.
Hela påskhelgen har den förnämsta kompetensen på järnvägsdrift i landet jobbat med att akut lappa ihop landets mest trafikerade järnväg. Knappt var påskhelgen till ända och reparationerna avslutade så klappade järnvägen ihop igen. Det var enligt uppgift en kontaktledning som gick av den här gången.
Det är svårt för en utomstående att veta säkert om det var slumpen eller förutseende, som gjorde att regeringen samma dag presenterade sitt nödpaket till järnvägen.
625 Miljoner kronor extra ska i alla fall gå till järnvägsunderhåll i år. Sedan flaggar regeringen för en dryg miljard per år de kommande åren. Det låter väl bra? Men det är naturligtvis detsamma om det blir en eller tio miljarder om man inte vet hur man ska använda dem bäst, vilket man inte tycks veta.
Det känns nästan tokgeneröst av regeringen att anslå hela 625 miljoner kronor till en järnväg som numera är tämligen otillförlitlig. Särskilt mot bakgrund av att Wall-Enberg bara fick sextusen miljoner kronor - formellt och officiellt för att leverera ubåtar med 1960-talsteknik till försvaret från det nystulna ubåtsföretaget. Inofficiellt för att hålla igång det Wall-Enbergska konkursboet. Ska verkligen järnvägen, alla pendlarna som arbetar in alla de pengar som politikerna sedan svamlar bort, och alla andra som behöver frakta på järnvägen, bada i så mycket pengar, medan Wall-Enberg och mutkolvarna som inte gör någon nytta tvingas hanka sig fram på en så snål budget?
I TV4:s 22-nyheter under tisdagskvällen intervjuades en flicka som enligt undertexten var ”Verksamhetsstyrningschef underhåll” på Trafikverket - bara en sådan sak. Vad är det för fel på att vara underhållschef? Nåväl, det var i alla fall en söt och behändig flicka som kanske såg ut att vara ca 30+. Det är trevligt både med unga medarbetare och med söta flickor. Och jag tvivlar inte en sekund på att hon säkert är både välutbildad och en dugande person. Ändå tror jag att hon kan symbolisera en stor del av järnvägsproblematiken. Det är nämligen så, att man kan vara praktiskt taget outbildad i betydelsen formell teoretisk utbildning. Men om man istället har en gedigen erfarenhet kan man ändå vara en utmärkt underhållschef på järnvägen. Men det går inte att vara underhållschef utan erfarenhet och då spelar det praktiskt taget ingen roll vilken formell utbildning man har. 30+ går dessvärre knappast att kombinera med att ha en gedigen erfarenhet.
Såg Ni förresten ”Dox” igår kväll? Japanska Olympus tycks ha använt sig av snarlika skurkmetoder som finsk-svenska Stora Enso gjort under Wall-Enbergs tid i styrelsen. Hur många fler stora företag finns det vars redovisning inte går att lita på? Eller är frågan fel ställd? Finns det några stora företag vars redovisning går att lita på? Är det kanske likadant överallt? Att myndigheterna trakasserar, förföljer och suger ut småföretagare, men sticker svansen mellan benen så snart storföretagens skurkmetoder kommer på tal?
Södertälje onsdagen den 8 april 2015
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det här med kreativ redovisning kommer som allt annat fuffens från USA! Redan tidigt så började man där fiffla med statistik, pengar och redovisning. Lögnen har upphöjts till sanning i USA vilket ju fått tragiska konsekvenser för invånarna i ett otal länder efter andra världskriget. Oärligheten genomsyrar allt från politiker, företagsledare m.m och väldigt få vågar säga sanningen, medan Nuland, McCain med Obamas välsignelse jobbar på att få igång ett krig mellan Ukraina och Ryssland. Om kriget bara blir en affär mellan Ryssland och Ukraina så lär det bli världens kortaste krig som slutar med att Ukraina upphör som stat men blandar sig Nato och Kina sig i vet man inte hur det slutar, förutom att jordens befolkning kommer att decimeras avsevärt! Och kanske det är planen om herrar som Brzezinski, Soros får sin vilja fram. Det man kunde hoppas på var att dessa gangsters var de första som strök med innan de hinner gömma sig i sina skyddsrum.
Benny
Hej
Svenska politbyråns verkställande byråkrater har 3 ledord att tillämpa
som är 3 F:
1)Förfölja
2)Förlöjliga
sen sist
3)Förinta
Då detta inte är tillämpbar för vissa utvalda inom eliten så får det bli såna som du o jag.
Detta 3F har en hög uppsatt inom politbyrån informerat mig om.
Då alla hyenor jagar i flock så även dessa och 3F ingår i utbildningen...
625 miljoner i extra järnvägsunderhåll är som att pissa i Atlanten och tro att det ska märkas.
En gång i tiden byggde man upp den svenska järnvägen med i huvudsak lånade pengar främst från Tyskland. Sedan hade man tur då den tyska valutan i det närmaste blev värdelös efter 1:a världskriget och man för några ynka svenska hundralappar kunde lösa bort den stora utlandsskulden till Tyskarna. Det tricket låter sig nu knappast göras om en gång till då det nu är den svenska kronan som är den svaga valutan.
Den "urstarka svenska ekonomin" som vi i åratal har itutats skulle existera används uppenbarligen till något annat än svensk infrastruktur och välfärd. Frågan är om den nånsin har existerat?
Snart börjar det vara dags att ta nya grepp på styret i landet.
Svar till Alberth:
Jodå, den har existerat.
Under tiden som Europa låg i ruiner efter andra världskriget, dvs under 1950- och 1960-talen. Då fick Sverige sälja allt man kunde få fram eftersom få andra kunde producera. Järnvägen hade gott om personal men lite att göra. Tågen gick glest. Vägtrafiken utgjorde ingen konkurrens mot järnvägen. Endast hyggligt välmående hade bil fram till 60-talet. Lastbilstrafiken var måttlig och landsvägarna ännu kostigar. Flyget fanns inte i dagens mening. Politrukflyget växte i huvudsak fram på 60- och, tror jag, 70-talen. Tyngre transporter gick med båt där så var möjligt. Korruptionen fanns, men var inte tillnärmelsevis så utbredd utan begränsade sig till de högsta pamparna. SKL och landstingen var inte brottssyndikat att räkna med på den tiden. Då rånade brottslingar banker, stal bilar och cyklar med mera. De drev inte vare sig bank eller försäkringsbolag och de åkte inte tillsammans med sossepampar med företagets jet till Nordamerika för att jaga.
Numera har ”den urstarka ekonomin” misslyckats med att med utgångspunkt i världens högsta löner för okvalificerat arbete priskonkurrera med tredje världen. Och den har misslyckats med att kvalitetskonkurrera med tyskarna som numera har klart högre löner, men inte för okvalificerat arbete. Den urstarka ekonomin ägnar sig nu åt nödreparationer på en i princip utsliten och idiotstrukturerad järnväg utan yrkeskunnig personal. Den ägnar sig också åt att pumpa in socialhjälp i det som ännu inte sålts utomlands av stöldgodset man kom över när man mördade Ivar Kreuger, så att inte de som ”jobbar” i de ännu kvarvarande företagen ska begripa att de i praktiken, när man skrapar bort polityren redan är arbetslösa.
Idioterna styr och skurkarna skor sig, rättsväsendet myglar och spacklar över sprickorna i fasaden och landet rasar samman. Förr byggde man folkhemmet. Nu när korruptionen stjäl alla resurser begränsar man sig till att gulla med rumänska tiggare och med analfabeter från Afrikas horn samt tungt beväpnad maffia från Mellanöstern, en betydligt mindre anspråksfull målsättning, men en väl så stor utmaning för de resurser som återstår sedan maffian tagit sitt.
Jovisst var svensk ekonomi urstark på 40- och 50-talen när vi hade enorma konkurrensfördelar med en oförstörd industri. I slutet av 60-talet började glorian hamna på sned och 70-talet innebar hög inflation och en räcka med devalveringar för att hålla exportindustrin under armarna. Där började utförsbacken och därefter har det varit downhill hela vägen. Och likt i en kälkbacke så ökar bara farten ju längre backen är. Ett plundrat ATP-system och diverse andra illusionstrick har vid olika tillfällen fått stötta det rämnande systemet.
Jag tänkte i mitt tidigare inlägg närmast på Anders Borgs ständigt återkommande mantra om den urstarka svenska ekonomin. Men det var ju någon form av nyspråk för att man i bästa fall lyckades trampa vatten en stund och av den urstarka ekonomin märkets inget för "vanligt folk". Möjligen att de fallande räntorna möjliggjorde för folket att skuldsätta sig upp över öronen och konsumera i den tron att det var den "urstarka ekonomin" som skapade resurserna till utlåningen och inte ett ständigt ökande av en fiktiv penningmängd utan några bakomliggande värden.
Den "statliga insättargarantin" på bankerna är ju ett av de största bedrägerier som folket utsatts för. Att invaggas i tron att staten, likt en jultomte, ska komma och dra kravlösa ersättningspengar ur säcken istället för de som bankerna försnillat. Staten är ju vi alla och det är vi själva som får garantera våra egna insatta pengar. Ungefär som att lyckas försvinna genom att krypa upp i sitt eget arsle.
Skicka en kommentar