara själva. De har haft gott om tid på sig. Allt detta är känt, men oduglingarna är fullt upptagna med att titta bort.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Nu ska skattebetalarna blåsas igen
.
Nu är vapenindustrins kolportörer igång igen. Nu ska vi tutas i att det är jätteviktigt att besätta Gotland. Undrar vem som sitter och tänker ut alla dessa dumheter? Kanske det finns folk på media som sitter och hittar på sådant för att få något att idissla? I brist på riktiga nyheter hittar man på egna.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Nu är vapenindustrins kolportörer igång igen. Nu ska vi tutas i att det är jätteviktigt att besätta Gotland. Undrar vem som sitter och tänker ut alla dessa dumheter? Kanske det finns folk på media som sitter och hittar på sådant för att få något att idissla? I brist på riktiga nyheter hittar man på egna.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Maffian behöver tattarna
.
Den förmodligen viktigaste orsaken till att Balkan-tiggeriet grasserar i Sverige är att de fyller en viktig funktion. Maffian behöver eller drar nytta av dem som avledande manöver att rikta människornas uppmärksamhet mot. När vi irriterar oss över att tiggarna lurar oss i smått, glömmer vi att maffian plundrar oss i stort.
Därför får inte frågan någon lösning. Tvärtom kan vi nog vänta oss fler provokationer. Så om Ni någon gång retar Er på någon som kommer fram till er utanför livsmedelsaffären, skakar burken och säger ”PENGAR” med barsk ton eller på gratisåkaren som hela tiden promenerar genom tunnelbanetåget skramlande med sin burk - minns att han/hon har höga vederbörandes gillande och kan anses ha en rang motsvarande en väpnare eller dräng i en maffiapamps tjänst.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
Den förmodligen viktigaste orsaken till att Balkan-tiggeriet grasserar i Sverige är att de fyller en viktig funktion. Maffian behöver eller drar nytta av dem som avledande manöver att rikta människornas uppmärksamhet mot. När vi irriterar oss över att tiggarna lurar oss i smått, glömmer vi att maffian plundrar oss i stort.
Därför får inte frågan någon lösning. Tvärtom kan vi nog vänta oss fler provokationer. Så om Ni någon gång retar Er på någon som kommer fram till er utanför livsmedelsaffären, skakar burken och säger ”PENGAR” med barsk ton eller på gratisåkaren som hela tiden promenerar genom tunnelbanetåget skramlande med sin burk - minns att han/hon har höga vederbörandes gillande och kan anses ha en rang motsvarande en väpnare eller dräng i en maffiapamps tjänst.
Södertälje torsdagen den 21 maj 2015
Mikael Styrman
.
onsdag 20 maj 2015
Bönderna har skapat ett monster
.
Kooperationens historia och idé är att konsumenter eller producenter går samman och bildar gemensamma inköps-, försäljnings- eller produktionsenheter i syfte att främja medlemmarnas intressen.
När ett kooperativ når en viss storlek förlorar medlemmarna i praktiken inflytandet över verksamheten och det övertas istället av styrelsen. Redan vid den tidpunkten har kooperativet slutat att gynna medlemmarnas/ägarnas intressen och börjat gynna sig självt. Kooperationen ägs då i praktiken inte av medlemmarna utan äger, eller kontrollerar istället medlemmarna.
När kooperationen växer ytterligare och blir internationell - vems intressen tillvaratar kooperationen då? För en internationell kooperation är det likgiltigt vem som producerar mjölken eller var den produceras - bara den produceras. Medlemmarnas/ägarnas inflytande är obefintligt och tillvaron slavlik.
Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att man förlorar kontrollen över ett kooperativ som växer sig stort.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
Kooperationens historia och idé är att konsumenter eller producenter går samman och bildar gemensamma inköps-, försäljnings- eller produktionsenheter i syfte att främja medlemmarnas intressen.
När ett kooperativ når en viss storlek förlorar medlemmarna i praktiken inflytandet över verksamheten och det övertas istället av styrelsen. Redan vid den tidpunkten har kooperativet slutat att gynna medlemmarnas/ägarnas intressen och börjat gynna sig självt. Kooperationen ägs då i praktiken inte av medlemmarna utan äger, eller kontrollerar istället medlemmarna.
När kooperationen växer ytterligare och blir internationell - vems intressen tillvaratar kooperationen då? För en internationell kooperation är det likgiltigt vem som producerar mjölken eller var den produceras - bara den produceras. Medlemmarnas/ägarnas inflytande är obefintligt och tillvaron slavlik.
Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att man förlorar kontrollen över ett kooperativ som växer sig stort.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
Northlands fordringsägare bör agera för att byta konkursförvaltare
.
Ur Northlands konkursbo finns inget eller nästan inget att hämta. Northlands aktieägares och låntagares troligen enda möjlighet att få någon ersättning i konkursen, är om man kan styrka att Northland-ledningen, i samråd med vissa finansiärer, medvetet vilselett marknaden, för att gynna dessa finansiärer på andras bekostnad. Kan det nyss nämnda styrkas, kan det vara grund för skadestånd, som då inte enbart ska utges av konkursboet, varför Northlands fordringsägare i så fall kan komma ur situationen med betydligt gynnsammare utfall än annars.
För att det över huvud taget ska kunna vara möjligt, bör Northlands fordringsägare agera skyndsamt, för att få den nuvarande konkursförvaltaren utbytt, eftersom det är känt att Hans Andersson är Anders Sundströms handgångne man och det därför finns anledning att utgå ifrån, att han ställs inför svåra intressekonflikter, med Swedbank och Folksam på ena sidan och övriga fordringsägare på andra sidan.
Nyckeln till skadestånd ligger i revision av räkenskaperna som visar hur nämnda finansiärers direkta och indirekta åtaganden utvecklats och Svarte Petter skickats vidare till andra finansiärer.
Det finns anledning att känna oro i bevishänseende all den tid Sundströms man sitter på bevismaterialet, varför fordringsägarna bör agera med skyndsamhet.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
Ur Northlands konkursbo finns inget eller nästan inget att hämta. Northlands aktieägares och låntagares troligen enda möjlighet att få någon ersättning i konkursen, är om man kan styrka att Northland-ledningen, i samråd med vissa finansiärer, medvetet vilselett marknaden, för att gynna dessa finansiärer på andras bekostnad. Kan det nyss nämnda styrkas, kan det vara grund för skadestånd, som då inte enbart ska utges av konkursboet, varför Northlands fordringsägare i så fall kan komma ur situationen med betydligt gynnsammare utfall än annars.
För att det över huvud taget ska kunna vara möjligt, bör Northlands fordringsägare agera skyndsamt, för att få den nuvarande konkursförvaltaren utbytt, eftersom det är känt att Hans Andersson är Anders Sundströms handgångne man och det därför finns anledning att utgå ifrån, att han ställs inför svåra intressekonflikter, med Swedbank och Folksam på ena sidan och övriga fordringsägare på andra sidan.
Nyckeln till skadestånd ligger i revision av räkenskaperna som visar hur nämnda finansiärers direkta och indirekta åtaganden utvecklats och Svarte Petter skickats vidare till andra finansiärer.
Det finns anledning att känna oro i bevishänseende all den tid Sundströms man sitter på bevismaterialet, varför fordringsägarna bör agera med skyndsamhet.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
Uppdrag utan Granskning hjälper Sundström mörklägga Northland-svindlerierna
.
Viktigt och oviktigt
I Uppdrag utan Gransknings reportage om Northland, som alltjämt kan ses på Play, fram till den 10 juli, om inte censuren tar inslaget tidigare, gjordes förhållandevis stort nummer av hur snabbt man hade byggt en järnmalmsgruva. Inofficiellt världsrekord tror jag andades i programmet.
I ett helt annat sammanhang - inte i programmet - gav en klok kvinna sitt barnbarn ett råd när tröjstickandet gick för fort på bekostnad av stickningens kvalitet: Ingen frågar - hur fort gick det att sticka den här tröjan? Däremot kan man fråga - om tröjan är välstickad: VEM har stickat den här tröjan?
Ungefär så är det med järnmalmsgruvor också. Men eftersom gruvdrift är en näringsverksamhet och dessutom en råvaruverksamhet frågar man: Hur dyrt blev det att anlägga den här gruvan? det säger mycket om dess konkurrenskraft och överlevnadsmöjlighet. Ingen frågar hur fort det gick. Det är ointressant. Det är bara intressant om avsikten är att lura människor och om man inte vill ge dem tid till eftertanke.
Fegt att inte tala ur skägget
Intressant att se, och på sin plats att UuG visade, hur våra politiker står i kö för att synas i positiva sammanhang, men inte begriper ett piss om vad projektet står för eller inte. Lite fegt naturligtvis att inte namnge dem. Synd att UuG tydligen upplever som sin uppgift att hålla inkompetenta politiker om ryggen.
Två bottennapp är särskilt tydliga. Per-Ola Ericsson maranataliknande orerande i Folkets Hus-lokalen: ”Här ska byggas skolor, här ska byggas…” Ledsamt att se att Uppdrag utan Granskning är så ryggradslösa att man inte tordes, eller ville, ge en sådan orddiarré ett ansikte och ett namn.
Det andra är naturligtvis Löfvens numera klassiska ”det luktar pengar”, bara några dagar innan det slutgiltigt gick åt helvete. Och den mannen är vår statsminister….
Uppsåtliga lögner om försäljningen
Ett uttalande av Waplan som återgavs i reportaget sa: ”det har tagit bort en stor del av risken med projektet att vi har fasta köpeavtal för så stor del av produktionen…vi har sålt hela produktionen de första sju åren och sextio procent av produktionen ända upp till tio år.” Så sa Waplan 2010. Alla vet nu att det inte var sant. men det var lätt att veta redan då.
Av informationen på Northlands hemsida kunde man, när det begav sig, läsa sig till att en mindre del av produktionen hade sålts till ett stålverk i Europa. Resterande hade, påstod Northland, sålts till två olika råvarumäklare, som i sin tur är beroende av att det finns köpare och att priset är rätt. Jag vill nog göra gällande, att råvarumäklare inte köper järnmalm - de förmedlar den. Av uttalanden från de förmenta ”köparna”, som även de återgavs på Northlands websida, kunde man sluta sig till att de inte alls köpt någon järnmalm åratal i förväg. Snarare hade de förklarat sig villiga att förmedla malmen till sina kunder om pris och kvalitet visade sig hålla måttet. Det rör sig därför snarare om något sorts mer eller mindre värdelöst ”letter of intent” som Northland avsiktligt beskrev i dunkla ordalag och i bedrägligt syfte.
Sannolikt tål inget av de åberopade försäljningsavtalen dagens ljus. Varför ingen ansats till granskning?
Med kapitalistiskt hjärta och socialistiskt förstånd
Även den gamla bidragsscharlatanen och bärslavhandlaren Allan Lehtos byk tvättas av Uppdrag utan Granskning. Inte så konstigt eftersom det är samma politikerskurkar som stod bakom bidragssvindlerierna i Norrfrys, de hundratals miljoner som försvann ”oförklarligt” i Polen och Sovjetunionen - som dolde det genom att låta våra AP-fonder låtsas ”köpa” företaget av Lehto och som nu har förskingrat Folksams och Swedbanks sparares medel genom Northland. Han hade sålt sitt livsverk sades det…
Den som vanligt inbilske Lehto säger i programmet att han har socialistiskt hjärta och kapitalistiskt huvud. Det låter ju bra. Men sanningen är nog inte lika vacker. Snarare har Lehto kapitalistiskt hjärta och socialistiskt huvud - åtminstone att döma av de spår han lämnat efter sig. Girigheten bedrog honom - igen.
Gestapometoder
Kanske allra mest generande för ”Uppdrag utan Granskning” är att man berättar om det grova övergrepp som Pajalapolisen, tillika lokalpolitikern, Mona Kumpula utsattes för när hon hämtades i sitt hem av polis och kördes till läkare, för att bestämma om hon var lämplig att vara polis. Det är naturligtvis ingenting mindre än Gestapo- och NKVD-manér. Varför borrade inte UuG djupare i detta? Vilken läkare fördes hon till? Har läkaren kvar sitt arbete? Vem tog initiativet till övergreppet och vem beordrade det? Själv ser jag Sven-Erik Bucht och Bengt Niska flina i bakgrunden. Dessa två stollar är både tillräckligt hänsynslösa för att initiera något sådant och tillräckligt mentalt dysfunktionella för att inte förstå allvaret i sina övergrepp. Detta kastar en lång och mörk skugga över Uppdrag utan Granskning, deras ambitioner och deras trovärdighet.
Metoden, som nog nästan alla trodde att tillhörde en svunnen tid, bär nog med sig orsaken till våra stängda psyksjukhus. Människors rädsla för att bli orättfärdigt inspärrade på sinnessjukhus av hänsynslösa och maktgalna pampar har lett oss till ett samhälle i vilket verkligt sjuka inte kan få hjälp, därför att friska människor är rädda för galna ledares övergrepp.
Hur kan detta bara få rinna förbi…
Världsmarknadspriset på järnmalm
I UuG’s reportage om Northland visades ett diagram med den långsiktiga utvecklingen av världsmarknadspriset för järnmalm. Det var mycket bra och mycket tydligt. Denna information - med undantag för något år på slutet - var känd av människor som var åtminstone lite intresserade av gruvdrift och näringsfrågor, åtminstone känd i stora drag. Men var fanns informationen när människorna, som senare blev ruinerade, planerade sina liv och sina investeringar? Var fanns den journalistiska granskningen? Hade det inte ingått i hederliga journalisters och redaktörers arbete att ta fram och presentera den informationen istället för att hålla sina läsare i mörker? Att media teg om detta - gör inte det media till maffians medbrottslingar? Borde inte läsare som finansierar exempelvis tidningsutgivning få mer valuta för sina pengar?
Laglös tillståndsprocess
Det är bra att man tar upp den helt laglösa tillståndsprocessen som präglat hela projektet. Myndigheterna har agerat som om projektet varit statligt. Det vill säga man får göra vad man vill, sedan anpassas besluten och miljöprövningarna i efterhand till vad som visar sig vara nödvändigt.
Man kan säga att processens laglöshet visar att det inte var något vanligt kommersiellt gruvprojekt. Alla gruvprojekt sker på orter med svag sysselsättning utan att processen behöver spåra ur totalt för det. Myndigheterna har varit väl införstådda med att det varit tunga politiska aktörer inblandade. Höga maffiabossar skulle någon annan säga.
Det påminner om hur Sven-Erik Bucht fyllde älvfåran i Haparanda med tomma köpcentrer och excesser med rondeller som inte behövs. Han sa uttryckligen, och citerades i media: ”möter vi legala hinder kringgår vi dem”. Han blev ändå minister, vilket naturligtvis säger en hel del om tillståndet i politiken, regeringen, regeringspartiet och media. I fallet Northland har han varit springpojke. En ”nyttig idiot”. En sådan som sprungit runt med tips om att man kan hota Mona Kumpula med hämtning av polis, tvångssjukskrivning av psykiska skäl osv. Ungefär som Buchts underhuggare trakasserade naturskyddsföreningens lokala ordförande i Haparanda Bep Weijand genom att bland annat kasta in flaskor genom fönstret till hennes bostad, när hon invände mot att man skulle bygga IKEA-ladan i fågelskyddsområdet och fylla igen den skyddade viken.
Men det verkar inte som om syftet med detta är att hitta den skyldige. Snarare handlar det om att bädda för att peka ut en lättviktig och korkad syndabock som får dra på sig elden. I det här fallet landshövdingedilletanten Österberg. Han blir ”bondeoffret” som får klä skott för att Anders Sundström ska komma undan med jätteförskingringen av Folksams sparares pengar.
Den fräcka landshövdingeskurken tycker att: ”vi har gjort vad som har ålegat oss i det här ärendet”.
Österberg förefaller inte över huvud taget ha någon intellektuell kapacitet att ta in jävsproblematiken som följer av att han dels tagit över och obstruerar Länsstyrelsens miljötillsynsarbete och dels sitter i ”Pajala-gruppen” med uppgift att ”rädda Pajala”. Man frågar sig naturligtvis varför någon med denna begränsade kapacitet utsetts till landshövding?
Jet & Jaktklubben
Media har tidigare berättat om hur flera miljoner av aktieägarnas och pensionsspararnas pengar i Northland använts till jakt. Vilka har jagat, var, och varför för så mycket pengar? Det är känt att en av de drivande finansiärerna - med andras pengar - även är etablerad medlem i Jet & Jaktklubben som nyligt chavotterat i media för sina excesser med andras pengar. Varför ingen granskning av jakten?
PEAB och finska järnvägen
Den som hade ögon att se med och förstånd att tänka med behövde inte leva i ovisshet om huruvida Northland var ett bedrägeri. Man hade en finsk järnväg en mil bort, men uppdrog ändå åt PEAB att bygga kostsamma anläggningar hela vägen till Atlantkusten och sedan uppdrog man åt PEAB att i ensamt majestät transportera malmen på landsväg dit. Det är ju så makalöst dumt att hälften vore nog. Det handlar trots allt om erfarna affärsmän och företagsledare - inte om kompletta idioter som just krupit ut från SSU-kontoren i Luleå eller Piteå. Att Sundström och Pålsson skulle genomföra en sådan lösning med något annat än bedrägliga avsikter måste ju anses helt uteslutet.
Hela idén att malmen i Pajala skulle vara så märkvärdig att den får sin avsättning i Kina är ju även den gränslöst korkad. Den tanken kan ingen seriös affärsman eller företagare tro på. Men den kan användas till att lura värnlösa människor, småbarn och amatörer med. Järnmalm finns över hela världen. Den behöver inte hämtas från en miniatyrgruva i Pajala hela vägen till Kina. Men det pekar också tydligt mot att projektet var ett svindleri från början till slut.
Att sedan lämna lite räkningar obetalda till PEAB på slutet är bara Windowdressing. De obetalda beloppen till PEAB är ju ointressanta, om man inte samtidigt redovisar hur mycket pengar PEAB tidigare erhållit. Jag skulle inte bli förvånad om Uppdrag utan Granskning faktiskt tagit reda på den saken, men undanhåller tittarna svaret.
Penningtvätt?
Vilka insatser har Uppdrag utan Granskning gjort för att undersöka de uppgifter som förekommer om att hela projektet är iscensatt för att PEAB ska kunna tvätta Folksams och Sparbankens sparares pengar åt Sundström? Den frågan förtjänar ju att belysas, även om en granskning skulle resultera i att några sådana svindlerier inte kan styrkas. Kanske allra mest då - det känns ju orättfärdigt att Sundström ska hållas för en skurk om det skulle visa sig att han inte kan bevisas vara det.
Sundströms torped konkursförvaltare
Det är ju allmänt känt att Pite-pojken Hans Andersson är Anders Sundströms torped, som bland annat använts till att slakta och stjäla det nästan skuldfria Ekfors Kraft AB. Nu är Hans Andersson konkursförvaltare i Northland, med uppdrag att dölja svindlerierna och blåsa spararna. Men Uppdrag utan Granskning låtsas som om det regnar och tiger om informationen.
Tittarna vilseförs av uppgifterna om ”läckan”
Uppdrag utan Granskning vilseför tittarna avsiktligt, tror jag, när man ger mycket stor uppmärksamhet i inslaget om ”informationsläckan”. Man leder tittarna mot slutsatsen att det annars var ett bra projekt men att ”läckan” stjälpte alltihop. Men det är ju bara mambo-jambo. Läckan hade ingen som helst betydelse för hur projektet skulle utveckla sig. Det som hade betydelse var att att de lögner som Northland-ledningen spred var så långt ifrån verkligheten.
I och med att Uppdrag utan Granskning lånar sig till en sådan här, utan tvekan medveten och uppsåtlig, mörkläggning och vilseföring av tittarna, försvinner nog det sista unset av trovärdighet hos Uppdrag Granskning. Om Uppdrag Granskning aspirerar på att vara något annat än ”politruk-TV” som för allmänheten bakom ljuset, bör man se över bemanningen och göra ett nytt program om Northland, i vilket man verkligen granskar de många frågor som man mörklagt i det hittills sända programmet om Northland.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
Viktigt och oviktigt
I Uppdrag utan Gransknings reportage om Northland, som alltjämt kan ses på Play, fram till den 10 juli, om inte censuren tar inslaget tidigare, gjordes förhållandevis stort nummer av hur snabbt man hade byggt en järnmalmsgruva. Inofficiellt världsrekord tror jag andades i programmet.
I ett helt annat sammanhang - inte i programmet - gav en klok kvinna sitt barnbarn ett råd när tröjstickandet gick för fort på bekostnad av stickningens kvalitet: Ingen frågar - hur fort gick det att sticka den här tröjan? Däremot kan man fråga - om tröjan är välstickad: VEM har stickat den här tröjan?
Ungefär så är det med järnmalmsgruvor också. Men eftersom gruvdrift är en näringsverksamhet och dessutom en råvaruverksamhet frågar man: Hur dyrt blev det att anlägga den här gruvan? det säger mycket om dess konkurrenskraft och överlevnadsmöjlighet. Ingen frågar hur fort det gick. Det är ointressant. Det är bara intressant om avsikten är att lura människor och om man inte vill ge dem tid till eftertanke.
Fegt att inte tala ur skägget
Intressant att se, och på sin plats att UuG visade, hur våra politiker står i kö för att synas i positiva sammanhang, men inte begriper ett piss om vad projektet står för eller inte. Lite fegt naturligtvis att inte namnge dem. Synd att UuG tydligen upplever som sin uppgift att hålla inkompetenta politiker om ryggen.
Två bottennapp är särskilt tydliga. Per-Ola Ericsson maranataliknande orerande i Folkets Hus-lokalen: ”Här ska byggas skolor, här ska byggas…” Ledsamt att se att Uppdrag utan Granskning är så ryggradslösa att man inte tordes, eller ville, ge en sådan orddiarré ett ansikte och ett namn.
Det andra är naturligtvis Löfvens numera klassiska ”det luktar pengar”, bara några dagar innan det slutgiltigt gick åt helvete. Och den mannen är vår statsminister….
Uppsåtliga lögner om försäljningen
Ett uttalande av Waplan som återgavs i reportaget sa: ”det har tagit bort en stor del av risken med projektet att vi har fasta köpeavtal för så stor del av produktionen…vi har sålt hela produktionen de första sju åren och sextio procent av produktionen ända upp till tio år.” Så sa Waplan 2010. Alla vet nu att det inte var sant. men det var lätt att veta redan då.
Av informationen på Northlands hemsida kunde man, när det begav sig, läsa sig till att en mindre del av produktionen hade sålts till ett stålverk i Europa. Resterande hade, påstod Northland, sålts till två olika råvarumäklare, som i sin tur är beroende av att det finns köpare och att priset är rätt. Jag vill nog göra gällande, att råvarumäklare inte köper järnmalm - de förmedlar den. Av uttalanden från de förmenta ”köparna”, som även de återgavs på Northlands websida, kunde man sluta sig till att de inte alls köpt någon järnmalm åratal i förväg. Snarare hade de förklarat sig villiga att förmedla malmen till sina kunder om pris och kvalitet visade sig hålla måttet. Det rör sig därför snarare om något sorts mer eller mindre värdelöst ”letter of intent” som Northland avsiktligt beskrev i dunkla ordalag och i bedrägligt syfte.
Sannolikt tål inget av de åberopade försäljningsavtalen dagens ljus. Varför ingen ansats till granskning?
Med kapitalistiskt hjärta och socialistiskt förstånd
Även den gamla bidragsscharlatanen och bärslavhandlaren Allan Lehtos byk tvättas av Uppdrag utan Granskning. Inte så konstigt eftersom det är samma politikerskurkar som stod bakom bidragssvindlerierna i Norrfrys, de hundratals miljoner som försvann ”oförklarligt” i Polen och Sovjetunionen - som dolde det genom att låta våra AP-fonder låtsas ”köpa” företaget av Lehto och som nu har förskingrat Folksams och Swedbanks sparares medel genom Northland. Han hade sålt sitt livsverk sades det…
Den som vanligt inbilske Lehto säger i programmet att han har socialistiskt hjärta och kapitalistiskt huvud. Det låter ju bra. Men sanningen är nog inte lika vacker. Snarare har Lehto kapitalistiskt hjärta och socialistiskt huvud - åtminstone att döma av de spår han lämnat efter sig. Girigheten bedrog honom - igen.
Gestapometoder
Kanske allra mest generande för ”Uppdrag utan Granskning” är att man berättar om det grova övergrepp som Pajalapolisen, tillika lokalpolitikern, Mona Kumpula utsattes för när hon hämtades i sitt hem av polis och kördes till läkare, för att bestämma om hon var lämplig att vara polis. Det är naturligtvis ingenting mindre än Gestapo- och NKVD-manér. Varför borrade inte UuG djupare i detta? Vilken läkare fördes hon till? Har läkaren kvar sitt arbete? Vem tog initiativet till övergreppet och vem beordrade det? Själv ser jag Sven-Erik Bucht och Bengt Niska flina i bakgrunden. Dessa två stollar är både tillräckligt hänsynslösa för att initiera något sådant och tillräckligt mentalt dysfunktionella för att inte förstå allvaret i sina övergrepp. Detta kastar en lång och mörk skugga över Uppdrag utan Granskning, deras ambitioner och deras trovärdighet.
Metoden, som nog nästan alla trodde att tillhörde en svunnen tid, bär nog med sig orsaken till våra stängda psyksjukhus. Människors rädsla för att bli orättfärdigt inspärrade på sinnessjukhus av hänsynslösa och maktgalna pampar har lett oss till ett samhälle i vilket verkligt sjuka inte kan få hjälp, därför att friska människor är rädda för galna ledares övergrepp.
Hur kan detta bara få rinna förbi…
Världsmarknadspriset på järnmalm
I UuG’s reportage om Northland visades ett diagram med den långsiktiga utvecklingen av världsmarknadspriset för järnmalm. Det var mycket bra och mycket tydligt. Denna information - med undantag för något år på slutet - var känd av människor som var åtminstone lite intresserade av gruvdrift och näringsfrågor, åtminstone känd i stora drag. Men var fanns informationen när människorna, som senare blev ruinerade, planerade sina liv och sina investeringar? Var fanns den journalistiska granskningen? Hade det inte ingått i hederliga journalisters och redaktörers arbete att ta fram och presentera den informationen istället för att hålla sina läsare i mörker? Att media teg om detta - gör inte det media till maffians medbrottslingar? Borde inte läsare som finansierar exempelvis tidningsutgivning få mer valuta för sina pengar?
Laglös tillståndsprocess
Det är bra att man tar upp den helt laglösa tillståndsprocessen som präglat hela projektet. Myndigheterna har agerat som om projektet varit statligt. Det vill säga man får göra vad man vill, sedan anpassas besluten och miljöprövningarna i efterhand till vad som visar sig vara nödvändigt.
Man kan säga att processens laglöshet visar att det inte var något vanligt kommersiellt gruvprojekt. Alla gruvprojekt sker på orter med svag sysselsättning utan att processen behöver spåra ur totalt för det. Myndigheterna har varit väl införstådda med att det varit tunga politiska aktörer inblandade. Höga maffiabossar skulle någon annan säga.
Det påminner om hur Sven-Erik Bucht fyllde älvfåran i Haparanda med tomma köpcentrer och excesser med rondeller som inte behövs. Han sa uttryckligen, och citerades i media: ”möter vi legala hinder kringgår vi dem”. Han blev ändå minister, vilket naturligtvis säger en hel del om tillståndet i politiken, regeringen, regeringspartiet och media. I fallet Northland har han varit springpojke. En ”nyttig idiot”. En sådan som sprungit runt med tips om att man kan hota Mona Kumpula med hämtning av polis, tvångssjukskrivning av psykiska skäl osv. Ungefär som Buchts underhuggare trakasserade naturskyddsföreningens lokala ordförande i Haparanda Bep Weijand genom att bland annat kasta in flaskor genom fönstret till hennes bostad, när hon invände mot att man skulle bygga IKEA-ladan i fågelskyddsområdet och fylla igen den skyddade viken.
Men det verkar inte som om syftet med detta är att hitta den skyldige. Snarare handlar det om att bädda för att peka ut en lättviktig och korkad syndabock som får dra på sig elden. I det här fallet landshövdingedilletanten Österberg. Han blir ”bondeoffret” som får klä skott för att Anders Sundström ska komma undan med jätteförskingringen av Folksams sparares pengar.
Den fräcka landshövdingeskurken tycker att: ”vi har gjort vad som har ålegat oss i det här ärendet”.
Österberg förefaller inte över huvud taget ha någon intellektuell kapacitet att ta in jävsproblematiken som följer av att han dels tagit över och obstruerar Länsstyrelsens miljötillsynsarbete och dels sitter i ”Pajala-gruppen” med uppgift att ”rädda Pajala”. Man frågar sig naturligtvis varför någon med denna begränsade kapacitet utsetts till landshövding?
Jet & Jaktklubben
Media har tidigare berättat om hur flera miljoner av aktieägarnas och pensionsspararnas pengar i Northland använts till jakt. Vilka har jagat, var, och varför för så mycket pengar? Det är känt att en av de drivande finansiärerna - med andras pengar - även är etablerad medlem i Jet & Jaktklubben som nyligt chavotterat i media för sina excesser med andras pengar. Varför ingen granskning av jakten?
PEAB och finska järnvägen
Den som hade ögon att se med och förstånd att tänka med behövde inte leva i ovisshet om huruvida Northland var ett bedrägeri. Man hade en finsk järnväg en mil bort, men uppdrog ändå åt PEAB att bygga kostsamma anläggningar hela vägen till Atlantkusten och sedan uppdrog man åt PEAB att i ensamt majestät transportera malmen på landsväg dit. Det är ju så makalöst dumt att hälften vore nog. Det handlar trots allt om erfarna affärsmän och företagsledare - inte om kompletta idioter som just krupit ut från SSU-kontoren i Luleå eller Piteå. Att Sundström och Pålsson skulle genomföra en sådan lösning med något annat än bedrägliga avsikter måste ju anses helt uteslutet.
Hela idén att malmen i Pajala skulle vara så märkvärdig att den får sin avsättning i Kina är ju även den gränslöst korkad. Den tanken kan ingen seriös affärsman eller företagare tro på. Men den kan användas till att lura värnlösa människor, småbarn och amatörer med. Järnmalm finns över hela världen. Den behöver inte hämtas från en miniatyrgruva i Pajala hela vägen till Kina. Men det pekar också tydligt mot att projektet var ett svindleri från början till slut.
Att sedan lämna lite räkningar obetalda till PEAB på slutet är bara Windowdressing. De obetalda beloppen till PEAB är ju ointressanta, om man inte samtidigt redovisar hur mycket pengar PEAB tidigare erhållit. Jag skulle inte bli förvånad om Uppdrag utan Granskning faktiskt tagit reda på den saken, men undanhåller tittarna svaret.
Penningtvätt?
Vilka insatser har Uppdrag utan Granskning gjort för att undersöka de uppgifter som förekommer om att hela projektet är iscensatt för att PEAB ska kunna tvätta Folksams och Sparbankens sparares pengar åt Sundström? Den frågan förtjänar ju att belysas, även om en granskning skulle resultera i att några sådana svindlerier inte kan styrkas. Kanske allra mest då - det känns ju orättfärdigt att Sundström ska hållas för en skurk om det skulle visa sig att han inte kan bevisas vara det.
Sundströms torped konkursförvaltare
Det är ju allmänt känt att Pite-pojken Hans Andersson är Anders Sundströms torped, som bland annat använts till att slakta och stjäla det nästan skuldfria Ekfors Kraft AB. Nu är Hans Andersson konkursförvaltare i Northland, med uppdrag att dölja svindlerierna och blåsa spararna. Men Uppdrag utan Granskning låtsas som om det regnar och tiger om informationen.
Tittarna vilseförs av uppgifterna om ”läckan”
Uppdrag utan Granskning vilseför tittarna avsiktligt, tror jag, när man ger mycket stor uppmärksamhet i inslaget om ”informationsläckan”. Man leder tittarna mot slutsatsen att det annars var ett bra projekt men att ”läckan” stjälpte alltihop. Men det är ju bara mambo-jambo. Läckan hade ingen som helst betydelse för hur projektet skulle utveckla sig. Det som hade betydelse var att att de lögner som Northland-ledningen spred var så långt ifrån verkligheten.
I och med att Uppdrag utan Granskning lånar sig till en sådan här, utan tvekan medveten och uppsåtlig, mörkläggning och vilseföring av tittarna, försvinner nog det sista unset av trovärdighet hos Uppdrag Granskning. Om Uppdrag Granskning aspirerar på att vara något annat än ”politruk-TV” som för allmänheten bakom ljuset, bör man se över bemanningen och göra ett nytt program om Northland, i vilket man verkligen granskar de många frågor som man mörklagt i det hittills sända programmet om Northland.
Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.
tisdag 19 maj 2015
Osakligt om invandringens kostnader
.
Invandrings- och migrationsfrågan har under förhållandevis kort tid genomgått avsevärda förändringar.
För inte så länge sedan förekom en ganska måttlig invandring till Sverige, inledningsvis genom arbetskraftinvandring, senare av anhöriginvandring och ändå hyggligt arbetsföra människor. Numera förefaller invandringen ha ändrat såväl karaktär som volym. Efter ihärdig jultomteverksamhet och missionerande har man lyckats bibringa en allt större del av Afrikas, Mellanösterns och Afghanistans med flera länders befolkningar intrycket att de utan problem kan invandra till Sverige och i många fall dessutom räkna med att bli försörjda i Sverige.
Till den marknadsföring av Sverige som migrationsland som skett av svenska intressen ska läggas det kaos som det militärindustriella komplexet och oljehungriga intressen skapat i stora delar av Afrika och Mellanöstern.
Frågan är mycket svår att debattera sakligt. Den som på goda grunder eller av välvillig oro vill diskutera frågan blir omedelbart, aggressivt och intensivt bombarderad med anklagelser om att vara rasist. Okvädningsord och anklagelser haglar från till synes helt verklighetsfrånvarande och gränslösa optimister i fråga om Sveriges möjligheter att ta emot invandrare. Helt ogrundade påståenden basuneras ut om hur lönsamma människor ska bli för Sverige trots att det i många fall måste vara uppenbart för avsändaren att ifrågavarande personer aldrig kommer att bli lönsamma. Till och med att Sverige aldrig kommer att lyckas sörja vare sig för bostäder, utbildning eller vård åt befolkningen. Sverige klarar ju inte ens detta för den nuvarande befolkningen. Samhällets institutioner befinner sig ofta i fritt fall. Men det finns i breda högljudda lager ingen som helst vilja att diskutera frågan på en saklig bog. Istället strävar man uppenbart mot att blockera varje ansats till dialog.
Förespråkarna för invandring mörkar kostnaderna för invandringen liksom både frågans finansiering och eventuella brist på finansiering.
På den andra sidan - anti-invandrarsidan - finns en motsvarande böjelse för osaklig argumentering. Många är alldeles uppenbart både intoleranta och rasister och skulle inte acceptera invandrare om de så vore gratis eller direkt lönsamma. Andra är sådana som själva utnyttjar välfärdssystemet och känner en måhända berättigad oro för att förlora sina egna förmåner, helt eller delvis. Åter igen andra överdriver gärna kostnaderna.
Ingendera parten är ärlig, vare sig med hur stora invandringens kostnader är, eller från vilka anslag pengarna tas och framför allt talar båda sidor väldigt tyst om vem som egentligen får pengarna. Många ondgör sig över de mycket goda förmåner som regnar över invandrare, men inte över svenskarna som är ansvariga för att det sker. I många fall stämmer beloppen säkert, i andra fall inte. Men ilskan vänds inte mot de svenskar skapat det absurda systemet. Istället riktas ilskan mot de i sammanhanget tämligen oskyldiga invandrarna som bara försöker skapa sig ett drägligt liv. Det vill säga, de har samma drivkrafter och ambitioner som Du och jag.
En annan sak som alla verkar ljuga om är uppgiften att pengarna går till den ena eller den andra invandraren. Så verkar det inte vara. Det intryck man får är snarare att ganska lite resurser går till invandrarna. De stora resurserna går till svenskar som lever på invandringskarusellen. Svenskar som tillhandahåller boende och mat. Svenskar som säljer kläder, cyklar och TV-apparater. Det mesta av invandringskostnaderna tycks fungera som ett slags nytt glesbygdsstöd. Det får man väl ta? Staden har haft sin möjlighet att ta emot invandrare men avstått. De flesta som kommer är från tätt befolkade områden och de vill helst bo i städer och allra helst där det finns landsmän. De vill inte bo i något dödens väntrum i Norrlands glesbygd där inte svenskarna heller vill bo, men där en del tvingas stanna därför att politikerna sköter samhället så att de inte har råd att flytta.
Fram för en tydligare redovisning. Vem får pengarna och hur mycket? Det kan ju faktiskt, eller nästan, vara så att frågan är felaktigt formulerad? Vi kanske ska fråga hur mycket svenskarna kostar invandrarna? Troligen så går nämligen det mesta av pengarna till svenskarna.
Vi har en väldigt tråkig tradition på det här området i Sverige. Nämligen våra makthavares oförmåga att tala sanning om hur skattebetalarnas pengar används. Ta försvaret till exempel som vi alltid har matats med hur många miljarder det har kostat. Men det har det ju inte. Inte försvaret, utan det decentraliserade skrotupplag med rikstäckande verksamhet på vilket storfinansen har dumpat oanvändbara grejor som ingen annan vill ha och dessutom till överpris. Men det ser ju bättre ut i statsbudgeten om det står att pengarna går till försvaret. Det är ju så de stora grabbarna skriver. Man kan ju inte skriva ”skrot från storfinansen” eller ”socialbidrag till storfinansen”. Det skulle ju se för jävligt ut. Och tänk så tarvligt mot storfinansen om man skulle kalla deras grejor för skrot bara för att de är oanvändbara. Eller tänk igen om vi skulle kalla det socialbidrag till storfinansen? Vill vi verkligen röja åt alla andra att vi lever i ett land vars storfinans består av hjälplösa socialfall? Vi skulle nog gärna lite till mans vilja komma på något gott att säga om dem som gör oss stolta istället. Det gäller ju både storfinansen och politiken. Ta den nuvarande regeringen till exempel. Det är ju nästan bara stumpar. Annat var det med alliansregeringen. Carl Bildt kunde vi vara stolta över. Han var ju nästan 2 m lång.
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Invandrings- och migrationsfrågan har under förhållandevis kort tid genomgått avsevärda förändringar.
För inte så länge sedan förekom en ganska måttlig invandring till Sverige, inledningsvis genom arbetskraftinvandring, senare av anhöriginvandring och ändå hyggligt arbetsföra människor. Numera förefaller invandringen ha ändrat såväl karaktär som volym. Efter ihärdig jultomteverksamhet och missionerande har man lyckats bibringa en allt större del av Afrikas, Mellanösterns och Afghanistans med flera länders befolkningar intrycket att de utan problem kan invandra till Sverige och i många fall dessutom räkna med att bli försörjda i Sverige.
Till den marknadsföring av Sverige som migrationsland som skett av svenska intressen ska läggas det kaos som det militärindustriella komplexet och oljehungriga intressen skapat i stora delar av Afrika och Mellanöstern.
Frågan är mycket svår att debattera sakligt. Den som på goda grunder eller av välvillig oro vill diskutera frågan blir omedelbart, aggressivt och intensivt bombarderad med anklagelser om att vara rasist. Okvädningsord och anklagelser haglar från till synes helt verklighetsfrånvarande och gränslösa optimister i fråga om Sveriges möjligheter att ta emot invandrare. Helt ogrundade påståenden basuneras ut om hur lönsamma människor ska bli för Sverige trots att det i många fall måste vara uppenbart för avsändaren att ifrågavarande personer aldrig kommer att bli lönsamma. Till och med att Sverige aldrig kommer att lyckas sörja vare sig för bostäder, utbildning eller vård åt befolkningen. Sverige klarar ju inte ens detta för den nuvarande befolkningen. Samhällets institutioner befinner sig ofta i fritt fall. Men det finns i breda högljudda lager ingen som helst vilja att diskutera frågan på en saklig bog. Istället strävar man uppenbart mot att blockera varje ansats till dialog.
Förespråkarna för invandring mörkar kostnaderna för invandringen liksom både frågans finansiering och eventuella brist på finansiering.
På den andra sidan - anti-invandrarsidan - finns en motsvarande böjelse för osaklig argumentering. Många är alldeles uppenbart både intoleranta och rasister och skulle inte acceptera invandrare om de så vore gratis eller direkt lönsamma. Andra är sådana som själva utnyttjar välfärdssystemet och känner en måhända berättigad oro för att förlora sina egna förmåner, helt eller delvis. Åter igen andra överdriver gärna kostnaderna.
Ingendera parten är ärlig, vare sig med hur stora invandringens kostnader är, eller från vilka anslag pengarna tas och framför allt talar båda sidor väldigt tyst om vem som egentligen får pengarna. Många ondgör sig över de mycket goda förmåner som regnar över invandrare, men inte över svenskarna som är ansvariga för att det sker. I många fall stämmer beloppen säkert, i andra fall inte. Men ilskan vänds inte mot de svenskar skapat det absurda systemet. Istället riktas ilskan mot de i sammanhanget tämligen oskyldiga invandrarna som bara försöker skapa sig ett drägligt liv. Det vill säga, de har samma drivkrafter och ambitioner som Du och jag.
En annan sak som alla verkar ljuga om är uppgiften att pengarna går till den ena eller den andra invandraren. Så verkar det inte vara. Det intryck man får är snarare att ganska lite resurser går till invandrarna. De stora resurserna går till svenskar som lever på invandringskarusellen. Svenskar som tillhandahåller boende och mat. Svenskar som säljer kläder, cyklar och TV-apparater. Det mesta av invandringskostnaderna tycks fungera som ett slags nytt glesbygdsstöd. Det får man väl ta? Staden har haft sin möjlighet att ta emot invandrare men avstått. De flesta som kommer är från tätt befolkade områden och de vill helst bo i städer och allra helst där det finns landsmän. De vill inte bo i något dödens väntrum i Norrlands glesbygd där inte svenskarna heller vill bo, men där en del tvingas stanna därför att politikerna sköter samhället så att de inte har råd att flytta.
Fram för en tydligare redovisning. Vem får pengarna och hur mycket? Det kan ju faktiskt, eller nästan, vara så att frågan är felaktigt formulerad? Vi kanske ska fråga hur mycket svenskarna kostar invandrarna? Troligen så går nämligen det mesta av pengarna till svenskarna.
Vi har en väldigt tråkig tradition på det här området i Sverige. Nämligen våra makthavares oförmåga att tala sanning om hur skattebetalarnas pengar används. Ta försvaret till exempel som vi alltid har matats med hur många miljarder det har kostat. Men det har det ju inte. Inte försvaret, utan det decentraliserade skrotupplag med rikstäckande verksamhet på vilket storfinansen har dumpat oanvändbara grejor som ingen annan vill ha och dessutom till överpris. Men det ser ju bättre ut i statsbudgeten om det står att pengarna går till försvaret. Det är ju så de stora grabbarna skriver. Man kan ju inte skriva ”skrot från storfinansen” eller ”socialbidrag till storfinansen”. Det skulle ju se för jävligt ut. Och tänk så tarvligt mot storfinansen om man skulle kalla deras grejor för skrot bara för att de är oanvändbara. Eller tänk igen om vi skulle kalla det socialbidrag till storfinansen? Vill vi verkligen röja åt alla andra att vi lever i ett land vars storfinans består av hjälplösa socialfall? Vi skulle nog gärna lite till mans vilja komma på något gott att säga om dem som gör oss stolta istället. Det gäller ju både storfinansen och politiken. Ta den nuvarande regeringen till exempel. Det är ju nästan bara stumpar. Annat var det med alliansregeringen. Carl Bildt kunde vi vara stolta över. Han var ju nästan 2 m lång.
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Tyst om Fortum, Remes, Finland, TGC-10 och Putin
.
Av för mig outgrundlig anledning har i Finland en längre tid lobbats högljutt för att Finland ska gå med i Nato. Det är förvånande och ofinskt.
I historiskt perspektiv har Sverige utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Ända till ryske tsaren Alexander I tog Finland 1809. Därefter har det varit färdigkrigat för de svenske. Tiden dessförinnan ägnades åt anfallskrig och plundringståg, ofta österut men även söderut och västerut. Omfattande plundring bedrevs av svenskarna i Tyskland, även resulterande i viss ockupation av tysk mark. Anfallskrig har även bedrivits mot Danmark i både söder och väster och omfattande anfallskrig har även förekommit österut, i Baltikum och Ryssland. Mycket gammalt tillbaka har Sverige värjt sig mot danska anfallskrig men från rysk sida har aldrig riktats några anfallskrig mot Sverige, möjligen då med undantag för 1808-1809 då halva svenska riket förlorades till Ryssland. I övrigt har ryssarna begränsat sig till straffexpeditioner in på svensk mark, vilka inte resulterat i ockupationer. Det är viktigt att ha detta klart för sig. Sverige har bedrivit plundringskrig i andra länder och kungarna som lyckats med det har ihågkommits som hjältekonungar. I det fall plundringstågen misslyckats har de förklarats vara försvarskrig på främmande mark.
Från 1809 och framåt var Finland ett ryskt storfurstendöme och fred rådde i Finland. Ryska Revolutionen förde med sig Sovjetunionens bildande, Finlands självständighet och fortsatt fred med Sovjet-Ryssland. Undantaget var Stalins krav på finska landområden 1939, som torde ha sin grund i strategiska bedömningar av vad som behövde göras för att försvara Sovjet mot Hitlertyskland under Andra Världskriget. Inte rättvist, men begripligt. Finland bjöd hårt och länge framgångsrikt motstånd, men tvingades så småningom till underkastelse och till att driva ut sina tyska vapenbröder. Därefter fortsatte den finska självständigheten och fortsatt fred med Sovjet-Ryssland under vad som i omvärlden - inte minst i Sverige - emellanåt benämndes som Finlandisering - inte sällan nedlåtande. Det var ju lättare för Sverige att veta hur Sovjetunionen skulle behandlas emedan Finland låg i vägen för eventuella ryska aggressioner. Finland betalade dryga skadestånd till Sovjet men kunde senare dra nytta av en omfattande östhandel för uppbyggnad av landets välstånd. På motsvarande sätt kunde Sverige dra nytta av de östliga systemens inkompetens, efter ihärdigt pussande.
Det förefaller som om sentida finska ledare inte fått lära sig sitt lands historia. Senare tiders finska utlandsäventyr pekar på det. Medan Sverige haft Anders Sundströms ekonomisk-moraliska Telia- och Vattenfallkatastrofer har Finland haft liknande äventyr.
Sonera förlorades till Telia efter överambitiösa expansionsplaner på mobiltelefonområdet. Fortum har så här långt förlorat sina elnät i Norge, Sverige och Finland. I Finland är man involverade i kärnkraftsbyggen som förefaller mer eller mindre löpa amok. Stora summor har investerats i Ryssland genom köpet av och uppbyggnaden av regionkraftbolaget TGC-10 runt Chelyabinsk, bakom Uralbergen. Projektet kännetecknas av, menar jag, fyra saker: hög prislapp, stora investeringsbehov, sannolikt stora mutor till finska nyckelspelare inför förvärvet samt totalt beroende av ryssarnas välvilja för att kunna behålla tillgångarna och tjäna pengar på sin investering. Som alla som ägnar sig åt affärsverksamhet i området vet tenderar alla investeringar av utlänningar i Ryssland att sluta likadant. Man får vara ifred så länge man investerar och man blir berövad företaget så snart man investerat färdigt.
Av någon anledning har senare tiders finska politiska ledare till synes varit helt ovetande om dessa historiska bakgrundskunskaper och om Finlands stora behov av goda relationer med Ryssland. Hur ska man annars förklara den böjelse som redovisats under senare tid innebärande avståndstagande till Finlandisering och flört med Nato? Finnarna har sannolikt en lättförståelig vilja att förhindra att Finland förvandlas till en konfliktzon ständig berörd av provokationer från båda sidor med risk för att utvidgas till en krigszon. Men finns det, mot bakgrund av vad som hänt i exempelvis de länder som under de senaste två decennierna utsatts för USA:s och Natos omsorger, någon anledning över huvud taget att förvänta sig annat, än att ett finskt utökat Nato-samarbete innebär en beställning på att Finland i den ganska nära framtiden förvandlas till slagfält?
Finland är hårt trängt ekonomiskt. Hur påverkas Finland av om statliga finska Fortums investeringar i TGC-10 utvecklas ogynnsamt? Hur mycket har finska skattebetalarna investerat i TGC-10, direkt och indirekt?
Seppo Remes är en finsk affärsman som varit verksam i Ryssland över tjugo år. Han har där nått mycket höga positioner i stora ryska statliga energibolag. När han i mars besökte Finland vägrades han inresetillstånd till Ryssland då han skulle återvända. Det väckte då stor uppmärksamhet i Finland. Den stora uppmärksamheten övergick mycket snart i total tystnad.
Statuerade ryssarna exempel med hjälp av Remes? Innebar vägran att medge Remes inresetillstånd ett budskap till finska makthavare om hur en fortsatt flört med Nato kan påverka Fortums affärsverksamhet bakom Ural? Ska den totala tystnaden på alla fronter tolkas som att finnarna tagit den ryska varningen ad notam?
Det förefaller onekligen som om Nato-kraxandet avtagit en del i Sverige också. Att Sverige skulle gå med i Nato utan Finland, skulle förvandla Tornedalen till Natos östgräns. Beträffande vilken förstärkning Sverige skulle tillföra Nato, ligger det nära till hands att jämföra med vad Churchill sa, när han fick vetskap om att Il Duce’s Italien gjort gemensam sak med Hitler's Tyskland:
”Det är inte mer än rättvist, vi hade dem förra gången.”
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Av för mig outgrundlig anledning har i Finland en längre tid lobbats högljutt för att Finland ska gå med i Nato. Det är förvånande och ofinskt.
I historiskt perspektiv har Sverige utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Ända till ryske tsaren Alexander I tog Finland 1809. Därefter har det varit färdigkrigat för de svenske. Tiden dessförinnan ägnades åt anfallskrig och plundringståg, ofta österut men även söderut och västerut. Omfattande plundring bedrevs av svenskarna i Tyskland, även resulterande i viss ockupation av tysk mark. Anfallskrig har även bedrivits mot Danmark i både söder och väster och omfattande anfallskrig har även förekommit österut, i Baltikum och Ryssland. Mycket gammalt tillbaka har Sverige värjt sig mot danska anfallskrig men från rysk sida har aldrig riktats några anfallskrig mot Sverige, möjligen då med undantag för 1808-1809 då halva svenska riket förlorades till Ryssland. I övrigt har ryssarna begränsat sig till straffexpeditioner in på svensk mark, vilka inte resulterat i ockupationer. Det är viktigt att ha detta klart för sig. Sverige har bedrivit plundringskrig i andra länder och kungarna som lyckats med det har ihågkommits som hjältekonungar. I det fall plundringstågen misslyckats har de förklarats vara försvarskrig på främmande mark.
Från 1809 och framåt var Finland ett ryskt storfurstendöme och fred rådde i Finland. Ryska Revolutionen förde med sig Sovjetunionens bildande, Finlands självständighet och fortsatt fred med Sovjet-Ryssland. Undantaget var Stalins krav på finska landområden 1939, som torde ha sin grund i strategiska bedömningar av vad som behövde göras för att försvara Sovjet mot Hitlertyskland under Andra Världskriget. Inte rättvist, men begripligt. Finland bjöd hårt och länge framgångsrikt motstånd, men tvingades så småningom till underkastelse och till att driva ut sina tyska vapenbröder. Därefter fortsatte den finska självständigheten och fortsatt fred med Sovjet-Ryssland under vad som i omvärlden - inte minst i Sverige - emellanåt benämndes som Finlandisering - inte sällan nedlåtande. Det var ju lättare för Sverige att veta hur Sovjetunionen skulle behandlas emedan Finland låg i vägen för eventuella ryska aggressioner. Finland betalade dryga skadestånd till Sovjet men kunde senare dra nytta av en omfattande östhandel för uppbyggnad av landets välstånd. På motsvarande sätt kunde Sverige dra nytta av de östliga systemens inkompetens, efter ihärdigt pussande.
Det förefaller som om sentida finska ledare inte fått lära sig sitt lands historia. Senare tiders finska utlandsäventyr pekar på det. Medan Sverige haft Anders Sundströms ekonomisk-moraliska Telia- och Vattenfallkatastrofer har Finland haft liknande äventyr.
Sonera förlorades till Telia efter överambitiösa expansionsplaner på mobiltelefonområdet. Fortum har så här långt förlorat sina elnät i Norge, Sverige och Finland. I Finland är man involverade i kärnkraftsbyggen som förefaller mer eller mindre löpa amok. Stora summor har investerats i Ryssland genom köpet av och uppbyggnaden av regionkraftbolaget TGC-10 runt Chelyabinsk, bakom Uralbergen. Projektet kännetecknas av, menar jag, fyra saker: hög prislapp, stora investeringsbehov, sannolikt stora mutor till finska nyckelspelare inför förvärvet samt totalt beroende av ryssarnas välvilja för att kunna behålla tillgångarna och tjäna pengar på sin investering. Som alla som ägnar sig åt affärsverksamhet i området vet tenderar alla investeringar av utlänningar i Ryssland att sluta likadant. Man får vara ifred så länge man investerar och man blir berövad företaget så snart man investerat färdigt.
Av någon anledning har senare tiders finska politiska ledare till synes varit helt ovetande om dessa historiska bakgrundskunskaper och om Finlands stora behov av goda relationer med Ryssland. Hur ska man annars förklara den böjelse som redovisats under senare tid innebärande avståndstagande till Finlandisering och flört med Nato? Finnarna har sannolikt en lättförståelig vilja att förhindra att Finland förvandlas till en konfliktzon ständig berörd av provokationer från båda sidor med risk för att utvidgas till en krigszon. Men finns det, mot bakgrund av vad som hänt i exempelvis de länder som under de senaste två decennierna utsatts för USA:s och Natos omsorger, någon anledning över huvud taget att förvänta sig annat, än att ett finskt utökat Nato-samarbete innebär en beställning på att Finland i den ganska nära framtiden förvandlas till slagfält?
Finland är hårt trängt ekonomiskt. Hur påverkas Finland av om statliga finska Fortums investeringar i TGC-10 utvecklas ogynnsamt? Hur mycket har finska skattebetalarna investerat i TGC-10, direkt och indirekt?
Seppo Remes är en finsk affärsman som varit verksam i Ryssland över tjugo år. Han har där nått mycket höga positioner i stora ryska statliga energibolag. När han i mars besökte Finland vägrades han inresetillstånd till Ryssland då han skulle återvända. Det väckte då stor uppmärksamhet i Finland. Den stora uppmärksamheten övergick mycket snart i total tystnad.
Statuerade ryssarna exempel med hjälp av Remes? Innebar vägran att medge Remes inresetillstånd ett budskap till finska makthavare om hur en fortsatt flört med Nato kan påverka Fortums affärsverksamhet bakom Ural? Ska den totala tystnaden på alla fronter tolkas som att finnarna tagit den ryska varningen ad notam?
Det förefaller onekligen som om Nato-kraxandet avtagit en del i Sverige också. Att Sverige skulle gå med i Nato utan Finland, skulle förvandla Tornedalen till Natos östgräns. Beträffande vilken förstärkning Sverige skulle tillföra Nato, ligger det nära till hands att jämföra med vad Churchill sa, när han fick vetskap om att Il Duce’s Italien gjort gemensam sak med Hitler's Tyskland:
”Det är inte mer än rättvist, vi hade dem förra gången.”
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Sundströms nota: Vattenfall stänger Ringhals
.
Anders Sundström utvecklar sig till att måhända ofrivilligt bli Sveriges meste kärnkraftsavvecklare. Det är ju i alla inte de värderingar som typiskt sett råder i de kretsar som påstås rösta på Sundström och kompani.
Nu när nämnde Sundström tillsammans med sin kumpan Lars G Josefsson förskingrat eller bara klantat bort närmare 200 miljarder genom Vattenfall i Europa stundar nedläggning av Ringhals kärnkraftverk, eller åtminstone några reaktorer. Det är inte lätt att bedöma hur mycket som försvann som en följd av svindlerier och hur mycket som är följden av inkompetens, men man vill ju gärna tro att en betydande del är stulet exempelvis genom kick-backs i exempelvis Nuon-affären. Och man vill ju inte gärna tro att någon, eller några, på vanligt enkelt språk är så jävla inkompetenta att man kan slarva bort så mycket pengar och ända ha sina uppdrag kvar. Just att man har jobbet kvar talar starkt för att mycket är stulet och att det har gått enligt ritningarna.
Vare det hur det vill med den saken så återstår väl inte så mycket annat än att stänga Ringhals när man inte kan eller vill hålla ordning på vem som finns inne på området till ett kärnkraftverk så nära Göteborgstrakten.
De livsfarliga reaktorerna i Tyskland - Europas sämst skötta - är redan stängda, men tusentals anställda finns kvar och kostar pengar för oss elkonsumenter och verken ska skrotas för dyra pengar. I slutändan leder det till färre händer i vården och omsorgen och stillastående tåg - tack för det Anders Sundström! Lycka till med jakten! Maffians plan lyfter väl från Bromma som vanligt?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Anders Sundström utvecklar sig till att måhända ofrivilligt bli Sveriges meste kärnkraftsavvecklare. Det är ju i alla inte de värderingar som typiskt sett råder i de kretsar som påstås rösta på Sundström och kompani.
Nu när nämnde Sundström tillsammans med sin kumpan Lars G Josefsson förskingrat eller bara klantat bort närmare 200 miljarder genom Vattenfall i Europa stundar nedläggning av Ringhals kärnkraftverk, eller åtminstone några reaktorer. Det är inte lätt att bedöma hur mycket som försvann som en följd av svindlerier och hur mycket som är följden av inkompetens, men man vill ju gärna tro att en betydande del är stulet exempelvis genom kick-backs i exempelvis Nuon-affären. Och man vill ju inte gärna tro att någon, eller några, på vanligt enkelt språk är så jävla inkompetenta att man kan slarva bort så mycket pengar och ända ha sina uppdrag kvar. Just att man har jobbet kvar talar starkt för att mycket är stulet och att det har gått enligt ritningarna.
Vare det hur det vill med den saken så återstår väl inte så mycket annat än att stänga Ringhals när man inte kan eller vill hålla ordning på vem som finns inne på området till ett kärnkraftverk så nära Göteborgstrakten.
De livsfarliga reaktorerna i Tyskland - Europas sämst skötta - är redan stängda, men tusentals anställda finns kvar och kostar pengar för oss elkonsumenter och verken ska skrotas för dyra pengar. I slutändan leder det till färre händer i vården och omsorgen och stillastående tåg - tack för det Anders Sundström! Lycka till med jakten! Maffians plan lyfter väl från Bromma som vanligt?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Komiska sagor i Gomorron Sverige
.
Idag satt de där igen och berättade sagor om hur många terrordåd man har undvikit med förebyggande arbete. Det var inte att ta miste på att någon sorts kollektiv förlägenhet präglade hela diskussion på grund av dessa överdrifter. Den här gången fick för säkerhets skull ingen vara med som kunde ställa avslöjande frågor till sagofarbröderna.
Man kan undra vilka integritetskränkande skurkstreck just dessa lögner ska bädda för?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Idag satt de där igen och berättade sagor om hur många terrordåd man har undvikit med förebyggande arbete. Det var inte att ta miste på att någon sorts kollektiv förlägenhet präglade hela diskussion på grund av dessa överdrifter. Den här gången fick för säkerhets skull ingen vara med som kunde ställa avslöjande frågor till sagofarbröderna.
Man kan undra vilka integritetskränkande skurkstreck just dessa lögner ska bädda för?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Tyska och svenska egenheter
.
En sak som slår en när man rör sig i Tyskland är naturligtvis frågan varför Tyskland fungerar, men inte Sverige.
I Tyskland kan man bo på mycket välskötta små familjeägda och -drivna hotell, med ofta utmärkt mat, för 300-400 kr per natt, även inne i stadskärnorna. Alltid mycket rent, allt helt. Entré och restauranger ser så prydliga ut att det känns som om det är första dagen de är i bruk. 10-15 personer kan få arbete på ett sådant. I Sverige får vi vara glada om rummet är rent som vi får betala närmare 2000 kr för.
Med maten är det likadant. Dubbelt så dyrt och inte hälften så bra i Sverige.
Varför måste det vara så?
Ofta fastnar man i ”stau”, stillastående köer, på Autobahn. Inte så konstigt med den trafikmängd de har. Men åtminstone jag ser sällan att man gör något uppenbart fel. Men på Kristi Himmelfärdsafton fick jag se att även tyskarna kan klanta till det.
Jag körde från Gyhum till Berlin, en sträcka på 36 mil som ska ta 3 h 20 minuter. Men just den aftonen tog det 8 h. Merparten av tiden antingen stillastående eller på ettans växel slirande på kopplingen. Orsaken var ett vägarbete 7 mil öster om Hamburg. På en sträcka av kanske 2-3 km drogs Autobahns 3 filer ned till 2 provisoriska filer. Men den som hade gjort det hade avsatt för liten bredd till de två filerna vilket resulterade i att bilisterna inte vågade nyttja bägge filerna utan man körde i någon storts dragkedjemönster, de flesta i högerfilen, ibland någon i vänsterfilen, men ytterst sällan bilar i bägge filerna. Att det gick så sakta berodde på att bilisterna med tysk samvetsgrannhet försökte hålla sig inom de heldragna gula linjerna som avgränsade de allt för smala körfälten. Av avsedda två filer blev på det sättet istället en halv fil eller mindre. Det hade varit bättre att låta vägen vara enfilig. Då hade den varit bredare och trafikanterna hade vågat hålla upp farten. Och det fanns naturligtvis inte en vägarbetare på platsen eftersom de hade tagit helg.
Inte konstigt att det blev trafikstockning när man i rusningstrafik dragit ned Autobahns 3 filer till en halv. Och där tillbringade tiotusentals, kanske hundratusentals, människor fem timmar extra helt i onödan. Jag skulle bli förvånad om inte några körde ihjäl sig sedan i försök att återvinna den förlorade tiden.
Och tänk, så där gör idioterna i Sverige - överallt - utan att det ens är något vägarbete. De nöjer sig inte heller med måla en gul heldragen linje. De bygger staket mitt på den allt för smala vägen. Staket som inte duger mycket annat till än att slakta motorcyklister. Och sedan håller de på att pösa över av stolthet över vad de åstadkommit…
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
En sak som slår en när man rör sig i Tyskland är naturligtvis frågan varför Tyskland fungerar, men inte Sverige.
I Tyskland kan man bo på mycket välskötta små familjeägda och -drivna hotell, med ofta utmärkt mat, för 300-400 kr per natt, även inne i stadskärnorna. Alltid mycket rent, allt helt. Entré och restauranger ser så prydliga ut att det känns som om det är första dagen de är i bruk. 10-15 personer kan få arbete på ett sådant. I Sverige får vi vara glada om rummet är rent som vi får betala närmare 2000 kr för.
Med maten är det likadant. Dubbelt så dyrt och inte hälften så bra i Sverige.
Varför måste det vara så?
Ofta fastnar man i ”stau”, stillastående köer, på Autobahn. Inte så konstigt med den trafikmängd de har. Men åtminstone jag ser sällan att man gör något uppenbart fel. Men på Kristi Himmelfärdsafton fick jag se att även tyskarna kan klanta till det.
Jag körde från Gyhum till Berlin, en sträcka på 36 mil som ska ta 3 h 20 minuter. Men just den aftonen tog det 8 h. Merparten av tiden antingen stillastående eller på ettans växel slirande på kopplingen. Orsaken var ett vägarbete 7 mil öster om Hamburg. På en sträcka av kanske 2-3 km drogs Autobahns 3 filer ned till 2 provisoriska filer. Men den som hade gjort det hade avsatt för liten bredd till de två filerna vilket resulterade i att bilisterna inte vågade nyttja bägge filerna utan man körde i någon storts dragkedjemönster, de flesta i högerfilen, ibland någon i vänsterfilen, men ytterst sällan bilar i bägge filerna. Att det gick så sakta berodde på att bilisterna med tysk samvetsgrannhet försökte hålla sig inom de heldragna gula linjerna som avgränsade de allt för smala körfälten. Av avsedda två filer blev på det sättet istället en halv fil eller mindre. Det hade varit bättre att låta vägen vara enfilig. Då hade den varit bredare och trafikanterna hade vågat hålla upp farten. Och det fanns naturligtvis inte en vägarbetare på platsen eftersom de hade tagit helg.
Inte konstigt att det blev trafikstockning när man i rusningstrafik dragit ned Autobahns 3 filer till en halv. Och där tillbringade tiotusentals, kanske hundratusentals, människor fem timmar extra helt i onödan. Jag skulle bli förvånad om inte några körde ihjäl sig sedan i försök att återvinna den förlorade tiden.
Och tänk, så där gör idioterna i Sverige - överallt - utan att det ens är något vägarbete. De nöjer sig inte heller med måla en gul heldragen linje. De bygger staket mitt på den allt för smala vägen. Staket som inte duger mycket annat till än att slakta motorcyklister. Och sedan håller de på att pösa över av stolthet över vad de åstadkommit…
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Blåljuskortegekramare världen över förenen eder
.
Det är inte bara Carl Bildt som älskar att åka blåljuskortege. Så här såg det ut i Berlin i förra veckan när Israels president kom på besök.
Jag stod intet ont anande inne på ett kontor i centrala Berlin när plötsligt larmet tystnade. Det visade sig att polisen stoppat trafiken. Efter en stund kom så kortegen. Men den tog ju aldrig slut. Efter kanske en halv minut kom jag på att detta måste dokumenteras så jag fick upp telefonen och filmade resten. Se filmen här.
Ibland finns det resurser. Man kan ju förstå att tyskarna har nerverna på helspänn mot den historiska bakgrunden med kriget och attentatet mot München-olympiaden. I praktiken demonstrerar nog detta mest en vilja att skydda den gästande presidenten. Om någon verkligen vill genomföra ett attentat är det nog inte så mycket som säkerhetsarrangemangen kan påverka, det stora engagemanget till trots.
Det är inte att ta miste på att detta, den dystra bakgrunden till trots, tangerar och överskrider gränsen till det komiska.
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Det är inte bara Carl Bildt som älskar att åka blåljuskortege. Så här såg det ut i Berlin i förra veckan när Israels president kom på besök.
Jag stod intet ont anande inne på ett kontor i centrala Berlin när plötsligt larmet tystnade. Det visade sig att polisen stoppat trafiken. Efter en stund kom så kortegen. Men den tog ju aldrig slut. Efter kanske en halv minut kom jag på att detta måste dokumenteras så jag fick upp telefonen och filmade resten. Se filmen här.
Ibland finns det resurser. Man kan ju förstå att tyskarna har nerverna på helspänn mot den historiska bakgrunden med kriget och attentatet mot München-olympiaden. I praktiken demonstrerar nog detta mest en vilja att skydda den gästande presidenten. Om någon verkligen vill genomföra ett attentat är det nog inte så mycket som säkerhetsarrangemangen kan påverka, det stora engagemanget till trots.
Det är inte att ta miste på att detta, den dystra bakgrunden till trots, tangerar och överskrider gränsen till det komiska.
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Sanningen om flygplanshaverierna söker sig framåt
.
Vi har en längre tid matats med lögner om varför trafikflygplan allt oftare(?) singlar mot marken efterlämnande idel döda passagerare. Utan tvivel emanerande från ett korrumperat franskt system innebärande att franska politiken, och ekonomiska intressen som Airbus representerar, samarbetat för att få den franska motsvarigheten till våra haverikommissioner att fungera som ett mörkläggningsverk - ett ”sanningsministerium” om man så vill.
Länge har varje haveri av betydelse skyllts på att piloterna skulle ha gjort fel. Eller att piloterna skulle betett sig oberäkneligt och oförklarligt. Så långt har mörkläggningen gått att husrannsakningar genomförs i omkomna piloters hem och, i samhället vanligtvis etablerade och välrenommerade, läkare och psykologer piskats ut i offentligheten med syfte att ta heder och ära av omkomna piloter, med av allt att döma påhittade historier om piloternas kompetens, hälsa och vandel.
Att flygplanen skulle ha störtat på grund av tekniska brister hos flygplanen har över huvud taget inte funnits på kartan. För den som vet minsta lilla om hur sårbara våra trafikflygplan är och hur i grunden feltänkt teknikens utveckling kommit att bli i förhållande till pilotens förmåga att kontrollera flygplanet, är det närmast ett utslag av svart humor att förneka och förbigå möjligheten av tekniska brister som olycksorsak.
Häromveckan, lördagen den 9 maj, gick ett Airbusplan i backen utanför Sevilla i Spanien, se artikel i The Guardian. Även denna gång ett Airbusplan, men bemannat av Airbus personal eftersom det ännu inte var levererat till kund. Fyra personer omkom och två skadades. Det framgår inte av rapporteringen om Airbus och franska myndigheters standardmetod för att klara upp flyghaverier ska tillämpas även denna gång. Jag menar förstås metoden med husrannsakningar hos omkomna piloter och den ena fantasifullare förklaringen efter den andra om varför de flugit planet ned i backen.
Ungefär samtidigt har vi nåtts av rapporter, såvitt bekant mest från USA - åtminstone helt säkert inte från Frankrike - om att dagens trafikplans styrsystem är så sårbara att de kan ”hackas” med dator utifrån och från passagerarplats. Källor är amerikanska myndigheter och flygplanstillverkaren Boeing. Så här skrev exempelvis Svenska Dagbladet om saken den 15 april i år.
Det kastar naturligtvis nytt ljus på de hittills presenterade påståendena om hur Germanwings andrepilot ska ha betett sig under flygningen som slutade med haveri i Alperna för en tid sedan. Av samma anledning finns det anledning att ifrågasätta de officiella uppgifterna om att andrepiloten låste ute förstepiloten från cockpit. Förmodligen är sanningen den, att om någon över huvud taget blivit utelåst kan det ha skett av vem som helst. Kanske även av planet självt. Det kommer att bli intressant att följa hur franska haverikommissionen, Airbus och Germanwings ska leta sig tillbaka till verkligheten - inte minst som de av allt att döma kan ha fabricerat falska bevis för ett olycksförlopp som förmodligen inte har med verkliga olycksorsaker att göra.
Det kan synas märkligt att flygplans styrsystem kan konstrueras så att utomstående kan ta sig in i systemet. Men det är egentligen inte konstigare än att Göteborgs spårvagnar kunde konstrueras så att vem som helst utifrån, när som helst, kunde slå om en spak som gjorde att spårvagnen inte kunde bromsas. Det orsakade olyckan på Aschebergsgatan med 13 döda och 23 skadade. Flygplanskonstruktioner är bara så mycket mer komplicerade och oöverskådliga.
Hur långt bort ligger den franska avbönen? Kommer de som mörklagt sanningen och obstruerat rättvisan att ställas inför rätta? Kommer det att visa sig att de med hänsyn till redan inträffade, och kommande, flygolyckor bör ställas inför rätta för mord? Eller står kriminella franska politiker, tjänstemän och affärsmän över lagen?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Vi har en längre tid matats med lögner om varför trafikflygplan allt oftare(?) singlar mot marken efterlämnande idel döda passagerare. Utan tvivel emanerande från ett korrumperat franskt system innebärande att franska politiken, och ekonomiska intressen som Airbus representerar, samarbetat för att få den franska motsvarigheten till våra haverikommissioner att fungera som ett mörkläggningsverk - ett ”sanningsministerium” om man så vill.
Länge har varje haveri av betydelse skyllts på att piloterna skulle ha gjort fel. Eller att piloterna skulle betett sig oberäkneligt och oförklarligt. Så långt har mörkläggningen gått att husrannsakningar genomförs i omkomna piloters hem och, i samhället vanligtvis etablerade och välrenommerade, läkare och psykologer piskats ut i offentligheten med syfte att ta heder och ära av omkomna piloter, med av allt att döma påhittade historier om piloternas kompetens, hälsa och vandel.
Att flygplanen skulle ha störtat på grund av tekniska brister hos flygplanen har över huvud taget inte funnits på kartan. För den som vet minsta lilla om hur sårbara våra trafikflygplan är och hur i grunden feltänkt teknikens utveckling kommit att bli i förhållande till pilotens förmåga att kontrollera flygplanet, är det närmast ett utslag av svart humor att förneka och förbigå möjligheten av tekniska brister som olycksorsak.
Häromveckan, lördagen den 9 maj, gick ett Airbusplan i backen utanför Sevilla i Spanien, se artikel i The Guardian. Även denna gång ett Airbusplan, men bemannat av Airbus personal eftersom det ännu inte var levererat till kund. Fyra personer omkom och två skadades. Det framgår inte av rapporteringen om Airbus och franska myndigheters standardmetod för att klara upp flyghaverier ska tillämpas även denna gång. Jag menar förstås metoden med husrannsakningar hos omkomna piloter och den ena fantasifullare förklaringen efter den andra om varför de flugit planet ned i backen.
Ungefär samtidigt har vi nåtts av rapporter, såvitt bekant mest från USA - åtminstone helt säkert inte från Frankrike - om att dagens trafikplans styrsystem är så sårbara att de kan ”hackas” med dator utifrån och från passagerarplats. Källor är amerikanska myndigheter och flygplanstillverkaren Boeing. Så här skrev exempelvis Svenska Dagbladet om saken den 15 april i år.
Det kastar naturligtvis nytt ljus på de hittills presenterade påståendena om hur Germanwings andrepilot ska ha betett sig under flygningen som slutade med haveri i Alperna för en tid sedan. Av samma anledning finns det anledning att ifrågasätta de officiella uppgifterna om att andrepiloten låste ute förstepiloten från cockpit. Förmodligen är sanningen den, att om någon över huvud taget blivit utelåst kan det ha skett av vem som helst. Kanske även av planet självt. Det kommer att bli intressant att följa hur franska haverikommissionen, Airbus och Germanwings ska leta sig tillbaka till verkligheten - inte minst som de av allt att döma kan ha fabricerat falska bevis för ett olycksförlopp som förmodligen inte har med verkliga olycksorsaker att göra.
Det kan synas märkligt att flygplans styrsystem kan konstrueras så att utomstående kan ta sig in i systemet. Men det är egentligen inte konstigare än att Göteborgs spårvagnar kunde konstrueras så att vem som helst utifrån, när som helst, kunde slå om en spak som gjorde att spårvagnen inte kunde bromsas. Det orsakade olyckan på Aschebergsgatan med 13 döda och 23 skadade. Flygplanskonstruktioner är bara så mycket mer komplicerade och oöverskådliga.
Hur långt bort ligger den franska avbönen? Kommer de som mörklagt sanningen och obstruerat rättvisan att ställas inför rätta? Kommer det att visa sig att de med hänsyn till redan inträffade, och kommande, flygolyckor bör ställas inför rätta för mord? Eller står kriminella franska politiker, tjänstemän och affärsmän över lagen?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Nationalsocialdemokraterna på upploppet
.
Nationalsocialdemokraternas ”all time high” var i valet 1940 då man fick 53,8 % av rösterna. Sedan låg man där och guppade mellan 45 och 50 %, fram till riksdagsvalet 1968 då man fick 50,1%. Därefter har stödet beskrivit en hackig resa nedåt. Hittills har man tappat mer än 50 % av sitt stöd. Men den återstående fallhöjden är betydande. Man kan tappa nästan 100 % till innan man når värdet som motiveras av den politik man för. Ungefär 1-2 % av befolkningen lever och försörjs av partiet, eller syndikatet. Betydligt fler är beroende av partiet, om än inte synligt. Till det nyss nämnda stödet i valmanskåren är man på väg med stormsteg, förmodligen för att allt fler numera inser vad ledande nationalsocialdemokrater ägnat, och ägnar, sig åt.
Precis som moderaterna och deras vapendragare senaste valnatten, gör nationalsocialdemokratin nu sitt bästa för att slippa bli omvalda. Åtminstone är man benägen att tro det. Och som sina föregångare väljer man så småningom kanske att låtsas avgå för att man är för ”goda” människor för att föra den politik som behövs för Sveriges bästa. Sanningen är inte lika vacker. Man duger inte till att få ordning på en helt igenom korrumperad stat, vars korrumperade funktionärer till stor del är de egna partivännerna. Men att skylla på att den egna godheten inte går hand i hand med folkets oginhet, mot snart en miljard nödlidande afrikaner och asiater, smeker det egna egot och lyfter eftermälet. Åtminstone var det Reinfeldts plan när han skyndade sig att avgå på valnatten.
Det är naturligtvis kännedomen om att landet varit på dekis sedan 1968, då Europa i huvudsak var återuppbyggt efter Andra Världskriget, som styr politikernas beteende. Då tog överkonsumtionen av välstånd fart på allvar, när Palme, och galningarna som omgav honom, gav full gas mot undergången. Länge har man kunnat dölja förfallet och det ekonomiska sammanbrottet för folket, men det blir nu allt svårare. Det finns en gräns för hur mycket man kan förskingra i kommunerna, innan de får svårt att hålla ålderdomshemmen öppna och bemannade. Vi står och balanserar vid den gränsen. Vissa kommuner har redan klivit över, resten gör det strax. På samma sätt har landstingen en gräns för hur omfattande förskingringen får bli, utan att sjukvården kollapsar. Det är den kollapsen vi genomlider nu. När det är så ruttet att man kan bygga ett nytt sjukhus, med omfattande svindlerier - utan vårdplatser - för att smeka självupptagna psykopaters egon, som till stor del tillhör bekantskapskretsen, eller sälja ut sjukhus och apotek till egna kompisar och välgörare till vrakpris samt leka stillastående tåg och flygbolag intill den gränslösa nivå att sjukhus efter sjukhus kollapsar och patienterna dör i de allt längre och allt fler ambulanstransporterna - då är sammanbrottet definitivt igång.
På det statliga området har man dolt, eller skjutit upp, kollapsen genom att lägga ned ett försvar som redan var i stort sett odugligt, eftersom det av politikerna sedan länge förvandlats till akutmottagning för en allt mer vanskött industri. Värst var väl när man lät Wall-Enberg i princip gratis knalla iväg även med modern utrustning för miljarder och kränga den till diktaturer. Minsta barn inser ju att materielen någon gång kommer att måsta köpas tillbaka eller upphandlas på nytt - till fullt pris, eller mer.
På järnvägsområdet har man på snarlikt sätt kört infrastrukturen i botten så att snart inga tåg når sina mål, åtminstone inte i tid. Visst dolde sig, bland många som ännu arbetade på järnvägen, många latmaskar som anställts på politiska meriter och var kända för att ligga och sova hela dagarna mellan de röda fanorna i lunchrummet. De måste haft det hemskt jobbigt. Tiden går kolossalt sakta på arbetet när man inte gör någonting. Men rätta lösningen på det problemet var inte nödvändigtvis att stycka sönder järnvägen bortom allt förstånd.
Och nu när jorden håller på att gå under av överbefolkning, är den svenska byråkratin fullständigt besatt av sina försök att få trafiken på alla landets vägar att slutgiltigt stanna, i strävan efter nollvisionens fullbordande. Hur viktigt är det i jordens nuvarande situation? Tänk om man för 30 år sedan hade påstått att vi på 2010-talet skulle bygga staket på vägarna för att göra dem ofarbara och koncentrera slitaget till en begränsad yta av vägen, för att i en överbefolkad värld uppnå nollvisionen… Skulle man ha blivit trodd, eller skulle folk bara ha skakat på huvudet?
Eller om man förutspått att Sveriges stora företag på 2010-talet skulle ledas av psykopater som utan skam i kroppen fick de anställda att återanvända engångsmuggar och staten att öka redan för höga fordonsvikter på våra sönderkörda och underdimensionerade vägar. Allt för att göra det möjligt för Jet- o Jakt-klubben att förstöra återstoden av våra vägar, för att i sin tur göra det möjligt för klubben att flyga världen runt i privatjet och äta, dricka och sätta på horor på andras bekostnad. Eller om man hade påstått att en sosseledare, som Anders Sundström till exempel, med förtjusning skulle vara ordinarie medlem i Jet- o Jaktklubbens excesser, spridande och förslösande pensionsspararnas medel. Dessutom att han fick låta Vattenfall slösa bort 200 av skattebetalarnas miljarder i Europa och låta sina kompisar i maffian förskingra 14 miljarder av våra pensionsmedel i en dödfödd grop utanför Pajala - allt medan media bara pliktskyldigast kritiserar honom. Eller låta Telia plocka ned ett fungerande nät från den svenska landsbygden, sköta avlyssningen och förföljelsen av folket åt diktatorer i forna sovjetrepubliker, använda diktatorerna till att tvätta Teliapengar i Gibraltar åt chefsfunktionärer och politiker. Nog skulle folk tyckt att man var en ondsint typ som påstod att våra osjälviska och rättrådiga politiker och tjänstemän gjorde något sådant. Då skulle ju massmedia grilla dem och vårt oväldiga rättsväsende låsa in dem på lång tid - eller hur? Annars vore de ju korrumperade attrapper…
Göran Greider var med i SVT:s Aktuellt igår kväll. Med sin vanliga klarsyn efterlyste han ”reformer” från nationalsocialdemokratin. Vad skulle det kunna vara då? I ett land åderlåtet på sitt ekonomiska handlingsutrymme och sin förmåga att tillhandahålla ”välfärd” av just dessa ”reformer” som den vimsige floskelspridaren Grejder vill se mer av.
Vad återstår för att fullborda katastrofen? Kanske att tillsätta någon kriminell som visionerar om att bara en handfull vägverk, eller järnvägsbolag, eller sjukhusbolag kommer att överleva i Europa och skicka ut dem att förskingra miljarder, tvättande pengar åt sig själva och kompisarna i Europa?
Nationalsocialdemokratins förbannelse är att man förväntar sig att dess valda företrädare ska vara osjälviska hedersmän, samtidigt som man själva skulle stjäla ohejdat om man kom i position att göra det. Men nu är vår nationalsocialdemokrati med stormsteg på väg mot sitt slutgiltiga mål. Hoppas att de tar med några av sina partivänner i de andra partierna i hissen med destination nedåt. Det tycks inte saknas ”grisjägare” i de officiellt ickesocialistiska partierna heller.
Den svenska nationalsocialdemokratin håller på att lära sig innebörden i Margareth Thatchers berömda uttalande att ”the trouble with socialism is that eventually you run out of other peoples money”. Översatt till svenska: ”problemet med socialism är, att så småningom tar någon annans pengar slut.”
Tänkvärda ord när vi ser en av de största tjuvarna som gått i ett par skor i det här landet anförtros att sköta en av de största bankerna och den största pensionskassan på ett sätt som gör att välfärdsmiljarderna susar iväg till maffian samtidigt som avskrapet självt går glatt ostraffat genom livet, nu sysselsatt med att göra Bromma till en flygplats exklusivt förbehållen maffian. Näringslivet drev man iväg från Bromma för flera år sedan.
Nationalsocialismens storhetstid är slut i Sverige. Nu är frågan om de tar Sverige med sig i djupet? De har åtminstone kommit en bra bit på väg. Eller hinner vi slänga dem över bord?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
Nationalsocialdemokraternas ”all time high” var i valet 1940 då man fick 53,8 % av rösterna. Sedan låg man där och guppade mellan 45 och 50 %, fram till riksdagsvalet 1968 då man fick 50,1%. Därefter har stödet beskrivit en hackig resa nedåt. Hittills har man tappat mer än 50 % av sitt stöd. Men den återstående fallhöjden är betydande. Man kan tappa nästan 100 % till innan man når värdet som motiveras av den politik man för. Ungefär 1-2 % av befolkningen lever och försörjs av partiet, eller syndikatet. Betydligt fler är beroende av partiet, om än inte synligt. Till det nyss nämnda stödet i valmanskåren är man på väg med stormsteg, förmodligen för att allt fler numera inser vad ledande nationalsocialdemokrater ägnat, och ägnar, sig åt.
Precis som moderaterna och deras vapendragare senaste valnatten, gör nationalsocialdemokratin nu sitt bästa för att slippa bli omvalda. Åtminstone är man benägen att tro det. Och som sina föregångare väljer man så småningom kanske att låtsas avgå för att man är för ”goda” människor för att föra den politik som behövs för Sveriges bästa. Sanningen är inte lika vacker. Man duger inte till att få ordning på en helt igenom korrumperad stat, vars korrumperade funktionärer till stor del är de egna partivännerna. Men att skylla på att den egna godheten inte går hand i hand med folkets oginhet, mot snart en miljard nödlidande afrikaner och asiater, smeker det egna egot och lyfter eftermälet. Åtminstone var det Reinfeldts plan när han skyndade sig att avgå på valnatten.
Det är naturligtvis kännedomen om att landet varit på dekis sedan 1968, då Europa i huvudsak var återuppbyggt efter Andra Världskriget, som styr politikernas beteende. Då tog överkonsumtionen av välstånd fart på allvar, när Palme, och galningarna som omgav honom, gav full gas mot undergången. Länge har man kunnat dölja förfallet och det ekonomiska sammanbrottet för folket, men det blir nu allt svårare. Det finns en gräns för hur mycket man kan förskingra i kommunerna, innan de får svårt att hålla ålderdomshemmen öppna och bemannade. Vi står och balanserar vid den gränsen. Vissa kommuner har redan klivit över, resten gör det strax. På samma sätt har landstingen en gräns för hur omfattande förskingringen får bli, utan att sjukvården kollapsar. Det är den kollapsen vi genomlider nu. När det är så ruttet att man kan bygga ett nytt sjukhus, med omfattande svindlerier - utan vårdplatser - för att smeka självupptagna psykopaters egon, som till stor del tillhör bekantskapskretsen, eller sälja ut sjukhus och apotek till egna kompisar och välgörare till vrakpris samt leka stillastående tåg och flygbolag intill den gränslösa nivå att sjukhus efter sjukhus kollapsar och patienterna dör i de allt längre och allt fler ambulanstransporterna - då är sammanbrottet definitivt igång.
På det statliga området har man dolt, eller skjutit upp, kollapsen genom att lägga ned ett försvar som redan var i stort sett odugligt, eftersom det av politikerna sedan länge förvandlats till akutmottagning för en allt mer vanskött industri. Värst var väl när man lät Wall-Enberg i princip gratis knalla iväg även med modern utrustning för miljarder och kränga den till diktaturer. Minsta barn inser ju att materielen någon gång kommer att måsta köpas tillbaka eller upphandlas på nytt - till fullt pris, eller mer.
På järnvägsområdet har man på snarlikt sätt kört infrastrukturen i botten så att snart inga tåg når sina mål, åtminstone inte i tid. Visst dolde sig, bland många som ännu arbetade på järnvägen, många latmaskar som anställts på politiska meriter och var kända för att ligga och sova hela dagarna mellan de röda fanorna i lunchrummet. De måste haft det hemskt jobbigt. Tiden går kolossalt sakta på arbetet när man inte gör någonting. Men rätta lösningen på det problemet var inte nödvändigtvis att stycka sönder järnvägen bortom allt förstånd.
Och nu när jorden håller på att gå under av överbefolkning, är den svenska byråkratin fullständigt besatt av sina försök att få trafiken på alla landets vägar att slutgiltigt stanna, i strävan efter nollvisionens fullbordande. Hur viktigt är det i jordens nuvarande situation? Tänk om man för 30 år sedan hade påstått att vi på 2010-talet skulle bygga staket på vägarna för att göra dem ofarbara och koncentrera slitaget till en begränsad yta av vägen, för att i en överbefolkad värld uppnå nollvisionen… Skulle man ha blivit trodd, eller skulle folk bara ha skakat på huvudet?
Eller om man förutspått att Sveriges stora företag på 2010-talet skulle ledas av psykopater som utan skam i kroppen fick de anställda att återanvända engångsmuggar och staten att öka redan för höga fordonsvikter på våra sönderkörda och underdimensionerade vägar. Allt för att göra det möjligt för Jet- o Jakt-klubben att förstöra återstoden av våra vägar, för att i sin tur göra det möjligt för klubben att flyga världen runt i privatjet och äta, dricka och sätta på horor på andras bekostnad. Eller om man hade påstått att en sosseledare, som Anders Sundström till exempel, med förtjusning skulle vara ordinarie medlem i Jet- o Jaktklubbens excesser, spridande och förslösande pensionsspararnas medel. Dessutom att han fick låta Vattenfall slösa bort 200 av skattebetalarnas miljarder i Europa och låta sina kompisar i maffian förskingra 14 miljarder av våra pensionsmedel i en dödfödd grop utanför Pajala - allt medan media bara pliktskyldigast kritiserar honom. Eller låta Telia plocka ned ett fungerande nät från den svenska landsbygden, sköta avlyssningen och förföljelsen av folket åt diktatorer i forna sovjetrepubliker, använda diktatorerna till att tvätta Teliapengar i Gibraltar åt chefsfunktionärer och politiker. Nog skulle folk tyckt att man var en ondsint typ som påstod att våra osjälviska och rättrådiga politiker och tjänstemän gjorde något sådant. Då skulle ju massmedia grilla dem och vårt oväldiga rättsväsende låsa in dem på lång tid - eller hur? Annars vore de ju korrumperade attrapper…
Göran Greider var med i SVT:s Aktuellt igår kväll. Med sin vanliga klarsyn efterlyste han ”reformer” från nationalsocialdemokratin. Vad skulle det kunna vara då? I ett land åderlåtet på sitt ekonomiska handlingsutrymme och sin förmåga att tillhandahålla ”välfärd” av just dessa ”reformer” som den vimsige floskelspridaren Grejder vill se mer av.
Vad återstår för att fullborda katastrofen? Kanske att tillsätta någon kriminell som visionerar om att bara en handfull vägverk, eller järnvägsbolag, eller sjukhusbolag kommer att överleva i Europa och skicka ut dem att förskingra miljarder, tvättande pengar åt sig själva och kompisarna i Europa?
Nationalsocialdemokratins förbannelse är att man förväntar sig att dess valda företrädare ska vara osjälviska hedersmän, samtidigt som man själva skulle stjäla ohejdat om man kom i position att göra det. Men nu är vår nationalsocialdemokrati med stormsteg på väg mot sitt slutgiltiga mål. Hoppas att de tar med några av sina partivänner i de andra partierna i hissen med destination nedåt. Det tycks inte saknas ”grisjägare” i de officiellt ickesocialistiska partierna heller.
Den svenska nationalsocialdemokratin håller på att lära sig innebörden i Margareth Thatchers berömda uttalande att ”the trouble with socialism is that eventually you run out of other peoples money”. Översatt till svenska: ”problemet med socialism är, att så småningom tar någon annans pengar slut.”
Tänkvärda ord när vi ser en av de största tjuvarna som gått i ett par skor i det här landet anförtros att sköta en av de största bankerna och den största pensionskassan på ett sätt som gör att välfärdsmiljarderna susar iväg till maffian samtidigt som avskrapet självt går glatt ostraffat genom livet, nu sysselsatt med att göra Bromma till en flygplats exklusivt förbehållen maffian. Näringslivet drev man iväg från Bromma för flera år sedan.
Nationalsocialismens storhetstid är slut i Sverige. Nu är frågan om de tar Sverige med sig i djupet? De har åtminstone kommit en bra bit på väg. Eller hinner vi slänga dem över bord?
Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.
måndag 18 maj 2015
För dum för att ha några pengar
.
(Ändrad 18 maj 2015, kl 23:42)
Senaste Uppdrag Granskning handlade om konstbedrägerierna på nätet. Det nämndes hur folk betalar miljoner för en iPad som ”tillhört” påven eller för ett massproducerat Andy Warhol-tryck.
Att säljarna är med och bjuder bland köparna för att driva upp priserna på sina egna objekt förekommer förmodligen på alla auktionshus. Det får man nog räkna med - om inte annat så för att det är näst intill omöjligt, kanske inte ens lagligt, att stävja. Däremot kan man ju anse sig ha rätt att förvänta sig, att de uppgifter som lämnas om varan är korrekta, vilket inte alltid är fallet. Inte sällan är objekt med påtagliga skavanker på Auctionet beskrivna med ”inga anmärkningar”.
En annan sak som man tog upp i Uppdrag Granskning är att säljare och mäklare ibland kan vara en och samma person. Det blir ju märkligt, som man uttryckte det i programmet, om mäklaren i hemlighet mäklar sin egen vara och dessutom är med och bjuder. Detta förhindras, som någon uttryckte det i programmet, av att auktionshuset tar ut provision på alla affärer. Det blir därför kostsamt att ropa in sina egna varor. Vad händer då om varan inte säljs för att priset stannar under bevakningspris? Genererar det kostnader för säljaren? Troligen inga större kostnader i alla fall eftersom varor ofta går ut flera gånger. Men intressantare är kanske vad som händer om säljaren själv ropar in varan genom något av sina många kundnummer därför att kunderna inte låter sig lockas med i budgivningen. Det blir kostsamma provisioner sa man från Lauritz sida i programmet. Jag är långt ifrån övertygad om det. Många gånger har varor sålts och kommit tillbaka för att säljas igen. Inte minst på Auctionet. Det tyder inte på att provisionerna alltid träffar säljarna med den styrka som beskrevs från Lauritz sida i programmet. Dock ska sägas att i det fall en vara säljs upprepade gånger är det för den skull inte klarlagt att det är samma säljare varje gång. En köpare kan också ångra ett köp och lägga ut varan till försäljning. Det intryck jag fått är emellertid att det ofta handlar om samma säljare. Jag skulle inte heller hålla för osannolikt att auktionshuset erbjuder en stamkund vissa förmåner därvid lag, såsom befrielse från upprepade provisioner.
När man ser hur pengarna så till den milda grad förlorat sin betydelse för en del människor att man betalar miljoner för strunt, kan man inte låta bli att dra sig till minnes hur det gick till i slutet av en de senaste ekonomiska bubblorna. I slutet av fastighetsspekulationsbubblan, när 1980-tal övergick i 1990-tal, förfasades vi över att fastighetshajarna hade blivit så ”rika” att de köpte tavlor för över hundra miljoner kronor per styck. Sedan visade det sig att de framför allt hade blivit ”rika på skulder”.
Och nu när vi får läsa om hur ”rika” framför allt Stockholmarna blivit genom de med hjälp av sedelpressarna skenande fastighetspriserna förtjänar det att ihågkommas, att trots att fastighetspriserna i många fall ökat sådär en fyra, fem gånger, räcker pengarna ändå inte till att köpa vare sig påvens kasserade iPad eller massproducerade Andy Warhol-tryck. De riktigt ”rika” har övergått till att köpa tavlor för 1,2 miljarder kronor per styck, eller ettusentvåhundra miljoner. Ändå går de varken att äta eller odla mat med. Det kallas att värdesäkra sina tillgångar. Så när krisen slår till ska man växla sitt plakat mot ungefär ettusentvåhundra miljoner och köpa mat för dem.
Detta är vad politikens och finansens stollar har gjort med vår ekonomi.
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman.
(Ändrad 18 maj 2015, kl 23:42)
Senaste Uppdrag Granskning handlade om konstbedrägerierna på nätet. Det nämndes hur folk betalar miljoner för en iPad som ”tillhört” påven eller för ett massproducerat Andy Warhol-tryck.
Att säljarna är med och bjuder bland köparna för att driva upp priserna på sina egna objekt förekommer förmodligen på alla auktionshus. Det får man nog räkna med - om inte annat så för att det är näst intill omöjligt, kanske inte ens lagligt, att stävja. Däremot kan man ju anse sig ha rätt att förvänta sig, att de uppgifter som lämnas om varan är korrekta, vilket inte alltid är fallet. Inte sällan är objekt med påtagliga skavanker på Auctionet beskrivna med ”inga anmärkningar”.
En annan sak som man tog upp i Uppdrag Granskning är att säljare och mäklare ibland kan vara en och samma person. Det blir ju märkligt, som man uttryckte det i programmet, om mäklaren i hemlighet mäklar sin egen vara och dessutom är med och bjuder. Detta förhindras, som någon uttryckte det i programmet, av att auktionshuset tar ut provision på alla affärer. Det blir därför kostsamt att ropa in sina egna varor. Vad händer då om varan inte säljs för att priset stannar under bevakningspris? Genererar det kostnader för säljaren? Troligen inga större kostnader i alla fall eftersom varor ofta går ut flera gånger. Men intressantare är kanske vad som händer om säljaren själv ropar in varan genom något av sina många kundnummer därför att kunderna inte låter sig lockas med i budgivningen. Det blir kostsamma provisioner sa man från Lauritz sida i programmet. Jag är långt ifrån övertygad om det. Många gånger har varor sålts och kommit tillbaka för att säljas igen. Inte minst på Auctionet. Det tyder inte på att provisionerna alltid träffar säljarna med den styrka som beskrevs från Lauritz sida i programmet. Dock ska sägas att i det fall en vara säljs upprepade gånger är det för den skull inte klarlagt att det är samma säljare varje gång. En köpare kan också ångra ett köp och lägga ut varan till försäljning. Det intryck jag fått är emellertid att det ofta handlar om samma säljare. Jag skulle inte heller hålla för osannolikt att auktionshuset erbjuder en stamkund vissa förmåner därvid lag, såsom befrielse från upprepade provisioner.
När man ser hur pengarna så till den milda grad förlorat sin betydelse för en del människor att man betalar miljoner för strunt, kan man inte låta bli att dra sig till minnes hur det gick till i slutet av en de senaste ekonomiska bubblorna. I slutet av fastighetsspekulationsbubblan, när 1980-tal övergick i 1990-tal, förfasades vi över att fastighetshajarna hade blivit så ”rika” att de köpte tavlor för över hundra miljoner kronor per styck. Sedan visade det sig att de framför allt hade blivit ”rika på skulder”.
Och nu när vi får läsa om hur ”rika” framför allt Stockholmarna blivit genom de med hjälp av sedelpressarna skenande fastighetspriserna förtjänar det att ihågkommas, att trots att fastighetspriserna i många fall ökat sådär en fyra, fem gånger, räcker pengarna ändå inte till att köpa vare sig påvens kasserade iPad eller massproducerade Andy Warhol-tryck. De riktigt ”rika” har övergått till att köpa tavlor för 1,2 miljarder kronor per styck, eller ettusentvåhundra miljoner. Ändå går de varken att äta eller odla mat med. Det kallas att värdesäkra sina tillgångar. Så när krisen slår till ska man växla sitt plakat mot ungefär ettusentvåhundra miljoner och köpa mat för dem.
Detta är vad politikens och finansens stollar har gjort med vår ekonomi.
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman.
Moderaternas icke-lösning på tiggeriet
.
Så har moderaterna gjort det igen. Lagt ett förslag till lösning på ett växande problem som irriterar allt fler. Jag tänker naturligtvis på tiggeriet som klantiga svenska politiker importerar från Balkan. Fast i Balkan finns det inte. Där accepterar man inte tiggare på gator och torg. Men det förslag moderaterna lagt, eller vill lägga, är vägt på guldvåg för att inte irritera någon som behöver tiggarna för att döva sitt samvete genom att ge av sitt ”överskott” till de behövande.
Det är bara det att ”lösningen” är så mycket vägd på guldvåg att problemet inte kommer att lösas genom moderaternas förslag. Anledningen är naturligtvis att det är mycket svårt att leda i bevis huruvida tiggeriet är organiserat eller inte. Förmodligen blir det som vanligt. De som verkligen exploaterar människor kommer att ostraffat få fortsätta med det. Men någon stackars mamma eller pappa som försöker organisera sin tillvaro kommer att hemsökas av den svenska byråkratins allra sämsta egenskaper. Och tiggeriet på gator och torg, i och utanför butiker och i tåg och tunnelbana, kommer att fortsätta. Allt fräckare kommer man att skrämma åldringar och andra samt exploatera de lättlurade. Allt medan hycklande moderater slår sig på sitt odugliga bröst och konstaterar att de ”minsann försökt göra något”. Problemet är bara att det moderaterna försökte göra var att lura svenskarna att de försökte göra något åt tiggeriet.
Vem är det egentligen som är den riktiga tattaren i det här systemet?
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman
.
Så har moderaterna gjort det igen. Lagt ett förslag till lösning på ett växande problem som irriterar allt fler. Jag tänker naturligtvis på tiggeriet som klantiga svenska politiker importerar från Balkan. Fast i Balkan finns det inte. Där accepterar man inte tiggare på gator och torg. Men det förslag moderaterna lagt, eller vill lägga, är vägt på guldvåg för att inte irritera någon som behöver tiggarna för att döva sitt samvete genom att ge av sitt ”överskott” till de behövande.
Det är bara det att ”lösningen” är så mycket vägd på guldvåg att problemet inte kommer att lösas genom moderaternas förslag. Anledningen är naturligtvis att det är mycket svårt att leda i bevis huruvida tiggeriet är organiserat eller inte. Förmodligen blir det som vanligt. De som verkligen exploaterar människor kommer att ostraffat få fortsätta med det. Men någon stackars mamma eller pappa som försöker organisera sin tillvaro kommer att hemsökas av den svenska byråkratins allra sämsta egenskaper. Och tiggeriet på gator och torg, i och utanför butiker och i tåg och tunnelbana, kommer att fortsätta. Allt fräckare kommer man att skrämma åldringar och andra samt exploatera de lättlurade. Allt medan hycklande moderater slår sig på sitt odugliga bröst och konstaterar att de ”minsann försökt göra något”. Problemet är bara att det moderaterna försökte göra var att lura svenskarna att de försökte göra något åt tiggeriet.
Vem är det egentligen som är den riktiga tattaren i det här systemet?
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman
.
SL vill höja priserna - Varför?
.
För att
- Det kostar pengar att tillhandahålla en väl fungerande infrastruktur?
- Man får ta betalt vad det kostar att tillhandahålla en väl fungerande tjänst?
- Alla betalar sin biljett och intäkterna ändå inte räcker?
- Det är så god ordning i tunnelbanan att man gärna åker med den?
Eller
- För att det förskingras så till den milda grad att man inte längre kan släppa ut politiker och chefer ur landet utan de åker fast för stöld - i Sverige är det dock riskfritt.
- För att infrastrukturen är nedkörd och suger stora pengar i akut drift och underhåll - utan att för den skull bli bättre.
- För att gratisåkandet grasserar utan att stävjas och intäkterna därför minskar.
- För att man snart inte kan kliva på ett enda tunnelbanetåg utan att - förmodligen gratisåkande - tattare kommer och påträngande skakar sin burk med pengar under näsan på en.
Nej, herrar och damer politiker och tjänstemän.
Se till att sköta verksamheten så att den fungerar så kommer ekonomin också att komma i ordning. Sätt stopp för gratisåkandet och kasta ut de tiggande tattarna. Den som vill ha dem tiggande kan ha dem hemma hos sig själva så att vi andra slipper trakasseras av dem.
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman
.
För att
- Det kostar pengar att tillhandahålla en väl fungerande infrastruktur?
- Man får ta betalt vad det kostar att tillhandahålla en väl fungerande tjänst?
- Alla betalar sin biljett och intäkterna ändå inte räcker?
- Det är så god ordning i tunnelbanan att man gärna åker med den?
Eller
- För att det förskingras så till den milda grad att man inte längre kan släppa ut politiker och chefer ur landet utan de åker fast för stöld - i Sverige är det dock riskfritt.
- För att infrastrukturen är nedkörd och suger stora pengar i akut drift och underhåll - utan att för den skull bli bättre.
- För att gratisåkandet grasserar utan att stävjas och intäkterna därför minskar.
- För att man snart inte kan kliva på ett enda tunnelbanetåg utan att - förmodligen gratisåkande - tattare kommer och påträngande skakar sin burk med pengar under näsan på en.
Nej, herrar och damer politiker och tjänstemän.
Se till att sköta verksamheten så att den fungerar så kommer ekonomin också att komma i ordning. Sätt stopp för gratisåkandet och kasta ut de tiggande tattarna. Den som vill ha dem tiggande kan ha dem hemma hos sig själva så att vi andra slipper trakasseras av dem.
Södertälje måndagen den 18 maj 2015
Mikael Styrman
.