.
(Svar till anonym kommentar till inlägget ”Sydafrika-baksmällan”.)
:-) Ja, det är väl det som det handlar om. Denna vägran att se den osminkade verkligheten sådan som den verkligen är. Det som nog även gett upphov till vad som kallas ”den godhjärtade dumhetens byråkrati”.
Fler uttryck som det tar sig är exempelvis situationen i Kongo. Att döma av mediarapporteringen finns det knappt någon kvinna där som inte blivit våldtagen. De flesta flera gånger, eller gruppvåldtagna. Många med flaskor, ibland trasiga, störar, taggtråd eller annat elände. Men att samhället där, och människorna där, skulle fungera så illa att detta verkligen inträffar blir för svårt för de godhjärtade stollarna som dominerar debatten här och som tror att kongoleserna är svenskar med mörkare hudfärg. De tror att kongoleserna tycker och tänker som vi men inte vet om det än.
Om våldtäkterna inverkade menligt på exploateringen av Kongos metaller, skulle man raskt gå in med stora stövlarna och skydda kvinnorna genom att vidta åtgärder, exempelvis för att stärka upp rättssystemet i Kongo och ge dessa män som behandlar sina kvinnor så illa den belöning som de återkommande gör rätt för. Så länge det inte sker, och deras egen moral och fostran inte invänder, är deras agerande fullt rationellt. Kvinnorna är lovligt och rättslöst byte och omvärldens hyckleri och passivitet bekräftar det.
Istället för att göra något riktigt utser FN eller EU eller någon annan struntpratarorganisation som parasiterar på världens skattebetalare någon av de egna, någon frälse, till särskilt sändebud i fråga om kvinnovåldtäkter. Denna någon blir rundligt belönad utan annat prestationskrav än att då och då haspla ur sig några till intet förpliktigande fördömanden i media, utan annat syfte än att skapa en illusion av att man gjort, eller gör, något. Allt för att allmänheten och deras politiker ska kunna lägga sitt dåliga samvete åt sidan och gå vidare med livet utan att ha gjort något riktigt åt problemet. Det vill säga sändebudet har samma funktionen som den svenska socialen numera i allt högre grad har. Inte hjälpa, inte ställa till rätta, men skapa en illusion som ger skattebetalarna och politikerna sinnesfrid. Men det hjälper inte kvinnorna i Kongo. De blir fortsatt våldtagna en masse, med kuk, stör, trasig flaska eller taggtråd.
Dödens Väntrum onsdagen den 7 maj 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar