OBOL-Högskolan i Luleå

.

Per-Ola Eriksson köper avlatsbrev för skattebetalarnas pengar

Det är naturligtvis inte helt unikt att makthavare mot slutet av karriären utnyttjar sin makt och sitt kontaktnät - eller om man så vill, sina hållhakar på andra makthavare - till att dela ut papegojmärken åt sig själv. Det är till och med vanligt att högskolor - som ju är beroende av makthavarna för sin medelstilldelning - utnyttjas, till exempel genom att de tvingas utnämna den ene eller den andre koryfén till hedersdoktor. På det sättet kan därtill helt oförtjänta personer smyga in bland förtjänta och meriterade personer som utnämnts till hedersdoktorer därför att de i sin tur har gjort samhället stora tjänster i något avseende. Det inflaterar och urgröper naturligtvis värdet av hedersutmärkelsen för de förtjänta.


Integriteten prövas

I det här sammanhanget prövas lärosätets integritet och förmåga att avstyra de värsta tokigheterna utan att onödigtvis bränna broar för lärosätet. Man kan argumentera för att frågan inte är så viktig att det har någon större betydelse för lärosätet om en Per-Ola Eriksson smyger in som en katt bland hermelinerna.


Akademisk respekt kan bli avgörande

Jag vill nog hävda att frågan inte saknar betydelse. Som i många andra sammanhang är även akademisk respekt mödosam att bygga upp men lätt att rasera. I dagens budgetsituation kan det synas mindre viktigt. Men om man beaktar, att för Sveriges, Europas och Världens ekonomier lurar en finansiell kollaps och en potentiell global depression bakom hörnet, efter åratal av missbruk av sedelpressarna i ett flertal länder, framträder saken möjligen i annat ljus. I det annorlunda budgetläge som då kan förväntas uppträda kan tidigare svårigheter att värna lärosätets integritet mot politiska roffares propåer visa sig få stor, i värsta fall ödesdiger, betydelse för högskolans framtida utveckling.


Statsfinansiell kollaps sannolik

Sveriges ekonomi må vara stabil idag - när allt snurrar på i vår omvärld. Men hotbilden kan knappast överskattas. Sverige är extremt beroende av utrikeshandel. Banden till det nationella bankväsendet är starka efter decennier av ömsesidig ryggborstning. Staten har förklarat att banker får ställa till med vilka tokigheter som helst och de kommer ändå inte att tillåtas gå i konkurs. Och det har bankerna anpassat sig till varför deras åtaganden i samband med ekonomiska svårigheter i vår omvärld kan orsaka en statsfinansiell kollaps i Sverige om inte staten lyckas bryta banden till den nationella bankbrottsligheten. Men decennier av ömsesidig ryggborstning är smärtsam att frigöra sig från. Inte mycket talar för att staten kommer att klara det. Det mesta talar nog för att vi har en statsfinansiell kollaps att se fram emot inom en inte avlägsen framtid.


Lärosäte ställs mot lärosäte

Det är inte osannolikt, att i likhet med vad som hänt förr om åren, oförmåga att spara i den offentliga sektorn när skatteinkomsterna sinar och bristande prioritering bland offentliga verksamheter, kan komma att leda till att lärosäte ställs mot lärosäte.

Dylik utnämningspolicy medför en uppenbar risk för att skolan i folkmun kan förknippas med öknamn som ”OBOL-Högskolan i Luleå” och liknande, i akademiska lika väl som andra sammanhang, mindre smickrande och meriterande epitet. I en sådan ekonomisk situation kan till och med hela högskolans fortbestånd avgöras av med vilken integritet skolans intressen tidigare kunnat försvaras.

Jag tror inte att det bådar gott för Högskolans framtid om man inte klarar av att hålla distans till den organiserade brottsligheten. Det kan naturligtvis yppa sig på fler sätt än i den statliga budgeten.


Visa samhällsansvar

Det kan med fog argumenteras för att Per-Ola Eriksson av hänsyn till skolans fortbestånd bör visa samhällsansvar och på ett taktfullt sätt avböja den erbjudna doktorshatten. Spåren till hans klandervärda förflutna kan säkert sopas igen på annat sätt, utan att högskolans framtid behöver äventyras.

Även landstingsdirektör Elisabeth Holmgren bör överväga att göra likadant.


Årets Svensk

Om Högskolan i Luleå fortsätter att hålla den nu inslagna låga nivån i samband med utnämning av hedersdoktorer kan det gå med hela institutionen som med ”Årets Svensk” som SVT:s Rapportredaktion ägnade sig åt att utnämna för ett antal år sedan. Det gick åt skogen för nästan alla som fick utmärkelsen så man var tvungen att sluta med den.

Jämförelsen med Årets Svensk blir nästan komiskt träffsäker om man även väger in att landstingsdirektör Elisabeth Holmgren blivit hedersdoktor samtidigt med Per-Ola Eriksson. När blev administrering av ett sammanbrott för länets sjukvård en anledning att promoveras till hedersdoktor?

Om detta ska bliva högskolans musik kan det bli en belastning för mottagaren av promoveringen att bli utsedd till hedersdoktor vid Högskolan i Luleå. Och det är väl ändå inte avsikten - eller?

Övertorneå den 2 juli 2011
Mikael Styrman
.