Hyckleriet om den muslimska kvinnosynen

.

Så har vi åter nåtts av nyheter om hur den arabiska, eller ska vi säga muslimska, kvinnosynen breder ut sig i Sverige och övriga Europa. Nu senast är det i Köln och Düsseldorf, i Tyskland, under nyårshelgen, som metoden uppmärksammats att i stort antal omringa kvinnor, för att i skydd av mörker, hög musik och kompisar som skymmer sikten för andra råna, tafsa på och/eller våldta kvinnor. Ungefär så som 60Minutes reporter Lara Logan drabbades på Tahrir-Torget i Kairo för något år sedan.

I den skenheliga politiskt korrekta debatten låtsas man som om problemet inte finns och inte heller kommer hit. Men den som har rest i arabvärlden, i sällskap med attraktiva kvinnor, vet att det inte är något undantag utan att beteendet snarare är regel och allmänt förekommande.

Den tyska polisen tycks drabbad av samma beröringsskräck inför frågan som den svenska. Till stor del gäller samma för journalistiken.

Ibland blir jag bara så trött på dessa odugliga princessor av bägge könen som vi skickar till elfenbenstornet i Bryssel och som fortfarande synes inbilla sig att man ska kunna försvara den fria inre rörligheten utan att man sköter den yttre gränsen. Följden av deras verklighetsflykt och inkompetens har blivit att kriminella ligor drar omkring i vårt samhälle. Människor som aldrig levat under ordnade förhållanden och som heller aldrig kommer att göra det. 

Det är klart att det ur många aspekter kan anses vara synd om exempelvis de nordafrikanska gatu-”barnen”. Men blir det mindre synd om dem för att de får dra omkring här, göra inbrott, skadegörelse, hota, misshandla, stjäla, våldta och kanske även mörda? Det är ju människor som lever i en gränslös tillvaro. Blir de verkligen lyckligare av att även förstöra vår tillvaro? Och hur mycket barn är de som ägnar sig åt gruppvåldtäkter? Hur kan det vara så tafatt och slött att man över huvud taget låter dem komma hit? Måste det vara omöjligt att skicka hem dem? Om inte staten och politiken kan skicka tillbaka dem kommer vi att få ta emot väldigt många sådana som ingen vill ha.

Finns det något exempel i historien på något land som det har gått bra för efter att ha förvandlats till en avstjälpningsplats för människor som inget annat land vill ha?

Södertälje fredagen den 8 januari 2016

Mikael Styrman

.