Snigelposten

.

Här i Gulag är postbefordran så, att postens gula brevlåda, som vi kan lägga vår post i, finns utanför området. Det finns två anslutningsvägar till huvudentrén, en för inkommande trafik, en för utgående trafik. Brevlådan står vid vägen för inkommande trafik. Dit kommer postbilen, vardagar mellan 10 och 12. Brevlådan töms. Brevbäraren kör sedan in på området, till centralvakten, där han bär in säckar och lådor med, som vi förväntas förmoda, ankommande post. Sedan tar det, enligt många, 4-7 dagar för posten att nå från Gulag till exempelvis Göteborg. Därav en viss eftersläpning på bloggen. För aktualiteter innebär det en slags censur-soft vare sig de blivit lästa eller ej.

Men vad är väl annat att vänta? I ett land där Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade den svenska fascismens olagliga underrättelseverksamhet, genom IB. Vid sidan av staten, men på skattebetalarnas bekostnad.

Sedan dömdes det ut fängelsestraff för spioneri. Men inte mot spionerna och deras uppdragsgivare. Istället dömde våra självbelåtna och korrumperade domare Peter Bratt och Jan Guillou som hade avslöjat olagligheterna. Och de fick också sitta i fängelse för spioneri.

Men fascisterna, under falsk flagg – socialDEMOKRATERNA – och under ledning av Palme – föga förvånande – och sedan under ledning av bland annat Ingvar Carlsson – knappast heller förvånande – fortsatte sedan sin olagliga underrättelseverksamhet. Det har nyligen framkommit att den fortsatt fram till våra dagar. Förmodligen håller den på än. Helt olagligt, men våra styrande och vårt rättsväsende bryr sig inte om lagar. Åtminstone inte om alla lagar. Bara sådana som används för att trycka ned vanligt folk och pungslå dem på deras inkomster.

Och de partier som i dialog med sina väljare sagt sig motverka integritetskränkande underrättelseverksamhet har i stället för att städa upp i träsket ökat psykopaternas möjligheter att omoraliskt men ”legalt” lägga sig i det som inte angår dem.

Den numera gamla fascistnestorn Ingvar Carlsson, fick sin plats i solen genom Palmes död. Han var dittills mest känd för sin förmåga att slicka östtyska ideologiska fränder, med Erich Hoenecker i spetsen, i alla tillgängliga kroppsöppningar. Han kommer att bli ihågkommen för att han saboterade Palme-utredningen genom att tillsätta partiapparatens inkompetenta bajspackare att leda utredningen istället för åklagarna, som lagen säger. För att vara säker på att utredningen verkligen skulle saboteras, tillsattes en representant för regeringen i Palme-utredningen, med uppgift att röra till utredningen och att skvallra för regeringen om någon plötsligt började ägna sig åt riktigt polisarbete och därför behövde bytas ut.

För den gamla Stasi-vännen Ingvar Carlsson blev utredningen en total framgång. Det blev den största insamlingen av meningslös information i modern tid i Sverige, och den odugligaste polisutredningen. Ett arbete som därefter fått bilda skola för den svenska offentliga sektorns arbete.

Jag läste en bra krönika häromdagen i Aftonbladet, skriven av Johan Hakelius. Politiken gör underliga ting med folk, var temat. Mycket bra och tänkvärd. I Ingvar Carlssons fall har det lett till att han inte drar sig för att strutta omkring bland folk, synbarligen i tron, att även andra än de maktnära rövslickarna håller honom för en hederlig karl. Politiken gör onekligen underliga ting med folk.

Så det är inte så konstigt att den svenska nomenklaturan har mycket jobbigt med att förhålla sig till frågan om att öppna SÄPO:s Stasi-arkiv. Många av dessa Stasi-kollaboratörer är ännu verksamma. Och de som inte själva är det har ju AB Släkt och Vänner yrkesverksamma, för sådant har ju Sverige blivit – ett slags familjeföretag för fascister. Och handen på hjärtat, vem som innehar en hög position i samhället, skulle vilja bli avslöjad som ett skrupelfritt Stasi-äckel? En som skor, och har skott, sig själv genom att skada sina medmänniskor.

Gulag-Kolmården den 28 april 2012
Mikael Styrman

.