Synen på ”flyktingars” beteende varierar

.
Synen på migrantrelaterade frågor tycks skilja sig påtagligt mellan olika Europeiska länder.

På en båt med ”flyktingar”, som färdades på Medelhavet härom dagen, från Libyen till Italien, kastades 12 personer över bord, till en säker död. Deras enda brott var att de var kristna. Italienska myndigheter har gripit 15 av de andra flyktingarna, som nu är misstänkta för mord.

Om, eller när, de istället för Italien kommer till Sverige, kommer det att gullas med dem, för att de enligt vedertaget synsätt alltid är ”flyktingar” som det är synd om. Och det är naturligtvis synd om dem. Åtminstone i så måtto att de haft oturen att födas i de ca 90% av världen där man ännu har sämre levnadsförhållanden än man har i Sverige.

Skulle samma mord ha aktualiserats i Sverige är det mycket sannolikt att ärendena skulle ha ”försvunnit” i polisens eller åklagarnas skrivbordslådor, i strävan efter politisk korrekthet. De skulle ha stämplats ”Ej brott” eller ”Ej spaningsresultat” eller bara ha glömts bort.

Medan italienska åklagare utreder nyss nämnda massmord, ägnar sig svenska åklagare åt att överklaga för att få en svensk dömd för hets mot folkgrupp efter att ha jämfört 1500 ylande muslimer på ett bönemöte med en magsjuk åsnas klagan.

Nu har inte jag hört hur de 1500 muslimerna lät. Jag har inte heller hört en magsjuk åsna klaga. Dock föreställer jag mig att ljuden mycket väl kan påminna om varandra. Men det är väl inte att ta miste på att ordvalet knappast är resultatet av en generös inställning. Jag har däremot hört muslimska böneutropares ylande flera gånger per dag. Och jag har sett muslimer en masse ligga på gatan med pempan i vädret för att manifestera sin totala underkastelse visavi den religiösa maktklicken. I en del länder, från vilka en del av ”flyktingarna” kommer, är det förenat med omedelbar risk för eget liv att avstå från att ligga där med ändan i vädret. Beteendet är, åtminstone för en man, det allra mest långtgående och totala uttrycket för underkastelse.

De nyss nämnda är två olika exempel på hur maktgalna psykopater kan ta sig fram till köttgrytorna med hjälp av att tvinga andra till underkastelse. Böneutropande är exempel på allestädes närvarande strukturellt förtryck som tjänar till att överallt påminna människorna om kravet på underkastelse. Indoktrinering är ett milt uttryck för vad det innebär. Religiös förföljelse stämmer bättre.

För egen del vill jag då inte leva i ett samhälle med detta överallt återkommande ylande och med svaga och rädda människor överallt, ängsligt demonstrerande sin underkastelse.

För en korrumperad svensk åklagare kan verkligheten naturligtvis te sig annorlunda. Den som är van att ställa lag, rätt och moral åt sidan, för att istället behaga den som för tillfället utövar makten, är naturligtvis potentiellt religiöst islamskt förtryck knappast något hot, snarare ett löfte om förnyelse.

Skillnaden mellan att döma oskyldiga för påhittade skattebrott eller för makthavares mord och styckmord (exempel Quick, Da Costa), eller att se bort medan makteliten plundrar folket (exempel Northland, Folksam, Swedbank), jämfört med att döma småfolk och oppositionella för häxeri eller hädande är väl bara en teknikalitet för en skurk till politisk åklagare….

Det här daltandet med illa kamouflerat ”religiöst” förtryck har förstås kommit för att stanna. En stor del av orsaken är att vi har ett systemfel som leder till att bara rättrogna och ryggradslösa, helt anpassade till ”stimmet” eller det politiskt korrekta, kan bli politiker eller exempelvis åklagare i vårt samhälle. Makteliten utser dem som utser dem själva. Politiken fungerar som en hajbur, som en Handelsbanks-, Industrivärden- och SCA-sfär i kolossalformat. De utvalda är ofta så fantasilösa att de inte kan förstå dessa fenomen eller sätta sig in i hur de kan fungera i andra sammanhang. Inte förrän de kommer tillräckligt nära dem själva blir de konkreta och begripliga. Så vi kommer att få leva med framväxande religiöst förtryck tills det drabbar dessa förment ”godhjärtade” politikers och politiskt korrekta åklagares egna och närståendes förhållanden. Då kommer synen på dessa samhällsfenomen att förändras radikalt, såvida inte den politiska makten då redan har förskjutits i samhället, på ett sådant sätt att det religiösa förtrycket blivit norm - i Sverige också - igen!

Ett land i vilket man inte får uttrycka sig förklenande om andra människors beredvillighet att överlåta bestämmandet över deras liv till maktgalna psykopater, vilka vill ta sig till köttgrytorna genom att förvandla de som underkastar sig till självutplånande kanonmat, med religiösa förtecken - ett sådant land har inte mycket av innebörden ”frihet” kvar. Opposition, eller kamp för individuell frihet, blir synonymt med opatriotiskt beteende - som i gårdagens Tyskland och i dagens USA.

Södertälje fredagen den 17 april 2015
Mikael Styrman
.